om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, m.m.

Proposition 1980/81:33

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:33

Regeringens proposition

1980/81:33

om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, m. m.;

beslutad den 16 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

HÅKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. erhåller fortsatt gil­tighet, 1952 års lag till utgången av år 1981 och 1969 års lag lill utgången av juni 1981.

1    Riksdagen 1980/81. I samt. Nr 33


 


Prop. 1980/81:33                                                                 2

1    Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestäm­melser om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken enligl lag (1979: 1064) gäller fill utgången av är 1980.skall ha fortsall giltighet lill utgången av år 1981.

2   Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid för­undersökning angående grovt narkolikabrolt m.m., vilken enligl lag (1979: 1063) gäller lill utgången av är 1980, skall ha fortsatt gillighel till utgången av juni 1981.


 


Prop. 1980/81:33                                                      3

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-16

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren. Åsling, Söder, Krönmark, Bu­renslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestäm­melser om tvångsmedel i vissa brottmål, m. m.

I   Inledning

Bestämmelser om tvångsmedel vid beivran av brott finns, förutom i rättegångsbalken, i bl.a. lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. Dessa lagar innehål­ler tilläggs- och undantagsbestämmelser lill den grundläggande regleringen i rättegångsbalken. Bl.a. har särregleringen avseende pä möjligheterna till telefonavlyssning.

Både 1952 och 1969 års lagar är tidsbegränsade och gäller efler senasi gjorda förlängningar till utgången av år 1980 (prop. 1979/80:49, JuU 16, rskr 92).

Tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06) har till uppgift all utarbeta en permanent reglering som ersätter bl. a. 1952 och 1969 års lagar. 1 avvaktan pä resultatet av kommitténs arbete har fråga uppkommit om ytterligare förlängning av giltigheten av 1952 och 1969 års lagar.

Sammanfattande redogörelser för behandlingen av frågan om den framti­da regleringen av telefonavlyssning och vissa andra tvångsmedel och för tvångsmedelskommitléns direktiv (Dir 1978:57) finns intagna i prop. 1979/ 80:49.

Rikspolisstyrelsen har i skrivelse den 22 april 1980 till chefen för juslitie­deparlemenlel redogjort för tillämpningen av 1969 års lag under år 1979 och för läget på narkolikamarknaden.

Efler remiss har justitiekanslem (JK), riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, överbefälhavaren, socialstyrelsen, tvångsmedels-kommittén och Sveriges advokatsamfund yttrat sig över frågan om förläng­ning av 1952 och 1969 ärs lagar och över rikspolisstyrelsens skrivelse.

II  Riksdagen l980l8l.lsaml.Nr33


 


Prop. 1980/81:33                                                                 4

2   Gällande ordning

Rättegångsbalken (RB) innehåller regler om användning av tvångsmedel under förundersökning. Bestämmelserna kännetecknas allmänt av en strä­van att begränsa användningen av tvångsmedel till fall dä misstanke om mera allvarlig brottslighet föreligger.

1 27 kap. finns bestämmelser om bl.a. beslag och telefonavlyssning. Enligt 27 kap. 2S andra meningen RB krävs för beslag av vissa skriftliga meddelanden att det är fräga om brott för vilkel ej är stadgal lindrigare straffan fängelse i tvä år. I 27 kap. 9§ RB finns bestämmelser som ger en domstol möjlighet att förordna om kvarhållande av postförsänddse m. m.

Enligl 27 kap. I6§ RB fär en domstol lämna tillstånd lill telefonavlyss­ning när nägon kan skäligen misstänkas för brott för vilket inte är stadgat lindrigare straffan fängelse i två är. Som förutsättning gäller dessutom alt åtgärden skall vara av synneriig vikt för utredningen. Beslutet får avse samtal till och från en telefonapparat som innehas av den misstänkte eller eljest kan antas komma att begagnas av honom.

Tillstånd lill telefonavlyssning skall gälla viss tid, högsl en vecka, från den dag då tillståndet delgavs idefonanslallens föreståndare.

Beträffande granskning av uppteckning som har gjorts när samtal avlyss­nats gäller bestämmelserna i 27 kap. 12 S första slyckel RB om undersök­ning och granskning av enskild handling. Detla innebär bl.a. alt uppteck­ningen inte får närmare undersökas av annan än domstolen, undersök­ningsledaren eller åklagaren. Dock får sakkunnig eller annan som anlitas för eller hörs under utredningen granska uppteckningen efler anvisning av domstolen, undersökningsledaren eller åklagaren. Av 27 kap. I6S RB följer slutligen att uppteckningen, i den mån den innehåller något som inte är av belydelse för utredningen, skall efter granskningen omedelbart för­störas.

Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål ger i förhållande lill RB utvidgade möjligheter lill användning av tvångsmedel under förundersökning.

Enligt lagen, som gäller vid förundersökning angående vissa brott mol rikets säkerhet och vissa andra grövre brott, kan ett skriftligt meddelande som avses i 27 kap. 2§ andra meningen RB las i beslag, även om del för brottet är stadgat lindrigare straffan fängelse i två år (3§),

Förordnande om kvarhållande av en postförsåndelse m, m, enligl 27 kap, 9 § RB kan i vissa fall meddelas av undersökningsledaren eller åklaga­ren (4§), Belräffande telefonavlyssning gäller alt tillstånd härtill får läm­nas, även om del för brottet är stadgat lindrigare straffan fängelse i två är. Om del är av synneriig vikt för utredningen får expediering av samtal till och från en apparat, som innehas eller eljest kan antas komma all begagnas av den misstänkte, inställas eller fördröjas eller apparaten avstängas för samtal eller uppgift inhämtas frän tdefonanslalt om samtal som har expe-


 


Prop. 1980/81:33                                                                     5

dierats eller beställts till och från apparaten, Beslul om en sådan åtgärd meddelas av rätten. Giltighetstiden för tillstånd till telefonavlyssning eller annan åtgärd av angivet slag är högst en månad. Undersökningsledaren eller åklagaren får i vissa brådskande fall själv besluta om åigärden (5§). Har undersökningsledaren eller åklagaren gjort detta, skall anmälan oför­dröjligen göras hos rätten, som har alt skyndsamt pröva ärendet (6§),

1952 års lag ger även möjlighel lill förlängning av den lid inom vilken häklningsframställning enligt 24 kap, I2§ RB skall inges lill rätten (2§). Beslut om sådan förlängning meddelas av justitiekanslern.

Enligt lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning an­gående grovt narkotikabrott m.m. skall 27 kap, I6§ RB lillämpas vid förundersökning angående grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling, om smugglingen gällt narkotika som avses i narkolikaförordningen (1962:704), trots att det för brottet är stadgat lindrigare straffan fängelse i två år. Giltighetstiden för tillstånd till avlyssning får bestämmas lill högsl en månad.

I delta sammanhang kan erinras om lagen (1975:1360) om tvångsåtgär­der i spaningssyfte i vissa fall. Enligl denna lag, som gäller lill utgången av år 1980, får i vissa fall tvångsåtgärd säsom l.ex. telefonavlyssning tillgri­pas, när åigärden är påkallad för alt utröna om en lerrorislorganisation planlägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften. Frågan om förlängning av denna lag övervägs f n. inom arbetsmarknadsdepartementet.

3   Rikspolisstyrelsens skrivelse

Belräffande det aktuella lägel på narkolikaområdet framhåller rikspolis­styrelsen bl. a. följande.

Fr. o. m. den I juli 1979 är permanenta narkotikarotlar inrättade i alla län utom Gotlands län. Vid årsskiftena 1978/79 och 1979/80 uppgick den för narkotikabekämpning särskilt avdelade personalen till 323 befattningsha­vare. Motsvarande siffra vid årsskiftet 1977/78 var 304.

Beslagen av centralstimulantia har fortsalt all minska såväl antalsmäs­sigt som kvantiletsmässigt. Detla gäller särskilt amfetamin. Denna typ av narkotika har varit starkt uppblandad med andra lyper av preparat, t.ex. efedrin och prokain. Även inblandning av socker har förekommit. Vid de utredningar som företagits har kunnal klarläggas fall då amfetaminet har härrört från Holland eller Italien. Även beslag av hemlillverkad amfetamin har emellertid förekommit. Vidare har tillverkning av amfelaminpreparal kunnat spåras lill Danmark och Finland. Vid de första beslag som sketl av hemtillverkade preparat har konstaterats alt kvaliteten varil mycket under­målig. Efter hand har del emellertid visat sig alt kvaliteten och procentin-nehållel ren amfetamin stigil. Detla lyder på alt tillverkarna med tämligen begränsade resurser har kunnal få lill sländ laboratorier där produkten


 


Prop. 1980/81:33                                                                     6

efler hand säväl kvantitativt som kvalitativt kan bli myckel god. Under år 1979 beslagtogs 22 kg vid 844 beslagstillfällen. För år 1978 var motsvaran­de siffror 28 kg vid 837 beslagsfillfällen.

Tillgången på cannabis är god i Sverige och övriga Europa. En ökning har skett under år 1979. Under år 1979 beslagtogs 437 kg medan motsva­rande mängd år 1978 var 195 kg. Priserna pä cannabis av god kvalitet har under är 1979 stigil med cirka 25%. En tillströmning av missbrukare har kunnat spåras efler de senaste kraftiga prishöjningarna på alkoholdrycker. Det är idag icke ovanligt att människor av ekonomiska skäl hellre röker hasch än inköper dyrbar alkohol. Vid de spaningar och utredningar som under året förelagils har kunnal konstateras alt alla typer och kvaliteter av cannabis, bl.a. frän Afganislan och Marocko, finns tillgängliga pä den svenska marknaden.

//ero//isiluationen har inte förbättrats. En ökning av tillgången på heroin kan förmärkas även om mängden beslagtagen heroin visar en obetydlig minskning.

Tillgången pä heroin är störst i storstadsområdena. Delta gäller framför­allt områdena kring Slockholm och Malmö. Heroin förekommer emellerfid även i andra delar av landet, t.ex. i universitetsstäderna. En viss föränd­ring av verksamheten har skett därigenom att del heroin som saluförs i slörre utsträckning kommer från mellanöstern. Langningen handhas vanli­gen i flera led av utländska grupper. Dessa grupper har stark anknytning lill produktionsområdena. I Sverige beslaglogs under år 1979 2.928 gram vid 271 beslagstillfällen. För är 1978 var motsvarande siffror 3.253 gram vid 198 beslagsfillfällen.

AoA:a(/?lägel är svårbedömt. Några omständigheter som tyder på all tillgången på delta preparat skulle ha ökat i nämnvärd grad finns inte. Under spanings- och utredningsarbetet har framkommit att kokain an­vänds i en mindre, exklusiv missbrukarkrets. Priserna på kokain ligger f. n. lägre än priset på heroin. Det finns omständigheter som lyder på all del t. o. m. finns svårigheter alt avyttra införda partier kokain. Delta preparat saluförs främst på klubbar eller diskolek. Det finns emellertid alltjämt en allvarlig risk för att kokain kan komma att finna en större marknad i landet. Under år 1979 beslaglogs 1.885 gram vid 15 beslagsfillfällen. För år 1978 var motsvarande siffror 737 gram vid 12 beslagstillfällen.

Beträffande tillämpningen av 1969 års lag under är 1979 anför rikspolis­styrelsen följande.

Lagen har under år 1979 tillämpats efler samma principer som tidigare och alltså endast i särskilt angelägna fall. Telefonavlyssning har begärts endast då man kunnat misslänka yrkesmässig, organiserad handel med narkotika. Huvudsyftet har liksom tidigare således varil alt avslöja slor-smugglingen fill och storlangningen inom landet.

Gången har normall varil den att misstankar om grovt narkolikabrolt uppkommil mot viss person. Därefter har de spaningsmässiga förutsätt-


 


Prop. 1980/81:33                                                      7

ningarna analyserals och - om de konventionella spaningsmöjligheterna uttömts, telefonavlyssning bedömts kunna ge resullal och erforderliga resurser funnits tillgängliga - tillstånd sökts hos vederbörande domstol.

Under år 1979 beviljades avlyssning i 147 fall. Motsvarande siffror för åren 1978 och 1977 var 102 respektive 122 fall. Ökningen av antalet avlyss­ningar under år 1979 i förhållande lill föregäende år beror på den fortlö­pande intensifiering av narkotikabekämpningen som inträtt sedan länsrot-larna inrättades vid årsskiftet 1976/77 men även på del förhållandel alt spaning med konventionella metoder visat sig vara mer och mer verknings­lös.

4   Remissyttrandena

Samtliga remissinslanser har godtagit att giltighetstiden för 1952 och 1969 ärs lagar förlängs till utgången av är 1981.

Enligt RA föreligger fortfarande behov av de vidgade möjligheter till tvångsmedelsanvändning som finns enligl 1952 års lag. Vad gäller 1969 års lag framhåller RÅ alt det med hänsyn lill den illegala narkotikahantering­ens omfattning och professionalisering inte är möjligt all hålla greppet över den grova narkotikabrottsligheten med enbart konventionella spa­ningsmetoder. Telefonavlyssningen är en effektiv metod alt med rimliga insatser av resurser bekämpa denna brottslighet. Starka skäl talar därför enligt RÅ för en förlängning av giltighetstiden av båda lagarna i avbidan på en permanent reglering.

Tvångsmedelskommittén anger att den planerar att genomföra sitt upp­drag i tvä etapper. Den första etappen avser tillskapandet av en baslag med allmänna och övergripande bestämmelser som skall iakttas vid användning av olika lyper av tvångsmedel. Ett delbetänkande därom beräknas kunna avges i början av är 1981. Den andra etappen avses omfatta en allmän översyn av rättegångsbalken och spedalförfallningarna. Arbetet därmed beräknas ta omkring ett år.

Kommittén anser att de skäl som tidigare år har anförts till stöd för en förlängning av giltighetstiden för 1952 och 1969 års lagar fortfarande före­ligger. Lagarna bör gälla till dess att en permanent reglering har genom­förts. Med hänsyn lill den planerade uppläggningen av kommitténs arbete bör en förlängning ske till utgången av år 1981.

5    Föredragandens överväganden

1952 ärs lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brott­mål lar sikte på brott som rör rikels säkerhet eller är av allmänfarlig natur. Lagen gäller lill utgången av är 1980. Samtliga remissinslanser har ansett


 


Prop. 1980/81:33                                                                     8

alt lagens giltighetstid bör förlängas i avvaktan på en permanent reglering av de möjligheter lill ivångsmedelsanvändning som finns enligt lagen. Även jag anser att behov fortfarande föreligger av de vidgade möjligheter till tvångsmedelsanvändning som lagen erbjuder. Lagen bör alltså föriäng­as.

Också 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. gäller lill utgången av år 1980. Tillgänglig stati­stik visar att tillstånd till telefonavlyssning under åren 1977-1979 har meddelats i ökande omfallning. Som rikspolisstyrelsen har framhållit lorde ökningen av antalet avlyssningar under är 1979 till övervägande del bero på den fortlöpande intensifiering av narkolikabekämpningen som inleddes vid årsskiftet 1976/77.

Remissinstanserna har allmänt tillstyrkt en förlängning av 1969 års lag. Ett par av instanserna har framhållit att den grova narkotikabrottsligheten svårligen kan bemästras enbart med konventionella spaningsmetoder.

Jag har från rikspolisstyrelsen erhållit en redogörelse, daterad den 21 augusti 1980. över den senaste utvecklingen av narkotikabrottsligheten. Redogörelsen visar att någon mera påtaglig ändring i situationen pä den svenska narkotikamarknaden inte har skett sedan den tidigare skrivelsen kom in.

Som framgår av vad rikspolisstyrelsen har anfört består den grova narkotikabrottsligheten huvudsakligen av yrkesmässig, organiserad illegal handel med narkotika. Den är svår all komma ål och kräver särskilda spaningsmetoder. Telefonavlyssning har visat sig vara en effektiv metod att med rimliga resursinsatser bekämpa den aktuella brottsligheten. Meto­den är alltså av stor betydelse som ett komplemenl till konventionella åtgärder vid bekämpandet av denna farliga brottslighet. Del är enligl min mening uppenbart att de vidgade möjligheter lill telefonavlyssning som 1969 års lag erbjuder i kampen mol narkotikabrottsligheten f. n. inle kan avvaras. Även 1969 års lag bör alltså förlängas.

Regeringen har nyligen till lagrådet remitterat ett förslag om att slraff­minimum för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling som gäller narkotika skall höjas från fängelse i ett är till fängelse i två är. Ändringarna föreslås träda i krafl den I juli 1981. Proposition i ämnet beräknas avläm­nas senare i höst. Under förulsätlning att riksdagen antar förslaget blir 1969 års lag överflödig efter ändringarnas ikraftträdande.

Med hänsyn lill det sagda bör 1969 års lag nu få förlängd giltighetstid lill utgången av juni 1981, medan 1952 års lag liksom vid tidigare tillfällen bör förlängas med ett år eller till utgången av år 1981.

Frågan om förlängning av giltighetstiden för de båda lagarna är enligt min mening av sådan beskaftenhet alt lagrådets hörande skulle sakna betydelse.


 


Prop. 1980/81:33                                                                9

6   Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att anta de inom justitiedepartementet upprättade försla­gen lill

1.   lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmel­ser om tvångsmedel i vissa brottmål,

2.   lag om fortsatt giltighet av lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

7   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular alt genom proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980