med redogörelse för tillämpningen av lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlag)

Proposition 1991/92:79

Regeringens skrivelse

1991/92:79

med redogörelse för tillämpningen av lagen
(1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd
med internationell bakgrund (terroristlag)

Skr.

1991/92:79

Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag ur regeringspro-
tokollet den 12 december 1991 en redogörelse för tillämpningen av lagen
(1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bak-
grund (terroristlagen) under tiden den 1 juli 1990-den 30 juni 1991.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Birgit Friggebo

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 79

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 december 1991

Skr. 1991/92:79

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, och Ask.

Föredragande: statsrådet Friggebo

Skrivelse med redogörelse för tillämpningen av
lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga
våldsdåd med internationell bakgrund
(terroristlagen)

Särskilda regler för bekämpning av internationell terrorism har funnits i
svensk lagstiftning sedan år 1973. Huvudsyftet för den då antagna lagen
(1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med in-
ternationell bakgrund var att hindra presumtiva terrorister från att komma
in i eller stanna kvar i vårt land. Detta huvudsyfte har präglat även vår senare
lagreglering mot terrorism.

Den första lagen i ämnet var tidsbegränsad. Huvuddelen av dess bestäm-
melser gjordes dock permanenta redan år 1975 genom att införlivas med den
då gällande utlänningslagen (1954:193). Samtidigt bröts reglerna om telefon-
avlyssning och vissa andra tvångsåtgärder ut och fick bilda en särskild lag,
lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall. Även denna
lag var tidsbegränsad, men kom genom successiva förlängningar att gälla till
den 1 juli 1989.

Terroristbestämmelserna i 1954 års utlänningslag överfördes i stort sett
oförändrade till utlänningslagen (1980:376) som gällde fram till den 1 juli
1989 då vår nuvarande utlänningslag (1989:529) trädde i kraft. Terroristbe-
stämmelserna och spaningslagens bestämmelser fördes då samman i lagen
(1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bak-
grund (terroristlagen), som trädde i kraft den 1 juli 1989.

Denna lag har sedan den 1 juli 1991 ersatts av lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll. Även om lagen om särskild utlänningskontroll inte har
varit i kraft under den tid denna redogörelse avser kan det finnas skäl att i
detta sammanhang något beröra dess innehåll. Den nya lagen följer i sina
huvuddrag terroristlagen, men medger ökade möjligheter att skydda landet
mot terrorism och ger också en förbättrad rättssäkerhet. Enligt de nya reg-
lerna krävs inte att utlänningen tillhör en terroristorganisation och även ris-
ken för terrordåd utomlands skall beaktas. Vidare har regeringens möjlighet
att besluta om s.k. kommunarrest avskaffats och giltigheten av ett beslut om
anmälningsplikt tidsbegränsats till tre år, varefter det skall omprövas av en
domstol.

Terroristbestämmelserna och bestämmelserna i spaningslagen gjordes vid Skr. 1991/92:79
sin tillkomst tidsbegränsade med hänsyn till deras ingripande och extraordi-
nära natur. När terroristbestämmelserna senare fördes in i utlänningslagen
bestämdes därför att den parlamentariska insyn, som tidigare förekommit
vid riksdagens prövning av terroristlagens fortsatta giltighet, skulle ske i
form av en årlig skrivelse från regeringen till riksdagen (prop. 1975/76:18
s.161). En motsvarande redovisningsskyldighet beträffande spaningslagens
tillämpning infördes år 1982 (JuU 1981/82:54, rskr. 298). Denna form av par-
lamentarisk insyn har därefter bibehållits såväl avseende 1989 års terroristlag
(prop. 1988/89:86 s. 140) som den nu gällande lagen om särskild utlännings-
kontroll (prop. 1990/91:118 s. 72). Den senaste redovisningen gjordes i rege-
ringens skrivelse 1990/91:73.

En redogörelse för tillämpningen av lagen (1989:530) om åtgärder för att
förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen) under ti-
den den 1 juli 1990-den 30juni 1991 har utarbetats inom kulturdepartemen-
tet. Redogörelsen bör fogas till regeringsprotokollet som bilaga.

Jag hemställer att regeringen till riksdagen överlämnar den inom kulturde-
partementet upprättade redogörelsen för tillämpningen av terroristlagen un-
der tiden den 1 juli 1990- den 30 juni 1991.

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Redogörelse för tillämpningen av lagen (1989:530)
om åtgärder för att förebygga våldsdåd med
internationell bakgrund (terroristlag)

Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse till regeringen av den 12 november 1991
redogjort för terroristlagens tillämpning under tiden den 1 juli 1990 - den 30
juni 1991.

Av skrivelsen framgår bl.a. följande.

Regeringen har under perioden med stöd av terroristlagen utvisat fyra
personer med palestinskt ursprung tillhörande palestinska organisationer el-
ler verkande för sådana. Ytterligare en person aktualiserades samtidigt, men
lämnade Sverige frivilligt.

De särskilda möjligheterna till hemlig teleavlyssning m.m., som efter till-
stånd av rätten kan företas med stöd av terroristlagen, har inte använts.

År 1984 beslutade regeringen med stöd av 47 § utlänningslagen (1980:376)
att nio turkiska medborgare, medlemmar av Kurdistans arbetarparti (PKK),
skulle utvisas ur Sverige. Eftersom verkställighetshinder ansågs föreligga be-
slöt regeringen att utvisningsbesluten tills vidare inte skulle verkställas. Re-
geringen föreskrev vidare att sådana inskränkningar som avsågs i 48 § första
stycket samma lag skulle gälla för samtliga.

Regeringen, som redan den 31 augusti 1989 upphävde utvisningarna be-
träffande två av de turkiska medborgarna och samtidigt mildrade inskränk-
ningarna för två andra, har genom beslut den 11 oktober 1990 upphävt alla
föreskrifterna utom avseende anmälningsplikten för sex av de turkiska med-
borgarna.

Utrikesdepartementet har i en skrivelse av den 8 oktober 1991 redogjort
för den internationella terrorismens utveckling avseende tiden från halvårs-
skiftet 1990 till halvårsskiftet 1991. Av skrivelsen framgår bl.a. följande.

Antalet internationella terroristdåd har fortsatt att sjunka under perio-
den. Trots ett förhöjt hot från olika terroristgrupper, särskilt i samband med
Iraks invasion av Kuwait, har det inte heller inträffat någon terroraktion i
vilken ett stort antal människor skulle ha dödats eller skadats.

Sverige eller svenska intressen utomlands har inte varit förstahandsmål för
terroristattacker. Dock har beredskapen avseende de i Gulfkrisen inblan-
dade ländernas intressen skärpts i Sverige under vissa perioder.

Efter Palestine Liberation Fronts misslyckade attack mot stränderna i Is-
rael i maj 1990 uppsköt USA dialogen med PLO som följd av organisatio-
nens vägran att fördöma attacken. Utvandringen av judar från Sovjetunio-
nen till Israel samt Irans dödsdom mot författaren Salman Rushdie bidrog
också till att det under sommaren 1990 utfärdades varningar för terroristdåd,
i första hand i Mellersta Östern och Europa.

Hotbilden förhöjdes ytterligare efter Iraks invasion av Kuwait den 2 au-
gusti 1990. Saddam Hussein och en rad palestinska grupper hotade med ter-
roristattacker mot västländerna, Israel och de moderata arabstaterna.

Farhågorna om en terrorvåg besannades dock inte ens efter FN-koalitio-
nens ingripande mot Irak i januari 1991. Antalet terroristincidenter eller ut-
förda terroristdåd som har kunnat hänföras till Gulfkrisen har visserligen va-

Skr. 1991/92:79

Bilaga

rit ganska stort. De dåd som har kommit til] utförande har emellertid varit
mindre allvarliga.

En av förklaringarna till den relativt låga aktiviteten från terroristgrupper-
nas sida kan vara den starkt förhöjda beredskapen mot terrordåd som vid-
togs världen runt. En annan är det omfattande internationella samarbetet i
kampen mot terrorism. Vad avser Irak har förmodligen förstörandet av kom-
munikationsnätet i Bagdad samt utvisningar från västvärlden av omkring 200
irakiska agenter bidragit. En ytterligare förklaring utgörs av demokratise-
ringen i Sovjetunionen och Östeuropa under de senaste åren och dessa län-
ders indragna stöd till och skydd av olika terroristgrupper.

Även om hotbilden vid halvårsskiftet 1991 framstår som gynsammare än
på många år får risken för terroristaktioner på sikt anses fortsatt stor. För
den framtida utvecklingen kommer resultatet av fredskonferensen om Mel-
lersta Östern att ha en avgörande betydelse.

Utvecklingen i Sovjetunionen, Jugoslavien och Turkiet har inte drabbat
utomstående genom terroristdåd.

Skr. 1991/92:79

Bilaga

gotab 40383, Stockholm 1991