Lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.

Proposition 1995/96:88

Regeringens proposition
1995/96:88

Lag om skydd för beteckningar på
jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.

Prop.

1995/96:88

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 oktober 1995

Ingvar Carlsson

Margareta Winb er g

(J ordbruksdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Sveriges medlemskap innebär att två EG-förordningar om skydd för vissa
beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel blir direkt tillämpliga
i landet. För att EG:s politiska beslut på området skall kunna verkställas
i Sverige föreslås i propositionen en ny lag som kompletterar EG-förord-
ningama. I lagen finns bestämmelser om tillsyn och överklagande.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 88

Innehål lsförteckning

Prop. 1995/96:88

1     Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3

2     Lagtext..................................... 3

3     Ärendet och dess beredning....................... 4

4     Lagstiftningsbehovet............................ 6

5     Lagens innehåll ............................... 8

6    Författningskommentar.......................... 10

Bilaga 1     Lagrådsremissens lagförslag.................. 12

Bilaga 2     Lagrådets yttrande......................... 14

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 12 oktober 1995 ................................ 15

Rättsdatablad...................................... 16

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.

Prop. 1995/96:88

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om skydd för beteckningar på
jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den
14 juli 1992 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteck-
ningar för jordbruksprodukter och livsmedel och rådets förordning (EEG)
nr 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter
och livsmedel'.

Tillsyn

2 § Tillsynen över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 2081/92
och rådets förordning (EEG) nr 2082/92 utövas av den eller de myndig-
heter som regeringen bestämmer.

Regeringen får föreskriva att en tillsynsmyndighet far överlåta åt någon
annan myndighet att utöva viss tillsyn.

Vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gäller även den myndighet
till vilken tillsyn har överlåtits.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
överlämna till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person att utöva
sådan tillsyn som avses i 2 § första stycket.

4 § För tillsynen har en tillsynsmyndighet och ett enskilt kontrollorgan
rätt att få

1.  tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där jordbrukspro-
dukter och livsmedel framställs eller där sådana varor hanteras,

2.  de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Rätten till tillträde gäller dock inte bostäder.

1 EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 1 (Celex 392R2081) och EGT nr L 208,
24.7.1992, s. 9 (Celex 392R2082).

5§ En tillsynsmyndighet far meddela de förelägganden och förbud som Prop. 1995/96:88
behövs för att rådets förordning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning

(EEG) nr 2082/92 och denna lag skall följas.

I beslut om föreläggande eller förbud far tillsynsmyndigheten sätta ut
vite.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas.

Avgifter

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far före-
skriva att avgifter tas ut för tillsynen och i ärenden enligt rådets förord-
ning (EEG) nr 2081/92 och rådets förordning (EEG) nr 2082/92.

Överklagande

8 § En statlig myndighets beslut i ett särskilt fall enligt rådets förord-
ning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning (EEG) nr 2082/92, denna lag
eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut i ett till myndigheten
överklagat ärende som rör rådets förordning (EEG) nr 2081/92 eller rådets
förordning (EEG) nr 2082/92.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

3 Ärendet och dess beredning

Till övervägande delen utgörs EG:s lagstiftning om jordbruk och fiske av
förordningar som är direkt tillämpliga i Sverige. I allmänhet behöver
emellertid förordningarna kompletteras med nationella regler. Sålunda har
EG-förordningar om den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemen-
samma fiskeripolitiken kompletterats genom lagar beslutade på grundval
av regeringens proposition 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder
vid ett medlemskap i den Europeiska unionen (bet. 1994/95 :JoU 17, rskr.
1994/95:126). Till dessa lagar hör lagen (1994:1710) om EG:s förord-
ningar om jordbruksprodukter. Genom ett senare riksdagsbeslut har kom-
pletterande regler till EG:s förordning om ekologiskt framställda produk-
ter' antagits i en särskild lag (prop. 1994/95:175, bet. 1994/95:JoU 19,

1 Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk
produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter                        4

och livsmedel (EGT nr L 198, 22.07.1991, s. 1, Celex 391R2092).

rskr. 1994/95:335).                                                       Prop. 1995/96:88

I den ovannämnda lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter
finns bestämmelser som behövs för att den pris- och marknadsreglering
som ingår i EG:s gemensamma jordbrukspolitik skall kunna genomföras
i Sverige. I EG:s regelverk på jordbruksområdet finns emellertid förord-
ningar som ligger utanför pris- och marknadsregleringen. Till dessa hör
rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för
geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar på jordbruksprodukter
och livsmedel och rådets förordning (EEG) nr 2082/92 av den 14 juli
1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel. Förordningar-
na, som i det följande benämns förordningen om ursprungsbeteckningar
respektive förordningen om särartsskydd, kan hänföras till EG:s allmänna
bestämmelser om jordbruket som bl.a. reglerar kvalitetspolitik. Förord-
ningarna förutsätter att medlemsländerna inom vissa frister upprättar
nationella kontrollorgan. Sverige har uppfyllt detta krav genom rege-
ringens förordning (1995:703) om skydd för beteckningar på jordbruks-
produkter och livsmedel m.m. EG-förordningama kräver emellertid också
nationella regler för att missbruk av skyddade beteckningar skall kunna
motverkas.

I EG-förordningama förutsätts att såväl medlemsländerna som EG:s
institutioner vidtar vissa förberedelser för att förordningarnas skyddssys-
tem skall fungera. Dessa förberedelser har ännu inte slutförts. I vilken ut-
sträckning förordningarnas skyddssystem kan komma att fa betydelse för
svenska producenter av jordbruksprodukter och livsmedel är för närvaran-
de svårt att bedöma. Under alla förhållanden bör emellertid EG-förord-
ningama nu kompletteras med bl.a. nationella regler som innebär att åtgär-
der kan vidtas för att motverka missbruk. I detta ärende föreslås därför en
särskild lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsme-
del m.m.

I den föreslagna lagen bör tas in kompletterande bestämmelser som i
allt väsentligt överensstämmer med motsvarande bestämmelser i de nyss-
nämnda lagarna om EG:s förordningar om jordbruksprodukter och om
ekologiskt framställda produkter. Dessa lagar och motsvarande dansk lag-
stiftning har tjänat som vägledning vid utformningen av den nu aktuella
lagen. I lagstiftningsärendet har synpunkter inhämtats från Statens jord-
bruksverk, Statens livsmedelsverk och Konsumentverket.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 5 oktober 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 1.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 2.

Lagrådet har anfört synpunkter på utformningen av 8 § i det remitterade
lagförslaget. Regeringen föreslår i anledning av Lagrådets påpekande ett
tillägg i den paragrafen. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts i la-
gens rubrik. Regeringen återkommer till Lagrådets påpekande i författ-
ningskommentaren till 8 §.

4 Lagstiftningsbehovet

Prop. 1995/96:88

Regeringens forslag: Sveriges medlemskap i EU innebär att förord-
ningen om ursprungsbeteckningar och förordningen om särartsskydd
blir direkt tillämpliga i Sverige. För att EG:s politiska beslut på om-
rådet skall kunna verkställas införs en lag som kompletterar förord-
ningarna.

Skälen för regeringens förslag: Förordningen om ursprungsbeteck-
ningar innehåller bestämmelser om skydd inom gemenskapen för geogra-
fiska beteckningar och ursprungsbeteckningar på jordbruksprodukter och
livsmedel. Skyddet förutsätter att beteckningarna registreras på gemen-
skapsnivå. Motsvarande bestämmelser med avseende på särpräglade, tradi-
tionella livsmedel och jordbruksprodukter finns i förordningen om särarts-
skydd.

Förordningen om ursprungsbeteckningar är i huvudsak tillämplig på
jordbruksprodukter som är avsedda för konsumtion och vissa bearbetade
livsmedel. Exempel på sådana livsmedel är ost, köttprodukter och öl. Vin
och sprit omfattas inte av förordningen.

För produkter som omfattas av förordningen kan det förekomma två
olika slags beteckningar som kan ges skydd enligt förordningen. Dessa
beteckningar är skyddade ursprungsbeteckningar (PDO) och geografiskt
skyddade beteckningar (PGI).

En PDO är namnet på ett område, en ort eller ett land när namnet
används för att beteckna ett livsmedel. Livsmedlet skall komma från
området, orten eller landet och skall ha särskilda egenskaper som beror
på produktionsplatsen. Alla led i produktionen skall ha skett i det aktuella
geografiska området.

En PGI är namnet på ett område, en ort eller ett land som används för
att beteckna ett livsmedel som kommer därifrån. En PGI skiljer sig från
en PDO genom att anknytningen till det geografiska området inte behöver
vara lika stark. Bl.a. gäller att det är tillräckligt att en del av tillverknings-
processen sker inom detta område.

Livsmedelsbeteckningar som har blivit generiska kan inte skyddas med
stöd av förordningen. Med en generisk beteckning avses en beteckning
som ursprungligen inneburit en anknytning till det geografiska område
som ingår i beteckningen men som numera bara betecknar en viss typ av
livsmedel. Exempel på generiska beteckningar är Hamburgerkött och
Falukorv.

För att en PDO eller PGI skall åtnjuta skydd enligt förordningen krävs
att beteckningarna registreras i ett register som förs av kommissionen.
Ansökan om registrering kan i allmänhet bara göras av en sammanslut-
ning av producenter. Ansökan, som ges in till en myndighet i medlems-
landet, skall bl.a. innehålla en produktspecifikation med olika uppgifter
om livsmedlet och det geografiska området. Den nationella myndigheten
skall efter granskning av ansökan vidarebefordra denna till kommissionen.

Om kommissionen finner att en beteckning är skyddsberättigad kungörs

ansökan i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT). Inom sex Prop. 1995/96:88
månader efter kungörandet har varje medlemsstat rätt att framställa
invändningar mot ansökningen. Det är bara vissa invändningar som kan
hindra en registrering. Dit hör bl.a. påståenden om att en registrering
skulle inkräkta på ett varumärke eller att beteckningen är generisk. Om
en invändning tas upp till behandling, inleds ett förlikningsförfarande mel-
lan de inblandade medlemsländerna. Leder inte förlikningsförfarandet till
något resultat fattar kommissionen och en kommitté som biträder kommis-
sionen beslut i registreringsfrågan. Framställs inte någon invändning av
beskaffenhet att tas upp till behandling registreras beteckningen. Den be-
teckning som infors i registret skall kungöras i EGT.

I anslutning till förordningens ikraftträdande har medlemsländerna fatt
möjlighet att ansöka om registrering av redan inarbetade eller nationellt
skyddade geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar. För
Sveriges del har sådana ansökningar fatt göras inom sex månader efter
anslutningen. De ansökta beteckningarna kan, om de uppfyller förordning-
ens krav, registreras enligt ett förenklat förfarande. Något kungörande för
att ge möjlighet till invändningar kommer inte att ske. Omkring 1 300
ansökningar har givits in, de flesta från Tyskland och från sydliga med-
lemsländer. Danmark har anmält till kommissionen att man önskar regist-
rera ostbeteckningama Esrom och Danablu. Sverige har ansökt om skydd
för tre beteckningar, däribland ostnamnet Svecia. Kommissionen har i ett
utkast till förordning föreslagit att omkring 150 beteckningar skall regist-
reras som PDO eller PGI.

En förutsättning för att en producent skall fa använda en skyddad
beteckning är att han uppfyller förordningens krav med avseende på pro-
duktspecifikation och kontroll. Producenten skall bedriva sin verksamhet
inom det geografiska området men han behöver inte tillhöra den grupp
som ansökt om registrering. Något beslut om registrering av skyddade
beteckningar har ännu inte fattats. Sådana beslut kan dock förväntas under
hösten.

EG:s förordning om särartsskydd är tillämplig på i huvudsak samma
produkter som förordningen om ursprungsbeteckningar. Förordningarna
skiljer sig åt med avseende på vissa bearbetade livsmedel. Förordningen
ger skydd för en benämning på ett livsmedel med en viss särart som kan
hänföra sig till traditionella råvaror eller en traditionell sammansättning,
odling eller förädling. Benämningen far användas tillsammans med ett i
särskild ordning bestämt kännetecken och en gemenskapssymbol.

Vad beträffar ansökan om registrering och registreringsförfarande gäller
i huvudsak samma regler som i fråga om geografiska beteckningar och ur-
sprungsbeteckningar. Något förenklat ansökningsförfarande finns emeller-
tid inte.

På samma sätt som i fråga om geografiska beteckningar och ursprungs-
beteckningar far också andra producenter än de som ansökt om regist-
reringen använda en registrerad särartsbeteckning. En förutsättning är att
producenten iakttar produktspecifikationen och uppfyller förordningens
krav när det gäller kontroll. Det har ännu inte registrerats några särarts-
beteckningar.                                                                              7

De nu redovisade förordningsbestämmelsema är utan någon nationell

lagstiftningsåtgärd direkt tillämpliga i Sverige. Förordningarna innehåller Prop. 1995/96:88
emellertid vissa bestämmelser som förutsätter kompletterande nationell
reglering. Sålunda förutsätts att det i varje medlemsland finns en till-
synsorganisation med befogenhet att utöva kontroll och hindra missbruk
av beteckningarna. Regler om de befogenheter som behövs är av sådan
karaktär att lagbestämmelser måste utfärdas. Eftersom det inte redan finns
någon nationell reglering på området bör bestämmelserna samlas i en ny
lag om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel.

5 Lagens innehåll

Regeringens förslag: Det skall vara möjligt att överlämna till ett
enskilt kontrollorgan att utöva tillsyn över förordningen om ur-
sprungsbeteckningar och förordningen om särartsskydd. Tillsyns-
myndigheterna och ett enskilt kontrollorgan skall

1.  ha rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen
där jordbruksprodukter och livsmedel framställs eller där sådana
varor hanteras,

2.  ha rätt att fa de upplysningar och handlingar som behövs för
tillsynen,

3.  kunna ta ut avgift för tillsynen.

De myndigheter som utövar tillsyn skall fa meddela de föreläggan-
den och förbud som behövs för att förordningen om ursprungs-
beteckningar, förordningen om särartsskydd och denna lag skall föl-
jas. Ett föreläggande eller förbud skall kunna förenas med vite.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 10 i förordningen om ur-
sprungsbeteckningar förutsätter att medlemsstaterna upprättar en kontroll-
organisation. Organisationen skall säkerställa att jordbruksprodukter och
livsmedel som saluhålls under skyddade beteckningar uppfyller den
produktspecifikation som gäller för varan i fråga. I kontrollorganisationen
kan ingå antingen bara myndigheter eller både myndigheter och godkända
privata kontrollorgan. I förordningen ställs vissa krav på kontrollorganens
objektivitet och opartiskhet. Motsvarande bestämmelser om en kontroll-
organisation finns i artikel 14 i förordningen om särartsskydd.

Kontrollorganens huvuduppgift är, som nämnts, att kontrollera att en
vara som säljs under en skyddad beteckning överensstämmer med pro-
duktspecifikationen. Det innebär bl.a. att en kontroll skall göras av att
använda råvaror och varans fysiska, kemiska och mikrobiologiska egen-
skaper stämmer överens med specifikationen. Vidare skall den använda
produktionsmetoden vara densamma som anges i produktspecifikationen.

Som nämnts inledningsvis är det för närvarande svårt att bedöma vilken
betydelse skyddssystemet kommer att få i Sverige. Tillämpningen av de
båda EG-förordningama befinner sig ännu i ett förberedande skede. Några
beslut om skyddade beteckningar har ännu inte fattats. Mot den bakgrun-

den är det svårt att avgöra vilka krav som kan komma att ställas på en Prop. 1995/96:88
svensk kontrollorganisation. Tydligt är dock att det på kort sikt bara kom-
mer att krävas mycket måttliga kontrollinsatser.

Enligt förordningen (1995:703) om skydd för beteckningar på jordbruks-
produkter och livsmedel m.m. utövas den huvudsakliga tillsynen över de
båda EG-forordningama av Statens livsmedelsverk. Livsmedelsverket bör
även i fortsättningen ha huvudansvaret för tillsynen inom sitt verksam-
hetsområde. Den tillsyn som förutsätts i EG-förordningama när det gäller
marknadsföringen kan utövas av Konsumentverket med stöd av marknads-
föringslagen (1995:450). Förordningarna förutsätter emellertid kontroll
inte bara av framställningen och marknadsföringen av produkterna utan
också av märkningen. Följaktligen kan det bli nödvändigt att även ta i an-
språk de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet for kontrollen. Det bör även i sammanhanget beaktas
att förordningen om ursprungsbeteckningar omfattar också jordbrukspro-
dukter som inte är livsmedel. Detta förhållande kan komma att leda till
att även Statens jordbruks verk eller länsstyrelserna bör engageras for viss
tillsyn. Med hänsyn härtill bör regeringen bemyndigas att i förordning
peka ut den eller de myndigheter som skall ha ansvar for tillsynen. Rege-
ringen bör dessutom kunna föreskriva att en tillsynsmyndighet far överlåta
viss tillsyn till en annan myndighet.

Det kan också, åtminstone i en framtid, bli aktuellt att anlita privata
organ for tillsynen. En omständighet som talar for att så kan bli fallet är
att kontrollen till viss del är av utpräglat teknisk karaktär. Exempel på
enskilda kontrollorgan som skulle kunna anlitas är laboratorier av olika
slag. Även om det inte finns något omedelbart behov av att överlämna
tillsyn till något privatorgan bör det införas lagstöd for ett sådant överläm-
nande.

Tillsynsmyndigheterna och de enskilda kontrollorgan som kan komma
att anlitas bör ha rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrym-
men där jordbruksprodukter och livsmedel framställs eller där sådana
varor hanteras. Tillträdesrätten bör inte gälla bostäder. Vidare bör tillsyns-
myndigheterna och kontrollorganen ha rätt att få de upplysningar och
handlingar som behövs for tillsynen.

Enligt artikel 8 i förordningen om ursprungsbeteckningar får beteck-
ningarna PDO och PGI bara användas på produkter som uppfyller förord-
ningens krav. I artikel 13 i samma förordning anges olika former av miss-
bruk som medlemsstaterna är skyldiga att förhindra. Dit hör bl.a. att den
skyddade beteckningen används for produkter som visserligen är jämför-
bara med den registrerade men som inte omfattas av registreringen. Det
är inte heller tillåtet att saluhålla en produkt under en skyddad beteckning
även om det framgår att det är fråga om en imitation genom att det
skyddade namnet åtföljs av uttryck som ”stil”, ”typ” eller liknande.

Enligt artikel 17 i förordningen om särartsskydd skall medlemsstaterna
vidta nödvändiga åtgärder mot varje missbruk av en registrerad benäm-
ning, av ett kännetecken eller av en gemenskapssymbol. Registrerade be-
nämningar skall skyddas mot allt bruk som är ägnat att vilseleda allmän-
heten.                                                                                     9

De ingripanden mot missbruk av skyddade beteckningar som kommer

att krävas är åtgärder som innebär att en otillåten användning av en Prop. 1995/96:88
skyddad beteckning bringas att upphöra. En lämplig sådan åtgärd är före-
läggande eller förbud som förenas med vite. Tillsynsmyndigheterna bör
därför ges befogenhet att meddela sådana förelägganden och förbud. Det
kan inte anses nödvändigt att vid sidan av möjligheten att vitesförelägga
införa bestämmelser om straff för överträdelser av förordningarna.

Den föreslagna lagen innebär att vissa resurser tas i anspråk för den till-
syn som förutsätts i EG-förordningama. Även vid ett betydligt ökat
intresse för förordningarnas skyddssystem kan dessa resurskrav förutsättas
bli av begränsad omfattning. Tillsynen skall finansieras genom avgifter.
Lagen bedöms inte medföra några ökade kostnader för domstolsväsendet.

6 Författningskommentar

i §

I paragrafen anges syftet med lagen, dvs. att komplettera förordningen om
ursprungsbeteckningar och förordningen om särartsskydd med vissa natio-
nella regler. Kompletteringsbehovet inskränker sig till bestämmelser som
gör det möjligt att utöva en effektiv tillsyn och komma till rätta med
överträdelser av förordningarna. Detta kompletteringsbehov överensstäm-
mer med vad som har fordrats för verkställigheten av andra EG-förord-
ningar inom jordbruks- och fiskeområdet. Den föreslagna lagen har därför
kunnat utformas efter mönster av lagen (1994:1708) om EG:s förord-
ningar om miljö- och strukturstöd, lagen (1994:1709) om EG:s förord-
ningar om den gemensamma fiskeripolitiken, lagen (1994:1710) om EG:s
förordningar om jordbruksprodukter och lagen (1995:551) om EG:s för-
ordning om ekologiskt framställda produkter.

2-7 §§

Enligt 2 § skall det i första hand ankomma på regeringen att bestämma
vilka myndigheter som skall utöva tillsyn enligt lagen.

I den mån det blir aktuellt att överlåta tillsyn till privata organ krävs
lagstöd för ett sådant överlämnande eftersom tillsynen har karaktär av
myndighetsövning. Bestämmelsen i 3 § utgör ett sådant lagstöd. Enligt
EG-förordningama måste godkända privata organ kunna garantera objek-
tivitet och opartiskhet i sin kontroll. Om ett kontrollorgan inte längre upp-
fyller dessa krav, kan enligt förordningarna godkännandet återkallas. Med
stöd av 4 § far en tillsynsmyndighet och ett enskilt kontrollorgan rätt till
tillträde till bl.a. områden och lokaler och rätt till de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen. I fråga om tillträdesrätten görs
undantag för bostäder.

Enligt 5 § far en tillsynsmyndighet meddela förelägganden och förbud
vid vite. Föreläggandena och förbuden kan rikta sig mot förfaranden som
innebär överträdelser av EG-förordningama. De kan också ha avseende på
underlåtenhet att iaktta de skyldigheter som följer av 4 § lagen. Om ett
enskilt kontrollorgan i sin tillsynsverksamhet anser det motiverat att in-                   1 (

gripa med ett föreläggande eller förbud far kontrollorganet underrätta en

myndighet som har befogenhet att fatta beslut om vitesföreläggande eller
vitesförbud.

I 6 § finns ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela före-
skrifter om hur tillsynen skall bedrivas.

Med stöd av 7 § kan det meddelas föreskrifter om avgifter för tillsynen.
Den kontroll som avser överensstämmelse med produktspecifikationen
kommer främst att inriktas mot producenter av jordbruksprodukter och
livsmedel med skyddade beteckningar. När det gäller märkningen av
varorna kommer tillsynen också att omfatta näringsidkare som saluför
varorna. De ärenden enligt EG-förordningama som kan föranleda att en
avgift tas ut är den ansökningsgranskning som en behörig myndighet i en
medlemsstat skall utföra enligt artikel 5.5 i rådets förordning (EEG) nr
2081/92 och enligt artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 2082/92.

8 §

Ett exempel på ett beslut som enligt EG-förordningama kan komma i
fråga för överklagande är den nationella myndighetens beslut att återkalla
ett godkännande av ett privat kontrollorgan. Vad beträffar beslut enligt
lagen kommer bestämmelsen om överklagande att gälla förelägganden och
förbud som en tillsynsmyndighet kan komma att meddela. Överklagande
av beslut enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen kan komma
att avse avgiftsbeslut.

Frågan om överklagande av beslut som kan komma att meddelas av en
kommunal nämnd bör regleras av regeringen i en förordning.

Enligt Lagrådet bör det av paragrafen framgå att även ärenden som i
första instans handläggs av kommunal nämnd kan överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Regeringen delar Lagrådets uppfattning. På förslag
av Lagrådet har i paragrafen gjorts ett tillägg av innebörd att beslut i ett
till förvaltningsmyndighet överklagat ärende som rör EG-förordningama
också far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prop. 1995/96:88

11

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om skydd för beteckningar på
jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den
14 juli 1992 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteck-
ningar för jordbruksprodukter och livsmedel och rådets förordning (EEG)
nr 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter
och livsmedel1.

Prop. 1995/96:88

Bilaga 1

Tillsyn

2 § Tillsynen över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 2081/92
och rådets förordning (EEG) nr 2082/92 utövas av den eller de myndig-
heter som regeringen bestämmer.

Regeringen far föreskriva att en tillsynsmyndighet far överlåta åt någon
annan myndighet att utöva viss tillsyn.

Vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gäller även den myndighet
till vilken tillsyn har överlåtits.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
överlämna till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person att utöva
sådan tillsyn som avses i 2 § första stycket.

4 § För tillsynen har en tillsynsmyndighet och ett enskilt kontrollorgan
rätt att fa

1.  tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där jordbrukspro-
dukter och livsmedel framställs eller där sådana varor hanteras,

2.  de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Rätten till tillträde gäller dock inte bostäder.

5 § En tillsynsmyndighet far meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att rådets förordning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning
(EEG) nr 2082/92 och denna lag skall följas.

I beslut om föreläggande eller förbud far tillsynsmyndigheten sätta ut
vite.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur tillsynen skall bedrivas.

1 EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 1 (Celex 392R2081) och EGT nr L 208,
24.7.1992, s. 9 (Celex 392R2082).

12

Avgifter

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far före-
skriva att avgifter tas ut for tillsynen och i ärenden enligt rådets förord-
ning (EEG) nr 2081/92 och rådets förordning (EEG) nr 2082/92.

Överklagande

8 § En statlig myndighets beslut i ett särskilt fall enligt rådets förord-
ning (EEG) nr 2081/92, rådets förordning (EEG) nr 2082/92, denna lag
eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 1995/96:88

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

13

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-10-09

Närvarande: f.d. justitierådet Ulf Gad, justitierådet Gertrud Lennander,
regeringsrådet Rune Lavin.

Enligt en lagrådsremiss den 5 oktober 1995 (Jordbruksdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel m.m.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Kerstin Nyberg.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

De föreslagna bestämmelserna i 8 § avser en statlig myndighets beslut i
ett särskilt fall och innebär att ett sådant beslut far överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. I lagrådsremissens författningskommentarer sägs att
frågan om överklagande av beslut som kan komma att meddelas av en
kommunal nämnd bör regleras av regeringen i en förordning. Vid remis-
sens föredragning i Lagrådet upplystes att avsikten var att den instansord-
ning som gäller för överklaganden av kommunala nämnders beslut enligt
livsmedelslagen (1971:511) skulle gälla även för sådana nämnders beslut
i nu aktuellt avseende. Detta skulle innebära att nämndens beslut kom att
överklagas hos länsstyrelse och länsstyrelsens beslut vidare hos kammar-
rätt. I prop. 1995/96:22 föreslås dock attt 34 § livsmedelslagen skall änd-
ras så att länsstyrelsens beslut överklagas hos länsrätt.

Lagrådet anser att möjligheten att hos allmän förvaltningsdomstol över-
klaga de i lagrådsremissen avsedda besluten bör regleras på ett ställe i
lagstiftningen och då lämpligast i 8 § av lagförslaget. Det bör således av
sistnämnda paragraf framgå att även ärenden som i första instans hand-
läggs av kommunal nämnd medelst överklagande kan bringas under all-
män förvaltningsdomstols prövning. Eftersom länsrätt numera med endast
få undantag är första domstolsinstans och det inte finns några särskilda
skäl att i detta fall avvika härifrån, anser Lagrådet att länsstyrelsens beslut
bör kunna överklagas hos länsrätten. Denna ordning skulle för övrigt
komma att överensstämma med den som föreskrivs i 9 § i den närliggan-
de lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda pro-
dukter.

Lagrådet anser således att 8 § i lagförslaget bör ha följande lydelse:

”En statlig myndighets beslut i ett särskilt fall enligt rådets förordning
(EEG) nr 2081/92, rådets förordning (EEG) nr 2082/92, denna lag eller
föreskrifter meddelade med stöd av lagen far överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut i ett till myndigheten över-
klagat ärende som rör rådets förordning (EEG) nr 2081/92 eller rådets för-
ordning (EEG) nr 2082/92.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.”

Prop. 1995/96:88

Bilaga 2

14

Jordbruksdepartementet                                Prop. 1995/96:88

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 oktober 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,

Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Schori,

Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,

Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Winberg

Regeringen beslutar proposition 1995/96:88 Lag om skydd for
beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.

15

Rättsdatablad

Prop. 1995/96:88

Författningsrubrik

Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivnings-
bemyndigande

Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

Lag om skydd för         2 § andra stycket,

beteckningar på            3, 6 och 7 §§

jordbruksprodukter och

livsmedel, m.m.

392R2081

392R2082

goteb 49085. Stockholm 1995

16