om ändring i lagen (1964:731) om trafiknämnder

Proposition 1976/77:54

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1976/77: 54

Regeringens proposition 1976/77:54

om ändring i lagen (1964: 731) om traiiknämnder;

beslutad den 15 december 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upp­tagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

BO TURESSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att regeringen — genom införande av en ny bestämmelse i lagen (1964: 731) om trafiknämnder — bemyndigas alt föreskriva avvikelse från lagen i visst faU, om särskilda skäl före­ligger.

1    Riksdagen 1976/77.1 saml Nr 54


 


Prop. 1976/77: 54

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 731) om traiiknämnder

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964: 731) om trafiknämn-

deri dds all i 2 § ordet "Konungen" skaU bytas ul mol "regeringen", dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 12 §, av nedan angivna

lydelse.

12 §    Regeringen äger föreskriva avvikelse frän 1—3 §§ om särskilda skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft två veckor efler den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse av 2§ 1967:857.


 


Prop.1976/77: 54

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid* regeringssammanträde 1976-12-15

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Ols­son, Dahlgren, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, UUslen, Buren­stam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Turesson

Proposition om ändring i lagen (1964: 731) om trafiknäninder

Trafiknämndernas verksamhel regleras i lagen (1964: 731) om trafik-nämnder (TNL — ändrad senast 1971: 653). Enligt 1 § skall i varje kommun finnas en trafiknämnd som har att meddela lokala trafikföre­skrifter och pröva vissa frågor om yrkesmässig trafik. Ingår delar av samma kommun i olika polisdistrikt skall det finnas en trafiknämnd för varje sådan kommundel. I fråga om befogenheten atl meddela lokala trafikföreskrifter finns bestämmelser i 148 § vägtrafikkungörelsen (1972: 603). När det gäller ärenden om yrkesmässig trafik är trafiknämnden enligt 5 § förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig automobil­lrafik m. m. (5 § ändrad senast 1972: 437) tillståndsgivande myndighet i fråga om yrkesmässig beställningstrafik för personbefordran med per­sonbil (taxitrafik).

Enligt 2 § TNL består trafiknämnd av ordförande och ytterligare två ledamöter. Ordförande i nämnden är polischefen i det polisdistrikt i vil­ket kommunen eller kommundelen ingår. Uppdrag att fuUgöra uppgift som ankommer på ordföranden får av polischefen delegeras till högre polisbefäl enligt särskUda beslämmelser. Övriga ledamöter väljs av kom­munens fuUmäktige.

Valbar till ledamot eller suppleant i trafiknämnd är varje svensk medborgare som är bosatt inom polisdistriktet och inte är omyndig (3 §). Till ledamot eller suppleant bör endast väljas den som är väl förtrogen med de lokala förhåUandena i fråga om samhällsplanering och trafik-reglering. Upphör ledamot eller suppleant att vara valbar skall han omedelbart frånträda sitt uppdrag. Av kommun utsedd ledamot eller suppleant, som flyttar till annan kommun inom samma polisdistrikt, får entledigas. Den som har uppnått 60 års ålder får avsäga sig uppdrag


 


Prop. 1976/77: 54                                                                4

som ledamot eller suppleant. I övrigi fär den som är valbar inte avsäga sig sådant uppdrag annat än om han uppger hinder som godtas av den väljande myndigheten.

Som framgår av min tidigare redovisning är indelningen i kommuner och polisdistrikt bestämmande för trafiknämndens ansvarsområde och valbarheten som ledamot eller suppleant i sådan nämnd. Detta innebär i allmänhet en rationell lösning men fall förekommer då avvikelser är motiverade med hänsyn till trafiksäkerhetens krav eller önskemålen om en riktig kommunal representation. Som exempel kan nämnas den situation som har uppkommit sedan regeringen tidigare i år har för­ordnat all ansvaret för polisverksamheten på Arlanda flygplats skall överföras från polismyndigheten i Märsta polisdistrikt till polismyndig­heten i Stockholms polisdistrikt. I anledning av överföringen — som ägde rum den 1 november 1976 — har Stockholms polisdistrikt tillförts ett område som motsvaras av de fastigheter inom Sigtuna kommun som innehas av luftfartsverket, dvs. flygplatsområdet och de allmänna vä­garna i omedelbar anslutning till della område. Den överförda delen av Sigtuna kommun utgör ett särskilt vakldistrikt, Arlanda vaktdistrikt. Chefen för detta — som skall vara polischefsutbildad — är direkt un­derställd polismästaren i Slockholms poUsdislrikt. I beslutet har rege­ringen vidare medgett att chefen för vaktdistriktet får åläggas att full­göra samtiiga de uppgifter som ankommer på poUschefen i hans egen­skap av ordförande i trafiknämnden.

Arlanda ingår i Sigtuna kommun och trafiknämndsärenden som rör Arlandaområdcl handlades tidigare av trafiknämnden i detma kommun med polischefen i Märsta polisdistrikt som ordförande. Överföringen av Arlanda till Stockholms polisdistrikt innebär — vilket följer av 1 § TNL — att en särskild trafiknämnd skall inrättas för Arlanda, eftersom denna del av Sigtuna kommun numera tillhör ett annat poUsdislrikt än kom­munen i övrigt.

Bestämmelserna i 3 § TNL om valbarhet innebär att tUl ledamot eller suppleant i den nya trafiknämnden för Arlanda kan väljas endast den som är bosatt inom Stockholms polisdistrikt. Eftersom endast ett fåtal personer bor inom Arlandaområdet måste man — med TNL:s nuva­rande utformning — välja ledamöter som är bosatta i Slockholms polis­distrikt i övrigt, dvs. inom Slockholms kommun. Detta för med sig att man saknar möjlighet att som ledamöter i trafiknämnden få personer med den lokala förankring som förutsätts i TNL.

Behov av alt kunna frångå bestämmelserna i TNL i visst hänseende kan uppstå även i andra fall än det jag nu har redogjort för. Ändrad kommun- eller polisdistriktsindelning kan i vissa undantagsfall komma att medföra behov av särskilda föreskrifter om trafiknämnds samman­sättning. För alt tillgodose sådana behov är enligt min mening den mest


 


Prop. 1976/77: 54                                                     5

rationella lösningen att regeringen — genom införande av en ny be­stämmelse i TNL — bemyndigas att göra avvikelse från 1—3 §§ lagen om särskilda skäl föreligger. Med stöd av ett sådant bemyndigande kan regeringen — t. ex. i fall då en ändrad polisdistriktsindelning medför att det i en kommun kommer att fiimas två trafiknämnder — förordna att till ledamot eller suppleant i den nya trafiknämnden kan väljas per­son från kommunen även om han inte är bosatt inom det poUsdislrikt lill vUket trafiknämnden hör.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att rege­ringen föreslår riksdagen

att antaga inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1964: 731) om trafiknämnder.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslu­tar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

NORSTEDTS TRYCKERI   STOCKHOLM 1974 760687