om försäljning av fast egendom som tillhör allmänna arvsfonden

Proposition 1990/91:132

Regeringens proposition
1990/91:132

om försäljning av fast egendom som
tillhör allmänna arvsfonden

Prop.

1990/91:132

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 28 februari 1991.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Georg Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1928:281) om allmänna
arvsfonden. Förslaget innebär att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får besluta om försäljning av fast egendom och
tomträtt som har tillfallit allmänna arvsfonden. Syftet med förslaget är att
förenkla sådana försäljningar.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 132

Propositionens lagförslag

Förslag till

Prop. 1990/91:132

Lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna
arvsfonden

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om försäljning av fast egendom,
som tillfallit fonden, gäller vad med
avseende å kronans fasta egendom är
i allmänhet stadgat. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestäm-
mer förordnar om försäljning av
tomträtt, som tillfallit fonden.
Annan lös egendom skall av gode
mannen försäljas å offentlig auktion,
där ej kammarkollegiet annat medgi-
ver. Fordringar må försäljas allenast
i den män de ej kunna indrivas.

För indrivning av fordran, som
tillfallit fonden, äge gode mannen
anhängiggöra och utföra talan utan
bemyndigande av kammarkollegiet.

Åro genom testamente särskilda
föreskrifter lämnade, skola dessa lända
till efterrättelse.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer beslutar
om försäljning av fast egendom eller
tomträtt som har tillfallit fonden.
Annan lös egendom än tomträtt skall
gode mannen försälja på offentlig
auktion, om inte kammarkollegiet
medger annat. Fordringar får försälj-
as endast i den mån de inte kan
drivas in.

För att driva in en fordran som har
tillfallit fonden får gode mannen
väcka och utföra talan utan bemyn-
digande av kammarkollegiet.

Om särskilda föreskrifter har läm-
nats genom ett testamente, skall de
tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2.1 fråga om försäljningar som har påbörjats före ikraftträdandet gäller
äldre föreskrifter.

lSenaste lydelse 1978:239.

Justitiedepartementet                    prOp 1990/91132

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 februari 1991

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden S.

Andersson, Dahl, R. Carlsson, G. Andersson och Lönnqvist

Föredragande: statsrådet G. Andersson

Proposition om försäljning av fast egendom som
tillhör allmänna arvsfonden

1 Inledning

Om det inte finns någon annan arvinge till en avliden person, tillfaller
arvet allmänna arvsfonden (5 kap. 1 § ärvdabalken). Fonden kan få
egendom även genom gåva eller testamente. Närmare regler om fonden
finns i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden (arvsfondslagen). Av
1 § framgår att fonden skall förvaltas av kammarkollegiet. Medel ur
fonden skall delas ut för att främja vård och fostran av barn och ungdom
liksom omsorg om handikappade.

I 8 § arvsfondslagen finns regler om försäljning av egendom som tillfallit
allmänna arvsfonden. Kammarkollegiet har i en skrivelse till regeringen
föreslagit vissa ändringar i dessa regler såvitt avser fast egendom och
tomträtt. Skrivelsen har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels skrivelsen jämte en inom
kammarkollegiet upprättad promemoria som bilagorna 1 och 2, dels en
förteckning över remissinstanserna som bilaga 3. En remissammanställning
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 89-2437 i justitiedepartementet).

Jag avser nu att ta upp frågan om försäljning av fast egendom och
tomträtt som tillhör allmänna arvsfonden. Kammarkollegiets övriga förslag
övervägs för närvarande av domstolsutredningen (Ju 1989:06). Jag tar
därför inte upp dem i detta lagstiftningsärende.

Jag har i ärendet samrått med cheferna för finansdepartementet och
civildepartementet.

2 Allmän motivering                                   Prop. 1990/91:132

2.1 Nuvarande ordning

2.1.1 Försäljning av fast egendom

Egendom som har tillfallit arvsfonden får närmast anses tillhöra staten (se
SOU 1967:2 s. 71 och prop. 1969:83 s. 49; jfr Gösta Walin, Kommentar
till Ärvdabalken del 1, tredje upplagan, 1986, s. 84). Egendomen ingår
emellertid inte i den statliga budgeten. Den förvaltas av kammarkollegiet
som en särskild fond utan sammanblandning med andra medel.

Enligt 8 § första stycket första meningen arvsfondslagen skall de regler
som i allmänhet gäller för försäljning av kronans fasta egendom gälla även
för försäljning av fast egendom som har tillfallit arvsfonden.

Enligt 1809 års regeringsform (77 §) fordrades riksdagens samtycke för
försäljning eller annan avhändelse av statens fasta egendom. Sådant
samtycke lämnas sedan år 1942 genom generella försäljningsbemyndigan-
den. Enligt den nuvarande regeringsformen (9 kap. 8 §) står statens
medel och dess övriga tillgångar till regeringens disposition. Detta gäller
dock inte tillgångar som i lag har avsatts till särskild förvaltning.
Grunderna för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över
den fastställs enligt regeringsformen (9 kap. 9 §) av riksdagen i den
omfattning som behövs. Enligt övergångsbestämmelserna till den nya
regeringsformen, punkt 6 första stycket, har förutsatts att tidigare givna
bemyndiganden skall gälla till dess riksdagen bestämmer annorlunda.

När det gäller försäljning av staten tillhörig mark till kommun för
samhällsbyggnadsändamål m.m. har riksdagen (prop. 1967:99, JoU 23,
rskr. 279) medgivit att Kungl. Maj:t tills vidare, utan riksdagens samtycke
i varje särskilt fall, får besluta om försäljningen. Av Kungl. Maj:ts cirkulär
(1967:879) framgår att bestämmelserna i tillämpliga delar skall gälla även
fast egendom som har tillfallit allmänna arvsfonden.

Enligt bemyndigande (prop. 1981/82:100 bil. 11, FiU 26, rskr. 281) får
regeringen tills vidare, utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall,
besluta om försäljning eller byte av staten eller allmänna arvsfonden
tillhörig fast egendom, om taxeringsvärdet på egendomen - eller, om
taxeringsvärde inte är åsatt, egendomens saluvärde - uppgår till högst
5 milj. kr.

I prop. 1987/88:100 bil. 9 föreslogs, beträffande statlig lokalförsörjning,
att beloppsgränsen skulle justeras så att regeringen skulle bemyndigas att
besluta om försäljning upp till 50 milj. kr. per objekt i de fall det inte
rörde sig om samhällsbyggnadsändamål m.m. Som riktlinje för försäljning
skulle gälla att överskottet normalt skulle återanvändas för investeringar
i form av byggproduktion eller inköp samt planeras och genomföras så att
statens samlade förmögenhet inte urholkades, d.v.s. så att ingen netto-
utförsäljning av statens egendom skulle ske. Utskottet hemställde (FiU
1987/88:26) att riksdagen skulle bemyndiga regeringen att besluta om

försäljning av fast egendom till ett värde av högst 50 milj. kr. i enlighet Prop. 1990/91:132
med bl.a. ovan angivna riktlinjer. Riksdagen (rskr. 338) biföll utskottets
hemställan. - Allmänna arvsfondens fastigheter berördes inte i detta
sammanhang. Värdegränsen för regeringens bemyndigande att utan
riksdagens samtycke sälja fondens fastigheter får därför anses uppgå till

5 milj. kr.

Regeringen kan delegera sin beslutanderätt inom värdegränser som
regeringen bestämmer för varje förvaltningsmyndighet. Detta har skett
genom förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast
egendom, m.m. (försäljningsförordningen) som också innehåller närmare
bestämmelserom försäljningsförfarandet. Av förordningen framgår bl.a.
att länsstyrelsen får besluta om försäljning av fast egendom som tillhör
arvsfonden, om taxerings- eller saluvärdet inte överstiger 800 000 kr.

Enligt försäljningsförordningen skall arvsfondens fasta egendom säljas
så snart det kan ske. Innan ett försäljningsförfarande inleds, skall
länsstyrelsen emellertid inhämta uppgift från kammarkollegiet om
huruvida egendomen bör säljas omedelbart eller försäljningen bör anstå
i avvaktan på prövning enligt 4 eller 5 § arvsfondslagen av framställning
om godkännande av testamente som berör egendomen eller om avstående
av arvsfondens rätt till denna.

När en försäljning aktualiseras skall länsstyrelsen underrätta kommunen
om detta, om det med hänsyn till egendomens läge eller beskaffenhet
eller annars bedöms vara av intresse för kommunen. Om det är fråga om
en jordbruksfastighet, skall yttrande inhämtas från lantbruksnämnden
angående sättet för försäljningen.

Sedan egendomen har värderats skall den försäljas på offentlig auktion
eller genom infordrande av anbud, om det inte är fråga om försäljning av
mark till kommun för samhällsbyggnadsändamål m.m. Särskilda regler
gäller för försäljning av bostadsfastighet för permanent bruk. Den säljande
myndigheten skall se till att köpeskillingen blir den högsta möjliga och att
den i varje fall inte understiger egendomens saluvärde.

Det ankommer på kammarkollegiet eller den av tingsrätten förordnade
gode mannen att vidta en del åtgärder som har samband med försäljning-
en av arvsfondens fasta egendom. Den gode mannen svarar således t.ex.
för tillsynen över fastigheten till dess den har tillträtts av köparen.
Kammarkollegiet skall övervaka att den gode mannen fullgör sina
skyldigheter. Enligt 3 § arvsfondslagen talar och svarar kammarkollegiet
i mål som rör fonden, varför kollegiet har att t.ex. ansöka om fas-
tighetsbildning samt svara i mål om nedsättning av köpeskillingen på
grund av fel i fastigheten.

2.1.2 Försäljning av tomträtt

Enligt 8 § första stycket andra meningen arvsfondslagen förordnar
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om försäljning
av tomträtt som har tillfallit fonden. Regeringen har inte delegerat till

1’ Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 132

någon myndighet att besluta om försäljning av tomträtt som har tillfallit Prop. 1990/91:132
arvsfonden.

Tomträtt är således i dessa sammanhang inte likställd med fast egendom
som annars ofta är fallet. Regeringen beslutar utan värdemässig begräns-
ning om försäljning i varje särskilt fall.

2.2 Reformbehovet

I dödsbon där egendom tillfaller allmänna arvsfonden ingår en eller flera
fastigheter i omkring 100 fall per år. Av dessa är omkring 50 jordbruks-
fastigheter.

Det har blivit allt vanligare att fritidsfastigheter i utlandet ingår bland
tillgångarna. Bemyndigandet för länsstyrelserna att intill viss beloppsgräns
sälja arvsfondens fasta egendom omfattar inte egendom som är belägen
i utlandet. Alla sådana ärenden måste därför underställas regeringens, och
i förekommande fall riksdagens, prövning.

Som framgått av redogörelsen för den nuvarande ordningen är flera
myndigheterm.m. inblandade i försäljningsförfarandet. Handläggningen
bör därför förenklas för att den totala handläggningstiden skall kunna
förkortas. Som det är nu kan kapitalförluster uppstå. Det föreligger bl.a.
risk för att fastigheter minskar i värde -1.ex. på grund av väderleksförhåll-
anden och minimal tillsyn - under den tid som försäljningsförfarandet
pågår.

Den 1 juli 1991 träder en reform beträffande den regionala statliga
förvaltningen i kraft (prop. 1988/89:154, BU 1989/90:4 och 9, rskr. 89).
En ny länsstyrelse bildas då. Den nya länsstyrelsen skall bl.a. främja länets
utveckling och befolkningens bästa, verka som ett sammanhållande
regionalt statligt organ med ansv.ar för uppföljning och utvärdering av
gjorda insatser från ett samlat regionalt perspektiv samt svara för
myndighetsutövning, tillsyn och rättstillämpning. Den nuvarande lantbruks-
nämnden kommer att utgöra en enhet, lantbruksenheten, i den nya
länsstyrelsen.

I propositionen (s. 15) anförde chefen för civildepartementet bl.a.
följande: "Ett centralt inslag i reformen är att organisatoriska förändringar
görs. Syftet med detta är att de frågor som har stor betydelse för länets
utveckling och framtid och som har en naturlig koppling till de verksam-
heter dagens länsstyrelse bedriver skall handhas av en och samma
organisation - en ny länsstyrelse. Det är också viktigt att verksamheter av
mer marginellt intresse för länets utveckling - och där lämpligt alternativ
finns - handhas utanför den nya länsstyrelsen så att denna organisation
inte i onödan tyngs av verkställighetsbeslut i ärenden som inte har direkt
samband med dess huvuduppgift." Departementschefen påpekade vidare
(s. 17) att det inom den nuvarande länsstyrelsen finns ärenden och
uppgifter som inte har direkt beröring med den nya länsstyrelsens
huvudfrågor samt att sådan verksamhet bör, om lämpliga alternativ på
sikt finns, föras från den nya länsstyrelsen.

Länsstyrelsernas åliggande att sälja allmänna arvsfondens fastigheter Prop. 1990/91:132
synes vara en uppgift av sådant slag som departementschefens uttalande
syftar på. Kammarkollegiets förslag bör därför bedömas mot bakgrund av
länsstyrelsereformen. Försäljningsärendena bör föras bort från länsstyr-
elserna, om det kan ske utan olägenheter.

Genom kammarkollegiets skrivelse aktualiseras emellertid i första hand
den mer grundläggande frågan hur kompetensen att besluta om försälj-
ning av arvsfondens fastigheter skall fördelas mellan riksdagen och
regeringen. Som har framgått av det föregående finns i den nuvarande
regleringen vissa inkonsekvenser och andra brister. Dessa bör om möjligt
undanröjas.

2.3 Beslutanderätt beträffande försäljning av fast egendom
eller tomträtt som tillhör allmänna arvsfonden

Mitt forslag: Regeringen får utan värdegräns besluta om försäljning
av fast egendom eller tomträtt som har tillfallit arvsfonden.

Kammarkollegiets förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kammar-
kollegiets förslag eller lämnar det utan erinran. Statskontoret avstyrker
dock förslaget med motiveringen att det riskerar att ge upphov till
komplexa handläggningskedjor samt otydliga och kostsamma myn-
dighetsrutiner.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning skall riksdagen besluta
om försäljning av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom,
om egendomens värde överstiger en viss gräns. När det gäller egendom
som tillhör arvsfonden är värdegränsen 5 milj. kr.

Försäljningen av statens fasta egendom sker i allmänhet för att
fastighetsbeståndet fortlöpande skall anpassas till ändrade förutsättningar
för det statliga lokalbehovet. En utredning (Fi 1990:05) om statens
fastighetsförvaltning ser för närvarande över bl.a. målet för statens
innehav av fastigheter.

När det gäller arvsfondens fasta egendom är däremot det primära syftet
att egendomen skall avyttras så snart som möjligt för att medel skall
kunna tillföras fonden. Därefter skall medel delas ut ur fonden för att
främja vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handi-
kappade.

Syftet med att sälja arvsfondens fasta egendom är således ett helt annat
än när det gäller statens fasta egendom. De skäl som kan anföras för att
riksdagen bör medverka då statens fasta egendom säljs gör sig inte
gällande i fråga om arvsfondens fastigheter. Det ter sig över huvud taget
inte behövligt eller motiverat att riksdagen belastas med arvsfondens
försäljningsärenden. Regeringen bör därför, som nu är fallet beträffande

tomträtt, utan värdegräns få besluta om försäljning av fondens fasta Prop. 1990/91:132
egendom.

2.4 Delegering av beslutanderätten

Mitt förslag: Regeringen får bemyndiga den myndighet som regeringen
bestämmer att besluta om försäljning av fast egendom eller tomträtt
som har tillfallit arvsfonden.

Kammarkollegiets förslag: Regeringen får bemyndiga kammarkollegiet
(alternativt den myndighet som regeringen bestämmer) att besluta om
försäljning av fast egendom eller tomträtt som tillfallit fonden.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna godtar kammarkollegiets
förslag eller lämnar det utan erinran. Några, bl.a. lantbruksstyrelsen och
de länsstyrelser som har yttrat sig, anser emellertid att länsstyrelserna
även i fortsättningen skall få besluta om försäljningen intill en viss
värdegräns. Vissa av dessa myndigheter anser vidare att länsstyrelserna
bör få utökad behörighet. Som alternativ anger bl.a. riksskatteverket att
kronofogdemyndigheterna kan bemyndigas att sälja fastigheterna.
Statskontoret framhåller att komplexa handläggningskedjor kan uppstå
samt att kostnadseffekterna för staten och fonden inte utretts.

Skälen För mitt forslag: Det kan inte komma i fråga att regeringen skall
besluta i varje ärende om försäljning av en fastighet som har tillfallit
allmänna arvsfonden. Liksom enligt den nuvarande ordningen bör
regeringen ha rätt att delegera beslutanderätten i försäljningsärenden till
en underordnad myndighet. Härigenom kan regeringens ärendehantering
begränsas och ett smidigt försäljningsförfarande komma till stånd. På
sedvanligt sätt bör det överlåtas åt regeringen att bestämma till vilken
myndighet som beslutanderätten skall delegeras.

I kammarkollegiets förslag om ändring i arvsfondslagen ingår en ny regel
om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om försäljningen. Detta gäller dock utan att
det särskilt anges i arvsfondslagen, se 8 kap. 13 § regeringsformen. Enligt
min mening finns det därför inte anledning att införa någon sådan regel
i arvsfondslagen.

Under remissbehandlingen av kammarkollegiets skrivelse har huvudin-
tresset riktats mot frågorna om vilken myndighet som skall ha hand om
försäljningsärendena och om hur förfarandet i ärendena skall läggas upp.
Som jag nyss berörde bör det liksom hittills ankomma på regeringen att
besluta om dessa frågor. Jag vill emellertid redan nu något beröra hur jag
ser på dem.

Enligt nu gällande ordning får länsstyrelsen besluta om försäljning av
arvsfondens fasta egendom när taxerings- eller saluvärdet inte överstiger
800 000 kr. Detta gäller dock bara egendom belägen i Sverige. Alla

försäljningsärenden beträffande fast egendom i utlandet måste under- Prop. 1990/91:132
ställas regeringens, och i förekommande fall riksdagens, prövning.

I försäljningsärenden som handläggs av länsstyrelsen måste denna i olika
sammanhang inhämta uppgifter från kammarkollegiet, och det är kollegiet
som i förekommande fall har att ansöka om fastighetsbildning.

För att syftet med den nya regionala statliga förvaltningen skall uppnås
bör bl.a. länsstyrelsens roll renodlas. Uppgifter som inte direkt har
beröring med länsstyrelsens huvudfrågor bör, om lämpligt alternativ finns,
föras från länsstyrelsen. Som jag redan har varit inne på kan försäljning
av fastigheter som har tillfallit arvsfonden inte sägas ha direkt beröring
med länsstyrelsens uppgift att vara ett planerande och samordnande organ
för regionen.

Lantbruksnämndernas nuvarande uppgifter kommer från och med den

1 juli 1991 att handhas av länsstyrelsen. Enligt nu gällande försäljningsreg-
ler skall länsstyrelsen inhämta yttrande från lantbruksnämnd angående
sättet för försäljning av en fastighet som tillhör arvsfonden, om det är
fråga om en jordbruksfastighet. Länsstyrelsen skall före försäljningen av
fastigheten låta beskriva och värdera den för att utröna saluvärdet.
Länsstyrelsen kan därvid vända sig till lantbruksnämnden. Det är
emellertid inte ovanligt att lantbruksnämnden kan vilja förvärva en sådan
fastighet för rationaliseringsändamål. Sådana fastighetsförvärv bokförs på
en särskild fond, jordfonden, som förvaltas av lantbruksstyrelsen.
Jordfondens fastigheter används för att främja en från allmän synpunkt
lämplig utveckling av företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårds-
näringen. Med det beskrivna förfarandet kan det föreligga risk för att
kollisioner uppstår mellan arvsfondens intresse att få högsta möjliga
köpeskilling för fastigheten och lantbruksnämndens intresse att förvärva
den för jordfondens räkning. Den nya länsstyrelseorganisationen medför
att denna risk accentueras, eftersom lantbruksnämndernas nuvarande
uppgifter då kommer att inordnas i länsstyrelsen.

Min slutsats av det anförda är att uppgiften att sälja fast egendom som
har tillfallit allmänna arvsfonden nu bör föras bort från länsstyrelserna.
Frågan är då vilken myndighet som bör bemyndigas att besluta om
försäljning av arvsfondens fasta egendom och tomträtter.

Arvsfonden förvaltas av kammarkollegiet. Kollegiet företräder arvsfon-
dens intressen, talar och svarar i mål som rör fonden och ser till att ett
dödsbo vari fonden har del avvecklas på ett riktigt sätt. Kammarkollegiet
får godkänna ett testamente till förmån för annan än fonden. Kollegiet får
för arvsfondens räkning även besluta om avstående från arv, om värdet
av egendomen enligt bouppteckningen inte överstiger 500 000 kr. Den
gode mannen, som sköter det praktiska arbetet med boet, står under
kammarkollegiets tillsyn. När boutredningen är klar skall den gode
mannen redovisa sin förvaltning till kammarkollegiet och betala in de
medel som finns kvar till fonden.

Kammarkollegiet har alltså huvudansvaret för de flesta frågor som rör
allmänna arvsfonden. Redan på grund härav framstår det som naturligt

att kollegiet får ansvaret också för att se till att fondens fastigheter säljs Prop. 1990/91:132
på ett ändamålsenligt sätt. Till detta kommer att kollegiet även enligt den
nuvarande ordningen har vissa uppgifter i försäljningsärcndena. Mycket
talar alltså för att handläggningen blir enklare och snabbare, om
beslutanderätten anförtros åt kammarkollegiet.

Enligt min bedömning bör kammarkollegiet kunna uppdra åt ett ombud,
t.ex. en mäklare eller den gode mannen, att sköta det praktiska arbetet
med försäljningen i syfte att uppnå högsta möjliga pris. Kompetensen i
det enskilda ärendet får därvid, beträffande olika typer av fastigheter i
olika regioner, sökas där den finns. Det kan även tänkas att kammar-
kollegiet i ett enskilt fall kan anlita lantbruksenheten i den nya länsstyrel-
seorganisationen eller kronofogdemyndigheten att sköta försäljningen.

Beslutanderätten beträffande de mest värdefulla fastigheterna bör
förbehållas regeringen. Om kammarkollegiet får uppgiften att sälja
arvsfondens fasta egendom och tomträtter, bör en värdegräns införas för
kammarkollegiets rätt att besluta om försäljningen. Denna gräns skulle
kunna sättas vid ett taxeringsvärde om 10 milj. kr. eller - där något
taxeringsvärde inte har fastställts - ett marknadsvärde, som angetts vid en
särskild värdering, om 10 milj. kr. När närmare erfarenheter av den nya
försäljningsorganisationen har vunnits kan det finnas anledning att på nytt
överväga vid vilka värden som denna gräns skall sättas. Det kan också
behöva ske med hänsyn till penningvärdesförsämringen. Även i övrigt kan
frågan om fördelningen av arbetsuppgifter och förfarandet vid försäljning-
en av arvsfondens fasta egendom och tomträtter behöva övervägas på nytt
av regeringen när närmare erfarenheter av den nya försäljningsorganisa-
tionen har vunnits.

Enligt 13 § arvsfondslagen får kammarkollegiets beslut i frågor om
avstående av egendom som har tillfallit fonden överklagas till regeringen.
I övrigt får kammarkollegiets beslut enligt arvsfondslagen inte överklagas.
Kammarkollegiets försäljning av arvsfondsfastigheter är - liksom den gode
mannens försäljning av lös egendom - ett led i avvecklingen av egen-
domen för att tillföra fonden medel. Enligt min mening finns det inte
något skäl för att kammarkollegiets beslut i frågor om försäljning av
arvsfondsfastigheter skall få överklagas.

2.5 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft samtidigt med reformen
beträffande den regionala statliga förvaltningen, dvs. den 1 juli 1991.

Då lagändringen träder i kraft torde försäljningsförfarande pågå
beträffande flera fastigheter. Dessa försäljningar bör avslutas enligt de
gamla reglerna. En lämplig avgränsning är att de nya reglerna inte bör
tillämpas då försäljningen har påbörjats före ikraftträdandet av lagändring-
en.

10

2.6 Kostnader och resursbehov

Prop. 1990/91:132

Genom den föreslagna lagändringen avförs försäljningsärendena helt från
riksdagens arbetsuppgifter och regeringen ges möjlighet att bemyndiga en
myndighet att förordna om försäljningen av arvsfondens fastigheter.
Härigenom torde vissa besparingar uppstå.

Länsstyrelserna får nu ersättning bara för kostnader för värdering,
annonser och dylikt men däremot inte för sina kostnader för arbetet med
försäljningen av arvsfondsfastigheterna. Med den nya ordning som jag
föreslår faller länsstyrelsernas kostnader bort.

Som jag tidigare (avsnitt 2.4) har framhållit, är det min uppfattning att
regeringens beslutanderätt i försäljningsärendena intill en viss värdegräns
bör delegeras till kammarkollegiet. Därmed kan en del initialkostnader för
kammarkollegiet antas uppkomma, t.ex. för att utarbeta nya rutiner m.m.
Dessa kostnader behöver dock inte bli särskilt stora, eftersom det inom
kollegiet finns erfarenhet av försäljningsärenden. Kammarkollegiet
bedriver nämligen redan nu viss rådgivning till länsstyrelserna beträffande
handläggningen av försäljningsärenden. Detta gäller främst sådana
länsstyrelser där dessa ärenden inte är så vanligt förekommande.
Kammarkollegiets kostnader bör, liksom fallet är beträffande kollegiets
kostnader för finansförvaltningen av fonden och avvecklingen av dödsbon
m.m., betalas ur arvsfonden.

Kostnaderna för att sälja arvsfondens fastigheter kommer i det nya
systemet att bli synliga på ett annat sätt än tidigare då länsstyrelserna
inte har fått ersättning fullt ut för sina kostnader. Arvodet till den gode
mannen kan komma att öka, om denne får i uppdrag att sköta försälj-
ningen. I andra fall kan t.ex. mäklararvode komma att utgå. Sådana
kostnader skall betalas av boet eller av arvsfonden.

Det kan emellertid antas att fastigheterna kommer att kunna försäljas
snabbare än vad som nu är fallet. Kapitalförstöringen och kostnaderna för
förvaltningen av fastigheterna kommer därmed att minska. Vid en
snabbare försäljning kommer intäkterna fonden till godo tidigare än vad
som nu är fallet. Köpeskillingen kan vidare antas bli högre om bättre
möjligheter till en marknadsanpassad försäljning ges.

Sammanfattningsvis räknar jag med att statens kostnader för försälj-
ningsförfarandet kommer att minska betydligt. Å andra sidan kommer
allmänna arvsfonden att belastas med försäljningskostnader i större
utsträckning än för närvarande. Det framstår dock som riktigare att
kostnaderna för försäljningsförfarandet skall belasta arvsfonden och inte
staten. Därtill kommer att kostnadsökningarna för fonden torde bli klart
mindre än kostnadsminskningarna för staten.

11

3 Upprättat lagförslag

Prop. 1990/91:132

I enlighet med vad jag har anfört har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna
arvsfonden.

4 Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna
arvsfonden

8 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om
försäljning av fast egendom eller tomträtt som har tillfallit fonden. Annan
lös egendom än tomträtt skall gode mannen försälja på offentlig auktion,
om inte kammarkollegiet medger annat. Fordringar får försäljas endast i
den mån de inte kan drivas in.

För att driva in en fordran som har tillfallit fonden får gode mannen
väcka och utföra talan utan bemyndigande av kammarkollegiet.

Om särskilda föreskrifter har lämnats genom ett testamente, skall de
tillämpas.

Första stycket innehåller främst bestämmelser om hur egendom som har
tillfallit allmänna arvsfonden skall försäljas. I sakligt hänseende har stycket
ändrats så att rätten att besluta om försäljning av arvsfondens fasta
egendom tillkommer regeringen, som dock har möjlighet att delegera
denna rätt till den myndighet som regeringen bestämmer. Frågan har
behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitten 2.3 och 2.4).

Övriga ändringar i paragrafen är av språklig art.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelse

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2.1 fråga om försäljningar som har påbörjats före ikraftträdandet gäller
äldre föreskrifter.

Punkt 1

Lagändringen träder i kraft samtidigt med reformen beträffande den
statliga regionala förvaltningen.

Punkt 2

De gamla reglerna för försäljning av fast egendom skall tillämpas då
försäljningen har påbörjats innan lagändringen har trätt i kraft.

Enligt den gamla ordningen påbörjas samtliga försäljningsärenden
genom en anmälan till länsstyrelsen om att fastigheten skall säljas. Detta

12

gäller oavsett om det är riksdagen, regeringen eller länsstyrelsen som Prop. 1990/91:132
beslutar om försäljningen. Länsstyrelsen inhämtar därefter hos kam-
markollegiet uppgift om huruvida egendomen bör säljas omedelbart eller
försäljningen bör anstå i avvaktan t.ex. på godkännande av testamente
som berör egendomen. Därefter inleds det egentliga försäljningsförfaran-
det, som i vissa avseenden följer olika rutiner beroende på vem som
beslutar om försäljningen.

Om ett försäljningsförfarande har anmälts till länsstyrelsen före
ikraftträdandet skall således de gamla reglerna tillämpas, i annat fall
tillämpas de nya.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag
om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som före-
draganden har lagt fram.

13

Bilaga 1

Prop. 1990/91:132

Bilaga 1

Kammarkollegiet

Arvsfondssektionen

Försäljning av allmanna arvsfonden tillhörig fast egendom m.m.

Kammarkollegiet har i en särskild rapport till civildepartementet, PLAN
90, angående verksamhetsinriktning och resurser för perioden 1988/89 -
1990/91 föreslagit bl a en utredning av frågan om försäljning av fas-
tigheter som tillfallit allmänna arvsfonden.

Departementschefen har därefter i budgetpropositionen 1987/88:100, bil
15, uttalat att han förutsätter att kollegiet självt initierar denna och en del
andra i rapporten föreslagna ändringar inom arvsfondssektionens
verksamhetsområde.

Kollegiet föreslår att 8 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden
ändras på så sätt att första meningen utgår och att andra och tredje
meningarna får följande lydelse: Regeringen eller efter regeringens
bemyndigande kammarkollegiet (alt den myndighet regeringen bestämmer)
förordnar om försäljning av fast egendom eller tomträtt som tillfallit
fonden. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande kammarkollegiet
(alt den myndighet regeringen bestämmer) får också meddela föreskrifter
angående försäljningen. Annan lös egendom än tomträtt skall av —.

En promemoria om skälen till den föreslagna ändringen och ett förslag
till förordning om försäljning av allmänna arvsfonden tillhörig fast
egendom, m m bifogas. Förslaget till förordning förutsätter ändringar i
förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom,
m m.

Om den föreslagna ändringen kommer till stånd, kommer kollegiet att
få merarbete med att lägga upp nya rutiner och utarbeta föreskrifter
m.m. Vidare kommer personalen att behöva utbildas. För detta ändamål
anhåller kollegiet om ersättning ur arvsfonden med ett engångsbelopp
som senare kommer att preciseras.

I PLAN 90 har kollegiet även föreslagit en utredning av frågan om
uppgiften att utse god man för arvsfonden kan läggas på kollegiet. Även
denna förändring har departementschefen förutsatt att kollegiet självt
initierar. Kollegiet har tagit upp frågan i sitt yttrande 1989-04-21 över
promemorian (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss. Kopia
av yttrandet bifogas. (Se under punkten 3.2.2 Förmynderskap.) Skulle
domstolarna befrias från samtliga uppgifter som rör frågor om förmynder-
skap, bör de enligt kollegiets mening även befrias från uppgiften att
förordna god man för allmänna arvsfonden, vilken uppgift i stället bör
läggas på kollegiet. Kopia av PLAN 90 i den del som gäller förordnande
av god man för arvsfonden bifogas.

14

Även om förmynderskapsfrågorna skulle bli kvar hos domstolarna, Prop. 1990/91:132
föreslås att kollegiet i stället för rätten får förordna god man för fonden. Bilaga 1
Kollegiet föreslår att 7 § arvsfondslagen ändras på så sätt att rätten byts
ut mot kammarkollegiet.

Skulle en utredning av frågan om vem som skall utse god man för
fonden innebära att en ändring av arvsfondslagen vad gäller försäljning av
fondens fastigheter fördröjs, anser kollegiet emellertid att en sådan
utredning får anstå till ett senare tillfälle.

Sven-Eric Nilsson
Generaldirektör

Agneta Möller
Advokatfiskal

15

Bilaga 2

Prop. 1990/91:132

Bilaga 2

PM 1989-08-28

Försäljning av allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, m m

Gällande regler

Enligt 8 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden gäller om försäljning
av fast egendom, som tillfallit fonden, "vad med avseende å kronans fasta
egendom är i allmänhet stadgat". Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer beslutar om försäljning av tomträtt, som tillfallit
fonden.

Genom ett allmänt försäljningsbemyndigande som fr o m år 1967 (prop
1967:99) gäller tills vidare har riksdagen lämnat sitt samtycke till
försäljning av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom.
Med stöd av bemyndigandet får regeringen och, efter delegation, vissa
myndigheter under angivna förutsättningar överlåta staten eller allmänna
arvsfonden tillhörig egendom.

Riksdagens samtycke har inhämtats rörande vissa värdegränser och
riktlinjer för bl.a. bestämmande av pris och övriga villkor samt själva
försäljningsförfarandet. De riktlinjer för det allmänna försäljningsbemyndi-
gandet som 1942 års riksdag bestämde (prop. 1942:241, JoU 1942:55,
rskr 1942:388) gäller alltjämt i väsentliga delar. Se även prop. 1971:175.

Bestämmelser om försäljning av staten eller allmänna arvsfonden
tillhörig fast egendom finns i förordningen (1971:727) om försäljning av
staten tillhörig fast egendom, m.m., ändrad senast 1986:426. Regeringen
har inte delegerat till någon myndighet att besluta om försäljning av
allmänna arvsfonden tillhörig tomträtt.

I försäljningsförordningen finns föreskrifter rörande värdegränser för
rätten att överlåta, förutsättningar för försäljning och förberedande
åtgärder samt försäljningsförfarandet.

I Kungl Maj:ts cirkulär (1967:879) om bemyndigande att sälja staten
tillhörig mark till kommun för samhällsbyggnadsändamål m.m., sägs att
bestämmelserna i tillämpliga delar gäller överlåelse till kommun av
allmänna arvsfonden tillfallen fast egendom. Försäljningsförordningen talar
bara om försäljning av staten tillhörig mark till kommun för samhällsbygg-
nadsändamål. Någon hänvisning om att bestämmelserna gäller även fast
egendom som tillhör arvsfonden finns inte. Från stats - kommunala
marknämnden har upplysts att nämnden har ansett att bestämmelsen
gäller även arvsfonden tillhörig mark. De ärenden rörande sådan mark
som handlagts av nämnden sedan dess tillkomst år 1968 har främst
aktualiserats från Göteborgs och Bohus län.

I försäljningsförordningen görs skillnad mellan egendom som tillhör
staten och egendom som tillhör arvsfonden. Detta stämmer överens med
kollegiets uppfattning att fonden uppfyller kraven på en stiftelse och får

16

anses vara ett eget rättssubjekt. Den förvaltas av kollegiets fondbyrå och
redovisas som en särskild fond, skild från statskapitalet.

Enligt regeringsformen krävs inte riksdagens samtycke för försäljning av
staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom. Enligt övergångs-
bestämmelserna till regeringsformen, som trädde i kraft i januari 1975, p
6 första stycket skall dock tidigare givna bemyndiganden gälla tills
riksdagen bestämmer annorlunda.

Riksdagsbehandling

I propositon 1985/86:101 bilaga 3, (finansdepartementet) föreslogs att
regeringen utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall skulle få besluta
om försäljning eller byte av staten eller allmänna arvsfonden tillhörig fast
egendom. Riksdagen avslog regeringens förslag (Fi U 1985/86:22 rskr
267) och uttalade att värdegränserna inte borde slopas förrän frågan om
vilka riktlinjer som bör gälla för försäljning av statlig egendom har
klarlagts. Riksdagen hemställde därefter hos regeringen om förslag till
riktlinjer för försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m.

I proposition 1986/87:100, bilaga 9, uttalade departementschefen att ett
regelverk som tar sikte på alla framtida tänkbara situationer om och när
försäljning av statens fastigheter är lämplig, skulle, för att vara heltäckan-
de, bli mycket omfattande och därigenom skapa en krångligare hand-
läggning. Departementschefen fann mot denna bakgrund det lämpligast
att behålla nuvarande ordning och när så är lämpligt justera bemyndigan-
degränsen med hänsyn till penningvärdets förändring eller till nivå på
andra jämförbara bemyndiganden. Någon ändring av värdegränserna eller
bestämmelserna i övrigt i den s.k. försäljningsförordningen gjordes inte
heller vid detta tillfälle.

I proposition 1987/88:100, bilaga 9, tog departementschefen på nytt upp
frågan om utökade bemyndiganden för försäljning av fast egendom som
inte avser samhällsbyggnadsändamål m.m. och föreslog att nuvarande
beloppsgräns - 5 milj.kr. per objekt - justeras så att regeringen bemyn-
digas besluta om försäljning upp till 50 milj. kr. per objekt i de fall det
inte rör sig om samhällsbyggnadsändamål m.m. Som riktlinje för denna
typ av försäljning skall gälla att överskottet normalt skall återanvändas för
investeringar i form av byggproduktion eller inköp samt planeras och
genomföras så att statens samlade förmögenhet inte urholkas, dvs. så att
ingen nettoutförsäljning av statens egendom sker. Riksdagen beslöt i
enlighet med departementschefens förslag. Fast egendom som tillfallit
allmänna arvsfonden skall säljas och köpeskillingen tillföras fonden för att
tillgodose fondens ändamål. Bemyndigandet att sälja fast egendom till ett
värde av högst 50 milj.kr. får anses omfatta även fast egendom som
tillfallit arvsfonden.

Finansutskottet har med anledning av motioner angående försäljning av
arvsfonden tillhörig fast egendom vid ett par tillfällen (FiU 1982/83:12
och FiU 1983/84:36) framhållit att det inte är tillfredsställande att

Prop. 1990/91:132

Bilaga 2

17

arvsfondsärenden handläggs med sådan tidsutdräkt att risk för kapitalför- Prop. 1990/91:132
störing etc föreligger. Det är angeläget att avvecklingen av arvsfondens Bilaga 2
egendom påskyndas. Det kan därför finnas skäl att senare se över
formerna för försäljning av den fasta egendomen. Utskottet ville
emellertid först avvakta regeringens redovisning av resultatet av en av
riksdagen i annat sammanhang begärd översyn av gällande bemyndiganden
och riktlinjer för förfogandet över statens fasta egendom.

Skäl till förändring och dess innebörd

I försäljningsförordningen finns bestämmelser om försäljning av arvsfon-
den tillhörig fast egendom genom länsstyrelserna, när taxerings- eller
saluvärdet inte överstiger 800 000 kr. I cirka 100 dödsbon per år ingår en
eller flera fastigheter. Av dessa är cirka 50 jordbruksfastigheter. Det har
också blivit allt vanligare att bland tillgångarna ingår fritidsfastighet i
utlandet. Vissa åtgärder som har samband med försäljningsärendet
ankommer det på kammarkollegiet att vidta på grund av att kollegiet är
fondens ställföreträdare och har ansvaret för de eventuella ekonomiska
åtaganden åtgärderna kan innebära, exempelvis att ansöka om fas-
tighetsbildning, att ta ställning till frågor om nedsättning av köpeskillingen
på grund av fel eller brister i fastigheten. Andra åtgärder har den av
tingsrätten förordnade gode mannen för fonden ansvar för. Han svarar
t.ex. för tillsyn över fastigheten tills den säljs, för att den är försäkrad osv.
Bemyndigandet för länsstyrelserna att sälja arvsfondens fastigheter kan
inte anses omfatta sådan fast egendom som är belägen i utlandet. Alla
sådana ärenden måste därför underställas regeringens prövning.

Ett sätt att förenkla handläggningen av fastighetsärendena och minska
den totala handläggningstidcn för dem skulle kunna vara att ge kollegiet
rätt att besluta om försäljning av fast egendom eller tomträtt som tillfallit
fonden i Sverige och utomlands i enlighet med de riktlinjer som hittills
gällt för länsstyrelsernas försäljning av sådan egendom. Kollegiet skulle då
kunna uppdra åt t.ex. gode mannen för arvsfonden, mäklare eller
myndighet som åtar sig uppdrag av detta slag mot betalning att som
ombud för allmänna arvsfonden sälja fastigheten eller tomträtten med rätt
för kollegiet att allt efter omständigheterna i det särskilda fallet förbehålla
sig den slutliga prövningen av försäljningen.

Kostnader

Länsstyrelserna har i dag inte möjlighet att få ersättning från arvsfonden
för sina kostnader för arbetet med försäljning av arvsfondens fastigheter.
Endast ersättning för utlägg för värdering, annonser o.d. kan dras av
köpeskillingen före redovisningen till kollegiet. Däremot belastas
arvsfonden redan i dag av kostnaderna för arvode till gode mannen och
utlägg han haft och kollegiets kostnader för fondens förvaltning och
fullgörandet av kollegiets övriga uppgifter enligt arvsfondslagen. Skulle

18

gode mannen eller någon annan som fått uppdraget sköta försäljningen
skulle kostnaderna för denna i större utsträckning än i dag komma att
belasta arvsfonden. Det är emellertid inte troligt att de totala kostnaderna
för arvsfonden på sikt skulle bli större eftersom kapitalförstöringen och
kostnaderna för förvaltningen av fastigheterna under den tid de står
osålda förmodligen skulle minska. Intäkterna kan också antas komma
fonden till godo tidigare än vad nu är fallet. De föreslagna åtgärderna får
anses ligga i linje med vad riksdagen uttalat om avvecklingen av arvsfon-
dens egendom och vara till fördel för både det allmänna och medborgar-
na.

I ett inledningsskede får man dock räkna med att det blir mera arbete
för kollegiet med att lägga upp rutiner för försäljningsärendena, utarbeta
föreskrifter till den som sköter försäljningen, utarbeta normalkontrakt
m.m. Vidare krävs det utbildning av personalen. För detta bör kollegiet
få ersättning ur allmänna arvsfonden med ett engångsbelopp.

Förslag

Det finns skäl att nu slopa hänvisningen i 8 § första stycket första
meningen arvsfondslagen till vad "med avseende å kronans fasta egendom
är i allmänhet stadgat" och bryta ut bestämmelserna om försäljning av
arvsfonden tillhörig fast egendom från den s.k. försäljningsförordningen,
eftersom förutsättningarna för en försäljning av staten tillhörig fast
egendom och egendom som tillfallit arvsfonden i huvudsak skiljer sig från
varandra. Bestämmelserna angående försäljning av arvsfondens egendom
skulle därigenom också bli mer tillgängliga.

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande kammarkollegiet (alt
den myndighet regeringen bestämmer) bör få förordna om försäljning av
fast egendom eller tomträtt, som tillfallit fonden, och även ges rätt att
meddela föreskrifter angående försäljningen.

Kollegiet bör bemyndigas att i varje särskilt fall besluta om försäljning
av allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom eller tomträtt i enlighet
med de riktlinjer som hittills gällt för bl.a. bestämmande av pris och
övriga villkor samt själva försäljningsförfarandet. Kollegiet bör även ges
rätt att meddela föreskrifter i dessa hänseenden.

Från bestämmelserna i expropriationslagen och förköpslagen har tagits
undan endast fastighet som tillhör staten. Bestämmelserna får därför
anses tillämpliga på arvsfonden tillhörig egendom. Några särskilda
bestämmelser om försäljning av arvsfonden tillhörig mark till kommun
för samhällsbyggnadsändamål synes således inte behövas.

Om någon värdegräns bör bestämmas för kollegiets beslutanderätt
föreslås att taxeringsvärdet eller, där sådant värde inte fastställts, det
marknadsvärde som angetts vid en särskild värdering inte får överstiga 10
milj. kr.

Kollegiets beslut angående försäljning av fast egendom eller tomträtt
bör inte kunna överklagas. Detta gäller idag kollegiets beslut angående

Prop. 1990/91:132

Bilaga 2

19

försäljning av lös egendom t.ex. bostadsrätt och det finns inte någon Prop. 1990/91:132
anledning att i detta avseende göra någon skillnad mellan de olika slagen Bilaga 2
av egendom. Motsätter sig myndighet med vilken samråd har ägt rum i
ett försäljningsärende försäljningen eller föreskrifterna för den skall
ärendet kunna hänskjutas till regeringen, när kollegiet anser att försäljning
enligt kollegiets förslag ändå bör komma till stånd.

För att den föreslagna ändringen skall få full effekt när det gäller
försäljning genom god man för arvsfonden krävs emellertid att kollegiet
får större möjlighet än för närvarande att påverka valet av god man.
Kollegiet bör anförtros uppgiften att förordna god man i stället för rätten.
Är inte detta möjligt bör tingsrätterna upplysas om att de i de fall där det
bland boets tillgångar ingår fast egendom eller tomträtt vid valet av god
man bör beakta att denne bör ha erfarenhet av fastighetsförsäljning.
Angående frågan om förordnande av god man hänvisas i övrigt till
kollegiets särskilda rapport till civildepartementet, PLAN 90, angående
verksamhetsinriktning och resurser för perioden 1988/89 - 1990/91.

20

Bilaga 3 Prop. 1990/91:132

Bilaga 3

Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över
kammarkollegiets skrivelse angående försäljning av allmänna
arvsfonden tillhörig fast egendom m.m.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av stats-kommunala
marknämnden, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens lantmäteriverk,
domänverket, statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrelsernas or-
ganisationsnämnd, länsstyrelsen i Gotlands län, länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Bankföreningen,
Begravningsföreningen Fonus, Sveriges Aktiva Fastighetsmäklares
Riksförbund samt Sveriges Fastighetsmäklarsamfund.

Yttranden har också inkommit från riksskatteverket, länsstyrelsen i

Malmöhus län, länsstyrelsen i Värmlands län samt länsassessorn Bo
Lampa.

Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden från lantbruksnämnderna i

Gävleborgs, Hallands, Kristianstads, Kopparbergs, Malmöhus, Stockholms,
Uppsala, Vänersborgs, Västernorrlands, Västmanlands, Örebro, och
Östergötlands län samt länsstyrelsen i Norrbottens län.

Svenska Kommunförbundet och Svenska sparbanksföreningen har
beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra sig.

21

Innehåll

Prop. 1990/91:132

Regeringens proposition..................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1

Propositionens lagförslag.................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 28 februari 1991 ........................................ 3

1 Inledning................................................ 3

2 Allmän motivering ....................................... 4

2.1 Nuvarande ordning................................. 4

2.1.1 Försäljning av fast egendom ................... 4

2.1.2 Försäljning av tomträtt........................ 5

2.2 Reformbehovet.................................... 6

2.3 Beslutanderätt beträffande försäljning av fast egendom

eller tomträtt som tillhör allmänna arvsfonden......... 7

2.4 Delegering av beslutanderätten....................... 8

2.5 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser............ 10

2.6 Kostnader och resursbehov.......................... 11

3 Upprättat lagförslag...................................... 12

4 Specialmotivering ........................................ 12

5 Hemställan.............................................. 13

6 Beslut .................................................. 13

Bilaga 1 Kammarkollegiets skrivelse......................... 14

Bilaga 2 Kammarkollegiets promemoria...................... 16

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser.................... 21

22

gotab 98146, Stockholm 1991