Kungl. Mnj:ts proposition nr 49 år 1960

Proposition 1960:49

Kungl. Mnj:ts proposition nr 49 år 1960

l

Nr 49

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,
m. m.; given Stockholms slott den 12 februari
1960.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande
riksbankens sedelutgivning;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås i fråga om riksbankens sedelutgivning, att vissa
undantagsbestämmelser från lagen för Sveriges riksbank skall gälla jämväl
för tiden den 1 juli 1960—den 30 juni 1961. Enligt vid propositionen fogat
lagförslag må riksbanken utgiva sedlar till ett belopp av högst 7 000 miljoner
kronor. Det nuvarande maximibeloppet utgör 6 800 miljoner kronor.

Vidare föreslås, att riksdagen måtte medgiva att riksbanken även för tiden
från och med den 1 juli 1960 till och med den 30 juni 1961 fritages från
skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld
efter deras lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 49

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1960

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1960 till
och med den 30 juni 1961 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket
lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat, följande
särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1 §-

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst sjutusen miljoner
kronor.

2 §,

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt
må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av
fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret
medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst
sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,
därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från början
av nästfoljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.

3 §■

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt
guldmynt och omyntat guld.

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1960

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari
1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. samt anför därvid
följande.

I skrivelse den 28 januari 1960 har fullmäktige i riksbanken gjort framställning
rörande fortsatt provisorisk lagstiftning om riksbankens sedelutgivning
ävensom hemställt om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten
att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. över framställningen
har, efter remiss, yttrande avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivningsrätt och
inlösningsskyldighet

Riksbankens rätt att utgiva sedlar grundas på stadgande i 72 § regeringsformen.
Enligt nämnda lagrum har riksbanken även skyldighet att — därest
icke Kungl. Maj :t och riksdagen i viss ordning medgiver undantag därifrån
— vid anfordran inlösa utgivna sedlar med guld efter deras lydelse.

Jämlikt 9 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges
riksbank (riksbankslagen) begränsas riksbankens rätt att utgiva
sedlar till att omfatta det belopp, som motsvaras av dubbla summan av
riksbankens metalliska kassa beräknad enligt 11 §, samt därutöver till ett
belopp av 350 miljoner kronor. Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken
under vissa förutsättningar erhålla bemyndigande att utgiva sedlar till ett
belopp av ytterligare högst 350 miljoner kronor. Så snart ske kan skall dock
den utelöpande sedelmängden nedbringas med ett belopp motsvarande vad
som utgivits med stöd av sådant bemyndigande.

Enligt 10 § skall den del av bankens utelöpande sedlar, som överstiger
bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i sistnämnda paragraf angivna
tillgångar, den s. k. supplementära sedeltäckningen, nämligen
tf Iiihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 49

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1960

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras
å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande
sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 11 § inräknas i
metalliska kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex
månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld
i dylik räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst
samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,
som omförmäles under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra miljoner
kronor, mot annan säkerhet.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall enligt 11 § första stycket räknas
allt riksbankens guld inom landet samt dessutom, intill ett belopp motsvarande
femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på
utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat
guld. I 11 § andra stycket stadgas, att metalliska kassan ej må bibehållas
vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.

I syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena
påkallade, modifierades de enligt riksbankslagen gällande bestämmelserna
temporärt med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående
rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m. Denna lag gällde ursprungligen till och
med den 31 mars 1940 men erhöll därefter fortsatt giltighet, sista gången
genom lag den 16 maj 1947 (nr 194), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes
till och med den 30 juni 1948. Lagen i fråga utgjorde ett led i krigsårens
beredskapslagstiftning och hade karaktären av en fullmaktslag, tillämplig
vid krig eller krigsfara, vari riket befann sig, eller eljest under utomordentliga
av krig föranledda förhållanden.

De modifierade bestämmelser, som meddelades med stöd av 1939 års lag,
innebar följande.

Genom kungörelsen den 31 januari 1940 (nr 54) med viss bestämmelse
angående riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket
riksbankslagen angående metalliska kassan temporärt ur kraft. I sagda
kungörelse förordnades, att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas
allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen givna begränsningarna
för sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering,
hade nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av riksbankens
guldbehållning, som ur säkerhetssynpunkter varit mest betryggande.

Vidare utfärdades bestämmelser, varigenom ökning medgavs av det belopp,
varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1960

5

finge överstiga dubbla summan av metalliska kassan. Genom kungörelsen
den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens
sedelutgivning ökades sålunda nämnda belopp från 350 till 1 400 miljoner
kronor. Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse
angående riksbankens sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 miljoner
kronor.

1939 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni
månad 1948, ersattes med lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948
till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första
stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande särskilda bestämmelser
lända till efterrättelse, nämligen att riksbanken finge utgiva sedlar till ett
belopp av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till
utomordentliga omständigheter prövades nödigt Konungen finge, om riksdagen
ej vore samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och
efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att
utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att
dylikt av Konungen lämnat medgivande skulle, därest detsamma icke godkändes
av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt,
efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens
metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt
och omyntat guld (3 §).

1948 års lag, vilken som nämnts gällde för tiden intill utgången av juni
månad 1949, har sedermera successivt ersatts med ny lagstiftning, varvid
maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande bestämmelser
återfinns i lagen den 22 maj 1959 (nr 183). Maximibeloppet för sedelutgivningen
bestämmes däri till 6 800 miljoner kronor.

Beträffande sedelomloppet och sedelutgivningsrätten må i övrigt hänvisas
till de uppgifter härom som redovisades i samband med att 1956 års riksdag
förelädes förslag till lag i ämnet (prop. 117/1956).

Genom kungörelsen den 22 maj 1959 (nr 184) har riksbanken för tiden
till och med den 30 juni 1960 medgivits befrielse från skyldigheten
att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar
med guld efter deras lydelse, med rätt dock för banken att, om förhållandena
därtill ger anledning, före utgången av nämnda lid återuppta inlösningen
av bankens sedlar.

Pågående utredningsarbete

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 februari 1951 hemställde fullmäktige i
riksbanken, att Kungl. Maj:t måtte underställa riksdagen förslag till ny riksbankslag
i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1949 års riksbankslagskommitlé
utarbetat förslag. Förslaget innebar, förutom en huvudsak -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1960

ligen formell omarbetning av riksbankslagen, att ändrade grunder för sedelutgivningsrätten
skulle införas. Sålunda skulle någon övre gräns för sedelutgivningen
icke fastställas. Ej heller i övrigt skulle några »spärrar» för
sedelutgivningen föreligga utöver den begränsning, som innefattades i de
speciella stadgandena om de tillgångar riksbanken genom sina rörelsegrenar
ägde förvärva och den bestämmelse som närmare kvalificerade vissa av
dessa tillgångar som täckningsgilla samt en allmän bestämmelse om att
riksbanken i all sin verksamhet hade att verka för uppnåendet av de penning-
och valutapolitiska direktiv som uppställdes av riksdagen. Förslaget
mötte, såvitt gällde sedelutgivningsrätten, invändningar såväl hos reservanter
bland bankofullmäktige som hos remissinstanserna. I den proposition
(nr 181) till 1951 års riksdag, varigenom förslag till förnyad temporär lagstiftning
rörande riksbankens sedelutgivning framlades för riksdagen, förklarade
sig departementschefen icke beredd att för det dåvarande taga slutlig
ståndpunkt till frågan, hur sedelutgivningsrätten på längre sikt borde
regleras men anmälde sin avsikt att senare taga spörsmålet under närmare
övervägande. Eventuellt skulle det -—- framhöll departementschefen — därvid
visa sig lämpligt att tillkalla särskilda sakkunniga för ytterligare utredningar
i ämnet.

Efter vederbörligt bemyndigande tillkallades sedermera den 13 november
1951 sakkunniga med uppdrag att verkställa ifrågavarande utredning. I utredningsdirektiven
framhölls, att utredningens uppgift i stort sett borde begränsas
till att avse den del av det av riksbankslagskommittén framlagda
förslaget till riksbankslag, som hade samband med sedelutgivningen. Efter
fullgjort uppdrag har de sakkunniga, med skrivelse den 3 november 1955,
överlämnat betänkande om riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed
sammanhängande penningpolitiska frågor (SOU 1955:43). I betänkandet
har de sakkunniga anslutit sig till den av 1949 års riksbankslagskommitté
intagna ståndpunkten, att sedeltäckningsbestämmelserna i nuvarande riksbankslag
bör upphävas utan att ersättas med några motsvarande bestämmelser.
De sakkunniga har vidare föreslagit definitivt upphävande av riksbankens
skyldighet att inlösa sina sedlar med guld. De framlagda författningsförslagen
innefattar bl. a. vissa ändringar i 72 § regeringsformen.

De sakkunnigas betänkande har varit föremål för remissbehandling.
Bankofullmäktige har i avgivet yttrande förklarat sig icke vara beredda att
taga ställning till de framlagda förslagen, innan en inom riksbanken påbörjad
allmän överarbetning av riksbankslagen slutförts och hela frågan om
ny riksbankslagstiftning kunde prövas i ett sammanhang.

Riksbanksfullmäktiges framställning

I sin förenämnda skrivelse hemställer bankofullmäktige, att gällande lagstiftning
med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsrätt
gives förlängd giltighet till utgången av juni 1961 och att maximibeloppet
för sedelutgivningsrätten i samband därmed höjes till 7 000 miljoner

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1960

kronor. Härjämte hemställes, att riksbanken för tiden från och med den 1
juli 1960 till och med den 30 juni 1961 fritages från skyldigheten att inlösa
sina sedlar med guld, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena
därtill giver anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen
av bankens sedlar.

I skrivelsen anför fullmäktige.

Frågan om omreglering av riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed
sammanhängande penningpolitiska spörsmål är sedan länge aktuell och är
beroende av förestående revision av riksbankslagen. I avbidan härpå torde
det sedan 1948 tillämpade systemet med maximering av sedelutgivningsrätten
böra bibehållas även under nästa budgetår. Vad då angår frågan om nu
gällande maximibelopp, 6 800 miljoner kronor, kan bibehållas även under
denna tid är att märka följande.

Vid utgången av år 1959 utgjorde beloppet utelöpande sedlar 6 266 miljoner
kronor. Det högsta beloppet under året förelåg emellertid den 23 december
och uppgick till 6 472 miljoner kronor. När sedelomloppet var som
störst under året förelåg sålunda en marginal för ytterligare sedelutgivning
om 328 miljoner kronor, motsvarande omkring 5,0 procent av den då utelöpande
sedelmängden.

Om beloppet utelöpande sedlar vid de skilda rapportdagarna under 1959
jämföres med motsvarande siffror för föregående år, befinnes att förändringarna
i sedelomloppets omfattning varierat mellan en ökning å 4,9 procent,
som förefanns den 23 mars, och en minskning å 1,9 procent, som registrerades
den 7 april. När sedelmängden var som störst, d. v. s. den 23 december,
förelåg en ökning i förhållande till motsvarande rapportdag föregående
år, som beloppsmässigt uppgick till 207 miljoner kronor och procentuellt
till 3,3 procent.

Om man räknar med att sedelomloppet kommer att under 1960 procentuellt
ökas lika mycket som under 1959, skulle marginalen för outnyttjad
sedelutgivningsrätt i och för sig vara tillräcklig. Däremot skulle den ej
lämna utrymme för den reserv om 300 miljoner kronor, som ansetts böra
föreligga för att möta de eventuella ökningar i sedelbehovet, som kunna
sammanhänga med ändrade betalnings- och kassahållningsvanor m. m. I
syfte att alltjämt hålla en tillräcklig reserv för dylika ändamål torde maximibeloppet
för riksbankens sedelutgivningsrätt böra höjas med förslagsvis
200 miljoner kronor till 7 000 miljoner kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har för sin del tillstyrkt vad bankofullmäktige
sålunda föreslagit.

Departementschefen

I fråga om riksbankens rätt att utgiva sedlar gäller för närvarande — i
stället för riksbankslagens motsvarande stadganden -— föreskrifterna i lagen
den 22 maj 1959 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.
Dessa innebär, bland annat, att riksbanken må utgiva sedlar till
ett belopp av högst 6 800 miljoner kronor. 1959 års lag, som gäller intill utgången
av juni månad 1960, har — liksom den föregående lagstiftningen på
området — tillkommit som ett provisorium i avvaktan på att en mera definitiv
reglering av sedelutgivningsrätten kommer till stånd.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 49 år 1960

Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen äger frågan om den
framtida regleringen av riksbankens sedelutgivningsrätt samband med frågan
om en ny riksbankslagstiftning. De förslag i ämnet, som särskilt tillkallade
sakkunniga framlagt i betänkande år 1955, har — efter remissbehandling
— gjorts till föremål för överarbetning inom riksbanken. Detta arbete
har emellertid ännu icke slutförts. Med hänsyn härtill har riksbanksfullmäktige
hemställt om förlängning av den provisoriska lagstiftningen under
ytterligare ett år. Denna hemställan har tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Under nu angivna förhållanden tillstyrker även jag att den
särskilda lagstiftningen med bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt
gives fortsatt giltighet för ännu ett år.

Bankofullmäktige har vidare hemställt, att maximibeloppet för sedelutgivningen
måtte höjas från nuvarande 6 800 miljoner kronor till 7 000 miljoner
kronor. Denna höjning har av fullmäktige ansetts erforderlig för att
riksbanken såsom hittills skall kunna hålla en tillräcklig reserv till mötande
av eventuella ökningar i sedelbehovet under innevarande år. Förslaget, som
tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret, föranleder inte någon erinran
från min sida.

I enlighet med det anförda förordar jag att bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning under tiden den 1 juli 1960—den 30 juni 1961 meddelas
genom en särskild lag, utformad i överensstämmelse med 1959 års lag
i ämnet, dock med den jämkningen att maximibeloppet för sedelutgivningen
höjes till 7 000 miljoner kronor.

Vad slutligen angår guldinlösningsskyldigheten biträder jag bankofullmäktiges
förslag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att
riksbanken må för tiden från och med den 1 juli 1960 till och med den
30 juni 1961 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av
banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för banken
att, om förhållandena därtill ger anledning, före utgången av nämnda
tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda lagförslag;

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och
med den 1 juli 1960 till och med den 30 juni 1961 vara fritagen
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken
utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock
föx riksbanken att, om förhållandena därtill ger anledning,
före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen avbankens
sedlar.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 år 1960

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ragnar Sohlman

600826 Stockholm 1960. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag