med redogörelse för telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål

Proposition 1986/87:63

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens skrivelse 1986/87:63

med redogörelse för telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål


Skr. 1986/87:63


Regeringen bereder riksdagen fillfälle att ta del av vad som har tagils upp i bifogade uidrag ur regeringsprotokollel den 31 oktober 1986.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogörs för lillämpningen under år 1984 av bestämmelserna i rättegångsbalken om telefonavlyssning vid fömndersökning i brottmål.

1    Riksdagen 1986/87. 1 saml. Nr 63


 


Justitiedepartementet                             Skr. 1986/87:63

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Skrivelse med redogörelse för telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål

Bestämmelser om bl.a. telefonavlyssning som tvångsmedel vid beivrande av brott finns - vid sidan av de grundläggande reglerna i 27 kap. rätte­gångsbalken (RB) — i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och i lagen (1957:132) med särskilda besläm­melser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m. Särskilda beslämmelser om telefonavlyssning finns också i lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen). 1952 års lag och spaningslagen är tidsbegränsade och gäller efter den senasl beslutade förlängningen av giltighetstiden till ulgången av år 1986 (prop. 1985/86:28, JuU 9, rskr. 29, SFS 1985:1047; prop. 1985/86:31, JuU 11, rskr. 31, SFS 1985:947). Regeringen har nyligen föreslagil alt giltig­hetstiden för nämnda lagar föriängs lill ulgången av år 1987 (prop. 1986/87:22 och 32).

Enligl vad riksdagen har uttalat (JuU 1981/82:54, rskr. 298) bör en årUg redovisning av tillämpningen av reglerna om telefonavlyssning ske fill riksdagen. Redogörelsen bör avse telefonavlyssning enligt spaningslagen eller molsvarande lagsliflning och vid förundersökning angående grovt narkotikabrott och grov vamsmuggling av narkotika och däriämte övrig telefonavlyssning enligl de gmndläggande reglerna i RB. Utskottet utta­lade i det sammanhanget atl det är angelägel att riksdagens möjligheter till insyn i fråga om telefonavlyssning vidmakthålls och, om möjligt, byggs ut (se även JuU 1983/84:30, rskr. 343 och JuU 1984/85:17, rskr. 163).

I skrivelse 1984/85:104 till riksdagen lämnade regeringen en redogörelse för telefonavlyssning vid fömndersökning angående grovt narkotikabrott m.m. underår 1983.

En redogörelse för fillämpningen under tiden seplember 1985-augusti 1986 av bl.a. bestämmelserna om telefonavlyssning enligl spaningslagen har nyligen överlämnats till riksdagen med regeringens skrivelse 1986/87:31.

Rikspolisstyrelsen har i skrivelse den 9 juli 1986 till regeringen lämnat en redogörelse för telefonavlyssning under år 1984 enligt bestämmelserna i RB. I skrivelsen framhåUer slyrelsen bl.a. atl telefonavlyssning har be-


 


gärts endast i särskilt angelägna fall. Den absoluta merparten av dessa fall Skr. 1986/87:63 ulgörs av förundersökningar där slarka misstankar om organiserad eller annars omfattande handel med narkotika har förelegat och då andra spa­ningsmetoder prövals utan resultat eller redan från böan visal sig vara otillräckliga. Huvudsyftet har liksom lidigare varit atl avslöja den mera omfattande smugglingen till och langningen inom landet.

Av rikspolisstyrelsens redogörelse framgär vidare atl domslol under år 1984 har meddelat tillstånd att avlyssna samtal till eller från telefonapparat som innehafts eller begagnats av sammanlagt 414 för grova narkotikabrott misstänkta personer. Antalet fall under år 1969-1984 är följande.

 

1969

28

1977

122

1970

39

1978

102

1971

44

1979

147

1972

34

1980

220

1973

46

1981

277

1974

44

1982

313

1975

42

1983

418

1976

64

1984

414

Rikspolisstyrelsen har vidare anfört följande. Antalet telefonavlyssning­ar med anledning av grova narkotikabrott har ökat konlinueriigl med undantag för år 1984. Polisen har fortsatt den intensifierade bekämpningen mol narkotikabrottsligheten såväl på gatuplanet som inom grossist- och produktionsleden. Det föreligger belydande svårigheter alt uppdaga och utreda den allvariigare narkotikabrotlsligheten. Dessa problem har ökat med åren. Det legala instrumentet telefonavlyssning är särskUt betydelse­fullt i förundersökningar avseende grova narkotikabrott. I vissa fall är telefonavlyssning del helt avgörande spaningsmedlet för atl man skall kunna ingripa mot de grova narkolikabrotlslingarna och hindra narkotika­partiernas fortsatta spridning i landet.

När del gäller andra grova brott som enligl 27 kap. 16 § RB grundar rätt lUl telefonavlyssning är enligt vad rikspolisslyrelsen upplyser antalet fall under år 1984 endast 13.

Rikspolisstyrelsen har överlämnat en detaljerad redogörelse för samfiiga fall av telefonavlyssning enligl RB under år 1984. Av denna framgår bl.a. alt de fall som inle avsett grovt narkotikabrott gällt misstankar om bl.a. mord, grov allmänfarlig ödeläggelse och grovt rån.

Själv konstaterar jag tUl en börian liksom rikspolisstyrelsen att anlalel telefonavlyssningar på grund av misstankar om grov narkotikabrottslighet fortlöpande har ökal sedan flera år fillbaka, men att denna utveckling avstannat under år 1984. Den betydande ökning som inträdde under år 1983 i förhållande liU år 1982 har således inte fortsatt under år 1984. Samfidigl kan konstaleras atl såväl anlalel registrerade brott mot narkoti­kastrafflagen (1968:64) som antalel för grova narkofikabrott lagförda per­soner minskade under år 1983 och atl denna minskning har fortsalt under år 1984. Även om den i förhållande lill tidigare år ökade användningen av telefonavlyssning under åren 1983 och 1984 tiU övervägande del kan förkla­ras med ökade svårigheter att utreda den grova narkotikabrollsligheten och intensifierade ansträngningar på områdel, viU jag betona vikten av


 


restriktivitet när det gäller användningen av elt så ingripande tvångsmedel. Skr. 1986/87:63 Telefonavlyssning kan uppenbarligen inte avvaras i kampen mot bl.a. narkotikabrottsligheten, men del är angeläget att åtgärden så långt del är möjligl begränsas både när det gäller antalet avlyssnade telefonapparater och den lid som avlyssning pågår. Slutligen bör i detla sammanhang erinras om atl ärenden om telefonavlyssning på grund av misstanke om grovt narkotikabrott enligl praxis skall anmälas för rikspolischefen (jfr prop. 1980/81:76 s. 277-278). Elt sådant förfarande framslår som angelä­get med hänsyn till tvångsmedlets ingripande karaklär.

När del gäller redovisningen av lillämpningen av reglerna om telefonav­lyssning viu jag framhålla alt diskussioner förs mellan justitiedepartemen­tet och rikspolisstyrelsen om hur man skall åsladkomma etl bättre under­lag för bedömningen av verksamheten. Det bör i det sammanhanget upp­märksammas alt styrelsen i skrivelsen till regeringen slälll i utsikt atl redovisningen av antalet telefonavlyssningar för år 1985 kommer att byg­gas ut för att bättre kunna tillgodose de anspråk som riksdagen har ställt.

Jag hemsläller alt regeringen bereder riksdagen tillfäUe alt ta del av vad som i del föregående har anförts om tillämpningen av bestämmelserna i RB om telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål.

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemstäUan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986


 

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.