Kungl. MiijUs Nåd. Proposition Nr 50

Proposition 1917:50

Kungl. MiijUs Nåd. Proposition Nr 50.

b

Nr 50.

Kungl. Maj:ts nådiga ‘proposition till riksdagen angående pension åt
städerskan Johanna Wilhelmina Wulegrcn, född Edling;
given Stockholms slott den 26 januari 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att städerskan hos ecklesiastikdepartementet Johanna Wilhelmina Widegren,
född Edling, må från och med månaden näst efter den, under vilken
hon entledigas från nämnda anställning, under sin återstående livstid uppbära
å allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp av 400
kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

6

Kunrjl ifaj:tn Nåd. Proposition Nr 50.

Ang.

pension åt
städerskan
Johanna
Wilhelmina
Widegren,
född Edling.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i statsrådet å Stockholms slott den* 26 januari 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

L Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman yttrade härefter:

I underdånig ansökning har städerskan hos ecklesiastikdepartementet
Johanna Wilhelmina Widegren, född Edling, anhållit, att Ivungl. Maj:t
täcktes bereda henne en årlig pension att utgå från den tid, då hon lämnade
sitt arbete hos departementet såsom städerska. Sökanden har därvid
anfört:

Sökanden vore änka efter Herman Constantin Widegren, som den 17 februari
1880 antagits till extra vaktmästare i ecklesiastikdepartementet. Den 1 april 1894
både han åtagit sig att ombesörja och ansvara för städningen i departementets lokaler
i kanslihuset vid Mynttorget, vilket arbete väsentligen utförts av sökanden. Efter
hans död den 7 mars 1900 hade sökanden ensam haft uppdraget i fråga, under de
senaste åren enligt kontrakt mellan departementet och sökanden. Ersättningen för
ifrågavarande städning, vilken enligt kontraktet vore ett mycket omfattande arbete,
hade, till en början och medan departementet ej haft så stort utrymme som nu, utgått
med ett belopp av 37 kronor 50 öre i månaden. Enligt kontraktet utgjorde ersättningen
1,500 kronor för år. Sökanden åberopade ett vid ansökningen i avskrift
fogat läkarbetyg till vittnesbörd, att hon numera vore oförmögen till att genom arbete

7

Knuff!-. Maj:/.? Nåd. Proposition Nr tiO.

försörja sig. I boet efter sökandens avlidne man hade ej funnits några tillgångar, och
sökanden saknade i övrigt, utöver vad hon uppbure i departementet, medel till sitt
uppehälle i annan man, än att hon genom enskild persons frikostighet hittills åtnjutit
ett årligt understöd av 200 kronor. Ybd nu omförmälda förhållanden vore sökanden,
då hon slutade sitt arbete i departementets tjänst, i stort behov av den sökta pensionen,
och anhölle sökanden, att dess belopp måtte sättas till 500 kronor.

Vid ansökningen hade fogats — förutom berörda läkarbetyg, varav
inhämtas, att sökanden på grund av ålderdom sförändringar för all framtid
vore oförmögen att sig genom arbete försörja — avskrifter av prästbetyg
och av omförmälda kontrakt. Prästbetyget utvisar, att sökanden är född
den 16 januari 1843. Enligt § 4 i kontraktet upphör detta att gälla vid
utgången av månaden näst efter den, under vilken uppsägning från någondera
sidan sker.

Statskontoret har den 17 januari 1917 avgivit infordrat underdånigt
utlåtande i ärendet och därvid anfört:

Hos statens centrala ämbetsverk torde i allmänhet bestyret med städningen av
verkets lokaler vara anförtrott åt en av verkets vaktmästare, som i sin ordning såsom
biträden anställde städerskor till det antal, han för uppdragets behöriga fullgörande
funne erforderligt. Sådana biträdande städerskor kunde icke anses vara i statens tjänst
anställda. Denna omständighet tillika med det förhållandet, att städningen, som i allmänhet
icke toge i anspråk mer än en ringa del av städerskans arbetskraft, alltså
måste i regel betraktas såsom en bisyssla bredvid annan, huvudsaklig verksamhet
för beredande av medel till levnadskostnadernas bestridande, torde hava föranlett till
att pensionering av städerskor vid centrala ämbetsverk hittills icke förekommit. |

Emellertid kunde ju detta bestyr — såsom i nu förevarande fall — vara anförtrott
direkt åt en städerska, vilken då själv gent emot verket ansvarade för uppdragets
fullgörande och därför med fästat avseende tillika å uppdragets beskaffenhet kunde
anses vara i verkets tjänst anställd. På sådant sätt hade sökanden, enligt vad av förevarande
ansökning fraraginge, under en lång följd av år ombestyrt städningen av ecklesiastikdepartementets
lokaler. På grund härav och då härtill komme, att den städning,
som sökanden sålunda haft att utföra, åtminstone under senare åren varit av den
omfattande - beskaffenhet, att den icke torde hava lämnat henne tid övrig till annan
lönande verksamhet, ville det synas statskontoret, som om, då sökanden nu rid framskriden
ålder och efter mer än 22 års arbete vid städningen av departementets lokaler,
därav snart 17 år på eget ansvar, nödgades till följd av ålderdomskrämpor lämna bestyret
i andra händer och därmed miste sitt levebröd, någon pension billigtvis borde
henne beredas. Med erinran att 1910 års riksdag beviljat pension å 300 kronor åt
städerskan vid krigsskolan å Karlberg Sofia Charlotta Andersson, foresloge statskontoret
samma pensionsbelopp åt sökanden.

Jag anser mig böra hemställa, att pension å allmänna indragningsstaten
utverkas åt änkan Widegren. Att hon under sin rätt långa arbetstid
såsom städerska hos departementet med oförtrutet nit, ordentlighet och
pålitlighet skött sin krävande och ansvarsfulla befattning, har av veder -

Departe ment^tirten.

8

Kungt. Majds Nåd. Proposition Nr 5Ö.

hörande inom departementet för mig vitsordats. Hon synes alltså väl förtjänt
att ej lämnas utan understöd av det allmänna på sin ålderdom.

Statskontoret har. efter att beträffande förevarande fall hava bemött
vissa principiella invändningar, som kunde tänkas framkomma mot beredande
av pensionsförmån åt en person i sökandens ställning, tillstyrkt, att
sökanden måtte berättigas uppbära en årlig pension av 300 kronor. Jag
anser mig med skäl kunna ifrågasätta, att pensionsbeloppet får utgå med
400 kronor årligen. Den gamla trotjänarinnan behöver och hon förtjänar
allt det understöd, som rimligen kan komma i fråga. Jämföras de avlöningsförmåner,
som den av statskontoret omförmälda städerskan vid krigsskolan
å Karlberg uppburit — de uppskattades i medeltal till 700 kronor
— med den avlöning, som sökanden åtnjutit, visserligen med skyldighet
att bekosta anskaffningen av vissa för fullgörandet av hennes uppdrag erforderliga
förnödenheter och ersättning till den arbetshjälp, som kunnat
ifrågakomma, torde goda skäl finnas för att hennes pension sättes högre än
den, som tillerkändes den av statskontoret åsyftade städerskan vid Karlberg.

Jag vill tillägga, att därest någon allmän krigstidsförhöjning av mindre
pensioner, som utgå från allmänna indragningsstaten, skulle genom beslut
av 1917 års riksdag komma till stånd, en dylik förhöjning bör ske även
av det för änkan Widegren nu ifrågasatta pensionsbeloppet.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,

att städerskan hos ecklesiastikdepartementet Johanna
Wilhelmina Widegren, född Edling, må från och med
månaden näst efter den, under vilken hon entledigas
från nämnda anställning, under sin återstående livstid
uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
till belopp av 400 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Holmström.

Stockholm 1917, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B,