om ändring i Iagen (I886:84 s.14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen

Proposition 1978/79:186

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1978/79:186

om ändring i lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada;

besluiad den 22 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen all ania del förslag som har tagils upp i bifogade utdrag av regeringsproiokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULL.STEN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 proposilionen föreslås att utländsk medborgare med hemvist i Sverige, som vill anhängiggöra lalan vid svensk domsiol, inle längre skall vara skyldig all slälla säkerhei för svarandens rättegångskostnader. Reformen föresläs iräda i krafi den 1 juli 1979.

I    Riksdagen 1978179. I saml. 186

Prop. 1978/79:186 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man all i rättegång vid svensk domsiol mot inländsk man ställa borgen för kosinad och skada'

dels all i 3 § ordel "Konungen" skidll bylas ut mol "Regeringen", dels all 1 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vill utländsk man, evad han är
här I Iandel bosall eller Icke, hos
svensk domsiol kära lill svensk
man, åligger del käranden atl, om
svaranden sådant yrkar, till denne
avlämna löftesskrifi av ivä
vederhäftige, inom landet bosatte
svenske män, de där borga en för
bägge och bägge för en såsom för
egen skuld för den kosinad och
skada, som käranden genom laga
krafl ägande beslut i rättegången
kan kännas skyldig atl gälda
svaranden, eller ock ställa annan
säkerhei härför. Ej må dock sådani
yrkande framslällas senare än vid
försia rältegångstilirälle, dä
svaranden lillslädeskommer; och
må ej heller sådan borgen eller
säkerhei fordras, där iiilänningens
lalan        innefattar      allenast

genslämning eller grundas å växel eller äger rum i följd av offenilig stämning, som av domstol eller domare utfärdals.

Föreslagen lydelse

1 §

ViU utländsk medborgare, som ej
är bosall här I landet, eller
utländsk juridisk person väcka
talan vid svensk domstol mol
svensk medborgare eller svensk
juridisk person, åligger det
käranden alt, om svaranden sådani
yrkar, lill denne avlämna
löftesskrifi av två vederhäftige,
inom landet bosatte svenske män,
de där borga en för bägge och bägge
för en såsom för egen skuld för den
kosinad och skada, som käranden
genom laga krafl ägande beslut i
rällegången kan kännas skyldig att
gälda svaranden, eller ock slälla
annan säkerhei härför. Ej må dock
sådant yrkande framställas senare
än vid försia rällegångstilirälle, då
svaranden lillslädeskommer: och
må ej heller sådan borgen eller
säkerhei fordras, där kärandens
lalan         innefallar       allenast

genstämning eller grundas ä växel eller äger rum i följd av offenilig stämning, som av domstol eller domare utfärdats.

Denna lag iräder i kraft den  1 juli   1979.  Säkerhei som har ställts dessförinnan skall alltjämt bestå.

' Senasle lydelse av 3 § 1956: 23L

Prop. 1978/79:186

ILISIITIEDEPARI EMENTET

Uldrag PROTOKOLL

vid regeringssimimLinlriide 1979-03-2;

Närvarande: slalsminislern Ullslen. oidtbrandc. och staisriiden Sven Rdmanus. Mundebo. Wikslröm. Wirlén. Rodhe. Wahlberg. Hansson. F.nlund. Lindahl. Winlher. De Geer. Cars. Gabriel Romanus

Föredragande: slalsrådel Sven Romanus

Proposition om ändring i lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada

I Inledning

Uiländsk medborgare eller uiländsk juridisk person som väcker lalan mol svensk medborgare eller svensk juridisk person vid domsiol här i Iandel är i princip skyldig alt slälla säkerhei för dc räiiegångskosinader som käranden kan bli ålagd all belala. Besiämmelser härom finns i lagen (1886:84 s. 14) angäende skyldighei för utländsk man all i rättegång vid svensk domsiol mol inländsk man ställa borgen för kosinad och skada. Uiländsk medborgare är skyldig att slälla säkerhet enligt 1886 års lag oavsett om vederbörande är bosall här i Iandel eller inle. Skyldigheien all slälla säkerhei kan emellerlid upphävas genom överenskommelse med främmande siai. Siidana överenskommelser har ocksä Iräffais i belydande Ulsiräckning.

Siaiens invandrarverk har i skrivelse till justiliedepartementel begäri all 1886 ärs lag ses över. Enligt verkei är lagen diskriminerande för de utlänningar som kommer frän länder vars medborgare inle har undanlagils från tillämpning av lagen. Verkei ifrågasätter om lagens effekier öveiens-sliimmer med det synsäll rörande ullänningars likslälldhel med svenska medborgare som har kommii lill ullryck i 2 kap. regeringsformen. Verkei föreslär all lagen ändras sä att alla ulländska medborgare med hemvisl i Sverige befrias från skyldighei all slälla säkerhei i rättegång.

Med anledning av invandrarverkels skrivelse har i juslilicdeparlemeniel upprättats en promemoria i ämnel 1979-01-17. 1 promemorian föreslås all 1886 ärs lag upphävs i sin helhet.

II  Rik.sdagen I97SII79. I saml. 186

Prop. 1978/79:186                                                                   4

Efier remiss har yllranden över promemorian inkommii frän domslolsverkel. kommerskollegium, invandrarverket, hovrätten för Väsira Sverige, exporlkredilnämnden, Sveriges exportråd, rällegängsulredningen (Ju 1977:06), Sveriges advokaisamfund. Sveriges grossisiförbund. Sveriges indusiriförbund. Sveriges redareförening. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen sami Svenska handelskammarförbundel. Kommerskollegium har bifogal yttrande från Siockholms handelskammare. Posl- och Kredilbanken har anslulii sig lill bankföreningens yllrande.

2 1886 års lag m.m.

Skyldigheten att ställa säkerhei enlig( 1886 ärs lag fömlsäiier an svaranden framställer yrkande härom. Sådant yrkande skall framslällas senasi vid det försia sammaniräde inför rätten vid vilkel svaranden är lillsiädes. Säkerheten skull beslå antingen av borgen av ivä personer med svenskl medborgarskap och hemvisl i Sverige eller av annan säkerhei som svaranden godkänner eller domsiolen besiämmer. Begär svaranden att säkerhet skall ställas, skall rätten förelägga käranden all inom viss tid fullgöra sin skyldighet. Slälls inte säkerhei inom förelagd lid, skall målel avskrivas. 1 fräga om vissa typer av mäl kan säkerhei inle krävas. nämligen om kärandens lalan innefallar enbart genslämning, om den grundas på växel eller om den äger rum lill följd av offenilig stämning. 1 praxis har lagen ansetts lillämplig även i brottmål (NJA 1900 s. 341).

Regeringen kan, efter avtal med främmande slal och under föruisättning av ömsesidighel, befria medborgare i den främmande slalen eller juridiska personer, bildade i den slalen enligt dess lag, frän skyldigheten atl ställa säkerhet. Under samma förutsättningar kan regeringen ocksä tillerkänna utländska medborgare eller juridiska personer samma befogenhei all kräva säkerhei som lillkommer svenska medborgare.

Som lidigare har nämnls har Sverige i belydande utsträckning slutit avtal som medför att ulländska medborgare eller juridiska personer är befriade från skyldigheten all slälla säkerhei. Besiämmelser härom finns bl.a. i kungörelsen (1961:120) angäende säkerhei för kosinad och skada i rättegång, i vilken lalan föres av utländsk part. Befriade är, föruiom medborgare i en del särskili uppräknade siaier med vilka Sverige sluiil bilaterala avtal, medborgare i slaler som är anslulna lill nägon av Haagkonventionerna 1905 och 1954 angäende vissa till civilprocessen hörande ämnen, under förutsättning att medborgaren ocksä har hemvisl i en konventionsslal. Även juridiska personer som dels är hemmahörande i slal som tilllräll nägon av nämnda Haagkonvenlioner. dels har bildals enligi den siaiens lag, är befriade frän nämnda skyldighei. Vidare är medborgare i sial som är anslulen till den europeiska bosätiningskonvenlionen 1955

Prop. 1978/79:186                                                                   5

generelli befriade frän skyldigheien all ställa säkerhei. Part som är medborgare i slal i förhällande lill vilken 193() ärs civilprocosskonvenlit)n mellan Sverige saml Slorbritannien och Nordirland är lillämplig iilniuler samma befrielse, om han har sill hemvisl här i landet. Sisinämnda konvention är även lillämplig i förhällande lill ctl anial slaler som ingäi' i del brittiska samväldcl (I.ex. Ausiralien och Canada).

1 mäl eller ärende angående underhällsbidrag, som har anhängigyoris enligi 1956 ärs konvenlion om indrivning av underhällsbidrag i ullandel, är enligi 1961 ärs kungörelse medborgare i lill konvenlionen anslulen slal befriad frän skyldigheten all ställa säkerhei. Dclsamnia gäller enligi en särskild förordning (1977:130) medborgare eller juridisk person i främmande siat i rättegång som avser lillämpning av lagen (1965:723) om erkitnnande och verkslällighel av vissa ulländska domar och beslul angående underhäll lill barn eller lillämpning av lagen (1976:108) om erkännande och verkslällighel av ulländskl avgörande angäende underhållsskyldighei. Nämnda bada lagar bygger pä Haagkonvenlioner från 1958 och 1973.

Uppgifi om vilka främmande slaler som är anslulna lill de nu nämnda konvenlionerna finns i kungörelsen (197 1:4) om främmande slaicrs ansluining lill vissa av Sverige biträdda konvenlioner angäende inbördes rättshjälp m.m.. kungörelsen (1966:406) angäende tillämpning av lagen (1965:723) om erkännande och verkslällighel av vissa ulländska domar och beslut angäende underhäll lill barn saml förordningen (1977:743) om lillämpning av lagen (1976:108) om erkännande och verkslällighel av Ulländskl avgörande angäende underhållsskyldighei.

Enligi kungörelsen (1969:92) om befrielse frän skyldighei all slälla säkerhei för kosinad och skada i rättegäng angäende iniernaiionell godsbefordran pä väg är medborgare eller juridisk person i slal. anslulen lill I9.S6 ärs Genévekonvenlion om frakuivialel vid inlernalii)nell godsbefordran pä väg. inle skyldig all slälla säkerhei i rättegång med anledning av godsbefordran som avses i konvenlionen. om paiien har sill hemvisl eller idkar rörelse med fasl driflsslälle i konventionsslal. Molsvarande gäller enligt en kungörelse (1974:745) när fråga är om rättegång med anledning av befordringsavtal som avses i fördraget om godsbefordran med järnväg (CIM) eller fördragel om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV) eller lilläggskonventionen 1966 Ull sisinämnda fördrag.

Med slöd av lagen (1969:644) om vissa rätiigheier för slalslösa personer och politiska tlyklingar har regeringen meddelal besiämmelser om befrielse lor sädana personer att slälla säkerhei i rättegång. Enligi cn lill lagen anslutande kungörelse (1969:645) är den som är stalslös eller politisk llykling befriad frän all slälla säkerhei. om han sladigvarande vistas här i Iandel. 1 annal fall likställs han med medborgare i den stat där han vislas stadigvarande.

Främmande slal.  vars medborgare är befriade frän skyldigheien att

Prop. 1978/79:186                                                                   6

stiilla säkei hel i lätlegäng. har som regel älagil sig att verkställa dom eller beslul angäende rällegängskoslnad som har meddelals här i Iandel. Molsvarande uttäslelse har dä ocksä gjorts frän svensk sida, se lagen (1899:12 s. 9) om verkslällighel i vissl fall av uiländsk domsiols beslul och lill lagen ansluiande kungörelse (19.35:134).

3 Promemorian

1 promemorian konsialeras att lillämpningsområdel för 1886 ärs lag numera är i hög grad inskränki. främsi pä grund av överenskommelser med andra stater. Vidare framhälls all i vissa familjerällsliga mäl vardera parlen i princip sktill bära sin kostnad oavsell mälels utgång. För mäl av den lypen saknar sälunda 1886 ärs lag intresse. Delsamma gäller i alli väseniligi mäl som handläggs enligi lagen (1974:8) om rällegängen i ivislemäl om mindre värden. Vidare erinras om den begränsning av lagens prakliska belydelse som följer av miöjlighelen att erhälla allmän rättshjälp enligi rällshjälpslagen (1972:429). Har svaranden beviljals rättshjälp och vinner han mälel riskerar han endasl all gä misle om ersättning för koslnadsbidragel. Anialei personer som omfattas av rällsskyddsförsäk-ringar är enligi promemorian också belydande.

Sverige har, framhålls del vidare, pä en rad områden vidlagii ålgärder som syftar till att jämställa utländska medborgare med hemvisl här i landet med landels egna medborgare. Även inlernalionelll har Sverige förordal en sädan uiveckling. När del gäller svarandens behov av att säkra verkslällighel av domen för den händelse han vinner mälel är kärandens medborgarskap av underordnad betydelse. Avgörande ur den synpunklen är i siällei var käranden har sill hemvist. Genom all lagen anknyier lill medhorgarskapei finns en risk för att svaranden ulnyttjar sin befogenhei att kräva säkerhei i fall dä del ur verksiällighelssynpunkl inle är befogal och pa dci sätlel hindrar käranden frän all fä sin rätt.

Fnligl promemorian lalar därför siarka skäl för all 1886 ärs lag upphävs äiminsione vad gäller ulländska medborgare med hemvisl i Sverige. Lagen skulle dä i huvudsak bli lillämplig i fräga om tvister som härrör frän iniernaiionell handel. Eifarenheien visar emellertid, framhälls del, all sådana Ivisler mera sällan prövas av domsiol utan löses i skiljeförfarande. Del fär däriör antas all möjlighelen all kräva säkerhei är av ringa belydelse för del svenska affärslivel. 1 promemorian framhälls vidare den ökade förekomslen i en del länder av förelag med stark slallig anknyining. Det är länkbart, sägs del. all krav genlemoi sädana företag pä ställande av säkerhei kan försvära en önskad utveckling av vär internationella handel.

Moi den bakgrunden föresläs i promemorian att 1886 ärs lag upphävs i sin helhet.

Prop. 1978/79:186 7

4 Remissyttrandena

Samiliga remissinsianser lillsiyrker all skyldigheien all slälla säkerhei las bort säviii gäller ulländska medborgare med hemvist i Sverige.

Pöislapel all lagen skall upphävas i sin helhet lillsiyrks eller lämnas ulan erinran av doinslolsvcrkct. invandrarverkel. cxporlkrcdiniäniiidcii. bankföreningen, sparhaiiksföreningeii och Posl- och Kredilbanken. Bankföreningen anför all del frän bankernas sida inie har redovisals nägra erfarenheler som pekar pä ett behov av all lagen behälls.

Övriga remissinsianser är emellertid Iveksamma till eller motsätter sig alt lagen upphävs i sin helhet. De llesla av dem pekar pä atl promemorian inle innehäller nägon redogörelse för i vilken ulsiräckning möjlighelen alt begära säkerhei ulnyll.jas och all det därför är svärl all bedöma frägan huruvida lagen kan upphävas. Kominerskolicgiinii framhäller sälunda all del i promemorian inle har redovisals malerial som ger slöd för uppfattningen all beslämmelserna i lagen hell skulle sakna betydelse. Liknande synpunkier anförs av cxporlrädel. rällegängsulredningen. grossisiförbundel. Indiislrlförhiiiidcl och liandelskammarförhnndcl. Nägra av dessa remissinsianser ifrågasätter, liksom advokalsamftindel. rikligheten av an-lagandet att kravel pä säkerhei i förhållande lill ulländska sialsföreiag skulle kunna försvära en önskvärd utveckling av vår inlernaiionella handel.

Enligt advokalsamftindel bygger promemorieförslagel pä ett felakligi anlagande rörande frekvensen av skiljeavial i den inlernaiionella handeln. Även om del inle är ovanligl med överenskommelser om skiljeföriarande. är del enligi samfundel längl vanligare all ivisler med anledning av internationella affärstransaktioner är underställda de allmänna domstolarnas jurisdiklion. Företrädare för svensk induslri uppfattar ocksä den nuvarande lagsliflninfzen som ell särskili skydd för förelagen mol all bli indragna i spekulaliva rättegångar. Samfundel pekar vidare pä. liksom flera andra remissinstanser, all älskilliga länder med vilka Sverige har belydande ekonomiska mellanhavanden inle omfattas av konventionerna pä omrädel.

Hovrällen för Väsira Sverige framhäller atl del allljämt torde finnas prakliska siiuaiioner dä lagens skyddsbeslämmelser kan vara av slorl värde för den enskilde. Enligt redareföreningen är del befogal alt behälla lagstiftningen i förhållande lill enskilda eller juridiska personer i ulomeuropeiska länder för all förhindra all illa underbyggda rällegängar inleds mot svenska rederier vid svenska domslolar. Med hänsyn lill att lagslifiningen inom Europa pä grund av konvenlioner endasl rör ell fäial länder, med vilka svensk handel inom sjöfartens omräde är obetydlig, spelar del däremoi knappasl nägon roll om lagen upphävs när del gäller personer i länder inom Europa.

Handdskaminaiförbundet   framhäller,   liksom   Stockholms   liandds-

Prop. 1978/79:186                                                                   H

kammare, all lagen ulgör ell nalurligl komplemenl lill del svenska rällc-gängskosinadssyslemei och att den som sådan används i förmodligen inle alllför ringa ulsiräckning vid inlernaiionella affärslvister. Mol bakgrund av den inlernaiionella handelns utveckling och lillkomslen av nya handelspartners, varom vi ännu har en jämförelsevis begränsad kännedom, kan del Slarkl ifrägasätlas om inle 1886 års lag i dag är mer moiiverad än vid liden för dess lillkomsi.

5 Föredragandens överväganden

Skyldigheten enligi 1886 ärs lag för utländsk kärande all slälla säkerhei för rältegängskostnader skall ses mol bakgrund av alt svenska domar och beslul i princip inle är verkslällbara ulomlands. Även om svaranden vinner mälel kan han därför gä misle om ersättning för sina räiiegångskosinader, om käranden saknar tillgångar i Sverige. De flesla länder släller i sin inierna lagsliflning liknande krav pä ulländska kärande som vill väcka talan mot det egna landeis medborgare.

Som framgär av det tidigare anförda är numera pä grund av inlernaiionella överenskommelser utländska medborgare och juridiska personer i myckel sior ulsiräckning befriade från skyldighei atl slälla säkerhei enligi 1886 ärs lag. Överenskommelserna innefattar regelmässigt en förpliklelse för den främmande slalen att verkställa svensk domstols dom eller beslut angäende rätlegängskostnader. Skyldigheten all slälla säkerhei har i själva verkei kommii all framslå mera sorn undanlag än som regel.

I de fall då lagen allljäml är lillämplig gäller den oavsell om den ulländska medborgaren är bosall här i Iandel eller inle. Att lagen pä della sätt anknyier lill medhorgarskapei lorde avspegla en äldre lids förhällanden, då rörligheten mellan länderna var mindre och medborgarskapet i större ulsiräckning siämde överens med bosättningslandel. Förhällandena är annorlunda nu. I Sverige finns ell myckel slort antal invandrare och andra fast bosatta personer med ulländskl medborgarskap. 1 fråga om möjlighelerna an verkslälla en blivande dom föreligger beträffande dessa personer inle någon skillnad i förhällande till svenska medborgare som är bosatia här. Som läget nu är kan lagen, ulan alt något rältsskyddsiniresse föreligger, användas för atl hindra eller försvära för en utländsk medborgare all fä sin räll vid svensk domstol. Detta förhällande är inte godtagbart.

Enligi departemenlspromemorian bör lagen i vart fall ändras pä del säiiel all ulländska medborgare som har hemvist i Sverige befrias från kravel pä all ställa säkerhei. Samiliga remissinsianser har biiräti della förslag. En ändring av den innebörden överenssiämmer med önskemal som har framslällls av invandrarverket. Även jag anser del angelägel all en sädan ändring görs.

Prop. 1978/79:186                                                                   9

Del kan emellertid ifrägasäiias om man inte bör gå längre och upphäva lagen i dess helhet. 1 promemorian förordas en sädan älgärd. Della lörslag har biirälls av liera remissinsianser. En majorilel av remissinsianserna har emellerlid molsall sig förslaget. Enligt dessa remissinsianser har lagen allljäml belydelse som skydd för svenska inlressen när del gäller personer i utlandet. I alla händelser saknas enligt dessa instanser underlag för en molsall bedömning.

Nägon undersökning av i vilken omfallning lagen under senare är har lillämpals av domslolarna har inle gjoris. Uppgifter i dei hänseendel har inte heller lämnals av remissinsianserna. Del torde emellerlid vara klarl all lagen tontärande lillämpas i en del fall. Även om dessa fall i och för sig är fä kan del inie uieslulas all lagen har en preventiv effeki när del gäller all avhälla rällssubjekl i ullandel från obefogad lalan vid svenska domslolar. Del fär anses angelägel all denna effeki består. Mol bakgrund härav förcirdar jag. i likhel med majoriielen av remissinstanserna, all lagen inle upphävs Ulan allljäml fär gälla beiräffande ulländska medborgare, som ej är bosatia i Sverige, och ulländska juridiska personer.

Vad nu sagls påkallar ändring av 1 tj i lagen. Därvid bör ordalydelsen även i övrigi jämkas sä all del klarl framgär all 1 S avser säväl fysiska som juridiska personer (jfr 3 S och prop. 1956:152). Vidare bör 3 S jämkas redaklionelll.

Frägan huruvida en uiländsk medborgare skall anses bosall här i landci eller inle lorde fä avgöras enligi samma grunder som gäller vid lillämpningen av 10 kap. 1 S försia slyckel rättegångsbalken. Den omsländigheien atl den utländske medborgaren efter flyttning från Sverige fortfarande är manlalsskriven här bör inle medföra all han fortfarande ocksä skall anses bosatt här (jfr NJA 1965 s. 172). Utländsk medborgare som har hemvisl bäde i Sverige och utomlands bör givelvis inle vara skyldig atl slälla säkerhei.

När del gäller frägan huruvida juridisk person skall anses som svensk eller uiländsk bör del vara avgörande enligi vilket lands lag den juridiska personen har bildats (jfr 3 S 1886 års lag och 1 S tredje stycket lagen 1968:555 om räll för utlänning och utländskt förelag att idka näring här i rikel).

Ändringarna bör träda i krafl den I juli 1979. Säkerhei som på grund av äldre bestämmelser har slällls dessförinnan bör allljäml beslå.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anförl hemställerjag all regeringen föreslär riksdagen all ania inom jusliliedeparlemenlet upprällal förslag lill lag om ändring i lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighei för uiländsk man all i räiiegäng vid svensk domsiol mol inländsk man slälla borgen för kosinad och skada.

Prop. 1978/79:186 '"

7 Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposiiion loreslä riksdagen att anta del förslag som föredraganden har lagl fram.