om ändring i vallagen (1972:620)

Proposition 1979/80:59

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1979/80:59

Regeringens proposition

1979/80:59

om ändring i vallagen (1972:620);

beslutad den 8 november 1979.

Regeringen föreslår riksdagen atl anta del förslag som har lagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

HÅKAN V/INBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring i vallagens bestämmelser om utseende av ersättare för riksdagsledamöter. F. n. kan det i vissa situationer vara så att det inte finns tillräckligt många ersättare för alt elt mandat skall kunna besättas. Avsikten med den föreslagna ändringen är all sådana situationer skall undvikas i framtiden.

1 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 59

Prop. 1979/80:59 2

Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrivs alt 14 kap. 14 § vallagen (1972:620)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lyddse

14 kap. 14 §

Har antalet ersättare for en riksdagsledamot gått ner UU hälften eUer därunder av def vid valet utsedda antalet genom all ersättare ulsells Ull ordinarie ledamot eller avgåil av annan orsak, utser på anmälan av riksdagens talman cenlrala valmyndigheten med tiUämpning av I f § om möjUgt två nya ersätiare.

På anmälan av riksdagens talman utser cenlrala valmyndigheten med lillämpning av f t § om möjligt två nya ersättare, om

1.   antalet ersättare för en riksdags
ledamot har gått ner UU hälften eller
därunder av del vid valet utsedda
antalet genom att ersätiare har utsetts
lill ordinarie ledamol eller har avgått
av annan orsak, eller

2.   antalet eisaltare inte är lillräck-
liglför an ersättare skall kunna inlrä
da I ledamots ställe enligt föreskrif ter
na i regeringsformen och riksdagsord
ningen.

Denna lag träder i kraft två veckor efler den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Lagen omtryckt 1979:456.

Prop. 1979/80:59                                                      3

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-11-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Johansson, Wirlén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om ändring i vallagen (1972:620)

1 Inledning

1 vallagen (1972:620, omtryckt 1979:456) finns bestämmelser om hur ersättare utses för riksdagsledamöter. I samband med val till riksdagen utses elt vissl anlal ersätiare för varje riksdagsledamot. Under vissa angivna förutsättningar utses nya ersättare i stället för ersättare som har avgåil. Det kan emellertid uppslå situationer i vilka någon ny ersättare inte ulses, trots att det behövs för atl etl parlis mandal i riksdagen skall kunna besättas. I så fall kan mandatet förbli obesatt under återstoden av mandatperioden eller i vissa speciella situationer t. o. m. under hela denna period. Vallagens bestämmelser om utseende av ersätiare är alltså bristfälliga.

En allmän översyn av vallagen pågår f n. inom 1978 års vallagskommillé (Ju 1978:01). Den angivna bristen bör emellertid rättas lill så snart som möjligt.

2 Föredragandens överväganden

Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen (RF, omlryckt 1976:871)består riksdagen av en kammare med 349 ledamöter. För ledamölerna skall finnas ersättare. 13 kap. 9 § RF föreskrivs alt för värjs mandat, som ell parti har erhållit, utses en riksdagsledamot saml ersättare för honom. Ytteriigare bestämmelser om utseende av ersätiare meddelas i riksdagsordningen (RO, omlryckt 1977:90, ändrad senasi 1979:93)eller annan lag(3 kap. 12 § RF). 14 kap. 9 § RF anges alt under tid då riksdagsledamot är riksdagens talman eller tillhör regeringen utövas hans uppdrag som riksdagsledamot av ersättare. Enligt samma paragraf kan riksdagen i RO föreskriva all ersättare skall träda i riksdagsle-

Prop. 1979/80:59                                                      4

damots ställe när denne är ledig. Vidare föreskrivs där att bestämmelserna om ledamot gäller för ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot.

11 kap. 8-10 §§ RO finns ytteriigare bestämmelserom ersätiare. Enligt 8 § kan riksdagsledamot efter prövning erhålla ledighet från sitl uppdrag. Beviljas ledamot ledighet för en tid av minst en månad, skall hans uppdrag under den lid han är ledig utövas av ersättare. 19 § och i tilläggsbestämmelse 1.9.1 finns föreskrifter om förfarandel när ersätiare kallas till tjänstgöring. Slutligen anges i 10 § att, om en riksdagsledamot lämnar sitl uppdrag, tjänstgörande ersättare fortsätter atl utöva sitt uppdrag lill dess ny ledamol har utsetts.

Förutom i RO finns ytlerligare bestämmelser om ersättare i vallagen. I 14 kap. ll-14§§ vallagen föreskrivs sålunda hur ersättare utses. Dessa föreskrifter innebär i huvudsak följande. För varje ledamot skall utses lika många ersättare som ledamotens parti har fått mandat i valkretsen i fråga (11 §). Minsl tre ersättare skall dock alllid ulses för varje ledamol. Principen är att ersättare utses från samma parti, i samma valkrets och från samma lisllyp som den ledamol som skall ersättas. Avgår en ordinarie riksdagsledamot i förtid, ulses till ny ledamol den ersätiare som står försl i lurordningen (13 § första stycket). Bestämmelserna om ersättare för en ny riksdagsledamot innebär alt i princip de personer som var ersättare för den avgångne ledamoten är ersätiare också för den nya ledamoten (13 § andra siycket). Huvudregeln är med andra ord att någon ny ersättare inte utses i detta fall. Har antalet ersättare för en riksdagsledamot nedgått till hälften eller därunder av det vid valet utsedda antalet genom att ersättare har utsetts till ordinarie ledamot eller har avgått av annan orsak, utses dock om möjligt två nya ersättare (14 §).

Beslämmelserna om utseende av ersätiare vid valtillfället innebär att samma personer utses till ersättare för alla de riksdagsledamöter som har valts från samma parti med samma lisllyp (gruppersäitare; jfr prop. 1972:66 s. 34). Har ett parti fem mandat i en valkrets och har mandalen besatts från en och samma listtyp, utses alltså fem gemensamma ersättare.

I vissa situationer kan det visa sig att antalet utsedda ersättare inte räcker för att besätta lediga riksdagsplatser, samtidigt som reglerna om nya ersättare inte tillåter atl antalet ersätiare utökas. Så kan bli fallet, om alla eller flera av ett partis ordinarie ledamöter i en viss valkrets är statsråd och därför har ersättare eller om annars ersättare för flera ordinarie ledamöter behövs under en längre tid. Vid förfall för någon som tjänstgör såsom riksdagsledamot kan det då hända alt det inte finns någon annan ersätiare som kan fylla den lediga platsen. Reglerna om utseende av nya ersättare är nämligen inte tillämpliga i dessa Fall. För atl nya ersättare skall utses krävs ju alt minst hälften av ersättarna har avgåit. Om också någon av ersättarna själv är statsråd och därför inte får tjänstgöra i riksdagen, kan det t. o. m. inträffa att partiet i fråga redan från början saknar tillräckligt med behöriga ersättare for att fylla de lediga platserna.

Del är uppenbart all sådana resultat som de nu beskrivna inte stämmer

Prop. 1979/80:59                                                      5

överens med syftet bakom ersätlarregleringen.

Elt sätt att hindra all resultat av della slag uppstår är alt öka minimiantalet ersätiare från tre till sex eller sju eller också till etl antal som med två eller tre överstiger partiels mandat i valkretsen. Enligt uppgift från riksskatteverket skulle det inte orsaka några betydande svårigheter atl utse ersätiare i ökad omfattning. Ell behov av nya ersättare i de här beskrivna situationerna kan emellertid väntas föreligga bara i undantagsfall och del förefaller därför' onödigt att Öka del redan ganska slora lolala antalet ersättare för riksdagsledamöter. 1 första hand bör man alltså söka en lösning som går att tillämpa i dessa undantagsfall ulan atl del i övrigi behöver utses fler ersättare än nu. Vad som då ter sig naluriigl är alt ändra reglerna om utseende av nya ersättare så all nya ersättare utses inte bara när ersätiare har avgåit utan också när ersättare av annan orsak inte finns som kan utöva uppdrag som riksdagsledamot. Jag föreslår därför alt föreskrifterna i 14 kap. 14 § vallagen kompletleras med en regel av sådan innebörd. Paragrafen bör därvid omredigeras någol.

Den av mig förordade nya regeln gördel möjligt atl utse nya ersättare redan närdet kan konstateras atl det inte längre finns någon person tillgänglig som kan inträda för den händelse att ytlerligare en ersättare behöver tjänstgöra i riksdagen.

Vallagskommilién, som under hand har beretts tillfälle alt ta del av förslagel, har i skrivelse den 31 oktober 1979 förklarat atl den anslutersig lill den av mig förordade ändringen.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen

atl anta etl inom jusliliedepartemenlel upprättat förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620).

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt anta del förslag som föredraganden har lagl fram.