om förlängning av det skandinaviska luftfartssamarbetet

Proposition 1986/87:4

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1986/87:4

om förlängning av det skandinaviska luftfartssamarbetet

Prop. 1986/87:4

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 juni 1986.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sven Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en förlängning av det skandinaviska luftfartssamarbelet med utgångspunkt i konsortialavlalet från år 1951 rörande Scandinavian Airlines System (SAS). En förlängning föreslås med tio år från seplember 1995 t. o. m. september 2005.

1    Riksdagen 1986187. I saml. Nr 4

Kommunikationsdepartementet                Prop. 1986/87:4

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 juni 1986

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, statsråden Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Göransson, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Hulterström

Föredragande: statsrådet Hulterström

Proposition om förlängning av det skandinaviska luftfartssamarbetet

1 Inledning

Det skandinaviska luftfartssamarbelet inom Scandinavian Airlines System (SAS) grundar sig på ett konsortialavial mellan Aktiebolaget Aerotransport (ABA), Det Danske Luftfartselskab A/S (DDL) och Del Norske Luftfartselskap A/S (DNL). Avtalet slöts den 8 februari 1951. Det godkändes av regeringen den 23 februari 1951 efler bemyndigande av riksdagen (prop. 1950:260, SU 229, rskr. 415). Avtalet gällde ursprungligen t.o.m. den 30 september 1975. Bolagen träffade den 7 maj 1956 ett tilläggsavtal innefattande bestämmelserom bolagens inbördes förhållande i händelse av krig eller liknande omständigheter.

Bolagen har därefter överenskommit om föriängning av konsortialavlalet dels den 16 december 1958 med lio år till ulgången av september 1985, deis den I april 1974 med tio år till utgången av september 1995. Frågan om föriängning har underställts riksdagen (prop. 1959:134, SU 81, rskr. 220, prop. 1974: 112, TU 18, rskr. 216). Avtalen om förlängning har därefler godkänts av regeringen den 28 maj 1959 resp. den 22 januari 1976.

I anslutning till att SAS bildades år 1951 träffade de danska, norska och svenska regeringarna den 20 december samma år elt avtal rörande samarbete på luftfartens område. Avtalet gäller så länge samarbetet i SAS upprätthålls. Del kunde ursprungligen sägas upp av envar av de fördragsslutande staterna med 12 månaders varsel efter den 1 oktober 1974. I samband med förlängningarna av konsortialavlalet har slutils tilläggsavtal i form av protokoll till regeringsavtalet av innebörd att regeringsavtalet kan sägas upp med lolv månaders varsel efler den I oklober 1984 resp. den 1 oktober 1994.

ABA ägs lill hälflen av siaten och till hälften av Svensk Interkontinental Lufttrafik AB (SILA). Staten har överlagt med samarbeispartnern i ABA, SILA, om förutsättningarna för alt förlänga samarbetet inom ABA.

Överläggningarna resulterade i ett avtal den 30 november 1983. Till avtalet finns fogat ett protokoll där bl. a. parterna enats om att verka för en föriängning av SAS-samarbelet till år 2010. Avtalet och protokollet redovi-

sades för riksdagen i proposition 1983/84:147 om ändring av avtalet den 5     Prop. 1986/87: 4 maj 1948 mellan staten och Svensk Interkontinental Lufttrafik AB (TU 1983/84:29, rskr. 1983/84:318).

2 ABA:s framställning

I en skrivelse den 31 oktober 1984 hemställer ABA att den mellan de samverkande bolagen träffade uppgörelsen om föriängning av konsortialavlalet t.o.m. den 30 september 2010 skall godkännas. Vidare bör del nuvarande regeringsavtalet förlängas så att del inte kan upphöra att gälla före den 30 seplember 2010. ABA: s nu gällande trafiktillstånd bör också enligt ABA förlängas att med i princip oförändrade villkor gälla t. o. m. den 30 september 2010. Det förutsätts i framställningen också att samma principer som har gällt hittills skall fortsätta atl gälla under förlängningstiden i fråga om lösandet av bl.a. valutafrågor och skattefrågor i SAS verksamhel.

3 Föredraganden

3.1 Nuvarande SAS-samarbete

Grunden för SAS-samarbelet är de skandinaviska ländernas gemensamma önskemål om en tillfredsställande trafikförsörjning såväl internationellt som nationellt till rimliga priser. Genom alt koncentrera den samlade kapaciteten i internationell linjefart till etl företag, SAS, ges också förutsättningar att driva och vidareutveckla ett företag med internationell slagkraft. Med hänsyn lill de skandinaviska ländernas perifera geografiska lägen och ländernas var för sig begränsade marknadsunderlag ger samarbetet vidare en bättre bas för internationella luftfartsöverenskommelser som tillgodoser skandinaviska trafikintressen.

De tre skandinaviska länderna har i dag tillsammans ett väl utbyggt flygföretag som driver en omfattande trafik såväl inrikes som i Europa och interkontinenlalt. Företaget har genom åren successivt ulvecklal sin verksamhet och har trots en relativt begränsad hemmamarknad kunnal hävda sig väl i konkurrensen med andra internationella flygföretag. De speciella förutsättningar som gäller för de skandinaviska länderna i fråga om geografiskt läge och folkmängd återspeglas också i koncessionspoliliken och i SAS trafiksystem. Utifrån marknadens förutsättningar eftersträvas ett effektivt och konkurrenskraftigt trafiksystem med så många direktförbindelser som möjligt från Köpenhamn, Oslo och Stockholm, i första hand ut i Europa och i andra hand till andra kontinenter. Vidare strävar man efter atl så långt som möjligt utveckla trafik från andra större orter i Skandinavien som frän t.ex. Bergen, Stavanger, Aarhus och Göteborg direkt ut i Europa. Genom atl de nationella linjenäten matar trafik till olika knutpunkter får också trafiken från mindre flygplatser en smidig anknytning till det internationella linjenätet.

I den svenska inrikeslrafiken har utvecklingen sedan länge gått mot ett Prop. 1986/87:4 ökat samarbete mellan SAS och Linjeflyg AB (LIN) men under senare lid också mellan dessa och andra nationella mindre flygbolag. Samarbetet mellan SAS och LIN har resulterat i etl både omfattande och effektivt inrikesnät i vilkel LIN numera svarar för merparten av linjerna. Rollfördelningen mellan SAS och LIN gör det samlidigt möjligt för företagen att utnyttja en för trafiken lämplig och enhetlig flygplansflolta. Genom att SAS inrikestrafik samtidigt utgör en integrerad del av den samlade flygverksamheten kan man också nå samordningsvinster när det gäller bl.a. utnyttjande av flygplan, personal och underhållsorganisalion.

Förulom den trafik som SAS och LIN svarar för på primärnätet ingår som ett väsentligt inslag i inrikesflygel den snabbi ökande sekundärtrafiken i vilken ett flertal nationella bolag opererar. Genom olika samverkansformer mellan flygbolagen utgör sekundärnälet elt smidigl komplement till den övriga inrikestrafiken.

De skandinaviska ländernas samarbete har lagt grunden för ett flygförelag som under sin hittillsvarande existens kunnal uppvisa en i slort sett obruten lönsamhet utan subsidier. Genom samarbetet har man samlidigt fått en flyglrafikförsörjning som i fråga om utbud, standard, säkerhel och priser är fullt jämförbar med vad som gäller i andra industriländer.

3.2 Det framtida SAS-samarbetet

SAS-samarbelet och den gemensamma luftfartspolitiken skall som jag tidigare framhållil lillgodose såväl gemensamma skandinaviska som nationella önskemål om en tillfredsställande flyglrafikförsörjning till rimliga priser. Av detla följer att den nationella handlingsfriheten i luftfartspolitiska frågor måste avvägas mot gemensamma intressen. En viklig förulsältning för SAS-samarbetet är i det sammanhanget atl de skandinaviska länderna kan förenas kring en gemensam syn på koncessionspoliliken.

I såväl Danmark, Norge som Sverige har under senare år förts en trafikpolitisk debatt med varierande intensitet kring krav på ökad konkurrens och avregleringar inom flyget. Till viss del har den debatten förts under intryck av ulvecklingen i främst USA men också i vissa EG-länder. Men också regionala önskemål om direklflyg med mindre flygplan till de skandinaviska huvudstäderna och i vissa fall önskemål om direktflyg från mindre orter ul ur Skandinavien har påverkat debatten.

Inriktningen av koncessionspolitiken måsle emellertid grundas på de förutsättningar som gäller för de skandinaviska länderna. Jag har tidigare pekal på våra länders perifera geografiska lägen och begränsade marknads-underiag. Koncessionsgivningen måsle rimligtvis ta fasta på detla och dessutom stärka det trafiksystem som etablerats och som bygger på matning av Irafik till de slora Irafikknulpunklerna i Skandinavien. Trafiktillstånd till andra företag än SAS har därför avvägts med hänsyn till effekterna för det befintiiga linjenälel och till önskemålen om att etablera fler direktlinjer till större europeiska destinationer från för Sveriges del Arlanda och Landvetter.

Konsortialavlalet reglerar formerna för samarbetet i SAS mellan de tre Prop. 1986/87:4 moderbolagen. Däremot ankommer det på resp. siater atl på grundval av konsortialavlalet utforma den gemensamma skandinaviska luftfartspolili-ken. Trots långa avtalsperioder kan inom ramen för de grundläggande riktlinjer som gäller för det skandinaviska luftfartssamarbelet luftfartspolitiken och koncessionspolitiken successivt utvecklas i enighet mellan de tre länderna. Under den tid som de skandinaviska länderna samarbetat har också successiva förändringar genomförts av de regler och principer som varit vägledande för samarbetet. Tillstånd till trafik har l.ex. i ökad utsträckning givils också andra bolag än SAS både i interskandinavisk och i nationell trafik. Inom flygfraktområdet och chartertrafiken har vidare i olika omgångar skett en liberalisering av regelsystemet. Dessa förändringar har då baserats pä en sammanvägning av olika konsumentintressen.

Konsortialavlalet gäller som jag tidigare redovisal till ulgången av september 1995. Den omfattning i vilken SAS verksamhet drivs gör det nödvändigt att planera och träffa dispositioner av så långsiklig karaktär, atl de inte sällan sträcker sig utöver den kvarvarande giltighetstiden för konsortialavlalet. Anskaffning av flygplan med reservmateriel, teknisk utrustning och byggnader, kräver omfattande låne- och kredilarrangemang över en lång tidsrymd. Enligt ABA kommer SAS investeringar enbart i flygmaleriel vid den inom den närmaste lioårsperioden föreslående förnyelsen av flygplansflottan att uppgå till belopp i storleksordningen 25 miljarder kronor i nuvarande penningvärde. Det är därför angeläget all redan nu la ställning till frågan om förlängning av det grundläggande SAS-samarbetet.

Inför den förlängning av konsortialavlalet som de tre moderbolagen enats om har de skandinaviska trafikministrarna under hösten 1985 och våren 1986 fört diskussioner om inriktningen av den framtida skandinaviska luftfarlspolitiken. Etl centralt inslag i dessa diskussioner har gällt möjlighelen att inom ramen för ett fortsalt SAS-samarbete ge andra skandinaviska bolag slörre möjligheter att etablera viss sekundärtrafik.

Överläggningarna har resulterat i en överenskommelse om den framtida skandinaviska luftfartspoliliken. Överenskommelsen, som har fått formen av ett notat och som godkänts av regeringen den 29 maj 1986, innebär enighet om alt förlänga SAS-samarbetet med lio år, dvs. fram l.o. m. den 30 september 2005. Av överenskommelsen framgår vidare atl del skandinaviska flygtrafiksystemet även i fortsättningen skall baseras på olika nivåer av trafikknutpunkter och att en förstärkning och vidareulveckling av detta system är önskvärd.

Överenskommelsen öppnar samtidigt nya möjligheter för skandinaviska bolag atl etablera direkla sekundärlinjer inom Skandinavien i de fall SAS väljer all inte driva trafiken. Denna inriktning överensstämmer ocksä väl med den uppfattning som trafikuiskollet uttalat i sitl betänkande TU 1985/86: 15. När det gäller sekundärflyg till och från Skandinavien skall en anpassning ske till den utveckling som är på gång inom övriga Europa.

Mångåriga krav från näringslivshåll om en uppmjukning av reglerna för fraktcharter tillgodoses också genom överenskommelsen. Fraklchartern kommer i fortsättningen att släppas i princip hell fri.

De tre samverkande bolagen har enats om att konsortialavlalet bör få

föriängd gillighel lill år 2010. Enligt den överenskommelse som träffats     Prop. 1986/87:4 mellan de skandinaviska irafikminislrarna och som för svensk del regeringen nyligen godkänl bör emellertid avtalet och de koncessioner som bolagen nu innehar förlängas t. o. m. den 30 september 2005.

Konsortialavlalet har slutils mellan tre enskilda bolag. Avtalet i sig innehåller inte någonting som ådrar staten någon ekonomisk förpliktelse eller som annars enligt regeringsformen medför att frågan om förlängning av avtalel skall underslällas riksdagen. 1 princip är det bolagen själva som bestämmer avtalets närmare innehåll. Avtalet utgör emellertid en grundläggande förutsättning för det skandinaviska luftfartssamarbetet. Jag ser det därför som naturligt atl regeringen nu begär riksdagens godkännande av all konsortialavlalet — och därmed SAS-samarbetet - även i fortsättningen skall utgöra grunden för del skandinaviska luftfartssamarbetet.

Jag vill i sammanhanget betona all den omsländighelen att bolagen själva i princip bestämmer avtalets innehåll inte innebär att bolagen i praktiken kan besluta om väsenlliga ändringar av konsortialavlalet utan statsmakternas godkännande. Sådana ändringar skulle nämligen kunna få konsekvenser för de avtal mellan länderna och de koncessionsbeslut som är en följd av SAS-samarbetet.

Det råder som nämnls enighel mellan de skandinaviska regeringarna om all nuvarande koncessioner som de tre bolagen innehar bör förlängas t. o. m. den 30 september 2005. Koncessionerna, som av varje land ges till dess nationella bolag, innehåller särskilda villkor utformade pä i huvudsak samma sätt i de olika länderna. Villkoren innebär bl. a. att vart och etl av bolagen har rätt att överiåta åt SAS alt utföra den trafik som koncessionerna avser. SAS övertar samtidigt de rättigheter och skyldigheter som respektive moderbolag har enligt koncessionerna. Jag föreslär därför att ställning nu tas till ett förlängt SAS- och iuflfartssamarbete fram t. o. m. den 30 september 2005.

En förlängning av SAS-samarbetet förutsälter vidare en förlängning av det lidigare nämnda regeringsavlalet den 20 december 1951 rörande samarbete på luftfartens område, med de ändringar som hittills skett. Godtar riksdagen vad jag nu föreslår om ell fortsalt skandinaviskt luftfartssamarbete avser jag att senare för regeringen anmäla frågan om förlängning av samarbetsavtalet.

Som framgår av det tidigare anförda har riksdagen år 1950 godkänt konsortialavlalet och de därefter överenskomna förlängningarna av avtalets giltighet. Del kan diskuleras om detta innebär att de avtalsslutande parterna är förhindrade atl under nu löpande period utan riksdagens medgivande besluta om sädana ändringar av avtalet som inte påverkar dettas huvudsakliga innebörd. Frågan har aktualiserats av att ABA i en skrivelse i januari 1986 har begärt godkännande av en ändring av avtalet som innebär att tidpunkten för det senare av de två i avtalet föreskrivna årliga represen-tanlskapsmötena - för närvarande elt möte i januari—februari och ett i augusti-september - i fortsättningen hålls öppen. Liknande framställningar har gjorts av DDL och DNL tiil den danska resp. norska regeringen. Enligt min mening kan de tidigare riksdagsbesluten rörande konsortialavlalet inte anses medföra att riksdagens medverkan krävs för sådana änd-

ringar av avtalet som inte berör del grundläggande avlalsinnehållet, nämli-     Prop. 1986/87:4 gen de tre bolagens samverkan i SAS-konsortiet. Någol slällningstagande från riksdagens sida till den av ABA väckta frågan torde alltså inle behövas.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna

atl konsortialavlalet den 8 februari 1951 med senare ändringar

skall ligga till grund för det skandinaviska luftfartssamarbelet till och

med den 30 seplember 2005.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden lagl fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986