med redogörelse för en av riksdagen begärd översyn av bokföringslagen (1976:125)

Proposition 1985/86:72

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens skrivelse 1985/86:72

med redogörelse för en av riksdagen begärd översyn av bokföringslagen (1976:125)

Skr. 1985/86: 72

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 5 december 1985.

På regeringens vägnar OlofPalme

Sten Wickbom

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisas regeringens överväganden med anledning av riksdagens hemställan om sådan ändring i bokföringslagen alt det av ett företags offenfiiga redovisning framgår vilka förfallna skulder som är obetalda.

1    Riksdagen 1985186. I saml. Nr 72

Justitiedepartementet                             skr. 1985/86:72

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 december 1985

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Skrivelse med redogörelse för en av riksdagen begärd översyn av bokföringslagen (1976:125)

1 Inledning

Med anledning av en motion till 1982/83 års riksmöte (mot. 1982/83:1768) förordade lagutskottet i betänkandet LU 1982/83:34 alt bokföringslagens regler om årsbokslut ändrades så alt förfallna men inte betalda skulder skulle redovisas särskilt. Enligt utskottet borde det ankomma på regeringen alt närmare överväga hur bestämmelsen skulle utformas och humvida en motsvarande regel borde införas i jordbruksbokföringslagen (1979:141). Utskottet underströk i sammanhanget vikten av alt frågan om och när en skuld skall anses förfallen i redovisningssammanhang liksom andra gränsdragningsproblem fick en tillfredsställande lösning.

Vad lagutskottet hade anfört om redovisning av förelagens förfallna men inte betalda skulder gav riksdagen som sin mening lUl känna för regeringen genom skrivelse den 27 april 1983 (rskr 1982/83:267).

Med anledning av riksdagens begäran uppdrog justitiedepartementet den 5 september 1983 åt bokföringsnämnden alt yttra sig i frågan. Bokföringsnämnden redovisade sina överväganden i en skrivelse till departementet den 27 mars 1984.

Efter remiss har yttranden över bokföringsnämndens skrivelse avgells av hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Sundsvall, kommerskollegium, riksrevisionsverkel, länsstyrelsen, i Slockholms län, länsstyrelsen i Väslernortlands län. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperativa förbundet (KF), Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Sveriges advokatsamfund, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund SBRF, Sveriges industriförbund och Sveriges Redovisningskonsullers Förbund SRF.

2 Föredraganden                                            Skr. 1985/86:72

2.1 Bakgrund

Enligt bokföringslagen (1976:125) föreligger bokföringsplikl för i princip alla näringsidkare. Bokföringsphkten innefattar bl. a. skyldighet atl upprätta årsbokslut. Från denna skyldighet undantas dock enskilda näringsidkare vilkas årliga bruttoomsättningssumma understiger 20 basbelopp.

Etl årsbokslut beslår av resultat- och balansräkning. I balansräkningen, där rörelsens tillgångar och skulder redovisas, skall de kortfristiga skulderna redovisas för sig och specificeras med avseende på växelskulder, leveranlörsskulder, skatteskulder, upplupna kostnader och föratbetalda intäkter, övriga kortfristiga skulder samt förskott från kunder.

I mot. 1982/83:1768 har begärts en sådan ändring av bokföringslagen atl förfallna men inte betalda skulder skall framgå av ett förelags offentliga redovisning. I motionen framhålls att det är en allvarlig brist att redovisningen inte behöver innehålla uppgift om att företagel har förfallna men ännu ej betalda skulder. Detta minskar enligt motionen årsredovisningens prognosvärde. I mofionen påpekas att l.ex. en obeslåndssiluafion kan föreligga genom att ett förelag har samlat på sig stora skulder som förfallit men inte betalats, ulan att borgenärerna kan utläsa detta förhållande ur den offentliga redovisningen. Inte sällan resterar företag med stora belopp för arbetsgivaravgifter, skatter o. d. utan att delta framgår av bokföringen.

I ett remissyttrande till lagutskottet över motionen framförde kommerskollegium vissa krifiska synpunkter, bl. a. med avseende på svårigheterna att klart avgränsa begreppet förfallna skulder, men tillstyrkte alt den föreslagna upplysningsplikten övervägdes närmare. Även företrädare för bokföringsnämnden uppgav för utskottet att de ställde sig positiva fill syftet med förslaget. De framförde dock invändningar likartade dem som kommerskollegiet hade gett uttryck för samt avstyrkte lagändring bl. a. med hänsyn till de anvisningar nämnden då nyligen hade utfärdat (KFS 1983: 3 BFN: 19). I anvisningarna påpekas bl. a. att risk för obestånd kan uppstå vid ansträngd likviditet genom alt förfallna men ej betalda skulder uppgår fill ett i förhållande lill bolagels likviditet väsenfiigt belopp. Storleken på förfallna skulder bör i ett sådant fall anges separat i årsredovisningen.

Lagutskottet framhöll att del i och för sig var tillfredsställande att bokföringsnämnden hade gett ul dessa nya anvisningar men alt längre gående åtgärder krävdes. De invändningar som riktats mot förslagel -främst svårigheterna att klart avgränsa vilka skulder som skall anses förfallna - borde enligt utskottet inte vara avgörande.

Lagutskottet förordade atl bokföringslagens regler om årsbokslut ändra
des på del sätt som hade föreslagils i motionen. Utskottet pekade särskilt
på all del är av betydelse för borgenärer och andra som träffar avtal med
företag att veta om företaget har betydande skulder som inte infriats på
förfallodagen. Utskottet anförde vidare all det hade blivit allt vanligare alt
förelag inte fullgör sina skyldigheter mol del allmänna på skatte- och
avgiftsområdet. En generell regel om öppen redovisning av förfallna men
inte betalda skulder kunde antas ha en preventiv effekt och vara ägnad att

förmå företagen atl betala förfallna skulder och avgifter i fid.

2.2 Bokföringsnämndens skrivelse                     Skr. 1985/86:72

Bokföringsnämnden påpekar alt del saknas enhetliga regler om när en skuld skall anses förfallen. Inom skatterätten är huvudregeln att en skatt anses förfallen fill betalning den inbetalningsdag som uppbördslagen (1953:272) anger. Även om anstånd rned betalningen lämnats anses skatten förfallen. Samma är förhållandet beträffande skall som är föremål för indrivning även om amorteringsplan har gjorts upp. Avskriven skatt betraktas fortfarande som förfallen fill betalning. I huvudsak samma regler gäller beträffande avgifter. Inom civilrätten råder i detta hänseende avtalsfrihet. Avgörande är således vad parterna har kommit överens om eller kan komma överens om.

Om förfallna men inte betalda skulder skall särredovisas i balansräkningen krävs enligt nämnden etl enhetligt betraktelsesätt. Nämnden föreslår därför atl i bokföringssammanhang utgångspunkten skall vara all med obetald förfallen skuld avses skuld där betalning inte har skett den dag då så borde ha sketl enligt bestämmelse i lag eller i avtal och överenskommelse om nya betalningsvillkor inte träffats. Beträffande skaller och avgifter skulle delta innebära all en särtedovisning inte behöver omfatta sådana skulder om vilka tvist råder och anstånd med betalning har meddelats och inte heller skulder beträffande vilka överenskommelse om amorteringsplan har träffats med kronofogdemyndigheten. I förstnämnda fallet är skulden oklar, och i det senare fallet kan nya betalningsvillkor anses ha börjat gälla i och med amorteringsplanen.

När det gäller leverantörsskulder anser nämnden alt det knappast kan anses vara förenligt med god sed atl lägga enbart uttalade betalningsvillkor fill grund för när en skuld skall särredovisas i balansräkningen. Leverantörer godkänner, i medvetande om de betalningsmtiner som förekommer, av prakfiska skäl vissa förseningar vid betalning av fakturor. Bokföringsnämnden föreslår därför att såsom till betalning förfallna leverantörsskulder skall anses bara de skuldbelopp som har lämnats lill indrivning eller för vilka ansökan om belalningsföreläggande har gjorts eller likartade åtgärder delgelts gäldenären.

Lagtekniskt föreslår bokföringsnämnden atl i 20 § bokföringslagen införs en bestämmelse av innebörd att i balansräkningen skall lämnas upplysningar om förfallna skulder i den mån dessa har betydelse för bedömningen av rörelsens ställning. För all inte balansräkningsschemat skall belastas ytteriigare med dala föreslår bokföringsnämnden alt uppgiften lämnas i en not.

2.3 Remissutfallet

Bokföringsnämndens förslag har fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Flera remissinstanser (kammartätten i Sundsvall, kommerskollegiet, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Stockholms län, LO, KF, LRF och Sveriges advokatsamfund) tillstyrker lagstiftning eller har ingen erinran däremot. En remissinstans (hovrätten över Skåne och Blekinge) anser sig inte ha anledning att ta ställning till lagsliftningsbehovet. Detta

behov ifrågasätts däremot av några remissinstanser (länsstyrelsen i Väster-     Skr. 1985/86:72 norrlands län, Föreningen Auktoriserade Revisorer, SAF, Sveriges Bokförings- & Revisionsbyråers Förbund, Sveriges industriförbund och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund).

De remissinstanser som är negativa till lagstiftning pekar främst på att uppgifter i årsredovisningen om förfallna men ej betalda skulder inte fyller någol praktiskt behov, eftersom uppgifterna kan vara upp lill sex månader gamla när de blir offenfiiga. Beträffande skaller oph avgifter bör aktuella uppgifter kunna hämtas direkt ur befintliga ADB-regisler. Vidare påpekar dessa remissinstanser svårigheterna alt klart definiera begreppet "förfallna men ej betalda skulder" samt vanskligheten för revisorer och andra all kontrollera efterlevnaden av en sådan regel. De ifrågasätter vidare om inte erfarenheterna av bokföringsnämndens anvisningar i frågan bör avvaktas innan lagstiftning sker. Även remissinstanser som är positiva till förslaget påpekar alt det är tveksamt vilken nytta förslaget har från borgenärssynpunkt (KF).

Flera remissinstanser uppehåller sig vid frågan när en skuld bör anses förfallen. Svårigheterna att entydigt bestämma när så är fallet vitsordas allmänt. Stor samstämmighet råder om att en skuld, för vilken nya betalningsvillkor har avtalats, inte bör ingå i särtedovisningen av förfallna men obetalda skulder. En remissinstans (länsstyrelsen i Stockholms län) anser dock att nya betalningsvillkor inte bör frila från redovisningsskyldighet, i vart fall inte om överenskommelsen träffats efler ordinarie förfallodag. I detta sammanhang påpekas även att ändrade betalningsvillkor och avbetalningsplan kan vara ett varningstecken (kommerskollegium).

Krifik riktas också mot förslaget att bara fordringar som är föremål för indrivningsålgärder eller motsvarande skall särredovisas (hovrätten över Skåne och Blekinge, kommerskollegium, länsstyrelsen i Stockholms län, KF, Sveriges Redovisningskonsullers Förbund). Från flera håll påpekas att del är angeläget alt uppgiftsskyldigheten begränsas till väsentliga uppgifter. Det påpekas också att många företag har sådana attesterings- och betalningsmtiner att små överdrag får anses vara en tämligen normal företeelse.

Bokföringsnämndens förslag i frågan när en skatteskuld skall anses förfallen godtas mera allmänt.

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att den föreslagna lagtexten inte överensstämmer med den begreppsbestämning som bokföringsnämnden själv har gjort och inte heller med lagutskottets uttalande. Även kammartätten i Sundsvall och kommerskollegium har invändningar från lagteknisk synpunkt.

2.4 Överväganden

Som lagutskottet har framhållit är det angeläget att ett företags offentliga
och interna redovisning ger en så riktig bild som möjligt av företagets
ställning. Att årsredovisningen är öppen och informativ är givetvis särskilt
viktigt med hänsyn till samhällets, de anställdas och borgenäremas intres
sen. Också företaget självt har ett intresse av att den ekonomiska situa- t

tionen blir tillfredsställande belyst genom årsredovisningen. Från dessa    Skr. 1985/86:72 synpunkter kan det te sig välgrundat alt i enlighet med riksdagens begäran ändra bokföringslagens regler om årsbokslut så att förfallna men inte betalda skulder skall redovisas särskilt.

Såvitt gäller skalle- och avgiftsredovisningen har läget emellertid ändrats väsentligt sedan riksdagen framställde denna begäran. Jag tänker på den lagändring som har genomförts med avseende pä revisorernas roll (prop. 1984/85:30, SFS 1984:945-946). Enligt aktiebolagslagen (1975:1385) och lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag åligger det numera revisor atl särskilt granska att ett bolag har fullgjort sina skyldigheter i fråga om skatter och avgifter. Revisionsberättelsen för akfie-bolag, liksom för andra förelag som är underkastade lagen om årsredovisning m.m., skall sålunda innehålla uppgift om huruvida företagel har fullgjort sina skyldigheter såvitt gäller avdrag och betalning av preliminär A-skatt och kvarstående skatt för företagets anställda samt redovisning och betalning av mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter. Har företaget inte fullgjort sina skyldigheter i dessa avseenden, skall detta anmärkas i revisionsberättelsen varefter denna skall sändas in lill länsstyrelsen.

Genom de ändringar som sålunda har skett beträffande skatterna och avgifterna har, enligt min mening, del syfle som ligger bakom riksdagens begäran om en ändring av bokföringslagen i allt väsentligt lillgodoselts i den delen. En särtedovisning i årsredovisningen av förfallna men ej betalda skatter skulle i alll väsentligt bara innebära en dubblering.

När det gäller leveranlörsskulder och liknande torde en skyldighet att redovisa förfallna skulder fömtsätta en definition i lagen av vad som i detta sammanhang skall anses som förfallna skulder. Som framgår av remissbehandlingen av bokföringsnämndens skrivelse är en sådan reglering inte helt okomplicerad. Den skulle vidare troligen få endast ringa praktisk betydelse, eftersom årsredovisningen knappast utgör ett väsentligt underlag för leverantörers och andra kreditgivares bedömning av kreditvärdigheten.

Mol bakgrund av vad jag nu anfört finner jag all den av riksdagen begärda ändringen i bokföringslagen inte bör vidtas.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att la del av vad jag har anfört i del föregående beträffande den av riksdagen begärda översynen av bokföringslagen.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hans hemställan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985