Muskö örlogsvarvs framtid

Proposition 1995/96:11

Regeringens proposition
1995/96:11

Muskö örlogsvarvs framtid

Prop.

1995/96:11

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Thage G Peterson
(F örs varsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen att Muskö örlogsvarvs
varvsanläggning på Muskö skall förbli under statligt huvudmannaskap
men att verksamhetsstället på Rindö privatiseras.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 11

Innehållsförteckning

Prop. 1995/96:11

1      Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3

2    Ärendet och dess beredning....................... 3

3     Muskö örlogsvarvs framtid ....................... 5

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober

1995 ....................................... 14

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1995/96:11

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om
Muskö örlogsvarvs framtida ägarförhållanden och bemyndigar regeringen
att privatisera Muskö örlogsvarvs verksamhetsställe på Rindö genom
utarrendering eller försäljning av staten tillhörig mark och andra
tillgångar.

2 Ärendet och dess beredning

Muskö örlogsvarv har sin organisatoriska hemort på Muskö i Haninge
kommun. Örlogsvarvet har två verksamhetställen, belägna dels i
berganläggning på Muskö, dels på Rindö i Vaxholmsområdet
(Rindövarvet).

Vid varvsanläggningen på Muskö genomförs marint underhåll, främst
fartygsunderhåll. I de underhållsarbeten som utförs där ingår omfattande
översyner och modifieringar av fartyg. Varvet på Muskö har kompetens
inom det elektroniska området och för artilleripjäser och dykerimateriel.
Inom varvet finns också marinens centrala verkstad för underhåll av
kvalificerade dieselmotorer av typen MTU. Antalet anställda vid den del
av Muskö örlogsvarv som ligger på Muskö är omkring 330 personer
(våren 1995). I berganläggningen på Muskö finns också ledningsplats för
Ostkustens marinkommando, verkstäder för robotunderhåll och
torpedunderhåll samt förråd.

Rindövarvet inordnades organisatoriskt som en särskild enhet i Muskö
örlogsvarv i samband med att Ostkustens marinkommando bildades år
1990. Rindövarvet har till främsta uppgift att underhålla båtar i drift vid
andra kustartilleribrigaden med Vaxholms kustartilleriregemente. Varvet
har ca 35 anställda. Varvet utför i smärre omfattning arbeten åt andra
statliga myndigheter och åt enstaka civila kunder.

Med anledning av 1992 års stabiliseringsproposition (prop. 1992/93:50,
bilaga 2) föreslog den dåvarande myndigheten Överbefälhavaren att
Muskö örlogsvarv skulle skiljas ut från Ostkustens marinkommando och
bli en särskild resultatenhet. Syftet var att möjliggöra en rationellare drift
men också att förbereda en prövning av vilket huvudmannaskap som
skulle var det för varvet mest rationella. Detta förslag behandlades i 1993
års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bilaga 5). Där föreslogs att
riksdagen skulle bemyndiga regeringen att överlåta statens tillgångar och
skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privatägt
aktiebolag. Detta blev också riksdagens beslut (bet. 1992/93 :FöU9, rskr.
1992/93:333).

Vid ärendets behandling i försvarsutskottet reserverade sig de
socialdemokratiska ledamöterna och anförde att utskottet inte borde
instämma i regeringens förslag, som skulle öppna möjlighet för ett privat
aktiebolag att överta Muskövarvet. Med hänsyn till de speciella
omständigheter som råder vid Musköanläggningen och den betydelse den
har för marinens rent militära verksamhet borde Muskövarvet enligt
reservanterna förbli en av staten kontrollerad verksamhet; detta behövde
givetvis inte utesluta att varvsverksamheten bedrivs av ett statligt bolag.

Föredraganden hade också i propositionen anfört att han avsåg att föreslå
regeringen att den dåvarande myndigheten Chefen för marinen tills vidare
skulle få överta huvudmannaskapet för varvet och driva det som en
särskild resultatenhet i syfte att åstadkomma ett tydligare
kund/leverantörsförhållande mellan Ostkustens marinkommando och
varvet. Regeringen fattade senare ett beslut som innebar att Muskö
örlogsvarv fr.o.m. den 1 mars 1993 organiserades som en myndighet inom
dåvarande huvudprogrammet Marinförband. Sedan de militära
myndigheterna omorganiserats till en enda myndighet, utgör Muskö
örlogsvarv en självständig resultatenhet vid myndigheten.

Efter det att statsmakterna fattat de nämnda besluten har genom de
militära organens försorg genomförts ett antal utredningar rörande
organisation m. m. av marinens fartygsunderhåll. Bl.a. genomfördes en
utredning som syftade till att en större del av underhållet skall utföras
med fartygsförbandens egna resurser, och således en mindre del på
varven. Överbefälhavaren utredde och utfärdade riktlinjer om modifierade
operativa krav för marinens varvsfunktion. Chefen för marinen initierade
i november 1993 en utredning med uppgift bl.a. att granska
förutsättningarna för att, genom arrende eller försäljning, överlåta
Rindövarvets anläggningar till ett civilt företag. Ett ramvillkor för
utredningen var att stödet till kustartilleriets utbildning måste säkerställas
långsiktigt.

Med stöd av regeringens bemyndigande i juni 1994 tillkallade chefen för
Försvarsdepartementet en särskild utredare1 med uppdrag att utreda
Muskövarvets framtid. Enligt direktiven (dnr Fo94/1098/MIL) för
utredningen var uppdraget främst att utreda förutsättningarna för ett
förändrat huvudmannaskap för Muskövarvet genom försäljning eller
uthyrning till ett statligt eller privat aktiebolag. Det var härvid nödvändigt
att bl.a. utreda vilka krav som måste ställas på en ny huvudman med
hänsyn till de operativa kraven i kris och krig. Marinens behov av
fartygsunderhåll i kris och krig måste således klarläggas. I detta
sammanhang behövde utredas vilken minsta omfattning av den fredstida
verksamheten som är möjlig med hänsyn till fredstida behov. Vidare
behövde enligt direktiven utredas hur en ny huvudmans rättigheter och

Prop. 1995/96:11

1 Teknologie doktorn Carl-Olof Tcmryd

skyldigheter skulle kunna regleras med till hänsyn Muskövarvets Prop. 1995/96:11
lokalisering i berganläggningen vid Muskö, behovet av stödfunktioner,
sekretesskrav m.m.

Utredaren skulle också för alternativet att Muskövarvet behölls inom

Försvarsmakten överväga möjligheten att överföra underhållsarbeten till
Karlskronavarvet.

Utredaren redovisade sitt uppdrag i januari 1995 med betänkandet (SOU

1995:6) Muskövarvets framtid. En sammanfattning av förslagen fogas som
bilaga.

Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Försvarsdepartementet (dnr Fo95/216/MIL).

3 Muskö örlogsvarvs framtid

Regeringens förslag:

-  Varvsanläggningen på Muskö skall förbli under statens
huvudmannaskap som en del av Försvarsmakten.

-  Regeringen bemyndigas att privatisera Muskö örlogsvarvs
verksamhetsställe på Rindö (Rindövarvet).

Utredningens förslag:

Den särskilda utredarens förslag om framtida huvudmannaskap för Muskö
örlogsvarv överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna:

De remissinstanser som yttrat sig i denna del, med undantag av Celsius
Industrier AB, stöder utredarens förslag beträffande varvsanläggningen på
Muskö. Vad gäller förslaget om Rindövarvet är remissutfallet mera delat.
Försvarsmakten och flera fackliga organisationer motsätter sig förslaget
i den delen.

Prop. 1995/96:11

Skälen för regeringens förslag:

Förutsättningarna för ett ändrat huvudmannaskap

De frågor som behöver belysas när man överväger ett ändrat
huvudmannaskap för varvsverksamheten på Muskö kan sammanfattas på
följande sätt.

En viktig utgångspunkt är de operativa krav som måste ställas på varvet
i kris och krig. Dessa krav medför att det måste finnas en minsta
omfattning av verksamheten i fredstid, som kan ge en sådan kapacitet och
kompetens att en nödvändig beredskap kan upprätthållas.

De särskilda problem som är en följd av Muskövarvets belägenhet i
berganläggningen på Muskö måste beaktas. Dessa rör bl.a. förhållandet
till andra verksamheter i anläggningen, stödfunktioner som el, VVS,
säkerhetsskydd m.m.

Ett viktigt skäl till att det blev aktuellt att förändra Muskövarvets ställning
och till regeringens förslag till riksdagen i 1993 års budgetproposition var
att ansvariga militära myndigheter (de dåvarande myndigheterna
Överbefälhavaren och Chefen för marinen) bedömde att det fanns en
betydande rationaliseringspotential vid varvet. Att överföra verksamheten
i privat regi bedömdes vara ett effektivt sätt att rationalisera den.

Bl.a. vid riksdagens behandling av Muskövarvets framtid har också
möjligheten aktualiserats att överföra underhållsarbeten från Muskö till
tillverkningsvarven i södra Sverige, framför allt till Karlskronavarvet, för
att stödja dessa varv vid svackor i nytillverkningen. I fallet att
Muskövarvet överförs i privat regi skulle denna tanke kunna förverkligas
genom att Kockums AB tog över driften. En sådan överföring skulle
kunna genomföras även om Muskövarvet förblir under statligt
huvudmannaskap. Det ingick därför i den särskilda utredarens uppdrag att
överväga möjligheten att, om det bedöms påkallat, överföra
underhållsarbeten till Karlskronavarvet.

En utarrendering av varvet på Muskö ger nackdelar för staten

Vad gäller de operativa kraven på Muskövarvet kan följande konstateras.
Varvet ligger geografiskt lämpligt i förhållande till sjöstridskraftemas
viktigaste operationsområden i Östersjön. Varvsanläggningen på Muskö
har också stor betydelse på grund av att den har ett starkt fysiskt skydd
också mot de modernaste formerna av konventionell bekämpning. Den
genomförda utredningen visar att det för att behålla en sådan kapacitet
och kompetens som beredskapen kräver behövs en fredstida beläggning
om drygt 200 000 arbetstimmar per år. Detta motsvarar omkring två
tredjedelar av den nuvarande arbetsvolymen vid varvet på Muskö. I fallet                   6

att driften överförs till ett bolag måste detta krav säkerställas genom ett

långsiktigt kontrakt mellan staten och bolaget, kompletterat med att Prop. 1995/96:11
bolaget vid beredskap blir ett s.k. K-företag. Detta innebär att en
kommersiell drift av varvet måste omgärdas med förhållandevis
långtgående krav och begränsningar for varvets verksamhetsvolym,
utnyttjande och utveckling. En privat intressent kommer att kräva
beläggningsgarantier. Svårigheter kan uppstå att anpassa volym och
utnyttjande vid forändringar i de militära behoven.

Berganläggningens särskilda karaktär och utförande innebär enligt den
särskilde utredaren att de juridiska och ekonomiska gränserna mellan ett
arrenderande varvsbolag och marinen med nödvändighet blir oklara. Ett
bolagsvarv blir helt beroende av den for anläggningen gemensamma
arbetsmiljön och försörjningen med el, VVS m.m. och kan därmed vid
brister eller haverier göra anspråk på ersättning. Gränserna blir oavsett
finmaskigheten i ett arrendeavtal diffusa till statens nackdel. Vidare
innebär säkerhetsskyddet för berganläggningen att möjligheterna att
tillföra civil produktion till Muskövarvets kundunderlag är mycket
begränsade. Läget inne i berganläggningen och den nära kontakten med
andra nyttjare medför begränsningar när det gäller utveckling av lokaler
och maskiner. Ett kommersiellt företag måste kompensera sig ekonomiskt
för sådana begränsningar.

Sammanfattningsvis anser den särskilde utredaren att en utarrendering av
varvsrörelsen till ett privat bolag skulle ge en ständig juridisk, ekonomisk
och säkerhetsmässig gränstvist mellan två ledningssystem och
verksamhetsformer av oförenlig art.

Rationaliseringar kan genomföras på annat sätt

Vad gäller den fortsatta rationaliseringsverksamheten anser utredaren att
förutsättningarna har förbättrats genom den förändring av
krigsförbandschefemas roll och ansvar även för materielen som
genomförts inom Försvarsmakten. Det tidigare särskilda
förvaltningsansvaret medförde ett "förvaltningstänkande" som hade
påtagliga negativa konsekvenser för effektiveten i varvsverksamheten.
Krigsförbandschefens förändrade roll innebär bland mycket annat att det
mångåriga samlade förvaltningsansvaret ersätts i fredstid av en tydlig
åtskillnad i roller mellan kunden/beställaren och leverantören av
fartygsunderhållet. Utredaren har lagt fram förslag som syftar till att
säkerställa effektivitet och kvalitet i verksamheten vid varvsanläggningen
på Muskö. Bl.a. har han föreslagit att en särskild ledningsgrupp med
främst näringslivskompetens bildas. Ledningsgruppens uppgift skall vara
att på ett styrelselikt sätt stödja varvschefen. Av Försvarsmaktens
remissyttrande över förslaget framgår att arbetet med att rationalisera
varvsverksamheten på Muskö fortgår, med utnyttjande av bl.a. idéer som
den särskilde utredaren framfört.

Utredningen har enligt regeringens mening på ett övertygande sätt visat                   7

att en överföring av verksamheten vid Muskövarvet till ett privat bolag -

om det skulle finnas någon privat intressent som är villig att ta över Prop. 1995/96:11
verksamheten med de krav och begränsningar som måste gälla - skulle
medföra nackdelar för staten, främst till följd av varvets belägenhet i
berganläggningen. Samma svårigheter skulle uppstå om verksamheten
överfördes till ett statligt bolag. Det kan förutses att Försvarsmakten
kommer att ta till vara de möjligheter till fortsatt rationalisering och
effektivisering som kan finnas i varvsverksamheten på Muskö och att den
särskilde utredarens förslag i detta hänseende kommer att prövas. Bl.a.
mot bakgrund av det anförda anser regeringen att övervägande skäl talar
för att varvsverksamheten på Muskö bör förbli under statligt
huvudmannaskap. Varvet skall förbli en särskild resultatenhet inom
Försvarsmakten så att en uppföljning av kostnader och produktivitet kan
ske.

Inga fördelar med att överföra underhållsarbeten till Karlskronavarvet

Det skulle stöta på stora praktiska svårigheter att kortsiktigt överbrygga
en svacka i nytillverkningen vid Karlskronavarvet genom att överföra
underhållsarbeten dit. Att varaktigt överföra underhåll torde inte heller på
något avgörande sätt påverka förutsättningarna för Karlskronavarvets
överlevnad som tillverkningsvarv. Det är andra faktorer som är avgörande.
En överföring av underhållsarbeten från Muskövarvet skulle också ha den
nackdelen att varvets andel av lokalkostnadstäckningen vid Muskö skulle
minska.

Regeringen anser att upphandling av underhållsarbeten för marinen bör
ske så att största möjliga effektiviet säkerställs. Härvid måste dock
beaktas att beredskapskravet på kapacitet och kompetens vid
varvsanläggningen på Muskö kräver en viss minsta fredstida beläggning.

Rindövarvet lämpat för privat drift

Den särskilda utredaren har funnit att en bolagisering är en lämplig
utvecklingsväg för Rindövarvet. Regeringen instämmer i denna
uppfattning. Försvarsmakten anlitar redan i dag i stor utsträckning privata
varv för underhåll av kustartilleriets båtar, på Gotland, på Västkusten och
i viss utsträckning också på mindre varv i Stockholms skärgård vid sidan
av Rindövarvet. Erfarenheterna av långsiktiga avtal mellan
Försvarsmakten och privatägda varv bl.a. på Gotland och på Västkusten
är goda. Operativt möter det inga hinder att utarrendera varvsrörelsen.
Rindövarvet ligger geografiskt tillräckligt avskilt för att kunna
utarrenderas. På varvet finns för närvarande ett stort investeringsbehov.
Det är därför fördelaktigt att bredda verksamheten med civil produktion
som till del kan bära investeringskostnaderna.

Regeringen anser med hänvisning till de anförda att varvsrörelsen vid
Rindövarvet bör privatiseras. Detta kan ske genom en utarrendering eller
en försäljning av varvets mark, lokaler och andra tillgångar. En särskild
utredare bör tillkallas för att genomföra en sådan privatisering.

Övrigt

Prop. 1995/96:11

I utredningen om Muskövarvets framtid föreslogs att varvet på Muskö
samordnas med de övriga verkstäderna i berganläggningen - for
robotunderhåll och torpedunderhåll - inom en gemensam organisation.
Detta förslag rör frågor som Försvarsmakten själv har att hantera.
Förslagen föranleder därför inte någon åtgärd av regeringen.

Regeringens förslag till inriktning av det militära försvaret i proposition
1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse förändrar inte förutsättningarna för
förslagen om huvudmannaskap för Muskö örlogsvarv.

Bilaga

Sammanfattning av utredningens forslag

Regeringens direktiv innebär i sammanfattad form att jag i ett första steg
av utredningsarbetet skall väga alternativet med ett nytt huvudmannaskap
för Muskövarvet mot alternativet att behålla Muskövarvet inom
Försvarsmakten. Vidare skall jag överväga den fortsatta fördelningen av
marina underhållsarbeten mellan bl.a. Muskövarvet och Karlskronavarvet.
Om regeringen beslutar om ett förändrat huvudmannaskap skall jag i ett
senare steg lämna underlag för statens del i ett sådant förändringsarbete.

Sättet för utredningens bedrivande, källmaterial, analyser, överväganden
och slutsatser framgår av kapitlen 1-10. Jag har därvid valt att dra
successiva slutsatser i anslutning till övervägandena i de skilda avsnitten
vilket innebär att detta kapitel endast blir ett sammandrag av vad som
tidigare framkommit. Den intresserade läsaren hänvisas till de fullständiga
övervägandena i respektive avsnitt.

Inledningsvis bör framhållas att utvecklingen av ett effektivt system för
fartygsunderhåll samt av underhållsvarvet på Muskö är nog så besvärliga
marina produktionstekniska frågor. Problemen har ökat genom att de
förenats med regionalpolitiska och näringspolitiska sidoönskemål utan
koppling till de operativa behoven eller för försvaret acceptabla
utvecklingsvägar. Jag har för min del koncentrerat utredningens arbete till
huvudfrågan hur att tillgodose försvarets operativa behov av
varvskapacitet på mest kostnadseffektiva sätt. Utredningen har därvid
kommit till följande slutsatser och förslag i sammandrag:

Det operativa behovet av underhållsvarvet på Muskö har tydligt framgått
i utredningen. Genom sina mot vapenverkan skyddade arbetsplatser och
genom bristen på andra tekniskt likvärdiga reparationsvarv i norra delen
av Östersjön är det för försvarets operativa förmåga väsentligt att varvet
vidmakthålls på rimlig nivå och med en fortsatt systemkompetens. De
samlade bergverkstädema på Muskö är stridsfartygsförbandens viktigaste
beredskapsinriktade underhållsresurs i landet.

För att bibehålla Muskövarvets kompetens och kapacitet på önskvärd nivå
krävs en kontinuerlig underhållsbeläggning i fred med främst taktiskt
aktuella typer av stridsfartyg. Den operativt lägsta godtagbara belägg-
ningsnivån beräknar jag till ca 215 000 produktiva arbetstimmar per år.
Jag föreslår emellertid att det nuvarande varvet på Muskö t.v.
dimensioneras för ca 280 000 produktiva timmar underhåll per år vilket
är något lägre än dagens nivå. Förberedelser bör vidtas för att framdeles -
om Muskövarvet kan påvisa en överlägsen konkurrenskraft i förhållande
till övriga varv - utöka kapaciteten till operativt största godtagbara mängd
kvalificerat fartygsunderhåll. Musköanläggningens driftskostnader är så
avsevärda att det för staten är ekonomiskt angeläget att merutnyttja
anläggningen för all verksamhet som med fördel kan förläggas dit. Ett bra

10

exempel på detta är den planerade omlokaliseringen av Kustbevakningens Bilaga
regionledning till Muskö. Någon anledning att f.n. föreslå en systematisk
överföring av underhållsarbeten från Muskövarvet till Kockumskoncemens
varv finner jag alltså inte. Om Muskövarvet inte skulle uppnå den
konkurrenskraft jag menar är möjligt får frågan om kapaciteten emellertid
ånyo prövas om några år. En kraftig reducering blir då aktuell.

Med utgångspunkt från Muskövarvets operativa betydelse har jag övervägt
vilka konsekvenser alternativa Muskövarvsutvecklingar skulle fa på de
örlogsmarint inriktade varven i Sverige. Analysen resulterar bl.a. i ett
konstaterande att beläggnings-, samarbets- och exportprognosema talar för
att det blir förändringar av den numera privatägda nyproduktionssidan i
Sverige. Analysen visar också att det finns ekonomiska men knappast
kompetensmässiga industrikopplingar mellan nyproduktions- och under-
hållsområdena vad avser örlogsfartygssystem. Försvarets primära industri-
intresse bör vara att i ökande grad eftersträva att säkerställa det nationella
nyttjandet av anskaffade försvarssystem t.ex. örlogsfartyg.

Mina slutsatser av varvsstrukturanalysen är alltså att försvaret i
fortsättningen bör koncentrera sig på att bibehålla en operativt och
ekonomiskt väl anpassad underhållsstruktur för fartygsssystem. I denna
struktur är Muskövarvet den viktigaste enheten men varvet i Karlskrona
är också av stor betydelse. Därutöver bör säkerställas ett antal andra varv
fördelade över landet på sådant sätt att marin övningsverksamhet kan
stödjas och så att dessa varv kan förstärkas genom tillförda resurser i kris
och krig. Avseende varvsstrukturens anpassning för fortsatt nyproduktion
är detta en fråga primärt för näringslivet.

Jag har också övervägt de praktiska förutsättningarna för en överlåtelse
av Muskövarvet till ett aktiebolag i enlighet med den dåvarande
regeringens inriktning samt riksdagens uttalanden. Utgångspunkten för
mina överväganden har därvid varit den kritik mot varvets ledning och
ekonomiska rationalitet som ligger bakom statsmakternas uttalanden om
behovet av en bolagisering. Förslagen bör alltså oavsett huvudmanna-
skapet innefatta sådana moment som återskapar förtroendet för
Muskövarvet vad avser rationalitet och konkurrenskraft.

Muskö örlogsvarv består av två enheter varav den ena är det stora
bergvarvet på Muskö och den andra ett mindre ovanjordsvarv på Rindö
vid Vaxholm. Avseende Rindövarvet visar övervägandena att en
bolagisering är en lämplig utvecklingsväg. Varvets verksamhet kan med
fördel kombineras med civil produktion och en privatisering begränsar de
statliga investeringsbehoven i en eftersatt industrimiljö. Jag föreslår därför
att regeringen fullföljer tidigare inriktning och beslutar att låta avveckla
huvuddelen av Rindövarvet som militär driftenhet (motsv) varvid det
nuvarande varvets av Fortifikations verket ägda mark och lokaler
utarrenderas till lämpligaste intressent inom näringslivet. Det förutsätts att
försvaret med den nye ägaren av rörelsen kan teckna långsiktiga avtal som
täcker försvarets behov av båtunderhåll i Vaxholmsområdet. Jag föreslår

11

att formerna för avvecklingen av Rindövarvet som militär driftenhet och Bilaga
utarrenderingen av de fysiska tillgångarna samt förberedelser till
långsiktigt avtal med ny huvudman för verksamheten innefattas i
utredningens andra steg. Däri ingår frågor som berör såväl Försvars-
makten som Fortifikationsverket samt eventuellt även Försvarets
materielverk.

Avseende varvet på Muskö har på senare år ett flertal utredningar om dess
ledning och organisation genomförts. Jag har tagit del av dessa men också
genom egna analyser skaffat en självständig bild av problemen.
Övervägandena har gett mig den bestämda uppfattningen att
Muskövarvets verksamhet - inne i den komplexa Musköanläggningen och
i nära samarbete med olika försvarsfunktioner - inte lämpar sig för drift
utanför försvarets ägo. Det är inte möjligt för ett aktiebolag - statligt eller
privat - att operera på ett marknadsmässigt och företagsmässigt sätt med
de stora begränsningar som skulle gälla. Jag föreslår därför att regeringen
beslutar att fortsätta driften av Muskövarvet inom Försvarsmaktens
ledningssystem men att regeringen samtidigt lägger fast det principiella
behovet av kraftfulla åtgärder för att stimulera och förbättra varvets
rationalitet och konkurrenskraft.

För att uppnå rationalitet och konkurrenskraft krävs bl.a. en serie praktiska
åtgärder som berör ansvarsförhållandena i det marina underhållssystemet,
samordningen av verksamheten i Musköanläggningen samt ledningen av
varvet. De berör också varvspersonalens attityd till de effektivitetskrav
som uppstår vid äkta konkurrens samt den marina ledningens förmåga att
organisera ett kostnadseffektivt system för kvalitetssäkring. Jag föreslår
därför att från central nivå ännu tydligare än i dag skall regleras
ansvarsförhållandena för krigsmaterielen och dess underhållsläge så att
krigsförbandschefsansvaret blir entydigt. Detaljförslag i detta syfte har
redovisats i tidigare avsnitt. Parallellt med den skärpta granskningen av
rationaliteten i den bakre underhållsorganisationen bör även lagorga-
nisationens utformning och ekonomiska nytta prövas. Samtliga verkstäder
i Musköanläggningen bör i fred och krig samordnas i en
verkställighetsorganisation som föreslås benämnas Muskö
Marinverkstad. Verkstadschefen bör förbliva lokal produktionsledare och
CMKO ges den naturliga rollen av regional produktionssamordnare och
kontrollant av effektiviteten mot samtliga fredsorganisationer verksamma
inom Musköetablissemanget. För att stödja varvschefen vid den operativa
driften och utvecklingen av verkstäderna på Muskö bör införas en särskild
ledningsgrupp - gärna direkt under marinchefen - i vilken bör ingå
personell kompetens från näringslivet. Kan denna grupp fås att fungera
väl ökar förutsättningarna för goda attitydförändringar hos verkstads-
personalen och mellannivåchefema samt stärks förutsättningarna för att
införa ett väl fungerande kvalitetssäkeringssystem. En ledningsgrupp med
rätt kompetens är också viktig som varvschefens stöd och pådrivare vid
genomförande av de personalomstruktureringar som högst sannolikt blir
nödvändiga och som rådgivare vid framtagning av investeringsplaner för
att förbättra varvets interna arbetsprocesser.

12

Sammantaget är det min bedömning att verkstäderna på Muskö bör kunna
uppnå i stort samma rationalitet och effektivitet som motsvarande
specialverkstäder i industrin. Detta kräver emellertid en förändrad
ledningsmetodik för underhållsverksamheten både från kundernas och
beställarnas sida och inte minst inom varvet och verkstäderna. Det kräver
också - och detta är sannolikt det svåraste att åstadkomma - en individuell
medvetenhet hos den arbetande personalen på alla nivåer i systemet att
underhållsarbetena kommer att långsiktigt utföras på annat sätt och på
annan plats om inte Muskö Marinverkstad är konkurrenskraftig jämfört
med övriga branschföretag. För att följa upp Muskövarvets situation,
förändringarnas genomförande och frågan om den lämpligaste
fördelningen av underhållsresurser i olika regioner bör återkommande
kontrollstationer införas. En första sådan bör genomföras senast
1998-01-01. Många av mina förslag riktar sig mer mot
myndighetsutövningen än mot regeringsstymingen. Detta är naturligt då
problemen ligger på verkställighetsnivån. Jag förutsätter dock att
regeringen kommer att informera sig om förslagens genomförande.

Som en avslutande reflexion från utredningsarbetet avseende marinens
fartygsunderhåll konstaterar jag följande:

Vid mina ställningstaganden i utredningen har jag som en grundläggande
hypotes förutsatt att de betydande ansvarsförändringar som från sommaren
1994 infördes i Försvarsmakten tillfullo far genomslag inom hela marinen.
Krigsförbandschefemas roll och ansvar måste fortsättningsvis vara tydligt.
Detta innebär bland mycket annat att det mångåriga samlade förvaltnings-
ansvaret avseende fartygsmaterielen ersätts av ett tydligt gränsförhållande
i fredstid mellan kunden/beställaren och leverantören av det framtida
fartygsunderhållet.

Bilaga

13

Försvarsdepartementet                                Prop 1995/96:11

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,

Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori,

Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,

Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Peterson

Regeringen beslutar proposition 1995/96:11 Muskö örlogsvarvs
framtid.

14

gotab 49081, Stockholm 1995