om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

Proposition 1982/83:44

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:44 Regeringens proposition

1982/83:44

om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål;

beslutad den 4 november 1982.

Regeringen föreslär riksdagen all anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

OVE RAINER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall få fortsall giltighet till utgången av är 1983.

1    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 44


 


Prop. 1982/83:44                                                                 2

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestäm­melser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken enligt lag (1981:1291) gäller lill utgången av är 1982, skaU ha fortsatt giltighet till utgången av år 1983.


 


Prop. 1982/83:44

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Görans­son, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg.

Föredragande: statsrådet Rainer

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestäm­melser om tvångsmedel i vissa brottmål

1    Inledning

Bestämmelser om tvångsmedel vid beivran av broll finns, fömtom i rättegångsbalken (RB), i bl.a. lagen (1952:98) med särskilda bestämmel­ser om tvångsmedel i vissa brottmål. Lagen innehåller tilläggs- och undan­tagsbestämmelser till den grundläggande regleringen i RB, bl.a. med av­seende på möjligheterna lill telefonavlyssning. Lagen är tidsbegränsad och gäller efter den senast gjorda förlängningen till utgången av år 1982 (prop. 1981/82:55, JuU 25, rskr 111, SFS 1981:1291).

Tvängsmedelskommittén (Ju 1978:06) har till uppgift alt utarbeta en permanent reglering som ersätter bl.a. 1952 års lag. Kommittén väntas avge etl delbetänkande inom del närmaste året. I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete har fråga uppkommit om ytterligare förlängning av giltigheten av denna lag.

Sammanfattande redogörelser för behandlingen av frågan om den fram­tida regleringen av telefonavlyssning och vissa andra tvångsmedel och för Ivångsmedelskommilléns direktiv (Dir 1978:57) finns intagna i prop. 1979/80:49. 1 sammanhanget kan nämnas alt lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid fömndersökning angående grovt narkotikabrott m.m. upphört all gälla vid utgången av juni 1981 med anledning av de ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64) resp. lagen (1960:418) om straff för varusmuggling som har beslutats av riksdagen under 1980/81 års riks­möte (prop. 1980/81:76, JuU 25, rskr 211, SFS 1981:226 och 227). Förut­sättningarna för telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott och grov vamsmuggling av narkotika regleras numera i 27 kap. RB.


 


Prop. 1982/83:44                                                                4

2    Gällande ordning

RB innehåller som nämnts regler om användning av tvångsmedel under förundersökning. Bestämmelserna kännetecknas allmänt av en strävan atl begränsa användningen av tvångsmedel till fall då misstanke om mera allvarlig brottslighet föreligger.

I 27 kap. finns bestämmelser om bl.a. beslag och telefonavlyssning. Enligl 27 kap. 2 § andra meningen RB krävs för beslag av vissa skriftliga meddelanden att det är fräga om brolt för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i tvä är. I 27 kap. 9 § RB finns beslämmelser som ger en domstol möjlighel alt förordna om kvarhållande av poslförsändelse m. m.

Enligt 27 kap. 16 § RB fär en domstol lämna tillstånd till telefonavlyss­ning när nägon kan skäligen misslänkas för brolt för vilket inle är stadgat lindrigare straffan fängelse i tvä år. Som förutsättning gäller dessutom alt åtgärden skall vara av synnerlig vikt för utredningen. Beslutet får avse samtal till och från en telefonapparat som innehas av den misstänkte eller eljest kan antas komma all begagnas av honom.

Tillstånd till telefonavlyssning skall gälla viss lid, högst en vecka, från den dag dä tillståndet delgavs telefonanstallens föreståndare. Om misstan­ken gäller grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika, får tillsländel meddelas för högst en månad.

Beträffande granskning av uppteckning som har gjorts när samtal avlyss­nats gäller bestämmelserna i 27 kap. 12 § första stycket RB om undersök­ning och granskning av enskild handling. Detta innebär bl.a. att uppteck­ningen inle får närmare undersökas av annan än domstolen, undersök­ningsledaren eller åklagaren. Dock får sakkunnig eller annan som anlitas för eller hörs under utredningen granska uppteckningen efter anvisning av domstolen, undersökningsledaren eller åklagaren. Av 27 kap. 16§ RB följer slutligen att uppteckningen, i den mån den innehåller något som inte är av betydelse för utredningen, skall efter granskningen omedelbart för­störas.

Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål ger i förhällande lill RB utvidgade möjligheter lill användning av tvångsmedel under förundersökning.

Enligt lagen, som gäller vid förundersökning angående vissa brott mot rikels säkerhet och vissa andra grövre brolt, kan ett skriftligt meddelande som avses i 27 kap. 2§ andra meningen RB tas i beslag, även om del för brottet är stadgat lindrigare straffan fängelse i två år (3 §).

Förordnande om kvarhållande av en poslförsändelse m.m. enligl 27 kap. 9 § RB kan i vissa fall meddelas av undersökningsledaren eller åklaga­ren (4§). Beträffande telefonavlyssning gäller att tillstånd härtill får läm­nas, även om del för brottet är stadgat lindrigare straffan fängelse i tvä är. Om del är av synnerlig vikl för utredningen fär expediering av samtal till och frän en apparat, som innehas eller eljest kan antas komma alt begagnas


 


Prop. 1982/83:44                                                      5

av den misstänkte, inställas eller fördröjas eller apparaten avstängas för samtal eller uppgift inhämtas frän lelefonanstaU om samtal som har expe­dierats eller beställts till och frän apparaten. Beslut om en sådan åtgärd meddelas av domstol. Giltighetstiden för tillstånd till telefonavlyssning eller annan åtgärd av angivet slag är högst en månad. Undersökningsle­daren eller åklagaren får i vissa brådskande fall själv besluta om åtgärden (5 §). Har undersökningsledaren eller åklagaren gjort detta, skall anmälan ofördröjligen göras hos domstolen, som har att skyndsamt pröva ärendet (6§).

1952 års lag ger även möjlighel lill förlängning av den tid inom vilken häklningsframslällning enligt 24 kap. 12 § RB skall inges lill domstolen (2 §).. Beslut om sädan förlängning meddelas av juslitiekanslern.

I della sammanhang kan erinras om lagen (1975:1360) om tvångsåtgär­der i spaningssyfte i vissa fall. Enligl denna lag, som gäller till utgången av år 1982, fär i vissa fall tvångsåtgärd säsom t.ex. telefonavlyssning tillgri­pas, när åtgärden är påkallad för alt utröna om en terroristorganisalion planlägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften. Regeringen har nyligen i prop. 1982/83:46 föreslagit all giltighetstiden för lagen förlängs lill utgången av år 1983.

3    Rikspolisstyrelsens skrivelse

I skrivelse den 27 oktober 1982 till justiliedepartementet har rikspolis­styrelsen (RPS) anfört att 1952 års lag är av grundläggande betydelse för den brottsbeivrande verksamhet som RPS:s säkerhetsavdelning bedriver samt att lagens bestämmelser sedan tiUkomsten har utgjort slöd för tvångs­åtgärder i ett stort anlal fall. Enligt RPS är del för säkerhetsavdelningens fortsatta verksamhet direkt avgörande att lagens giltighetstid förlängs till dess motsvarande bestämmelser kan las in i RB.

4    Föredragandens överväganden

1952 ärs lag med särskilda beslämmelser om tvångsmedel i vissa brott­mål tar sikte på brott som rör rikets säkerhet eller är av allmänfarlig natur. Lagen gäller till utgången av år 1982. I likhet med RPS anser jag alt lagens giltighetstid bör förlängas i avvaktan på resultatet av tvångsmedelskom­mitténs arbete på en permanent reglering av de möjligheter lill Ivängsme-delsanvändning som finns enligl lagen. Giltighetstiden bör nu lämpligen förlängas lill utgången av år 1983.

Frågan om förlängning är enligt min mening inle av sädan beskaffenhet atl lagrådets hörande är påkallat.


 


Prop. 1982/83:44                                                                6

5   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till

lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.

6   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl anta det förslag som föredra­ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982


 

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.