om ändring i reglementet för allmänna pensionsfonden m.m.

Proposition 1991/92:6

Ärendet är avslutat

Inlämnat av
Tilldelat
Finansutskottet

Händelser

Inlämning
1991-06-28
Bordläggning
1991-09-29
Hänvisning
1991-10-07
Motionstid slutar
1991-10-14

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF

Regeringens proposition
1991/92:6

om ändring i reglementet för allmänna
pensionsfonden m. m.

Prop.

1991/92:6

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 augusti 1991.

På regeringens vägnar

Lena Hjelm- Wallén

Erik Åsbrink

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lagregel som uttryckligen anger att AP-fondens
tillgångar endast får tas i anspråk för pensionsutbetalningar, förvaltnings-
kostnader och andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension.

Vidare föreslås en ändring beträffande allemanssparandet som innebär att
gränsen för det högsta tillåtna sparandet, 150 000 kr, tas bort.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 1991.

Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 6

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1983:1092) med reglemente för all-
männa pensionsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:6

Pensionsutbetalningar, förvalt-
ningskostnader och andra utgifter
avseende försäkringen för tilläggs-
pension skall, i den mån andra me-
del inte står till förfogande, betalas
genom tillskott som riksförsäkrings-
verket erhåller från fondstyrelserna.
De medel som behövs för ett ka-
lenderår skall tillskjutas av varje
fondstyrelse i förhållande till de av-
gifter som under det närmast före-
gående året har överförts till dess
förvaltning.

De medel som har tillförts allmänna
pensionsfonden får användas bara
för pensionsutbetalningar, förvalt-
ningskostnader och andra utgifter
avseende försäkringen för tilläggs-
pension. Om inte andra medel står
till förfogande, skall riksförsäkrings-
verket från fondstyrelserna få medel
för dessa ändamål. De medel som
behövs för ett kalenderår skall till-
skjutas av varje fondstyrelse i förhål-
lande till de avgifter som under det
närmast föregående året har över-
förts till dess förvaltning.

Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostna-
derna för dess verksamhet och för revision av dess förvaltning.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1991.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1983:890) om allemanssparande1 skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:6

4

Varje sparare får sätta in högst
1 200 kronor i månaden i allemans-
sparandet.

Under perioderna den 1 maj —
den 31 juli 1991 och den 1 februari
— den 30 april 1992 får en sparare,
utöver insättningar enligt första
stycket, sätta in sammanlagt högst
5 000 kronor per period i allemans-
sparandet.

Spararens insättningar, i före-
kommandefall minskade med uttag,
får sammanlagt inte överstiga
150 000 kronor.

Varje sparare får sätta in högst
1 200 kronor i månaden i allemans-
sparandet.

Under perioderna den 1 maj —
den 31 juli 1991 och den 1 februari
— den 30 april 1992 får en sparare,
utöver insättningar enligt första
stycket, sätta in sammanlagt högst
5 000 kronor per period i allemans-
sparandet.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1991.

Lagen omtryckt 1986:522.

Senaste lydelse 1991:185.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 augusti 1991

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Dahl,

Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Prop. 1991/92:6

Proposition om ändring i reglementet för allmänna
pensionsfonden m.m.

1. Allmänna pensionsfonden

1.1 Inledning

Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bildades i samband med att lagstift-
ningen om allmän tilläggspension (ATP) genomfördes år 1960. AP-fonden
har till uppgift att förvalta de avgifter som erläggs för att finansiera försäk-
ringen för tilläggspension.

Det fanns vid ATP-systemets införande två syften med att skapa en pen-
sionsfond. Det ena syftet var att skapa en buffert i systemet för att undvika
tillfälliga kraftiga höjningar av avgifterna. Det andra syftet var att en fon-
dering skulle bidra till sparandet i samhällsekonomin och tjäna som ersätt-
ning för det bortfall av privat sparande som antogs följa av ATP-systemets
införande.

AP-fondens organisation och verksamhet regleras i lagen (1983:1092)
med reglemente för allmänna pensionsfonden (APR). I konstitutionellt hän-
seende utgör AP-fondens tillgångar statliga medel som i lag avsatts till sär-
skild förvaltning (jfr 9 kap. 8 § regeringsformen). Såsom tidigare framhållits
(se bl.a. prop. 1983/84:50, s. 71) får fondens tillgångar användas endast på
det sätt som anges i APR, dvs. för pensionsutbetalningar, förvaltningskost-
nader och andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension (3 §
APR). Det gäller både de medel som förvaltas av de fem AP-fondstyrelserna
och de fem löntagarfondstyrelserna. Tillgångarna kan således inte tas i an-
språk av staten för något annat ändamål än som föreskrivs där.

I ett antal motioner till riksdagen under våren 1991 har frågan om
AP-fondens framtida roll diskuterats. Det har bl.a. yrkats att löntagarfon-
derna skall avskaffas och att fondernas tillgångar skall delas ut till sparare på
allemansfondkonto och användas för att finansiera forskning och utbild-
ning. Det har också föreslagits att löntagarfondstyrelserna skall få ett ökat
utrymme i den regionalpolitiska utvecklingen vad gäller en ökad förädling
av landets råvaror genom att hälften av medlen som förvaltas av löntagar-
fondstyrelserna används till en svensk strukturfond. Vidare har framförts
att AP-fonden bör få en ny uppgift inom industri- och näringspolitiken
genom att tillskjuta ett ”ansvarsfullt investeringskapital”. Riksdagen har i

beslut den 13 mars 1991 (rskr. 132) och den 12 juni 1991 (rskr. 382) avslagit Prop. 1991/92:6
motionerna (1990/91 :FiU20 resp. 1990/91 :NU43).

1.2 Överväganden

Mitt förslag: Jag föreslår ett förtydligande i 3 § APR så att det inte
skall råda någon tvekan om att de medel som tillförts AP-fonden bara
får användas för pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och
andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension.

Skälen för mitt förslag: De medel som överförs till fondstyrelserna bör i
enlighet med statsmakternas tidigare ställningstaganden vara helt reserve-
rade för att trygga ATP-pensionärernas välfärd i framtiden. Medlen bör
förvaltas så att högsta möjliga avkastning uppnås.

Som jag tidigare anfört har i motioner till riksdagen framförts förslag om
alternativa användningsområden för AP-fondens medel. Dessa förslag står
i strid med statsmakternas intentioner vad gäller fondmedlens använd-
ningsområde och bör inte genomföras. Riksdagen har också, som jag tidig-
are nämnt, avslagit dessa motioner.

För att garantera att fondmedlen, dvs. de medel som tillförts fondstyrel-
serna, inte tas i anspråk för andra ändamål än de jag nu har redovisat,
föreslår jag ett förtydligande i lagtexten. Härigenom kommer de över-
väganden som jag nu framhållit till tydligare uttryck. Någon saklig ändring
är således inte avsedd.

2. Allemanssparandet

2.1 Inledning

Under 1990-talet förväntas kapitalbehovet i den svenska ekonomin bli stort.
Stora investeringar behöver göras i den svenska industrin och i utbyggnaden
av infrastrukturen. För att finansiera de erforderliga investeringarna under
1990-talet krävs ett ökat sparande.

Hushållens sparbeteende är av stor betydelse för att öka det totala spa-
randet i landet. Hushållssparandet har under senare delen av 1980-talet
varit lågt, men en påtaglig förbättning äger nu rum. Staten har under senare
år på flera sätt sökt stimulera hushållens sparande. En av de mer betydande
insatserna var införandet av allemanssparandet år 1984.

Vidare innebär skattereformen att det nu är betydligt förmånligare att
spara och dyrare att låna. Den lägre beskattning som gäller för allemans-
sparandet och pensionssparandet jämfört med annat sparandet är väsentligt
i detta sammanhang. Skattereformen ger goda förutsättningar för ett ökat
hushållssparande. Det finns ändå skäl att ytterligare förbättra möjligheterna
för hushållens sparande.

2.2 Överväganden

Prop. 1991/92:6

Mitt förslag: Maximigränsen för de samlade nettoinsättningarna
inom allemanssparandet slopas.

Skälen för mitt förslag: Allemanssparandet har blivit den utan jämförelse
mest omfattande sparformen i Sverige. Sedan starten år 1984 och t.o.m.
första kvartalet 1991 har hushållen nettosparat 70,4 miljarder kronor i al-
lemanssparandet. Genom räntor och värdestegringar har den totala behåll-
ningen på sparandet stigit och uppgick den 31 mars 1991 till 105,3 miljarder
kronor.

Sparande inom ramen för allemanssparande kan idag ske på ett allemans-
sparkonto i bank och i högst två allemansfonder, där de sparade medlen
placeras i svenska aktier och andra svenska värdepapper.

En sparare får för närvarande sätta in högst 1 200 kr. i månaden i al-
lemanssparandet. Vid fem tillfällen har spararen fått möjlighet till extrain-
sättningar, nu senast i samband med återbetalningen av sparandet enligt
lagen (1989:474) om tillfälligt sparande (prop. 1990/91:134, FiU24, rskr.
228, SFS 1991:185).

Spararens sammantagna nettoinsättningar i de båda allemanssparfor-
merna får inte överstiga 150 000 kr. Maximigränsen har sedan allemans-
sparandet infördes successivt justerats upp, och den senaste ändringen till
nu gällande gräns gjordes genom en lagändring, som trädde i kraft den 1
januari 1991 (prop. 1990/91:45, FiU7, rskr. 56, SFS 1990:1315).

Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört rörande behovet av att ytterligare
förbättra möjligheterna för hushållssparandet och av att behålla de sparare
som finns inom allemanssparandet bör maximigränsen för de samlade net-
toinsättningarna helt slopas. Härigenom förbättras förutsättningarna för en
fortsatt god utveckling av allemanssparandet.

3 Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 december 1991.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprät-
tats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pen-
sionsfonden, och

2. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

5 Hemställan

Prop. 1991/92:6

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pen-
sionsfonden, och

2. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.