om avgivande av förklaring enligt artikel 46 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna

Proposition 1985/86:94

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1985/86:94                         [W

om avgivande av förklaring enligt artikel 46 i
den europeiska konventionen angående    '"'P-

skydd för de mänskliga rättigheterna och de 1985/86:94

grundläggande friheterna

Regeringen föreslår riksdagen alt anla del förslag som har lagils upp bifogade utdrag ur regeringsprolokollet den 20 februari 1986,

På regeringens vägnar

OlofPalme

Sten Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all riksdagen godkänner all Sverige för ytterligare en femårsperiod erkänner den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna som behörig i fråga om tvister rörande tolkningen och till-lämpningen av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

1    Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 94

Utrikesdepartementet                             Prop, 1985/86:94

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1986

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1, Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, R, Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Andersson

Proposition om avgivande av förklaring enligt artikel 46 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

1 Föredraganden

Den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ratificerades av Sverige den 4 febmari 1952 (prop, 1951:165, UU 11, rskr, 251), Senare har Sverige också ratificerat åtta tilläggsprotokoll till konventionen (prop, 1953:32, 1964:87, 1983/84:31, 1984/85:123 och 1985/86:18), Genom del försia, fjärde, sjätte och sjunde tilläggsprotokollet har antalet skyddade rättigheter utökats. Del andra protokollet reglerar behörigheten för den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna all avge rådgivande yttranden lill Europarådels ministerkommitté. De Iredje och åttonde protokollen innefattar vissa förändringar i förfarandet inför den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och domstolen för de mänskliga rättigheterna. Del femte protokollet gäller sättet för utseende av ledamöter i kommissionen och domstolen. Det sjunde och åttonde protokollet har ännu inte trätt i kraft.

Den 15 juni 1966 deponerade Sverige hos Europarådels generalsekreterare en förklaring enligt artikel 46 i konventionen av innebörd alt Sverige för en lid av fem år räknat från den 13 maj 1966 och under förutsättning av ömsesidighel erkände alt i alla frågor om tolkning eller lillämpning av konventionen saml av del försia och del fjärde lilläggsprolokollel domstolens jurisdiktion skulle vara tvingande i och för sig och ulan särskild överenskommelse (prop, 1966:33, UU 3, rskr, 152), Del svenska erkännandet av domstolens behörighet har senare förnyats för ytteriigare femårsperioder (prop, 1971:13, 1975/76:120 och 1980/81:96) och utlöper således den 13 maj 1986, En motsvarande förklaring gavs när Sverige deponerade ralifiklionsinslrumenlel avseende del sjunde tilläggsprotokollet (beträffande del sjätte protokollet aktualiseras inte frågan) hos Europarådets generalsekreterare den 8 november 1985, I fråga om bakgrunden till den

svenska förklaringen hänvisar jag lill vad dåvarande chefen för jusliliede-     Prop, 1985/86:94 partemenlet anförde i prop, 1966:33,

Förutom Sverige har aderlon stater avgetl förklaringar enligi artikel 46, nämligen Belgien, Cypern, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike, Endasl två av Europarådets medlemsstater - Malta och Turkiel -har inte avgett förklaringar enligt artikel 46, Del bör dock framhållas alt en av de stater som har erkänt domstolens behörighet inte har godtagit rätten för enskilda personer enligt artikel 25 i konventionen all anföra klagomål hos kommissionen. För denna stat - Cypern - innebär därför en förklaring enligt artikel 46 inte mera än all en anmälan som enligt artikel 24 i konventionen görs av en annan konvenlionsstal kan efler behandling av kommissionen bli föremål för prövning av domstolen,

Irland, Nederländerna och Schweiz har erkänt domstolens behörighet för obegränsad tid. Del schwei;:iska godkännandet omprövas dock vart iredje år såvitt gäller den enskilda klagorällen. Övriga stater har erkänt domstolens behörighet för tidsperioder varierande mellan två och fem år, Danmark, Island och Norge har liksom Sverige erkänt domstolens behörighet under en femårsperiod ål gången. Flera stater har i likhet med Sverige dessutom uppställt ömsesidighetsvillkor.

Som framgår av prop, 1980/81:96 hade domstolen t,o,m, år 1980 meddelat utslag i 31 mål, I 18 av dessa mål fann domstolen all vederbörande stat hade brutit mot sina förpliktelser enligt konventionen, 1 två av målen riktades klagomål mot Sverige, Båda målen avsåg rällen till föreningsfrihet. Domstolen fann emellertid atl någon kränkning av konventionen inte förelegal i någol av målen.

Under perioden 1981 -1985 har domstolen meddelat utslag i tre mål mot Sverige, Ell mål gällde exproprialionslillstånd och byggnadsförbud (fallet Sporrong-Lönnrolh), I del målel konstaterade domstolen i dom den 23 september 1982 alt Sverige kränkt två av konventionens bestämmelser, nämligen den som skyddar äganderätten och den som ger envar rätl alt få frågor som rör hans civila rättigheter och skyldigheter prövade av domstol, I en efterföljande dom den 18 december 1984 förpliktades den svenska regeringen all betala skadestånd till följd av kränkningarna.

De två andra målen gällde frågan hur länge en person kan hållas anhållen eller häktad innan han slälls inför domslol, 1 del försia fallet (fallet Skoog-slröm) dröjde del sju dagar innan en person som gripits som misstänkt för brott inställdes inför domslol för häktningsförhandling. Delta ansåg kommissionen vara för lång tid. Målet gick vidare lill domstolen men avskrevs av domstolen den 2 oktober 1984 efler del att förlikning träffats mellan den svenska regeringen och klaganden,

I del andra målet (fallel Mc Goff) var det fråga om en person som var
häktad i sin frånvaro och som utlämnades från annat land till Sverige, Efter
ankomsten till Sverige dröjde del 15 dagar innan han inställdes inför
domslol för omhäklning. Såväl kommissionen som domstolen-den senare
genom dom den 26 oktober 1984 - konstaterade alt detla var en alllför lång
lid,                                                                                                 3

Med anledning av de båda sislnämnda avgörandena förbereds nu lagänd- Prop, 1985/86:94 ringar i Sverige, Vad beträffar fallet Sporrong-Lönnrolh har regeringen i förklaring till ministerkommittén anfört bl, a, all målet gäller tillämpningen av expropriationslagen i en äldre lydelse saml all den gällande byggnadslagstiftningen skall ersättas med en ny plan- och bygglag. Regeringen har därför gjort bedömningen att några lagändringar inte behöver göras med anledning av domen. Denna förklaring har godtagits av ministerkommittén.

För närvarande är ell mål mot Sverige anhängigl i domstolen. Målet gäller bl,a, tillämpningen av personalkonirollkungörelsen (1969:446) och artikel 13 i konventionen.

Domstolen har nu avkunnat över 100 domar. Antalet avgjorda mål är emellertid inte lika stort, eftersom domstolen ofta meddelar två domar i ell och samma mål. Den ena avser frågan huruvida kränkning föreligger. Den andra domen avser skadestånd i de fall kränkning konstaleras,

I delta sammanhang förtjänar också nämnas någol om målutvecklingen i den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Under konventionens snart ireltiofemåriga historia har antalet ärenden som kommissionen hafl atl behandla ökat avsevärt. Under åren 1955-1984 hade kommissionen all ta ställning lill 11 295 registrerade klagomål från enskilda personer. Under den senaste tioårsperioden har antalet sådana klagomål uppgått till i genomsnitt ca 430 per år. Under åren 1980-1985 var antalet klagomål 390, 404, 590, 499, 586 resp, 596,

Del bör emellertid noteras att inte alla klagomål registreras. Kommissionen tillämpar ett summariskt förfarande i sådana fall då framställningarna uppenbart inte kan komma under dess prövning, 1 sådana fall läggs upp provisoriska akter. Antalet sådana akter uppgick lill 28 315 under åren 1973-1984,

Av de inregistrerade klagomålen avser ell stort antal Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland, För övriga stater har antalet klagomål varit väsentligt lägre. För Sveriges del har antalet inregistrerade klagomål inte brukat översliga tio per år. Här har emellertid under de senare åren inträffat en kraftig ökning av antalet mål. Under åren 1980-1985 inregistrerades sålunda 11,8, 18, 46, 51 resp, 64 klagomål mol Sverige,

Ett stort antal av de klagomål som har riktats mot Sverige har prövats av kommissionen ulan all något brott mot konventionen konstaterats. Några av klagomålen har också avvisats av kommissionen av formella skäl, I ell par fall har klagomålen avskrivils av kommissionen sedan staten och den klagande träffat överenskommelse i saken.

De klagomål mot Sverige som för närvarande är under handläggning vid kommissionen gäller frågor av skiftande art. Som exempel kan nämnas: omhändertagande av barn för samhällsvård, personalkontroll vid anställning i befallning som är känslig från säkerhetssynpunkt, återkallelse av tillstånd all bedriva viss yrkesmässig trafik, expropriation, byggnadstillstånd, utskänkningstillstånd, straffprocessen, religionsundervisning, bidrag till privatskolor,

Efler denna redogörelse återkommer jag lill frågan om förklaring enligt
artikel 46 i konventionen,                                                                                      4

Sverige har nu under nära 20 år varit underkastad domstolens jurisdik- Prop, 1985/86:94 tion. Antalet stater som har godtagit denna jurisdiktion härmed tiden ökat, och endast två konvenlionsslaler har ännu inte avgett förklaringar enligt artikel 46 i konventionen. Det är enligt min mening naturligt alt Sverige, när den nu gällande svenska förklaringens giltighetstid utlöper, avger en ny förklaring enligt artikel 46, varigenom domstolens behörighet erkänns under en ny femårsperiod. Erkännandet bör även i fortsättningen förknippas med ömsesidighetsvillkor och avse domstolens behörighet enligt såväl konventionen som det försia, del fjärde och del sjunde tilläggsprotokollet.

2 Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

all godkänna all Sverige avger sådan förklaring som avses i artikel 46 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med de begränsningar som jag nu har angett.

3 Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslular atl genom proposition föreslå riksdagen atl anla del förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986