Kungl. May.ts proposition Nr 336

Proposition 1921:336

Kungl. May.ts proposition Nr 336.

1

Nr 336.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående rätt till
dyrtidstillägg å understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor;
given Stockholms slott den 18 mars
1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min Allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. J.son Bergqvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Föredragande departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde
vidare:

Då genom 1904 års riksdags beslut om omorganisation av de
allmänna läroverken statssamskolor upprättades i vissa städer, indrogs
det statsunderstöd, som dittills utgått till de i samma städer befintliga
enskilda flickskolor. Till följd härav nödgades dessa flickskolor
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 286 käft. (Nr 336.) 1

Rätt till dyrtidstillägg
å
understöd åt
äldre behövande
flickskol lärarinnor.

2

Kmigl. Maj:ts proposition Nr 330''.

inställa sin verksamhet och måste nedläggas. I åtskilliga fall bereddes
för de förutvarande lärarinnorna vid sistberörda läroanstalter
tillfälle att erhålla anställning vid de nybildade samskolorna. Några
lärarinnor voro emellertid då så till aren komna, att de ej kunde
vinna anställning vare sig vid statssamskolorna eller eventuellt vid
andra flickskolor. För att bringa dessa lärarinnor, vilka genom en
åtgärd av staten och utan eget förvållande blivit utan anställning,
något understöd beslöt 1907 års riksdag att å allmänna indragningsstaten
uppföra att förslagsanslag å 4,000 kronor med rubrik: till
understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor. Bestämmelser rörande
dylika understöd lämnades genom kungörelse den 51 augusti
1907, sedermera ersatt genom kungörelse den 11 juni 1909 (nr 47
sid. 1) angående understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor.
Understöd skulle få utgå med högst 400 kronor för år, under förutsättning
att vederbörande kommun i varje fall lämnade understöd
till minst lika stort belopp. På framställning av Kungl. Maj:t godkände
1917 års riksdag vissa ändrade bestämmelser i fråga om berörda
understöd, vilka bestämmelser återfinnas i kungörelse den 25
juni 1917 (nr 508) om ändrade bestämmelser angående understöd åt
äldre behövande flickskollärarinnor.

Av sagda bestämmelser torde jag böra här återgiva en, innebärande
att statsunderstödet finge till varje understödstagare utgå
med högst så stort belopp för år räknat, att det tillsammans med
de belopp, som vederbörande erhölle från kommun samt från pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig
ungdom eller från svenska lärarinnornas pensionsförening, uppginge
till 1,200 kronor.

Understöden utdelas årligen av Kungl. Maj:t efter av understödstagarna
gjord ansökning. För år 1921 utgår understöd åt sju förutvarande
lärarinnor eller föreståndarinnor. Antalet understödstagare
har under årens lopp något minskats, i det att ett par avlidit,
medan ingen ny tillkommit. De för sistnämnda år beviljade understöden
växla mellan 400 och 800 kronor.

Fråga har nu uppstått om berörda understödstagares rätt till
dyrtidstillägg å statsunderstöden och har berörts i en av centralstyrelsen
för flick- och samskoleföreningen till Kungl. Maj:t ingiven,
den 19 februari 1921 dagtecknad skrift.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

Centralstyrelsen har däri anfört, bland annat, att ifrågavarande understödstagare
efter av skolöverstyrelsen meddelad anvisning hos statskontoret anhållit om
utanordnande av dyrtidstillägg. Överstyrelsen hade nämligen ansett, att här förevarande
understöd vore av den art, som avsåges i § 5 mom. 4 av kungörelserna
den 19 juni 1919 nr 347 och den 30 juni 1920 nr 365 med allmänna grunder
för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. Statskontoret
hade emellertid ej ansett sig kunna utbetala dyrtidstillägg, enär det av
överstyrelsen åberopade momentet gällde före detta befattningshavare vid enskilda
företag, som numera övertagits av staten, till vilken kategori enligt statskontorets
mening dessa skolor icke vore att hänföra, enär de nedlagts, icke övertagits av
staten. Över detta statskontorets utslag vore besvär i laga ordning ingivna.

Enär en snar höjning av sagda understöd på grund av penningvärdets fall
vore trängande och enär frågan om understödstagarnas rätt till dyrtidstillägg
efter nu gällande bestämmelser knappast bleve inom den närmaste tiden avgjord,
hemställde centralstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte vid framläggande av proposition
om dyrtidstillägg för 1921 års riksdag giva bestämmelsen en sådan formulering,
att av densamma dessa understödstagares rätt till dyrtidstillägg otvetydigt framginge.

Över berörda framställning har statskontoret den 3 mars 1921
yttrat sig och därvid anfört, bland annat, följande:

Man hade velat göra gällande, att bestämmelserna i § 5 mom. 4 av kungörelsen
den 30 juni 1920 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst (nr 365) ävensom motsvarande bestämmelser i
tidigare författning i ämuet skulle vara tillämpliga å de f. d. lärarinnor, som erhållit
sådant statsunderstöd, som här nämnts. Statskontoret hade emellertid icke
kunnat dela denna uppfattning utan avslagit gjorda ansökningar om utbekommande
av dyrtidstillägg å sådant statsunderstöd, varom nu vore fråga; och enligt
vad i förevarande skrift meddelats hade detta ämbetsverkets beslut genom besvär
dragits under regeringsrättens prövning. Vid sådant förhållande skulle det visserligen
kunna synas riktigt att avvakta det slutliga avgörandet av berörda spörsmål, innan
någon åtgärd vidtoges i det med förevarande framställning avsedda syfte. Men
då det åberopade stadgandet, som innebure, att dyrtidstillägg enligt de för f. d.
befattningshavare i statens tjänst stadgade grunder skulle utgå jämväl till f. d. befattningshavare
hos enskilt företag, som numera övertagits av staten, därest han
genom statens försorg uppbure pension eller understöd i sådan egenskap, uppenbarligen
åsyftade endast f. d. befattningshavare vid vissa kanal- och järnvägsföretag,
som övertagits av staten, och icke kunde avse nu ifrågavarande f. d. lärarinnor
vid enskilda flickskolor, då dessa skolor icke övertagits av staten utan, såsom av
det föregående framginge, i regel under någon tid fortbestått vid sidan av statssamskola,
till dess det visat sig, att de måst nedläggas till följd av konkurrensen,
syntes det statskontoret uppenbart, att dyrtidstillägg icke enligt nu gällande bestämmelser
tillförsäkrats ifrågavarande understödstagare; och ville statskontoret,
som med hänsyn därtill, att enligt bestämmelsen i § 5 mom. 5 i förenämnda
kungörelse nr 365/1920 dyrtidstillägg numera utginge till sådana f. d. lärarinnor
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, som åtnjöte tilläggspension enligt
kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angivna grunder, ansåge billigt, att

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr HH6.

dylik förmån bereddes jämväl nu ifrågavarande understödstagare, därför ifrågasätta,
huruvida icke Kungl. Maj:t skulle finna skäl föreligga att redan nu genom
framställning till riksdagen söka utverka medgivande i sådant avseende.

Med erinran att enligt de i § 5 av förenämnda kungörelse nr 365/1920
meddelade bestämmelser dyrtidstillägget till där angivna pensionärer och understödstagare
bestämts att utgå i vissa fall å hela pensionen eller understödet samt
i fråga om f. d. lärarinnor å summan av de belopp, som utginge från vederbörande
pensionsanstalter, och såsom tilläggspension av statsmedel, men att i fråga om de
med bidrag av statsmedel pensionerade f. d. lasarettsläkare in. fl. dyrtidstillägget
väl skulle beräknas å hela pensionsbeloppet med inberäknande av det belopp, som
i förekommande fall utginge av landsting eller stad, men utgå allenast med vad
som av hela det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöpte på den av statsmedel
utgående del av pensionen, finge statskonteret framhålla, att, när det gällde att
taga ståndpunkt till hur i nyss berörda avseende lämpligen skulle ordnas med ett
eventuellt dyrtidstillägg åt nu- ifrågavarande understödstagare, den frågan till en
början måste avgöras, huruvida icke den år 1917 medgivna förhöjningen redan i
och för sig innebure ett dyrtidstillägg, vartill hänsyn måste tagas vid beräknande
av ytterligare sådan förmån. På grund härav och då det överlåtits åt Kungl.
Maj:t att inom vissa gränser årligen bestämma understödens belopp samt det icke
heller vore uteslutet att i kommunbidraget eller annan del av det sammanlagda
utgående understödet åt en eller annan av dessa understödstagare redan läge något
belopp, som rätteligen vore att hänföra till dyrtidstillägg, ville det synas statskontoret,
som om en generell föreskrift om dyrtidstilläggets beräknande för dessa
understödstagare icke lämpligen kunde meddelas. I stället borde i detta fall utverkas
riksdagens medgivande därtill, att Kungl. Maj:t finge av de för dyrtidstillägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer avsedda medel
anvisa dyrtidstillägg, med iakttagande att för en var av dessa understödstagare
sammanlagda dyrtidstillägget av statsmedel eller eljest icke finge överstiga vad som
med tillämpning av gällande grunder för sådant tillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer skulle hava henne tillkommit.

Utlåtande har därjämte den 7 mars 1921 avgivits av skolöverstyrelsen,
som yttrat huvudsakligen följande:

Överstyrelsen kan för sin del icke annat finna, än att det bäst skulle stå i
överensstämmelse med billighet och ifrågavarande kungörelsers anda, om nämnda
lärarinnor finge rätt till dyrtidstillägg uttryckligen sig tillerkänd. Visserligen hava
de enskilda läroanstalter, vid vilka de tidigare tjänstgjort, icke i ordets bokstavliga
mening .(övertagits av staten, utan hava blivit överflödiga genom vissa allmänna
läroverks ombildande till samskolor. Men denna omorganisation har bland
annat inneburit, att staten övertagit den verksamhet för den kvinnliga ungdomens
uppfostran, som tidigare omhänderhafts av de enskilda flickskolorna; staten har
således övertagit, om också icke dessa flickskolor själva, så dock deras verksamhet.
Denna samhörighet mellan tidigare enskilda flickskolor och nu förefintliga
statssamskolor har också blivit erkänd därigenom, att i några fall, då det förefunnits
stipendiefonder för lärjungar vid någon dylik numera indragen enskild
flickskola, dessa blivit överflyttade till motsvarande statssamskola, och icke minst

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

därigenom, att staten genom beviljande av anslag för understöd åt nu ifrågavarande
lärarinnor erkänt sig gentemot dem äga ett ansvar, som är av liknande
art med det, som staten äger gentemot sina egna f. d. befattningshavare, om också
detta ansvar, jämlikt berörda kungörelser den 11 juni 1909 angående understöd
åt äldre behövande flickskollärarinnor samt den 25 juni 1917 om ändrade bestämvelser
angående understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor, är delat mellan
staten och vederbörande kommun.

Vad beträffar det belopp, varpå dyrtidstillägget bör utgå, erinrar överstyrelsen,
att bland de pensionärer, om vilka meranämnda kungörelse den 30 juni
1920 uttryckligen gäller, finnes en grupp, som i åtskilliga avseenden är närbesläktad
med nu ifrågavarande understödstagare, nämligen f. d. lärarinnor vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter, vilka av statsmedel åtnjuta tilläggspension,
beräknad enligt de i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioner
åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
angivna grunder. Angående dessa lärarinnor finnes i § 5 av merbemälda kungörelse
den 30 juni 1920 föreskrivet, att dyrtidstillägget beräknas å summan av de
belopp, som utgå från vederbörande pensionsanstalter och såsom tilläggspension
av statsmedel; uttrycket »vederbörande pensionsanstalter» torde här åsyfta dels
pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom
och svenska lärarinnornas pensionsförening, dels lärarinnornas pensionsanstalt. Från
dessa pensionsanstalter utgå till flertalet lärarinnor inom nu ifrågavarande grupp
små eller inga pensioner. Däremot uppbära de alla kommunalt understöd. Det
synes då vara tämligen uppenbart, att deras dyrtidstillägg bör beräknas icke blott
på deras statsunderstöd utan jämväl på de pensioner, de uppbära från nämnda
pensionsanstalter. Däremot kan tvekan råda angående dyrtidstilläggets förhållande
till det kommunala understödet. Det kunde synas ligga närmast till hands
att vid dyrtidstilläggets beräknande helt bortse från detta understöd. Ett sådant
förfarande skulle emellertid medföra obilliga konsekvenser, i det att en kommuns
frikostighet vid beviljande av understöd skulle medföra minskning i dyrtidstilllägget.
Det synes därför vara riktigast, att dyrtidstillägget beräknas å sammanlagda
beloppet av statsunderstödet, det kommunala understödet och de belopp,
som utgå från vederbörande pensionsanstalter. Det gäller här i alla händelser eu
ringa kostnad för staten; av det föregående framgår, att för ingen av dessa
understödstagare dyrtidstillägget kan komma att beräknas å mer än 1,200 kronor,
understödstagarnas antal är för närvarande allenast sju, och det är mycket osannolikt,
att det kan komma att stiga.

Jag torde ej behöva närmare erinra om de åtgärder, varigenom
statsmakterna under de senaste åren visat sin beredvillighet att
genom dyrtidstillägg understödja förutvarande befattningshavare.
Dylikt understöd har ju utgått ej blott till statens egna f. d. tjänstinnehavare
utan även till åtskilliga personer, som tidigare varit
anställda i enskild eller kommunal tjänst av mera allmän natur.
Särskilt är det pensionerad lärarpersonal, som på nu angivet sätt

Departe mentschefen.

6

Kung1. Maj:ts proposition Nr 336.

understötts av staten. Bland denna kategori återfinner man ej de
gamla lärarinnor, varom jag i det föregående talat.

Även om de alltså ej äro formellt likställda med övriga förutvarande
lärarinnor, föreligga dock många likheter mellan de till
berörda båda grupper hörande lärarinnorna. Deras utbildning och
tidigare levnadskall hava varit desamma, och de hava fullgjort sitt
livsverk under alldeles samma yttre omständigheter — även ekonomiskt.

Jag finner därför för min del allt tala för att även här ifrågavarande
f. d. lärarinnor erhålla det understöd under den nuvarande
dyrtiden, som statsmakterna redan låtit komma ett stort antal
av deras forna kamrater till del. Det gäller ytterligare här en
mycket fåtalig grupp, som med all säkerhet ej kommer att utökas
och som tvärtom under de senare åren minskats.

Hos de myndigheter, som yttrat sig, har tvekan yppats, hur
ett eventuellt dyrtidstillägg i detta fall borde beräknas. Tvekan
har gällt, huruvida sådant tillägg av statsmedel borde beräknas även
på det understöd, som från kommunalt håll utgår till berörda understödstagare.
Skolöverstyrelsen har tillstyrkt, att dyrtidstillägg av
statsmedel finge utgå även å de kommunala anslagen. Statskontoret
däremot har ansett, att någon generell föreskrift ej borde lämnas om
tilläggets beräknande, utan föreslagit, att Kung!. Maj:t skulle för
varje år bestämma tilläggets storlek med hänsyn tagen till det dyrtidstillägg,
som kunde utgå från annat håll än staten. Därvid borde
tillses, att det sammanlagda dyr tids tillägget av statsmedel eller eljest
icke överstege vad som i dyrtidstillägg skulle utgått, därest detsamma,
med tillämpning av gällande grunder för dyrtidstillägg åt
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, beräknades
å samtliga ifrågavarande understöds- och pensionsförmåner, sedan
från dem avskilts vad som tilläventyrs redan utginge såsom av dyrtiden
betingad ökning. Då statskontorets förslag torde stå i överensstämmelse
med hittills tillämpade grunder för beredande av dyrtidstillägg
av statsmedel, anser jag mig böra biträda detsamma.
De tillägg, vartill berörda understödstagare skulle komma att berättigas,
torde, såsom statskontoret ifrågasatt, böra utgå för tiden från
och med år 1921 samt få bestridas från de för dyrtidstillägg åt f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer avsedda medel.

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 336.

Under åberopande av det sagda hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må till de förutvarande lärarinnor,
som åtnjuta understöd från det å allmänna
indragningsstaten uppförda förslagsanslaget
till bestridande av understöd åt äldre behövande
flickskollärarinnor, för tiden från och med år 1921
av de för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer avsedda medel
anvisa dyrtidstillägg i huvudsaklig enlighet med
de av mig i det föregående angivna grunder.

. Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. d’Albedyhll.