om godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Polen om avgränsningen av kontinentalsockeln och fiskezonerna i Östersjön

Proposition 1988/89:87

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1988/89:87

om godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Polen om avgränsningen av kontinentalsockeln och fiskezonerna i Östersjön

Prop.

1988/89:87

Regeringen föreslår riksdagen all anta del förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 februari 1989.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Sten Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse mellan Sverige och Polen om avgränsningen av konlinentalsockeln och fiskezonerna i Östersjön.

1    Riksdagen 1988/89. I .saml. Nr 87

Utrikesdepartementet                            Pp. 1988/89:87

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1989

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden S. Andersson, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Hellström, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet S. Andersson

Proposition om godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Polen om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna i Östersjön

1  Inledning

Efter förhandlingar mellan Sverige och Polen undertecknades den 10 februari 1989 i Warszawa en överenskommelse om avgränsning av konlinentalsockeln och fiskezonerna mellan de båda staterna. Samtidigt undertecknades ett mellan länderna upprättat avtal rörande ansvarsregioner för bekämpning av föroreningar i Östersjön.

Avgränsningsöverenskommelsen, som är upprättad på svenska och polska språken, där båda texter äger lika giltighet, bör fogas vid protokollet i detta ärende som bilaga 1.

2 Överenskommelsens innehåll

I Inledningen lill överenskommelsen konstaterar parterna alt de enats om avgränsningen av konlinentalsockeln och fiskezonerna mellan de båda länderna under beaktande av den inlernationella havsrättens principer.

I artikel 1 beskrivs avgränsningslinjen som de räta (geodetiska) linjer som förbinder de i artikel 2 angivna punkterna. Denna avgränsningslinje har beräknats i det internationella kartografiska systemet "World Geode-lic System 1972" (WGS-72). Den har åskådliggjorts på den rill överenskommelsen fogade kartan.

.Artikel 2 innehåller en uppräkning av de i artikel 1 nämnda koordinaler-na. Där fastslås också att avgränsningslinjen väster om punkten A och öster om punkten F skall sträcka sig fram till punkter om vilka överenskommelse är avsedd att träffas med berörd tredje stat, dvs. Danmark respektive Sovjetunionen.

Av artikel 3 följer att överenskommelsen skall ratificeras och träda i kraft den dag då ratifikationsinstrumenten utväxlas.

3 Föredragandens överväganden             Prop. 1988/89:87

Enligt lagen (1966:314) om konlinentalsockeln definieras konlinentalsockeln som havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde saml inom ell havsområde utanför Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer i enlighet med Genévekonventionen den 29 april 1958 om konlinentalsockeln. Denna konvention har tillträtts av såväl Sverige (prop. 1964:197, UU 12, rskr. 400, SÖ 1966:24) som Polen (1962). Rätten att utforska konlinentalsockeln och tillgodogöra sig dess tillgångar tillkommer slrandstaten enligt artikel 2 i nämnda konvention.

Utanför Sveriges sjöterritorium utgör bottnen under de hav som omger landterriloriet kontinentalsockel i Genévekonventionens mening ända fram lill de kringliggande staternas sjöterritorium. I de fall dä samma konlinentalsockel gränsar till två eller flera mittemot varandra liggande eller angränsande staters territorier skall enligt Genévekonventionens artikel 6 avgränsningen mellan de berörda staternas sockelområden bestämmas genom avtal dem emellan. I avsaknad av avtal, och såvida särskilda omständigheter inte föranleder annan avgränsningslinje, skall gränsen bestämmas med tillämpning av principen om lika avstånd från de närmaste punkterna.på de baslinjer varifrån bredden av vardera statens territorialvatten räknas.

I den havsrällsliga utvecklingen efler andra världskriget började kuststater i ökande omfattning inte bara göra gällande anspråk på konlinentalsoc-kelrältigheter ulan också på ensamrätt lill fisket i havsområdena närmast utanför de egna territorialvattnen. Allt fler nationer introducerade i enlighet härmed begreppet fiskezoner År 1973 sammankallade Förenta Nationerna en havsrättskonferens med mandat att reglera alla former för havens nyttjande. Efter flera års förhandlingar kunde en ny omfattande havsrättskonvention öppnas för undertecknande år 1982. Konventionen, som är avsedd att ersätta bl.a. 1958 års Genévekonvention om konlinentalsockeln, träder i kraft när minst 60 stater ratificerat den, men så har ännu ej skett. Både Sverige och Polen befinner sig emellertid bland de drygt 150 nationer som undertecknat konventionen.

Trots all konventionen sålunda inte formellt har trätt i kraft spelar den redan en viktig roll inom havsrätten och den räknas i viss mån som en del av gällande folkrätt. I konventionen introduceras bl.a. del nya begreppet ekonomisk zon. Inom denna ges kuststaterna ensamrätt över alla levande och icke levande tillgångar i en zon på upp till 200 nautiska mil utanför de egna kusterna.

Sveriges geografiska belägenhet medför all vi inte har möjlighet alt i full utsträckning tillgodogöra oss de rättigheter kuststater ges vare sig enligt 1958 års kontinenlalsockelkonvention eller enligt 1982 års havsrättskonvention. Runt våra kuster möter vi mittemot liggande eller angränsande staters zoner. En avgränsning av konlinentalsockeln och andra zoner måste därför ske. Sverige utvidgade år 1978 sin fiskezon i enlighet med den nya havsrälten.

1982 års havsrättskonvention ger ingen mer precis vägledning för lösandet av avgränsningstvister än att parterna i enlighet med folkrätten skall

sträva efter en "skälig lösning". I artikel 121 sägs att öar har rätt till egen    Prop. 1988/89: 87 ekonomisk zon och eget kontinentalsockelområde på samma sätt som landterritorier. Undantag görs endast för klippor som inte kan hysa befolkning eller ha ett eget näringsliv.

Sverige har tidigare träffat avtal med Norge om avgränsningen av konlinentalsockeln i Skagerack (prop. 1968:152, UU 14, rskr. 413, SÖ 1969:3), med Finland om avgränsningen av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och fram till en punkt i nordligaste delen av Östersjön söder om vilken avtal återstår att träffa (prop. 1972: 123, UU 21, rskr. 324, SÖ 1973: I), med Tyska Demokratiska Republiken oni avgränsningen av kontinentalsockeln och fiskezonerna i Östersjön (prop. 1978/79: 14, UU 7, rskr. 47, SÖ 1978:42), med Danmark om avgränsningen av konlinentalsockeln och fiskezonerna (prop. 1984/85:131, UU 15, rskr. 239, SÖ 1985:54). Med Sovjetunionen träffades år 1988 en överenskommelse om principer för avgränsning av havsområdena i Östersjön, följd av en över-enskommmelse om avgränsning av konlinentalsockeln saml av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön liksom en överenskommelse om ömsesidiga relationer på fiskets område i det tidigare omtvistade området i Östersjön (prop. 1987/88:175, UU 33, rskr 378, SÖ 1988:3, SÖ 1988:38 resp. SÖ 1988:39).

Direkta förhandlingarom avgränsningen.av kontinentalsockeln har i ett tidigare skede förts mellan Sverige och Polen utan resultat, senast år 1973.

I samband med utvidgningen av de svenska och polska fiskezonerna i Östersjön träffade de båda länderna år 1978 en överenskommelse om fisket (prop. 1977/78: 149, JoU 32, rskr. 326, SÖ 1978:24). Enligt artikel 1 i delta avtal skall vardera parten tillåla den andra partens fiskefartyg att fiska inom det område som ligger under dess fiskerijurisdiktion i Östersjön utanför 12 nautiska mil från de baslinjer, varifrån territorialvaltnet beräknas. Överenskommelser om årliga fiskekvoter enligt detta avtal träffas som regel mot slutet av varje år.

År 1978 enades länderna också om en informell, kartografisk bestämning av gränsen mellan fiskezonerna från en punkt öster om Bornholm längs en cirka 122 km lång havsslräcka i nordostlig riktning. Den provisoriska gränslinjen i detta område överensstämde räll väl med mittlinjen mellan baslinjerna på svenskt respektive polskt fastland men den upphörde i en punkt från vilken parterna var oeniga om den fortsatta gränsdragningen i östlig riktning. Beträffande den fortsatta gränsdragningen hävdade Sverige, i motsats till Polen, att mittlinjen, i enlighet med 1958 års kontinenlalsockelkonvention, måste dras med beaktande av Gotlands baslinjer. Mellan de av Sverige och Polen hävdade mittlinjerna återstod därför ell omtvistat område med en yta av omkring 500 km'. 1 likhet med det tidigare mellan Sverige och Sovjetunionen omtvistade området öster om Gotland, har detta område varit fritt hav där fisket fått en omfattning som gått utöver vad omsorgen om ålerväxt och det framtida fisket i Östersjön medgett.

Den nu ingångna överenkommelsen fastställer också slutligt avgränsningen av vår fiskezon gentemot Polen. Sedan avgränsningsavialel trätt i kraft måste ändringar göras i förordningen (1977:642) om den svenska

fiskezonens omfattning. Däremot behöver ingen ändring ske av bestäm- Prop. 1988/89:87 melserna i 1978 års svensk-polska fiskeavtal. Den uppdelning av det med Polen tidigare omtvistade området som nu genomförts motsvarar inte helt det svenska utgångskravet om full utdelning enligt mittlinjeprincipen med utgångspunkt från Gotland. Överenskommelsen innebär dock en lösning som vi på svensk sida har anledning att vara tillfredsställda med. Den havsrättsliga utvecklingen har under de senaste åren medfört att mitl-linjeprincipens ställning i någon mån försvagats, vilket givetvis påverkat den svenska förhandlingspositionen. Överenskommelsen får anses vara väl förankrad i gällande folkrätt. Den uppdelning av det omtvistade området, som nu uppnåtts med Polen, motsvarar den uppdelning — 75 procent för Sverige och 25 procent för den andra parten — som Sverige under år ■ 1988 uppnådde med Sovjetunionen beträffande del tidigare omtvistade området öster om Gotland.

Genom avgränsningsöverenskommelsen har Sverige kommit ylleriigare ett steg mot del slutliga målet, som är att få yltergränserna för den svenska konlinentalsockeln och den svenska fiskezonen fastställda i förhållande till alla våra grannländer. Efter avtalen med Sovjetunionen och Polen återstår nu — bortsett från teknisk komplettering av sådant slag som förutses i art 2, andra stycket — endast förhandlingar med Finland om avgränsningen i Norra Östersjön.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag

all regeringen föreslår riksdagen att godkänna överenskommelsen den 10 februari 1989 om avgränsning av konlinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Polen.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till fördragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-denhar lagt fram.

Prop. 1988/89:87 Bilaga 1

Överenskommelse om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Konungariket Sverige och Folkrepubliken Polen

Konungariket Sveriges regering och Folkrepubliken Polens regering,

— som har beslutat att enas om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan de båda staterna,

— som beaktar den internationella havsrättens principer,

har kommit överens om följande:

Umowa

w sprawie rozgraniczenia szelfu kontynentalnego i stref rybolöwczych midzy Krölestwem Szwecji a Polsk Rzeczpospolit Ludow

Rzqd Krölestwa Szwecji i Rzd Polskiej Rzeczypospolitej Ludowej,

—    zdecydowane uzgodnic rozgraniczenie szelfu kontynentalnego i stref rybolöwczych mi?dzy obydwoma paristwami,

—    biorc pod uwag? zasady midzynaro-dowego prawa morza,

zgodzily si? na nastpujce postanowienia:

Artikel 1

Avgränsningslinjen mellan de områden av kontinentalsockeln över vilka Sverige respektive Polen utövar suveräna rättigheter i fråga om utforskning och utvinning av naturtillgångar samt mellan Sveriges och Polens fiskezoner utgörs av räta linjer (geodetiska linjer), som förbinder de i artikel 2 angivna punkterna.

Positionerna för dessa punkter har bestämls med avseende på geografisk längd och bredd i enlighet med "World Geodelic System 1972".

Avgränsningslinjen återges på den till denna överenskommelse fogade kartan.

Artykul 1

Linia rozgraniczajca midzy obszarami szelfu kontynentalnego, nad ktörymi odpo-wiednio Szwecja i Polska wykonuj prawa suwerenne w odniesieniu do badari i eksploa-lacji zasoböw naturalnych, a takze midzy strefami rybolöwczymi Szwecji i Polski, skla-da si§ z linii prostych /linii geodetycznych/ lczqcych punkly wymienione w Artykule 2.

Polozenie tych punktöw zostalo okreslone przez wspölrzdne geograficzne zgodnie z "World Geodelic System 1972".

Linia rozgraniczajca zaznaczona jest na mapie zalczonej do niniejszej Umowy.

Artikel 2 Avgränsningslinjen   går   genom   följande
punkter i angiven ordningsföljd:
Punkt A	55°21,640'N	16°32,000'E
Punkt B	55°30,000'N	17°00,000'E
Punkt C	55°35,235'N	17°22,680'E
Punkt D	55°46,985'N	18°00,000E
Punkt E	55°55,293'N	18°2l,800'E
Punkt F	55°52,876'N	18°54,000'E
Väster om	1 punkt A och öster	om punkt F
skall avgrän:	sningslinjen sträcka	sig fram till
de punkter	varom överenskommelse träffas
med berörd tredje stal.

Artykul 2

Linia rozgraniczajca przebiega przez nas-
tpujce punkly w ukazanym porzdku:
punkt A     55°21,640'N    16°32,000'E

punkt B     55°30,000'N    17°00,000'E

punkte      55°35,235'N    17°22,680'E

punkt D     55°46,985'N    18°00,000'E

punkt E     55°55,293'N    18°21,800'E

punkt F     55°52,876'N    18°54,000'E

Od punktu A w kiemnku zachodnim i od punktu F w kiemnku wschodnim linia roz-graniczajqca bdzie przebiegac do punktöw uzgodnionych z zainteresowanymi paristwami trzecimi.

Prop. 1988/89:87 Bilaga 1

Artikel 3

Överenskommelsen skall ratificeras. Den träder i kraft den dag då ratifikationsinstrumenten utväxlas, vilket skall ske i Slockholm så snart som möjligt.

Upprättad i Warszawa den 10 februari 1989 i två exemplar, vari och ett på svenska och polska språken, vilka båda texter äger lika giltighet.

Artykul 3

Niniejsza Umowa podlega ratyfikacji i wejdzie w zycie w dniu wymiany dokumen-töw ratyfikacyjnych, co nastpi w Sztokhol-mie, w mozliwie bliskim terminie.

Sporzdzono w Warszawie, dnia 10 lutego 1989 roku, w dwöch egzemplarzach, kazdy w jzykach szwedzkim i polskim, przy czym obydwa teksly posiadaj jednakowq moc.

För Konungariket Sveriges regering Sten Andersson

Za Rzqd Krölestwa Szwecji Sten Andersson

För Folkrepubliken Polens regering T. Olechowski

Za Rzqd Polskiej Rzeczypospolitej Ludowej T. Olechowski

Prop. 1988/89:87
Bilaga 1         •.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989