om godkännande av avtal mellan Sverige och Finland angående handeln med jordbruksvaror
Proposition 1980/81:156
Prop. 1980/81:156
Regeringens proposition
1980/81:156
om godkännande av avtal mellan Sverige och Finland angående handeln med jordbruksvaror;
beslutad den 19 mars 1981.
Regeringen föreslår riksdagen ätt antaga det förslag som hat upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
ANDERS DAHLGREN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett aVtal mellan Sverige och Finland angående handeln med jordbmksvaror. Formellt är avtalet ett bilateralt jordbmksavtal inom fämen för den Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA). Avtalet har karaktären av ett ramavtal där de båda regeringama markerar sin vilja att främja handeln med jordbmksvaror mellan de båda länderna. En översynskommitté skall följa handelns utveckling och tillvarata möjligheterna att främja denna.
1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 156
Prop. 1980/81:156 2
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1981-03-19
Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson
Föredragande: statsrådet Dahlgren
Proposition om godkännande av avtal mellan Sverige och Finland angående handeln med jordbruksvaror
1 Inledning
Enligl EFTA-konventionens artikel 23; 1 föreligger möjlighet att sluta bilaterala jordbruksavtal mellan medlemsländerna. Sverige har sedan år 1963 ett sådant avtal med Portugal och sedan år 1979 - inom ramen för frihandelsavtalet EFTA-Spanien - ett liknande även med Spanien. Med tanke på strävandena att åstadkomma ett närmare ekonomiskt samarbete i Norden har det framstått som en brist både i det nordiska samarbetet och i EFTA-samarbetet atl vi saknat motsvarande avtal med Finland. Nordens . Bondeorganisationers Centralråd (NBC) har år 1964 uttalat sig för ett närmare handelspolitiskt samarbete i Norden på jordbruksområdet. Lantbmkarnas organisationer i resp. länder har följt upp delta genom hänvändelser till regeringarna i berörda nordiska länder med önskemål om statliga ätgärder i form av ramavlal, på vilkas gmnd kommersiella avlal sedan skulle kunna ingås. Överläggningar mellan en svensk och en finsk regeringsdelegation inleddes i januari 1980 och under våren kunde man enas om en avtalstext. Vid ett möte i Stockholm den 28 maj 1980 undertecknades avtalet av jordbruksministrarna.
Avtalet bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Avtalet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till prolokollet i detta ärende som bilaga 2.
Under år 1980 har ett bilateralt jordbmksavtal av samma karaktär ingåtts mellan Sverige och Norge. Förslag om godkännande av del svensk-norska avtalet kommer också alt föreläggas riksdagen.
Prop. 1980/81:156 3
2 Föredragandens överväganden
2.1 Bakgrund och motiv
Värdet av Sveriges varuutbyte med Finland inom livsmedelsområdet i vid bemärkelse (kapitel 1-24 i Brysselnomenklaturen) har under senare delen av 1970-talel på importsidan varierat mellan 2% och 3% av lolalim-porten för vamområdet och på exportsidan legat omkring 7% av tolalexporten. Sålunda uppgick den svenska totalimporten på livsmedelsområdet år 1979 till ca 10300 milj. kr., varav importen från Finland svarade för knappt 200 milj. kr. Totalexporten stannade vid ca 3000 milj. kr., varav exporten till Finland svarade för ett värde av ca 250 milj. kr.
I exporten till Finland har diverse livsmedelsberedningar saml socker-konfektyrer och chokladvaror traditionellt utgjort tunga poster. Tillsammans svarade de år 1979 för 80 milj. kr. Bland andra traditionellt vikliga exportvaror samma år kan nämnas sockerbelsfrö (11 milj. kr.), ej ätbara animaliska produkter, dvs. minkfoder (14 milj. kr.) saml vegetabiliska oljor och fetter (12 milj. kr.). Spannmålsexporten lill Finland är normall relalivi obetydlig. År 1979 var dock exporten betydande, nämligen 27 milj. kr. Även i den svenska importen från Finland ingår sockerkonfektyrer och chokladvaror som en tung post. Den uppgick år 1979 till 52 milj. kr. Andra viktiga importvaror var matbröd och bakverk (19 milj. kr.), fmklkonserver (13 milj. kr.) samt ost (11 milj. kr.).
Bilden av vamutbytet blir annorlunda om man begränsar sig till de varor som enligt EFTA-konventionen betraktas som jordbruksvaror (Bilaga D, del II & III). Väsenfiigt reducerade handelssiffror framkommer då. Inom detla vamomräde uppgick den svenska totalimporten år 1979 till ca 7300 milj. kr., varav importen från Finland svarade för ca 80 milj. kr. eller ca 1%. Totalexporten stannade vid ca 2000 milj. kr., varav exporten till Finland svarade för 110 milj. kr. eller ca 5 %.
Jordbruksvarorna är undantagna från frihandeln i EFTA men sammanslutningens syfte är enligt artikel 22; 2 att under beaktande av medlemsstaternas jordbmkspolitik underlätta en utveckling av handeln som bereder medlemsstater, vilkas ekonomi i stor utsträckning är beroende av export av jordbruksvaror, rimlig reciprocilet. I artikel 23; 1 nämns bilaterala jordbmksavtal som en väg alt förverkliga detta syfte.
Sverige ingick vid EFTA;s tillkomst år 1960 ett sådant bilateralt jordbmksavtal med Danmark. Detta avtal upphörde att gälla i och med att Danmark år 1973 lämnade EFTA för atl ingå som medlem i den Europeiska Gemenskapen (EG). Därutöver har Sverige slutit bilaterala jordbruksavtal enligt EFTA;s regler med Portugal år 1963 och med Spanien år 1979.
Mot denna bakgmnd och med tanke på övriga avtal som slutits mellan EFTA-medlemmar, bl. a. mellan Finland och Norge, har det framstått som en brist i EFTA-samarbetet att Sverige inte haft något avtal med något t2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 156
Prop. 1980/81:156 4
nordiskt land. De under 1970-lalet alltmer framträdande strävandena att åstadkomma etl närmare ekonomiskt samarbele i Norden har kommit avsaknaden av jordbruksavtal mellan Sverige och andra nordiska länder att framstå som en lucka i del nordiska samarbetet. De nordiska strävandena för ett ökal samarbete och en ökad samhandel på jordbruksområdet konkretiserades genom ett handelspolitiskt uttalande av Nordens Bondeorganisationers Centralråd (NBC) år 1964. Enligt deUa uttalande borde eftersträvas att kompletteringsbehovet av jordbruksvaror, med förhindrande av dumpingimporl frän iredje land, alllid i första hand och pä lika villkor, måtte täckas genom import från de övriga nordiska länderna. Denna tanke har i Sverige följts upp på del nationella planet genom alt Lantbmkarnas riksförbund (LRF) år 1976 i en hänvändelse lill regeringen framförde önskemål om åtgärder för atl främja den nordiska handeln i enlighet med NBC:s riktlinjer. Vad man här särskill hade i åtanke var tillskapandet av bilaterala ramavtal, på vilkas grund kommersiella avlal avseende främsl spannmål, oljeväxter och socker skulle kunna ingås. På animalieområdel avsågs kompletteringshandeln i första hand komma i fråga för att tillgodose kortsiktiga behov eftersom samtliga nordiska länder strävar efter att vara självförsörjande på detta område. Ett sädant avtal skulle enligt förbundets mening kunna bli en bas för all främja handeln med jordbruksvaror och utgöra en slallig sanktion av en gammal idé, djupt förankrad bland de nordiska bönderna, nämligen all kompletleringsbeho-vet av jordbmksvaror så långl möjligt skall läckas genom import från annat nordiskt land.
Finland initierade i samband med frihandelsförhandlingarna med EG år 1972 preliminära överiäggningar med Sverige rörande handeln med jordbmksprodukter. Sverige förklarade sig härvid berett atl senare inleda förhandlingar med sikte på all ömsesidigt, inom ramen för importbehoven, tillgodose varandras inlressen.
Mot denna bakgrund har initiativ lagils och överläggningar ägt rum mellan Sverige och Finland på tjänstemannanivå i syfte all bana väg för ett bilateralt avtal på jordbruksområdet. Svårigheterna har emellertid varil betydande.
Jordbruksområdet och handeln med jordbmksvaror över gränserna ulgör ett starkt reglerat område i både Sverige och Finland. Möjligheterna all öka varuutbytet präglas inte minst av hänsynen lill de nationellajordbmks-regleringarna i de båda länderna. Önskemål om koncessioner, innebärande lättnader i det svenska importskyddet för vissa produkter av inlresse för Finland, har inte ansetts förenliga med den svenska jordbruksregleringen. Sveriges och Finlands geografiska läge och nalurliga förutsättningar ger tämligen likartade produktionsbetingelser. De varor beträffande vilka produktionen i Sverige och Finland kompletterar varandra är därför inle många.
Även om möjlighelerna till en ökning av samhandeln sålunda har många
Prop. 1980/81:156 5
begränsningar föreligger dock från lid till annan behov av all importera även sådana jordbmksvaror beträffande vilka de båda länderna i princip är självförsöijande. Det avtal som nu ingåtts bör kunna bidra tiU att sådana möjligheter tillvaratas på ett mera systematiskt sätl än tidigare.
2.2 Avtalets huvudsakliga innehåll
I avtalets punkt I markerar de båda regeringama sin allmänna vilja atl främja den normala kommersiella handeln med jordbmksvaror. Denna markering kan ses som en sanktion åt den tidigare nämnda idén atl så långt möjligt täcka kompletteringsbehovet av jordbmksprodukter genom import från annat nordiskt land. I avtalets punkt 2 definieras avtalets vamomfalt-ning. Avtalet omfattar i första hand de jordbmksvaror som upptagits i EFTA-konventionens bilaga D. Detta innebär att fisk och marina produkter inte omfattas av avtalet. Det innebär ocksä att vissa jordbmksvaror utanför bilaga D kan dras in i diskussionerna inom avtalels ram. Inga import- eller exportintressen har särskilt nämnts i avtalstexten. Enligt punkt 3 skall en särskild översynskommilté upprättas. Denna har till uppgift att följa utvecklingen av handeln och tillvarata möjligheterna att främja denna.
Avtalstexten har remissbehandlats. Remissinstanserna är genomgående positiva till avtalet. Flera av remissinstanserna uttrycker förhoppningen att avtalet skall leda till en utökning av handeln med jordbruksvaror mellan Sverige och Finland. Avtalet välkomnas också «om en förslärkning av såväl EFTA-samarbetet som det nordiska ekonomiska samarbetet. Översynskommittén bedöms kunna bli ett mellanstatligt forum, som kan bidra till en effektiv och smidig handläggning av olika frågor rörande handeln med jordbmksvaror.
2.3 Avtalets tillämpning
Avtalets karaktär av ramavtal innebär att dess konkreta tillämpning blir beroende av fortsatta överläggningar. Erfarenheterna lalar för alt strävandena alt främja samhandeln knappast kan förväntas ge några snabba resultat. Det är sannolikt först på längre sikt som avtalet får påtagligt positiva effekter. En översynskommitté skall tillsättas med uppgift alt följa handelsutvecklingen och tillvarata möjligheterna att främja denna. Det blir i denna kommitté, som överläggningarna och förhandlingarna om avtalets konkreta innehåll kommer att föras vidare.
Det är min förhoppning atl avtalet skall bli ett viktigt instrument för ell fastare och närmare handelssamarbete och för en effektiv handläggning av uppkommande problem på berörda varuområden mellan Sverige och Finland. Avtalet bör därmed kunna bidra till ett utökat vamutbyle på jord-bmksområdet mellan Sverige och Finland.
Prop. 1980/81:156 6
De kostnader som uppkommer i samband med Sveriges medverkan i den översynskommilté, som fömtses upprättad under avtalet, bör täckas från tionde huvudtitelns förslagsanslag Bidrag lill vissa internalionella organisationer m. m.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
alt godkänna avtalet mellan Sverige och Finland angående handeln med jordbmksvaror.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1980/81:156
Avtal mellan Sverige och Finland angående handel med jordbruksvaror
Sveriges och Finlands regeringar har,
med beaktande av bestämhrielserna i överenskommelsen den 27 mars 1961 angående bildandet av en association mellan medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) samt Republiken Finland,
i enlighet med målsättningen i artikel 22 i konventionen av den 4 januari 1960 angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,
med beaktande av bestämmelserna i artikel 23 i EFTA-konventionen,
med beaktande av att de nordiska jordbmksorganisationerna uttalat sitt inlresse för att främja handeln med jordbruksvaror mellan de nordiska länderna,
kommit överens om följande;
1. Parterna skall sträva efter att bibehålla och utvidga samhandeln med jordbmksvaror under ömsesidigt beaktande av respektive lands jordbmkspoUtiska mål och internalionella förpliktelser.
2. Med jordbruksvaror avses i detla avlal i första hand de jordbmksvaror som upptagits i EFTA-konventionens bilaga D.
3. En särskild översynskommilté skall upprättas med uppgift att följa utvecklingen av samhandeln och all tillvaralaga möjligheterna att främja denna. Kommittén skall sammanträda när endera parten så begär.
4. Detta avlal skall träda i krafl så snart det ratificerats av båda parter.
I enlighet med moment 2 i artikel 23 i EFTA-konventionen skall avtalet äga giltighet lika länge som överenskommelsen angående bildandet av en association mellan medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen samt Republiken Finland är tillämplig på både Sverige och Finland.
Till bekräftelse härav har undertecknade, vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detla avlal i Stockholm den 28 maj 1980. Avtalet har upp-
Bdaga I
Suomen ja Ruotsin välinen sopimus maa-taloustuotteiden kaupasta
Suomen ja Roulsin halliluksel
ottaen huomioon 27 päivänä maaliskuuta 1961 tehdyn Suomen Tasavallan ja Euroopan vapaakauppaliiton (EFTA) jäsenvallioiden välisen sopimussuhleen luovan sopimuksen määräykset,
noudatlaen Euroopan vapaakauppaliiton pemstamisla koskevan 4 päivänä tammi-kuuta 1960 allekirjoitelun konvention 22 ar-tiklan tavoitleila,
ottaen huomioon EFTA-konvention 23 ar-tiklan määräykset,
ottaen huomioon, etta pohjoismaisel maa-talousjärjestöl oval ilmaisseet kiinnostuk-sensa pohjoismaiden välisen maalalousluote-kaupan edistämiseen,
oval sopineet seuraavasla:
1. Sopimuspuolet pyrkiväl keskinäisen
maataloustuotekauppansa ylläpilämiseen ja
laajentamiseen maatalouspoliittisel lavoit-
leensa ja kansainväliset silouluksensa mo-
lemminpuolisesti huomioon ottaen.
2. Tässä sopimuksessa larkoitelaan maala-loustuotteilla ensisijaissesli EFTA-konvention D-liilteessä mainitluja maalalousluol-leita.
3. Perustetaan erilyinen tarkkailukomilea, jonka lehlävänä on seurala keskinäisen kau-pan kehilyslä ja käytlää hyväksi sen kehitlä-mismahdollisuuksia. Komilea kokoontuu jomman kumman sopimuspuolen pyynnöstä.
4. Tämä sopimus lulee voimaan välitlö-
mäsli sen jälkeen, kun kumpikin sopimus-
puoli on sen ratifioinul.
EFTA-konvention 23 arliklan 2 momenlin mukaisesli sopimus pysyy voimassa niin kauan kuin Suomen Tasavallan ja Euroopan vapaakauppaliiton jäsenvallioiden välistä so-pimussuhdetta luovaa sopimusla sovellelaan sekä Suomeen etta Ruotsiin nähden.
Tämän vakuudeksi allekirjoitlaneel halli-tustensa asianmukaisesli valtuullamal edus-lajal oval allekirjoitlaneel tämän sopimuksen Tukholmassa 28. päivänä toukokuuta 1980.
Prop. 1980/81:156
rättats i två exemplar, på svenska och finska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.
Sopimus on tehly kahtena kappaleena suomen ja molsin kielellä molempien lekslien ollessa yhlä lodistusvoimaisia.
För Sveriges regering Anders Dahlgren
Suomen hallituksen puolesta Talsto Tähkämaa
För Finlands regering Taisto Tähkämaa
Ruotsin hallituksen puolesta Anders Dahlgren
Prop. 1980/81:156 9
Bilaga 2 Remissyttrandena
Avtalstexten har remitterats fill lantbruksstyrelsen, slalens jordbruksnämnd, kommerskollegium, Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Kooperativa förbundet (KF), Sveriges Exportråd samt Sveriges Grossislförbund (SGF).
Lantbruksstyrelsen har inte något att erinra mot den föreslagna texten till avlal.
Statens Jordbruksnämnd: Nämnden konslalerar att överläggningar om jordbruksavtal mellan Sverige och Finland har ägt mm vid flera tillfällen under 1970-talet. Något avtal kom dock inte till stånd då krav på lättnader i det svenska importskyddel ställdes från finsk sida. Från svensk sida har koncessioner av detta slag ansetts oförenliga med den svenska jordbmks-prisregleringen och i stället har eftersträvats mer allmänt utformade s. k. ramavtal. Den svenska inställningen har varit alt ett jordbruksavtal med Finland borde inriktas på en ökad samhandel vad gäller kompletleringsbe-hovet av jordbruksprodukter så att importbehovet alltid i första hand täcks från etl nordiskt land i linje med NBC;s handelspolitiska uttalande från år 1964. Nämnden framhåller att det nu ingångna bilaterala jordbruksavtalet med Finland just har karaktären av ramavtal och därmed väl molsvarar de önskemål som uttalats från svensk sida. Avsaknaden av ell avtal mellan Sverige och Finland har mot bakgrund av övriga avlal och överenskommelser som gjorts mellan EFTA-länderna (bl. a. mellan Finland och Norge) varit en brist i EFTA-samarbetet resp. det nordiska samarbetet på jord-bruksvamområdet. I perioder med mindre stabila förhållanden kan etl avtal vara av värde för de berörda länderna. Även under normala förhållanden är ramavtal av förevarande slag att föredra framför ett avtalslösl tillstånd genom den markering av samarbetet som etl avtal innebär.
Avtalet föreskriver atl en särskild översynskommilté skall upprättas med uppgift att följa ulvecklingen av samhandeln med jordbmksvaror och tillvarata möjlighelerna atl främja denna. Tidigare har frågor som berör handeln med jordbruksvaroi* mellan länderna saknat fora på mellanstallig nivå. Tillkomsten av etl mellanstafiigt fomm för diskussioner av olika frågor rörande handeln med jordbruksvaror bör bidra till en smidig och effektiv handläggning av dylika frågor.
Nämnden som varit aktivt engagerad i utrednings- och förhandlingsarbetet av avtalet välkomnar delta då det dels utgör ell bidrag till all förverkliga EFTA-konventionens syften vad gäller handeln med jordbmksprodukter, dels innebär en förstärkning av del nordiska samarbetet när det gäller handeln med jordbmksprodukter.
KommerskoUegium: Avtalets syfte alt bibehålla och utvidga samhandeln med jordbmksvaror överensstämmer helt med EFTA-konventionens målsättningar när det gäller handeln med sådana varor. Med hänsyn härtill och till den allmänna reservationen om beaktande av resp. parts internationella förpliktelser torde den aktuella avtalstexten inte leda till några handelspolitiska komplikationer. Kollegiet erinrar om EFTA-konventionens artikel 23:1, vilken stadgar att övriga medlemsländer skall underrättas innan avtalet träder i kraft.
Lantbrukarnas riksförbund: LRF erinrar om att enligt de handelspolitiska rikthnjer som ligger till gmnd för samarbetet mellan bondeorganisafio-
Prop. 1980/81:156 10
nerna i Norden, skall dessa verka för atl ländernas kompletteringsbehov av jordbruksprodukter i första hand tillgodoses genom import från annal nordiskt land. Detla samarbete fungerar tillfredsställande på animalieområdel, beroende på alt lantbrukskooperationen i de nordiska länderna i huvudsak svarar för ulrikeshandeln på detta område. På vegetabilieområ-det däremot handläggs importen i stor utsträckning av stafiiga organ. Det är mot den bakgmnden som förbundet genom skrivelse den 3 juni 1979 till jordbruksdepartementet hemställde alt departementet vidtar ålgärder för alt främja den nordiska handeln med särskilt spannmål, oljeväxter och socker. Det är således med slor tillfredsställelse som förbundet konstaterar att förhandlingarna med Finland resulterat i ett bilateralt avlal, som ger möjlighet all ytterligare utveckla det nordiska samarbetet på jordbmksom-rådet.
När det gäller samhandeln med Finland ser förbundel dock vissa begränsningar av möjlighelerna beroende på att såväl Finland som Sverige har en hög självförsörjningsgrad av jordbmksprodukter och i stort sett samma produktionsinriktning. Från tid till annan kan det emellertid föreligga ett behov av alt importera jordbmksprodukter från Finland och avtalet kan därför komma att få belydelse för att utveckla samhandeln mellan de båda länderna. Förbundet anser det synnerligen angeläget att lantbmksko-operalionen är representerad i den översynskommilté som skall upprättas under avlalel eftersom lantbmkskooperationen i så hög grad kommer att beröras av de ålgärder som vidtas för att samarbetet på området skall yllerligare utvecklas.
Kooperativa förbundet: KF hälsar med tillfredsställelse det framlagda förslagel till avtal mellan Sverige och Finland angående handel med jordbruksvaror. Alllsedan 1950-talet har KF i olika sammanhang verkat för en ökad nordisk handel. Givetvis har det sedan länge förekommit en viss handel med jordbruksvaror mellan Sverige och Finland men KF anser atl denna handel borde kunna ulvidgas med beaktande av ländernas jordbmkspoUtiska mål och internationella förpliktelser. Eftersom Sverige och Finland inle har samma målsättningar i sin jordbmkspolitik måste hänsyn givelvis tas härtill exempelvis vad gäller konkurrenssituationen för resp. länders livsmedelsindustrier, där man bör eftersträva konkurtens på lika villkor. KF ser myckel positivt på det framlagda förslaget och uttrycker förhoppningen alt det kommer att leda till utökning av handeln av jordbruksvaror mellan de två länderna.
Sveriges Exportråd liksom Sveriges Grossistförbund har inget all erinra mol avtalet.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981