Kungl. May.ts proposition Nr 141

Proposition 1924:141

Kungl. May.ts proposition Nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående tillfälliga lönetillägg
åt vissa kvinnliga skrivbiträden; given Stockholms slott
den 7 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, följande:

Vid föredragning i statsrådet den 2 januari 1924 av de 1924 års statsverksproposition
tillhörande för flera huvudtitlar gemensamma frågor
redogjorde jag för löneregleringsarbetets läge samt anförde därvid, bland
annat, att den kostnadsökning, som skulle vållas statsverket vid genomförandet
av föreliggande förslag till ny definitiv lönereglering för skilda
grupper av befattningshavare, vore av den betydenhet, att det enligt min
mening under nu rådande finansiella förhållanden ej kunde ifrågakomma
Bihang till riksdagens protokoll 192b. 1 sand. tÖb höft. {Sr 1b1.) 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Hislorik.

att ålägga statsverket de ökade löneutgifter, vartill det nya lönesystemets
genomförande i antydd omfattning skulle föranleda. Tillika anförde jag
vissa andra skäl för ett dylikt uppskov.

I detta sammanhang yttrade jag vidare, att, även om ett generellt fullföljande
av det påbegynta löneregleringsarbetet av statsfmansiella skäl
nu icke vore möjligt, vissa jämkningar i rådande löneförhållanden likväl
torde böra genomföras i fall, då detta med hänsyn till viss befattningshavargrupps
särskilt svaga löneställning eller av andra särskilda skäl
funnes motiverat. Jag erinrade i sådant avseende bland annat om
att fråga blivit väckt angående beredande av en bättre löneställning åt
innehavare av befattningar i den lägsta kvinnliga lönegraden vid nyreglerade
verk.

Då jag nu ånyo anmäler sistberörda fråga för Kungl. Maj:t, ber jag få
lämna en redogörelse för tillkomsten av den nuvarande lägsta kvinnliga
lönegraden.

Ifrågavarande befattningshavargrupp har tillkommit i anslutning till
1921 års lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och
centrala ämbetsverk. I samband med denna lönereglering inrättades
nämligen en för kvinnliga tjänstemän avsedd grad, lägre än den förutvarande
första biträdesgraden. Genom denna anordning avsåg man att
för enklare skrivarbeten och andra mindre krävande göromål — vilka
vid dåvarande tidpunkt anförtroddes åt kvinnliga biträden med en utbildning
i många fall långt utöver den, folkskolan meddelade — finna större
användning för mindre kvalificerade och följaktligen lägre avlönade biträden.

I samband med den definitiva löneregleringens genomförande vid 1921
års riksdag meddelades ej bestämmelser om vilka befattningar, som skulle
tillhöra den nya skrivbiträdesgraden. Anledningen härtill var den, att
man icke utan en närmare undersökning beträffande de olika ämbetsverken
kunde träffa avgörande om de särskilda fall, där befattningar av
den ifrågavarande lönegraden borde införas, varjämte de dåvarande innehavarna
av dittillsvarande första gradens skrivbiträdesbefattningar icke
ansågos kunna nedflyttas till den nya första lönegraden. För att under
sådana omständigheter ej allt för mycket fördröja införandet av den nya
skrivbiträdesgraden föreskrev Kungl. Maj:t genom cirkulär den 31 december
1920 (nr 915) bland annat, att vid inträffande vakans å kvinnlig biträdesbefattning
av dittillsvarande första lönegraden vid verk, å vilket
det då föreslagna avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartementen
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
vore avsett att äga tillämpning, den ledigblivna befattningen icke
utan Kungl. Maj:ts medgivande finge med ordinarie innehavare återbesättas;
och skulle det ankomma på vederbörande myndighet att vid inträffande
ledighet å dylik befattning till Kung!. Maj:t inkomma med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

3

utredning, huruvida de göromål, som vore med befattningen förenade,
kunde anförtros åt befattningshavare med folkskolebildning och huruvida
vid sådant förhållande den lediga befattningen borde ersättas med en tjänst
av första lönegraden i avdelningen C av 9 § i berörda reglementsförslag.
Sedermera har — efter verkställd utredning genom allmänna civilförvaltningens
lönenämnd och i huvudsaklig överensstämmelse med lönenämndens
förslag — Kungl. Maj:t i cirkulär den 2 december 1921 (nr 713) anbefallt
de verk och myndigheter, beträffande vilka avlöningsreglementet den 22
juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, komme att äga tillämpning,
att taga under övervägande, huruvida icke, i sammanhang med återbesättande
av ledig befattning eller i samband med nyinrättande av kvinnlig
biträdesbefattning, genom förändrad fördelning av arbetet mellan
befintliga kvinnliga biträdesbefattningar eller på annat sätt vissa av dessa
befattningar kunde avses allenast för de arbetsuppgifter, som ansetts böra
tillkomma tjänst inom första lönegraden, avdelning C, i berörda reglemente,
samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, som i anledning
därav kunde anses påkallade.

Slutligen har Kungl. Maj:t — likaledes i överensstämmelse med allmänna
civilförvaltningens lönénämnds förslag — uti statsverkspropositionen till
1922 års riksdag under rubrik »För flera huvudtitlar gemensamma frågor»
föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Maj:t att, utan riksdagens hörande
i varje särskilt fall, besluta, att ledigbliven befattning av andra lönegraden
i avdelningen C av den i 9 § avlöningsreglementet den 22 juni
1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, intagna löneplan skall, där sådant
finnes av omständigheterna påkallat, utbytas mot befattning av första
lönegraden i nämnda avdelning av löneplanen, ävensom vidtaga de ändringar
i den vid omförmälda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckning,
som kunde föranledas av sådant utbyte. Denna Kungl. Maj:ts
hemställan blev av riksdagen bifallen.

I anslutning till förenämnda åtgärder har sedermera ett successivt utbyte
av kvinnliga befattningar i andra lönegraden mot sådana i första
lönegraden ägt rum i ett ej ringa antal fall.

Vid fångvårdsstaten, statens tvångsarbetsanstalter samt generaltullstyrelsen
och tullstaten infördes befattningar av första lönegraden (respektive
vaktfruar och skrivbiträden) redan vid löneregleringarna åren 1921 och 1922.

I den av statskontoret utgivna statsliggaren för budgetåret 1923—1924
redovisas ordinarie kvinnliga befattningar tillhörande första lönegraden
vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten (däribland 3G vaktfruar),
socialstyrelsen, statens tvångsarbetsanstalter (13 vaktfruar), pensionsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, kammarrätten, statistiska centralbyrån, generaltullstyrelsen
och tullstaten, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium. Hela
antalet ordinarie befattningar av här ifrågavarande lönegrad uppgick för

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Framställning
om löneförhöjning.

1921 års
lönek ommitt é.

samma budgetår till 79. I motsvarande lägsta lönegrad för extra ordinarie
kvinnliga befattningshavare äro för närvarande omkring 300 biträden och
15 vaktfruar placerade.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 12 september 1923 dagtecknad skrift
har de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd, på grundvalen av
verkställd utredning angående levnadskostnaderna i Stockholm för kvinnliga
befattningshavare, bland annat hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes
dels för 1924 års riksdag framlägga proposition såväl därom, att skrivbiträdestjänsterna
måtte få omfatta löneklasserna 3—6 i stället för såsom
för närvarande löneklasserna 1—4 inom löneplanen för ordinarie kvinnliga
tjänstemän, som ock om en i följd härav nödvändig förflyttning uppåt
av kontorsbiträdes- och kanslibiträdestjänsterna i samma löneplan,

dels föranstalta om en av rättvisa och billighet betingad förbättring av
avlöningsförhållandena för kvinnliga extra och extra ordinarie befattningshavare
i lönegraderna 1—3 genom en skälig höjning av de respektive grundlönerna,
så att dessa tillsammans med därå utgående dyrtidstillägg rimligen
kunna tänkas täcka anspråkslöst ställda levnadsomkostnader.

Vidare ber jag få bringa i erinran, att 1921 års lönekommitté i sitt den
12 oktober 1923 avgivna betänkande angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares
avlönings- och pensionsförhållanden in. m. förordat införande
i det statliga lönesystemet av den s. k. behovsprincipen i form av
familjetillägg för barn under viss ålder samt utarbetat förslag till ändringar
i avlöningsreglementena av stor räckvidd, avseende bland annat införande
av en gemensam löneplan för manliga och kvinnliga tjänstemän.

I de förslag, som framförts av 1921 års lönekommitté, intaga de kvinnliga
befattningshavarna i lägsta lönegraden en särställning. Medan kommittén
beträffande övriga nuvarande kvinnliga befattningar ej kunnat förorda
eu allmän löneförbättring eller, i de fall kommittén föreslagit sådan
förbättring, ej påyrkat ett omedelbart genomförande av sitt förslag, har
kommittén ansett undantag böra göras för den lägsta lönegraden — skriv
biträdesgraden. För denna lönegrad vore nämligen enligt kommitténs
mening den nuvarande avlöningen tillmätt alltför knappt, i anledning
varav någon löneförbättring för dessa befattningshavare skäligen borde
genomföras. Kommittéförslaget, vilket för såväl denna som vissa andra
grupper av kvinnliga befattningshavare innebär löneförhöjningar, skulle
sålunda omedelbart träda i kraft allenast för befattningshavare i lägsta
lönegraden.

Sedan lönekommitténs betänkande remitterats till de verk och myndigheter,
som beröras av förslagen, hava de infordrade yttrandena numera
inkommit till finansdepartementet. De viktigare av dessa yttranden hava
dock kommit departementet till hända först under februari och mars må -

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

nader detta år. En granskning av yttrandena visar, att ytterligare överväganden
och undersökningar erfordras dels rörande principerna för ifrågavarande
lönereglering, dels framför allt i fråga om de nuvarande kvinnliga
befattningshavarnas placering å den föreslagna nya löneplanen. Under
sådana omständigheter har det icke låtit sig göra att redan vid innevarande
års riksdag framlägga förslag rörande de kvinnliga befattningshavarnas
avlöningsförhållanden.

Om sålunda något allmänt ordnande av kvinnliga befattningshavares
avlöningsförhållanden icke nu kommer till stånd, har det likväl befunnits
önskvärt, att en avlöningsförbättring redan för nästa budgetår äger rum
för kvinnliga skrivbiträden vid nyreglerade verk. Vad angår vaktfruarna
vid fångvårdsstaten och statens tvångsarhetsanstalter torde, med hänsyn
till dessa befattningshavares avlöningsförhållanden före den definitiva
löneregleringen och arten av det utav dem utförda arbetet, någon löneförbättring
icke höra ifrågakomma.

Skrivbiträdenas avlöningsförmåner hava alltifrån befattningarnas tillkomst
varit relativt svaga, och de belopp, som under nuvarande förhållanden
till dem utgå i lön och dyrtidstillägg, äro med hänsyn till
beskaffenheten av det arbete, som av skrivbiträdena utföras, enligt min
mening alltför låga även för de anspråk, som rimligen kunna ställas av
befattningshavare med allenast folkskolebildning. Den ifrågasatta avlöningsförbättringen,
som under budgetåret 1924—1925 lärer böra givas en provisorisk
karaktär, synes lämpligen kunna erhålla formen av tillfälliga
lönetillägg.

Storleken av de tillfälliga lönetillägg, varom nu är fråga, bör avvägas
med hänsynstagande till de avlöningar, som för närvarande utgå till
närmast högre kvinnliga lönegrad (kontorsbiträdesgraden). I efterföljande
tablå äro för skrivbiträden och kontorsbiträden angivna de årsavlöningar,
som utgå å A-ort, D-ort och G-ort.

A-ort:1	l:a resp. 4:e löneklass Kronor	2:a resp. 5:e löneklass Kronor	3:e resp. 6:e löneklass Kronor	4:e resp. 7:e löneklass Kronor
Skrivbiträde •	.......... 1,440	1,560	1,680	1,800
Kontorsbiträde	........ 1,800	1,920	2,040	2,160
D-ort:
Skrivbiträde	........ 1,620	1,740	1,860	1,980
Kontorsbiträde	........ 1,980	2,109	2,238	2,367
G-ort:
Skrivbiträde	.......... 1,800	1,920	2,040	2,160
Kontorsbiträde	......... 2,160	2,298	2,436	2,574
1 De för A-ort	angivna lönerna äga	mindre praktiskt	intresse, då kvinnliga	befattnings-

havare endast undantagsvis förefinnas å A-ort.

Departements chefen.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Den ökning av lönerna, som innefattas i de kvinnliga kål-sammanslutningarnas
centralråds förut angivna yrkanden, belöper sig, vad angår de
kvinnliga skrivbiträdena, till i regel 240 kronor per år samt, vad angår
kontors- och kanslibiträden, till belopp, som betingas av nyssnämnda höjning
av skrivbiträdenas löner.

Ett genomförande av 1921 års lönekommittés förslag beträffande kvinnliga
skriv- och kontorsbiträden skulle vid begynnelse- och slutavlöningar
å resp. A-ort och G-ort medföra följande löneförändringar:

Ökning (-j-) resp. minskning (—) av

	begynnelse-	slut-
A-ort:	avlöning Kronor	avlöning Kronor
Skrivbiträde ...............................	.......................... + 264	+ 120
Kontorsbiträde.............................	............................ + 120	- 36
G-ort:
Skrivbiträde ................................	........................... + 372	+ 276
Kontorsbiträde.............................	.......................... + 276	+ 138

Enligt tablåns siffror innebära lönekommitténs förslag genomgående
större löneökningar för skrivbiträdena än för kontorsbiträdena, beträffande
vilken sistnämnda grupp i vissa fall t. o. m. lönesänkning skulle uppkomma.
Såsom en följd härav framgår, att skrivbiträdes- och kontorsbiträdeslönerna
i kommitténs förslag ligga varandra närmare än vad för
närvarande är fallet. Samtidigt har i kommitténs förslag skillnaden
mellan begynnelse- och slutlöner minskats.

Då det nu gäller att med bibehållande i övrigt av de kvinnliga befattningshavarna
vid oförändrad löneställning tilldela skrivbiträdena tillfälliga
lönetillägg, måste iakttagas dels att skillnaden mellan de förhöjda
skrivbiträdeslönerna och motsvarande kontorsbiträdeslöner ej blir alltför
obetydlig, dels ock att löneökningen ej överskrider de belopp, som kunna
tänkas framgå ur ett genomförande, helt eller delvis, av 1921 års lönekommittés
förslag rörande de kvinnliga befattningshavarnas avlöningar.

Vad först beträffar skillnaden mellan skrivbiträdes- och kontorsbiträdeslönerna,
så uppgår denna, enligt vad som framgår av meddelad tablå, till
360 kronor eller något däröver per år. En minskning av denna skillnad
med intill en tredjedel synes i lönetekniskt hänseende ej behöva medföra
några olägenheter. Ur denna synpunkt skulle alltså det till de kvinnliga
skrivbiträdena utgående tillfälliga lönetillägget kunna fastställas till 120
kronor per år. Detta belopp motsvarar skillnaden inom varje ortsgrupp
mellan avlöningarna i första lönegradens olika löneklasser. Sistnämnda
omständighet medför, att även de förhöjda avlöningarna vid behov utan
svårighet kunna inpassas i den gällande löneplanen.

Nyssnämnda belopp om 120 kronor sammanfaller med den lägsta ökning
av skrivbiträdenas avlöningar, som skulle framgå ur ett genomförande av
1921 års lönekommittés hithörande förslag. Åven i övrigt synes ett till -

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

delande av ett tillfälligt lönetillägg om 120 kronor åt skrivbiträdena ej
föregripa den lönereglering, som eventuellt kan framgå ur kommittéförslaget.

Att fastställa det tillfälliga lönetillägget till lägre belopp än 120 kronor
per år synes icke böra ifrågakomma.

Om sålunda innehavare av skrivbiträdesbefattningar i lägsta lönegraden
tillerkännas lönetillägg om 120 kronor per år, komma deras löneförmåner
att uppgå till belopp, som i regel motsvara avlöningen i närmast högre
löneklass än den, vederbörande befattningshavare tillhör. I anledning härav
torde i förekommande fall tjänstledighetsavdrag böra bestämmas efter berörda
högre löneklass.

Såsom redan nämnts, äro inom åtskilliga verk anställda icke-ordinarie
kvinnliga befattningshavare, till vilka lön utgår enligt den för extra ordinarie
kvinnliga befattningshavare fastställda löneplanens lägsta lönegrad.
Det vill synas, som om billigheten krävde, att jämväl dessa befattningshavare
komme i åtnjutande av nu berörda lönetillägg. Emellertid lärer
det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om lönetillägg till dylika befattningshavare
i den utsträckning, som kan betingas av att tillfälliga lönetillägg
tilldelas motsvarande ordinarie befattningshavare.

Vad angår kostnaderna under budgetåret 1924—1925 för tillfälliga lönetillägg
om 120 kronor per år till de befattningshavare, varom nu är fråga,
kunna dessa uppskattas till omkring 3,600 kronor för ordinarie befattningshavare
och till omkring 36,000 kronor för extra ordinarie befattningshavare
eller tillsammans 39,600 kronor. Av dessa beräknade kostnader
hänföra sig omkring 11,500 kronor till pensionsstyrelsen, omkring 10,100
kronor till riksförsäkringsanstalten, omkring 6,400 kronor till statistiska
centralbyrån och omkring 3,100 kronor till tullverket.

Kostnaderna för de tillfälliga lönetilläggen torde, vad angår ordinarie
befattningshavare, få bestridas av respektive verks anslagsposter till avlöningar
till ordinarie tjänstemän, vilka, enligt vad jag inhämtat, icke på grund
av den sålunda ökade belastningen behöva överskridas.

Medel för bestridande av kostnaderna för motsvarande lönetillägg till
icke-ordinarie befattningshavare torde, vad angår riksförsäkringsanstalten,
pensionsstyrelsen och tullverket, kunna beredas från verkens anslagsposter
till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vilka äga förslagsanslags
natur. Även beträffande övriga verk torde samma kostnader i regel kunna
rymmas inom motsvarande anslagsposter. Skulle i något fall de för sagda
ändamål anvisade medel visa sig ej vara tillräckliga, torde erforderliga
belopp få, efter Kungl. Maj:ts prövning, anvisas från sjunde huvudtitelns
anslag till avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

dels besluta, att till ordinarie innehavare av skrivbiträdesbefattning, tillhörande
första lönegraden i avdelningen C av den i 9 § avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement m. fl.
verk intagna löneplan, skall under budgetåret 1924—1925 utgå tillfälligt
lönetillägg med 120 kronor för år;
dels ock medgiva,

ej mindre att de tillfälliga lönetilläggen till nyssnämnda ordinarie befattningshavare
må utgå av respektive verks ordinarie avlöningsanslag,

än även att kostnaderna för tillfälliga lönetillägg åt extra ordinarie kvinnliga
skrivbiträden må, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, bestridas av sjunde
huvudtitelns anslag till avlöningsförhöjningar åt vissa icke-ordinarie befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bil. litt.... vid detta protokoll utvisar, skall till riksdagen
avlåtas.

Ur protokollet:

Robert Borgström.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1924.