om anslag till utgivande av statliga medel i visst fall

Proposition 1986/87:130

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition          

1986/87:130                          _

om anslag till utgivande av statliga medel i

iSStfall                                                         1986/87:130

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 12 mars 1987.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Bengt K. A. Johansson

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen anvisar ett anslag för att möjliggöra utbetalning av 2 milj. kr. till Birger Åström mot bakgrund av hans skatteförhållanden.

I    Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 130

Finansdepartementet                                     Prop. 1986/87; 130

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1987

Närvarande:   statsrådet  Feldt,  ordförande,  och  statsråden  Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande; statsrådet Feldl

Proposition om anslag till utgivande av statliga medel i visst fall

1 Inledning

Enligt köpeavtal den 29 mars 1977 överlät Birger Åström fastigheien Gäddvik 6:182 till Luleå kommun mot en ersättning på 5 270000 kr. Överlåtelsen skedde som etl led i kommunens markförvärv inför den förväntade industriexpansionen i regionen i samband med det planerade Stålverk 80. Överlåtelsen hade föregåtts av långdragna förhandlingar mellan Åström och kommunen, som redan år 1974 hade ansökt om expropriafionstill-stånd. Efter överlåtelsen har frågan om beskattning av köpeskillingen föranlett en utdragen skatleprocess där bedömningen av storieken av den skattepliktiga försäljningsvinsten, realisationsvinsten, varierat från O kr. till drygt 4 milj. kr. Vidare har frågan om tillämpning av äldre realisalions-vinstbeskallningsregler varil föremål för bedömning. Dessutom har frågan om uppskov med beskattning av realisationsvinsten föranlett komplikationer. Åström har inte kunnat skaffa någon ersätiningsfaslighet inom den sladgade tidsfristen tre år eller, efler dispens, ytterligare tre år. Under den tid som gått sedan försäljningen har de skattekrav som riktats mot Åström uppgått till starkt varierande belopp. Ännu har ingen skatt erlagts och del samlade kravet, inklusive olika avgifter som utgår vid försenad skattebetalning eller då den skaltskyldige fått anstånd med skattebetalningen, uppgår för närvarande till ett belopp som överstiger försäljningslikviden. Åström har dock betalat drygt 767000 kr., motsvarande respit- och reslitu-tionsränta.

Birger Åström har i en skrivelse den 17 april 1986 hemställt att regeringen helt eller delvis efterger skattekravet eller att regeringen medger undanlag från tidsfristen för anskaffande av ersättningsfastighel.

Jag avser nu atl ta upp frågan om åtgärder med anledning av Birger Åslröms framställning till regeringen. I det följande beskriver jag de omständigheter som är av intresse i detta sammanhang.

2 Bakgrund                                                    Prop. 1986/87:130
2.1 Realisationsvinstbeskattningen

Utgångspunkten för realisationsvinstberäkningen är den intäkt som erhållits vid fastighelsavytlringen. Frän denna inläkt får avdrag göras för alla omkostnader för avyttringen. Vad som därefter återstår ulgör skattepliktig realisafionsvinst.

De omkostnader som får dras av är bl.a. ingångsvärdet, dvs. vad säljaren anskaffat fastigheten för, och förbättringskostnader. I det nu aktuella sammanhanget är det beräkningen av ingångsvärdet som filldrar sig särskilt intresse. För äldre innehav gäller särskilda regler innebärande att fastigheter som förvärvats före den 1 januari 1952 anses förvärvade detta datum. Ingångsvärdet skall därvid anses utgöra 150% av fastighetens taxeringsvärde för år 1952. Fanns taxeringsvärde ej åsätt för detta år får vårdel uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller närmast därefter äsatta värde. För äldre innehav finns dessuiom en regel som innebär alt om en fastighet innehafts mer än 20 år får den skattskyldige som ingångsvärde ta upp 150% av det taxeringsvärde som gällde 20 år före avyttringen. Om någol taxeringsvärde då ej fanns åsätt fär vårdel uppskattas på det sätt som nyss sagts. Oavsett vilket är man har som utgångspunkt gäller atl avdrag för kostnader endasi får avse kostnader som hänför sig till tiden efter den valda utgångspunkten för ingångsvärdebestämningen.

Det avyttrade markområdet utgjorde en del av den siörre fastigheten Gäddvik 6:7 som förvärvades av Birger Åström år 1935 för 30000 kr. Den 7 februari 1977 avstyckades områdei och bildade fastigheten Gäddvik 6; 182. För Gäddvik 6:7 gällde år 1952 elt taxeringsvärde av 107000 kr. och för år 1957 196600 kr. Det område som sedermera bildade Gäddvik 6:182 hade under beteckningen "Gäddvik 6:7 del av" åsatts ett taxeringsvärde om

3          200000 kr. vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Vid liden för förhandlingarna med kommunen gjorde Birger Åström, med hjälp av sitt ombud, en beräkning av den skattepliktiga vinsten. Beräkningen innebar att avyttringen inte skulle föranleda någon beskattningsbar vinsl. Taxeringsnämnden taxerade heller inte för någon realisationsvinst för taxeringsåret 1978.

Taxeringsintendenten överklagade emellertid taxeringsnämndens beslut till länsrätten och yrkade att en del av köpeskillingen skulle beskattas som ränta (779000 kr.) och att den skattepliktiga vinsten skulle beräknas till 3770764 kr. Han beräknade därvid ingångsvärdet efler andra värderelationer än Birger Åström gjort.

Länsrätten i Norrbottens län höjde Birger Åslröms taxeringar med 779000 kr. (ränta) och 3 770674 kr. (realisafionsvinst).

Birger Åström överklagade därefter länsrättens dom till kammartätten i Sundsvall och yrkade dels all beloppet 779000 kr. inte skulle betraktas som ränla ulan som del av köpeskillingen och dels att någon beskattning av realisationsvinst inte skulle ske.

Kammartätten fann all beloppet 779000 kr. skulle beskattas som ränta           3

och all ingångsvärdet skulle beräknas så som Birger Åström gjort i sin     Prop. 1986/87:130 deklaration. Kammarrättens dom innebar alltså att Åström beskattades för 779000 kr., men inle för 3 770674 kr.

Både laxeringsintendenlen och Birger Åström överklagade kammarrättens dom till regeringsrätten.

Regeringsrätten fann att beloppet 779000 kr. inte utgjorde ränta utan var en del av köpeskillingen. När det gällde ingångsvärdet fann regeringsrätten alt Birger Åström hade rätt att vid beräkningen utgå från etl fastighetsvärde antingen för år 1952 eller år 1957 (20 år före avyttringen), som uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för Gäddvik 6:7 för samma år eller det närmast därefter äsatta taxeringsvärdet för det område som sedermera bildade Gäddvik 6:182. Eftersom del inte fanns något taxeringsvärde för delta område vare sig år 1952 eller är 1957 fann regeringsrätten att fastighetens värde fick beräknas med utgångspunkt från fastighetsdelens taxeringsvärde vid 1975 års fastighetstaxering. Del sålunda fastställda värdet skulle därefter uppräknas med 50% och med tillämpligt omräkningstal. Frågan om det var 1952 eller 1957 års taxeringsvärde som skulle proportioneras efler den nu angivna grunden var beroende av vilka avdragsgilla kostnader som Birger Åström hade lagt ned på fastighetsdelen mellan åren 1952 och 1957. Regeringsrätten hade inte underlag för ställningstagande i den delen och kunde därför inte avgöra vilken beräknings-lidpunkt som var förmånligast för Åström. Regeringsrätten undanröjde däriör kammarräuens och länsrättens domar och visade målet åter fill länsrätten för ny behandling. Regeringsrättens dom innebar sålunda att taxeringsnämndens beslut tills vidare åter kom att gälla, dvs. ingen skattepliktig realisationsvinst hade uppkommit vid den aktuella försäljningen.

Vid den förnyade handläggningen i länsrätten fann domstolen att ingångsvärdet enligt den av regeringsrätten anvisade modellen kunde beräknas till 89 830 kr. med utgångspunkt i taxeringsvärdet från år 1952. Efter uppräkning uppgick ingångsvärdet till 462 175 kr. Länsrätten medgav avdrag för förbättringskostnader med 1 543 500 kr. och kom, efter viss justering, fram till en skattepliktig realisationsvinst om 3 277 541 kr.

Efler överklaganden av såväl Birger Åström som taxeringsintendenten ändrade kammartälten länsrättens dom bl. a. på det sättet att avdraget för förbättringskostnader sattes ned till 578700 kr. och fastställde realisationsvinsten till 4242341 kr.

Birger Åström överklagade kammarrättens dom till regeringsrätten. Regeringsrätten beslöt den 18 februari 1987 att inie ta upp överklagandet lill prövning med hänvisning till att överklagandet skett för sent.

Prövningen av deklarationen inleddes sålunda av taxeringsnämnden år 1978 och avgjordes slutligt år 1987.

2.2 Uppskovsfrågan

Möjligheten att skjuta upp beskattningen av realisationsvinster infördes år 1968. Ursprungligen var del möjligt att få uppskov eildast i samband med tvångsmässiga avyttringar, dvs. sädana som skett på grund av expropria-

tion, hot om sådan åtgärd m. m. År 1976 infördes regler om uppskov också     Prop. 1986/87:130 vid frivilliga avyttringar under vissa förutsättningar.

Ett uppskov innebär i korthet att realisationsvinsten från en försäljning undantas från beskattning vid den taxering dä beskattningen skulle ha skett enligt ordinarie regler. En förutsättning är dock atl uppskovsbeloppet investeras i en ny faslighet. Enligt de regler som är aktuella i Birger Åslröms fall - ivångsavytlringssiluaiionen - gäller att den fastighet som skall ersätta den avyttrade skall vara jämförlig med denna för all uppskov skall kunna medges. Som ytteriigare förutsättning gälleratt ersättningsfastigheten skall förvärvas inom viss tid. nämligen före utgången av Iredje kalenderåret efler del år då realisationsvinsten uppgetts eller bort uppges till beskattning i självdeklarationen. Tidsfristen kan föriängas med tre år efter dispens av riksskalleverket om det finns särskilda skäl. Det sagda innebär för Åslröms del all realisationsvinsten hade bort uppges vid deklarationstillfället år 1978 och att en ersättningsfastighet hade måst förvärvas före utgången av tre kalenderår därefter, dvs. senast vid utgången av är 1981. Riksskatteverket medgav emellertid genom elt beslut den 28 juni 1984 att tidsfristen förlängdes till utgången av år 1984. Det saknas laglig möjlighet att medge ytterligare förlängning.

Under den tid som gått har Birger Åström vid flera tillfällen försökt att skaffa en ersättningsfastighet, men inte lyckats. Detta synes hänga samman med att den ersättningsfastighet som den uppskovssökande skall skaffa skall vara jämförlig med den avyttrade. Det avyttrade markområdet användes av Åström för utvinning av grus. Området utgjorde en del av den som jordbruksfastighet laxerade Gäddvik 6:7. Vid det tillfälle då markområdet bildades som självständig fastighet taxerades detta som annan fastighet. Fastigheten synes ha beställ av skogsmark och innehållit avsevärda grusmängder.

Jämförlighelskravet innebar svårigheter för Birger Åström att skaffa en ersättningsfastighet eftersom tillgången på likvärdiga fastigheter var liten. Åström har emellertid också varil intresserad av mera renodlade jordbruksfastigheter, men i den delen haft svårigheter atl få förvärvslillstånd enligt jordförvärvslagstiflningen. Dessa svårigheter synes i de flesta fallen ha berott på all aktuella fasligheter haft flera intresserade köpare, där det legat i rationaliseringsinlresse att brukningsbar mark tilldelades aktiva' jordbrukare med intilliggande mark för sammanläggning till störte bmkningsenheter. En ytteriigare försvårande faktor synes i det sammanhanget också vara att Åström inte tidigare varit aktiv inom jordbruk och numera dessuiom uppnått pensionsåldern.

2.3 Resningsansökning

Genom en lagändring år 1976 infördes bestämmelser om alt vinster vid
fastighetsförsäljningar skulle vara skattepliktiga i sin helhet oavsett hur
lång tid fastigheten innehafts. Enligl ikraftträdandebeslämmelserna skulle
de nya reglerna gälla för avyttringar efter utgången av mars 1976. Dessför
innan hade en fasiighelsvinst varil skattepliktig i sin helhet om fastigheten
innehafts kortare tid än två år. Om fastigheten innehafts två år eller längre        5

var 75 % av vinsten skattepliktig. Vid tvångsavyltring var 75% av vinsten     Prop. 1986/87; 130 skattepliktig oavsett innehavstid.

1 en ansökan om resning i målel angående beskattning av realisationsvinsten, där regeringsrätten undanröjde länsrättens och kammarrättens domar, gjorde Birger Åström gällande atl överlåtelsen skett under sådana förhållanden all del varil fråga om expropriation eller liknande förfarande. Åström menade atl de äldre realisalionsvinstreglerna därför skulle vara tillämpliga enligl punkten II av övergångsbestämmelserna lill 1976 års lagstiftning (1976:343), vilket skulle innebära att endast 75% av vinsten skulle vara skattepliktig. Enligl den av Åström åberopade ikraftträdande-bestämmelsen skulle äldre bestämmelser gälla i fråga om expropriation eller liknande förfarande om lalan i målel väckts före den 1 april 1976 eller om egendomen tagits i besittning senasl nämnda dag.

Regeringsrätten fann emellertid att övergångsbestämmelsen inle var lilllämplig eftersom Luleå kommun hade förvärvat fastigheten genom köpeavtal den 29 mars 1977. Regeringsrätten avslog däriör resningsansökningen.

Enligt nämnda övergångsbestämmelser gäller alltså atl det skall vara fräga om expropriation eller liknande förfarande och inle om tvångsavyltring i den något vidare betydelse som används vid uppskovsbedömningen.

2.4 Skattesituationen

Birger .4ström debiterades skatt på grund av försäljningsvinslen då länsrätten år 1980 på talan av laxeringsintendenlen höjde hans taxering. Skatten uppgick till ca 3,9 milj. kr. Därtill kom kvarskatteavgift och respitränta med sammanlagi 612 000 kr. Respitränta utgår på grund av aU skattekrav aktualiseras först efter den tidpunki då skatt enligt taxeringen skulle ha betalats om skattepliktig inkomst fastställts i ordinarie tid. Åström betalade inte denna skatt utan erhöll anstånd med betalningen, varvid anstånds-ränta började löpa.

Sedan kammarrätten år 1981 faslslällt att någon skattepliktig realisationsvinst inte uppkommit nedsältes skattekravet till 662000 kr. Därtill kom kvarskatteavgift, respitränta och anståndsrånta med sammanlagt 225 000 kr. Birger Åström betalade det sammanlagda beloppet om 887000 kr.

Sedan regeringsrätten år 1982 undanröjt kammarrättens och länsrättens domar uppkom ånyo den situationen att någon realisationsvinst inte beskattades. Det belopp Åström hade betalat återbetalades därför lill honom jämle en reslitutionsränta om 121 000 kr.

Skattekravet aktualiserades därefter ånyo vid den handläggning som vidtog efter regeringsrättens avgörande. Numera är situationen den att Birger Åström debiterats en skatt på 3 570000 kr. Därtill kommer ytterligare 870000 kr. avseende kvarskatteavgift, respitränta och reslitutionsränta. Sedan Åström erhöll anstånd med betalning av det sammanlagda beloppet utgår anståndsränta fortlöpande.

Det samlade skattekravet, inklusive avgifter och räntor, uppgår för
närvarande till ca 5,3 milj. kr. Härav har Åström betalat drygt 7670(X) kr.    6

3 Överväganden och förslag

Prop. 1986/87:130

Mitt förslag: Etl belopp om 2 milj. kr. utbetalas lill Birger Åström.

Skälen för mitt förslag: Birger Åström såg sig tvingad atl sälja markområdet pä grund av kommunens önskan om markförvärv inför den väntade industriexpansionen i Luleå-regionen. Åström gjorde en beräkning av hur försäljningsvinslen vid elt skiljeförfarande skulle komma att beskattas. Del synes ha varit denna beräkning som legat lill grund för hans ställningstagande att lill slut gå med på ett skiljeförfarande i stället för att låla kommunen fullfölja expropriationen. Visserligen gjorde högsta instans sedermera en annan bedömning i skattefrågan, men de olika ställningstagandena i den skatleprocess som följde på försäljningen visar ändå atl Åström hade visst fog för sin beräkning.

Beskattningsreglerna har föranlett särskilt stora problem. Dessa hänger samman med atl Birger Åslröms förvärv av fasligheten låg mycket långt tillbaka i liden och alt del försålda markområdet utgjorde en del av en störte fastighet. Vidare tillkommer omständigheten att avyttringen skedde i en brytningslid mellan två system för beskattning av faslighetsförsåljning-ar. Det skiljeförfarande som hade sin grund i att kommunen önskade expropriera marken resulterade i en avyttring som anses frivillig vid tillämpning av övergångsbestämmelserna till 1976 års lagstiftning men som en tvängsavyttring vid tillämpning av uppskovsbestämmelserna. Med karaktären av tvängsavyttring följer alt en ersättningsfastighet skall vara jämförlig med den avyttrade. Med hänsyn till del avyttrade markområdets speciella karaktär har också jämförlighelskravet medfört särskilt stora problem.

Bedömningen av huruvida någon skattepliktig realisationsvinst uppkommit har varierat. Frågan har gällt mycket stora belopp, vilket naturligtvis medfört en betydande osäkerhet om vilket belopp som rent faktiskt varil tillgängligt för den enskilde.

Den uppkomna situationen måste betecknas som unik mot bakgrund av dels anledningen lill avyttringen, dels del förhållandel atl del ursprungliga förvärvet av fastigheien låg långt tillbaka i tiden och dels fastighetsdelens karaktär, med åtföljande komplikationer i uppskovssammanhang.

Jag vill betona atl det i endasi utomordentligt speciella fall bör komma i fråga att en åtgärd vidtas avseende ett enskilt skatteärende. Den prövning som därvid skall göras måste omfatta samtliga omständigheter i ärendet. Vid en sådan sammanvägd bedömning som det inte ankommer på skattemyndigheterna att göra skall konsekvenserna av en i och för sig riktig taxering framstå som synnerligen stötande mot bakgrund av den eller de händelser som lett fram till skattskyldigheten. Enligt min mening är denna fömtsättning uppfylld i detta fall.

Mot bakgrund av vad jag anfört anser jag all starka skäl talar för ett ingripande i syfte alt lindra Birger Åslröms bekymmersamma situation. Detta bör lämpligen ske genom atl ett belopp betalas ul till honom. Vid bedömningen av det belopp som bör ställas till regeringens förfogande i

detta syfte är en given utgångspunkt att den försäljning som skett skall     Prop. 1986/87:130

föranleda beskattning. Vidare bör man beakta den skattekredit som Birger

Åström har haft och som inneburit möjligheter för honom att förtänta

kapitalet, åven om situationen i övrigt inneburit svårigheter för honom att

fritt disponera beloppet i väntan på atl skattekravet slutligt fastställs. En

rimlig storlek av beloppet anser jag vara 2 milj. kr.

Regeringen bör således föreslå riksdagen att anvisa elt särskilt anslag på statsbudgeten för detta ändamål. Utbetalningen bör komma till stånd under innevarande budgetår. Anslaget bör därför anvisas på tilläggsbudget.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslär

riksdagen att

till Viss utbetalning till B. Åström på tilläggsbudget II Ull statsbudgeten för budgelårel 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag av 2000000 kr.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl anta det förslag som föredraganden lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987