Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 243

Proposition 1918:243

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 243.

1

Nr 243.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående understöd
åt vissa småskollär ar änkor; given Stockholms slott den 22
mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

dels att en var av småskolläraränkorna Kristina Katarina Andersson
i Öster-Lövsta församling, Amanda Matilda Blomkvist i Hinneryds församling,
Anna Ekman i Envikens församling, Margta Ögren i Hamrånge
församling, Gertrud Bengtsson i Hofterups församling, Josefina Karolina
Johansson i Torsby församling och Karolina Asklöf i Frödinge församling
må från och med den 1 januari 1918 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 300 kronor,

dels att understödet må, under i övrigt enahanda villkor, förhöjas
med 50 procent för en var av ifrågavarande änkor, som styrker sig äga
försörjningsplikt mot ett eller flera egna äkta barn, som icke fyllt 18 år,
dels ock att, för den händelse någon av sistnämnda änkor skulle avlida
utan att hava trätt i nytt gifte och vid sitt frånfälle efterlämna
äkta barn, som icke uppnått 18 års ålder, understöd må utgå till barnen,
tills de fyllt 18 år, med belopp av 150 kronor för ett, 300 kronor ''för
två samt 450 kronor för tre eller flera barn.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 216 höft. (Nr 243.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

Understöd
kt sex småskollttraränkor.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Rydén anförde:

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t hava småskolläraränkorna Kristina
Katarina Andersson i Öster-Lövsta församling, Amanda Matilda Blomkvist
i Hinneryds församling, Anna Ekman i Envikens församling, Margta
ögren i Hamrånge församling och Gertrud Bengtsson i Hofterups församling
anhållit om understöd. Därjämte hava småskolläraränkorna Josefina Karolina
Johansson i Torsby församling och Karolina Asklöf i Frödinge
församling i särskilda av folkskolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t överlämnade
ansökningar likaledes hemställt om understöd.

Innan-jag närmare yttrar mig om nu nämnda ansökningar, torde jag
böra erinra om en liknande framställning, som prövades och avgjordes av
1917 års riksdag.

Med anledning av underdånig ansökan föreslog Kungl. Maj:t i proposition
till riksdagen den 23 april 1917, nr 270, att riksdagen måtte medo-iva,
att småskolläraren Johan Severin Peterssons änka Thilda Petersson

Kut:i/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243. 13

måtte från och med den 1 januari It» 17 under sin återstående livstid, så
länge hon förbleve ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 300 kronor.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet i detta ärende lämnade föredragande
departementschefen en utförlig redogörelse dels angående det
särskilda fall, som givit anledning till propositionen, dels rörande frågan
om småskollärarpersonalens änke- och pupillpensionering i dess helhet. Av
denna redogörelse torde vid prövning av nu föreliggande ansökningar följande
böra uppmärksammas.

Sedan riksdagen år 1875 anvisat medel till inrättande av eu pensionsaustalt för
folkskollärares änkor och barn, utfärdades samma år reglemente för folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, vilken trädde i verksamhet från och med år 1876. Någon motsvarande
pensionsrätt hade däremot icke varit medgiven för änkor och barn efter avlidna
småskollärare. Fråga om beviljande av dylik pension i särskilt fall hade dock
varit föremål för riksdagens prövning.

I en vid 1911 års riksdag väckt motion hade föreslagits, att riksdagen måtte bevilja
dels ett årligt bidrag av 300 kronor till ovannämnda änka Thilda Petersson, att
utgå så länge hon levde ogift, dels ock till Peterssons två minderåriga döttrar vardera
ett årligt understöd av 100 kronor, intill dess de fyllt 18 år. Motionären hade styrkt,
bland annat, att småskollärareu Petersson hade varit anställd såsom lärare inom Södra
Hestra församling i Jönköpings län under 34 år, då han år 1910 avled.

Motionen avslogs av riksdagen, i andra kammaren dock efter votering, varvid 73
röster tillföllo ett under överläggningen i frågan framställt yrkande, att ett årligt
understöd av 240 kronor måtte åt änkan Petersson beviljas.

Hos Kungl. Maj:t hade änkan Petersson sedermera, under åberopande av de vid
ärendets behandling i riksdagen till förmån för understöds beviljande anförda skäl samt
med förmälan, att bon vore i saknad av existensmedel, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte
åt henne och hennes omyndiga barn utverka pension med de i förberörda motion angivna
belopp eller med de belopp, som kunde provas skäliga.

Infordrat utlåtande i ärendet hade avgivits av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Jönköpings län, som hört Södra Hestra församling och dess kyrkoherde samt vederbörande
länsman och kronofogde. Församlingen och dess kyrkoherde samt länsmannen
och kronofogden hade tillstyrkt bifall till framställningen. Kungl. Maj:ts befallningshavande
hade förklarat sig allenast kunna vitsorda, att familjen befunne sig i
behövande omständigheter.

över ifrågavarande ansökning hade Kungl. Maj:t vidare infordrat underdåniga
utlåtanden bland annat från statskontoret och den av Kungl. Maj:t år 1912 tillsatta
lärarlönenämnden.

Statskontoret hade ansett billigt, med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter,
att något årligt understöd av statsmedel bereddes änkan Petersson, och förordade
fördenskull åt henne eu pension av 200 kronor att utgå från allmänna indragningsstaten.

Med en den 18 december 1915 dagtecknad skrivelse hade lärarlönenämnden till
Kungl. Maj:t överlämnat sitt betänkande angående änke- och pupillpensionering för
viss lärarpersonal. I denna skrivelse hade nämnden omförmält, att den sett sig föranlåten
upptaga till utredning även frågan om småskollärarpersonalens änke- och pu -

4

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

pillpensionering samt att betänkandet utgjorde jämväl nämndens yttrande rörande
änkan Peterssons ansökning. Nämndens utredning både utmynnat i ett förslag till författning
angående pensionering av änkor och barn efter avlidna småskollärare.

Detta förslag innebure väsentligen, att delaktighet av den ifrågasatta pensionsrätten
skulle, utan särskilda avgifter, tillkomma icke blott änka och barn efter manlig
lärare utan även barn efter lärarinna, som vore änka. Änkepensionerna skulle utgå
med 30 procent av den för den avlidne läraren lagstadgade kontanta avlöningen i
högsta lönegraden, men i övrigt efter samma grunder, som gällde för folkskollärarnas
änke- och pupillkassa.

Yttranden över nämndens betänkande hade på grund av remiss avgivits
av flera myndigheter, bland andra folkskolöverstyrelsen, som i sitt utlåtande den 30
november 1916 starkt betonat ifrågavarande pensionerings behövlighet och framhållit
som lämplig en provisorisk lösning, som icke föregrepe ett framtida definitivt ordnande
av frågan.

Statskontoret hade i yttrande över betänkandet framhållit, att den föreliggande
fragan borde definitivt lösas först i samband med prövning av lärarlönenämndens förslag
till fullständig löne- och pensionsregleiing för småskollärare. I de säkerligen
icke manga fall, vilka, innan frågan finge sitt definitiva avgörande, kunde påkalla
understöd från det allmännas sida till efterlevande efter avliden delägare i småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hade det synts statskontoret, att särskild
framställning lämpligen borde göras vid varje tillfälle.

Föredragande departementschefen gav därefter uttryck åt sin uppfattning, att
lösningen av frågan om änke- och pupillpensionering för sinåskollärarpersonalen i dess
helhet borde tills vidare anstå och att änkan Peterssons föreliggande ansökning borde
prövas för sig, liksom även andra framställningar av liknande natur, intill dess nämnda
fråga fått sin definitiva lösning.

Rörande då förevarande ansökning anfördes, bland annat, att änkan Peterssons
båda barn, för vilka understöd år 1911 ifrågasatts, överskridit 18 års ålder och att
understöd för dem dåmera icke borde ifrågakomma, men att understöd däremot torde
tilldelas änkan Petersson, som styrkt sig fortfarande leva ogift och befinna sig i behövande
omständigheter.

För det föreliggande fallet syntes lämpligast att, oberoende av då utgående eller
föreslagen avlöning ^ för sinåskollärarpersonalen, söka finna ett understödsbelopp, som
kunde anses något så när motsvara understödets ändamål. Detta belopp syntes lämpligen
kunna bestämmas till 300 kronor och borde i sin helhet utgå från allmänna indragningsstaten
samt tillkomma änkan Petersson från och med den 1 januari 1917
under hennes återstående livstid, så länge hon förbleve ogift.

Riksdagen, som i samband med ovannämnda proposition förehaft till behandling
en i ärendet väckt motion, ansag, i likhet med Kungl. Maj:t, att frågan om änke- och
pupillpeusioneringen för sinåskollärarpersonalen i dess helhet borde lösas i dess naturliga
sammanhang med det väntade förslaget till fullständig löne- och pensionsreglering
för småskollärare och att frågan om understöd åt änkan Petersson borde bedömas fristående.
Därvid faun riksdagen, som icke genom sitt beslut ville anses hava föregripit
det slutliga resultatet av utredningen rörande frågan om pensionering av småskollärares
efterlevande, att understöd till änkan Petersson borde utgå med något
högre belopp, än vad Kungl. Maj:t föreslagit, och bestämde understödet till 400 kronor
årligen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

5

Jag övergår härefter till de nu föreliggande ansökningarna.

Av dessa ansökningar jämte vid desamma fogade intyg och övriga
handlingar inhämtas följande uppgifter beträffande de sökande:

Kristina Katarina Andersson, född Wennberg, är änka efter sm åskolläraren Anders
Andersson, är 67 är gammal samt lever ogift. Anders Andersson, som under 37
år, väl vitsordad, tjänstgjort vid mindre folkskola i Öster-Lövsta församling, erhöll
avsked med utgången av år 1905 med rätt till helt understöd från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt samt avled är 1914. Av skoldistriktet åtnjuter änkan
Audersson ett årligt understöd av 150 kronor jämte bostad, dock utan vedbrand. Enligt
intyg av kommunalnämndens ordförande har hon i övrigt ingen fast inkomst och
ej heller någon förmögenhet, vilket ock vitsordats av vederbörande länsman och kronofogde.

Amanda Matilda Blomkvist, född Fredluud, är änka efter småskolläraren Johan
Blomkvist, är 53 år samt lever ogift. John Blomkvist hade vid sin död år 1916 tjänstgjort
mer än 35 år såsom småskollärare i Hinneryds församling, vilken tjänstgöring väl vitsordats
av såväl vederbörande skolråds ordförande som folkskolinspektör. Med sin efterlevande
maka hade Blomkvist fem barn, av vilka sonen Patrik Robert Verner, född
den 27 november 1900, ännu är minderårig. Med avseende å stärbhusets ställning
har vederbörande kronofogde meddelat, att enligt bouppteckning, upprättad den 27
juni 1916, boet visade en behållning av 940 kronor 98 öre. Enligt intyg av vederbörande
kyrkoherde äro de äldre barnen klena och sjukliga och synas icke nämnvärt
kunna bidraga till familjens underhåll, varför densamma befinner sig i mycket torftiga
omständigheter.

Anna Ekman, född Jansdotter, är änka efter småskolläraren Hans Ekman, är 64
år gammal samt lever ogift. Hans Ekman, som i nämnda egenskap tjänstgjort i Envikens
församling omkring 21 år, avled år 1904. Sedan mannens frånfälle har änkan måst
försörja sig själv men är nu enligt intyg av vederbörande kyrkoherde och kommunalnämndsordförande
på grund av sin ålder och till följd av genom olycksfall försvagad
hälsa oförmögen härtill samt, då hon saknar tillräckliga medel för sin utkomst, beroende
av andra.

Margta Ögren, född Sjölander, är änka efter småskolläraren Johan Adolf ögren,
är 34 år samt lever ogift. Johan Adolf Ögren, som tjänstgjort såsom lärare vid
mindre folkskola i Hamrånge församling under 11 år, avled år 1911. Med sin efterlevande
maka hade han fyra barn, samtliga ännu minderåriga, nämligen sonen Adolf
Einar, född den 13 augusti 1905, sonen Gösta Emanuel, född den 9 november 1906,
dottern Tea Helena, född den 23 mars 1909, och sonen Johan Adolf, född den 14
januari 1911. Skolrådet i ovannämnda församling har lämnat »sitt varmaste föiord
till ansökningen med betygande, att änkefru Ögren är i största behov av det understöd,
henne sålunda kan varda förunnat».

Gertrud Bengtsson, född Hansson, är änka efter småskolläraren Anders Bengtsson,
är 70 år samt lever ogift. Anders Bengtsson, som tjänstgjort såsom småskollärare i
Hofterups församling under 33 år, avled år 1911. Enligt intyg av församlingens kyrkoherde
åtnjuter änkan Bengtsson icke något understöd vare sig av någon änkekassa
eller av kommunen samt är medellös.

Josefina Karolina Johansson, född Kristiansdotter, är änka efter småskolläraren
Andreas Johansson, är 66 är samt lever ogift. Andreas Johansson, som väl vitsordad
tjänstgjort såsom små-kollärare i Torsby församling under 19 år, avled år 1917. Med

6

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

sin efterlevande maka hade han fyra barn, två söner och två döttrar, vilka samtliga
överskridit 18 års ålder. Enligt ansökningen bifogat intyg befinner sig änkan Johansson
i särdeles behövande omständigheter, och äro de två döttrarna, av vilka den ena
är sjuklig, oförsörjda.

Karolina Asklöf, född Brorsdotter, är änka efter sraåskolläraren Karl Birgerson
Asklöf, är 79 år gammal samt lever ogift. Karl Birgerson Asklöf, som tjänstgjort
såsom småskollärare i Frödinge församling under 29 år, erhöll avsked med utgåugeu
av år 1901 med rätt till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
samt avled år 1910. Änkan Asklöf är utfattig. Hon är bosatt ho3 eu son,
vilken visserligen är ägare av en mindre hemmansdel inom Frödinge församling men
dock befinner sig i små omständigheter. Från sina fyra övriga barn kan hon icke
erhålla någon hjälp.

På grund av remiss hava utlåtanden avgivits 1) rörande Kristina Karolina
Anderssons ansökning den 27 december 1917 av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Uppsala län, som hört vederbörande kronofogde och länsman,
2) beträffande Amanda Matilda Blomkvists ansökning den 22 september
1917 av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kronobergs län, som hört vederbörande
folkskolinspektör och inhämtat vissa uppgifter av kronofogden
i orten samt pensionsnämndens ordförande i Hinneryds socken, 3) angående
Anna Ekmans ansökning den 14 december 1917 av Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Kopparbergs län, som hört vederbörande folkskolinspektör,
4) i fråga om Margta ögrens ansökning den 30 oktober 1917 av
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gävleborgs län, som hört vederbörande
folkskolinspektör, 5) i fråga om Gertrud Bengtssons ansökning den 21
januari 1918 av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län,
6) med avseende på Josefina Karolina Johanssons ansökning den 31 december
1917 av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus
län, som hört vederbörande länsman, 7) angående Karolina Asklöfs ansökning
den 2 mars 1918 av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kalmar
län, som hört vederbörande folkskolinspektör. Samtliga de hörda myndigheterna
hava tillstyrkt bifall till respektive ansökningar utom Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Malmöhus län, som visserligen funnit Gertrud Bengtssons
behov av understöd vara till fullo styrkt men ifrågasatt, huruvida
detta förhållande borde utgöra tillräcklig anledning för staten att bliva
understödsgivare och om icke kommunen snarare borde träda emellan.

Vidare har folkskolöverstyrelsen den 24 januari 1918 avgivit infordrat
utlåtande över de sex förstnämnda ansökningarna och den 7 mars 1918
över den sjunde. Med hänvisning till vad som förekommit vid behandlingen
av änkan Thilda Peterssons ansökning om understöd hemställer
överstyrelsen om förslag till riksdagen angående ett årligt understöd av
400 kronor åt en var av förutnämnda småskolläraränkor samt en förhöjning

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24ii.

7

av detta understöd med 50 procent för en var av sagda änkor, som styrker
sig äga försörjningsplikt mot ett eller flera egna barn, som ej fyllt 18 år.
Beträffande understödet åt dem av sökandena, som hava egna barn under
18 års ålder, yttrar överstyrelsen:

Av de änkor, vilkas ansökningar om understöd nu föreligga, hava Amanda Matilda
Blomkvist och Margta Ogren styrkt sig äga försörjningsplikt mot egna barn, som ännu
ej uppnått 18 års ålder. Såsom folkskolöverstyrelsen i sitt förut nämnda utlåtande den
30 november 1916 framhållit, synes det överstyrelsen rimligt, att änka, som har oförsörjda
barn att underhålla, tillerkännes högre understöd än änka, som hav att sörja
allenast för sig själv. Då något förslag frän Kung]. Maj:ts sida eller något beslut av
riksdagen i fråga om understöd för minderåriga barn efter småskollärare hittills icke
förekommit, torde det vara lämpligast att — såsom skett vid bestämmande av understödsbeloppet
åt änkan Thilda Petersson — söka finna ett belopp, som kan anses något
så när motsvara understödets ändamål, utan att det slutliga resultatet av utredningen
angående stuäskollärarpersonaleus familjepensionering därigenom må anses hava föregripits.

I det avseende, varom här fråga, torde böra beaktas bestämmelserna i reglementet
för folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Nämnda reglemente föreskriver, att
pension för delägares änka med ett eller flera barn, som ej fyllt 18 år, förhöjes med
halvparten eller med 50 procent. Det synes överstyrelsen skäligt, att även änka efter
småskollärare med barn under fyllda 18 år tillerkännes ett årligt understöd, som med
50 procent överstiger det belopp, som skulle hava beviljats henne, därest hou icke haft
försörjningsplikt mot egna minderåriga barn.

Slutligen har direktionen över småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
den 15 mars 1918 avgivit infordrat utlåtande över samtliga
ifrågavarande ansökningar och därvid anfört bland annat:

Beträffande nu föreliggande„ärende får direktionen vitsorda, att en var av småskollärarna
Anders Andersson i Oster-Lövsta, Anders Bengtsson i Hofterup och Karl
Birgerson Asklöf i Frödiuge vid sitt frånfälle var i åtnjutande av helt understöd från
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsansfalt med 200 kronor för dem var. _Småskollärarna
John Blomkvist i Hinneryd, Hans Ekman i Enviken, Johan Adolf Ogren
i Hamrånge och Andreas Johansson i Torsby avledo däremot under tjänstanställning,
alla, med undantag av Blomkvist, efter kortare tids tjänstgöring än 30 år.

Vad understödsfr.igan augär får direktionen förklara sig finna billigt, att åt
ifrågavarande änkor beredes något understöd. Beträffande ueloppet av detta understöd
synes det ligga nära till hands att erinra om det förhållande, att för folkskolläraränkor,
vilkas pensioner från folkskollärarnas änke- och pupillkassa understiga 300
kronor, genom statens mellankomst beretts möjlighet att erhålla understöd till sådant
belopp, att understödet jämte pensionen tillsammans uppgår till 300 kronor. Det torde
med hänsyn härtill saknas anledning att för småskollärai änkor ifrågasätta understöd
till belopp överstigande 300 kronor. Den omständigheten, att 1917 års riksdag i ett
särskilt fall tilldelat en småskolläraränka ett högre understöd, lär för övrigt så mycket
mindre få anses bindande för framtida fall, som riksdagen därvid uttryckligen förklarat
sig icke hava velat genom sitt beslut anses hava föregripit det slutliga resultatet
av pågående utredning rörande frågan om pensionering av småskollärares efter -

Departe mentschefen.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.

levande. Det torde ock i detta sammanhang förtjäna omnämnas, hurusom 1917 års
riksdag i anledning av väckt motion (11:36) tilldelat en folkskolläraränka Karna
Nilsson, vilkens man ej varit delägare i äuke- och pupillkassan, en årlig pension från
allmänna iudragniugsstateu å allenast 200 kronor. Däremot är från direktionens sida
intet att erinra mot det i ärendet framställda förslag, att understöd tilldelas efter de
i gällande reglemente för folkskollärarnas änke- och pupillkassa stadgade grunder och
alltså, därest och så länge jämte änka leva ett eller derå barn i ålder under 18 år, i
sådaut fall höjes med halvparten eller 50 procent av ensam änkas understöd.

Såväl Kungl. Maj:t som riksdagen hava funnit frågan om småskolekårens
änke- och pupillpensionering icke böra i sin helhet upptagas till
prövning förrän i samband med frågan om en definitiv löne- och pensionsreglering
för nämnda kår. I det vid statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag fogade utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden
den 14 januari 1918, punkten 177, uttalade jag en förhoppning,
att proposition skulle kunna avlåtas till årets riksdag angående ny löne- och
pensionsreglering för, bland andra, småskolans lärarpersonal, vilken förhoppning
infriats genom det beslut, Kungl. Maj:t nyss fattat i detta avseende.
Frågan om änke- och pupillpensionering för nämnda lärarpersonal
föreligger däremot icke i det skick, att den kan på samma gång föreläggas
riksdagen. Under sådana omständigheter synes mig de nu föreliggande
ansökningarna böra behandlas på samma sätt som änkan Thilda Peterssons
ansökning under år 1917.

Jag anser således, att framställning bör göras till riksdagen om ett
årligt understöd från allmänna indragningsstaten till var och en av de i
det föregående omförmälda småskollåraränkor, som nu anhållit om sådant.
Med hänsyn till vad direktionen över småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
anfört anser jag mig icke — detta framför allt till förekommande
av att en framtida pensionsreglering föregripes — böra ifrågasätta
högre understöd än 300 kronor för var och en av ifrågavarande änkor.
I likhet med folkskolöverstyrelsen anser jag dock med billighet överensstämmande,
att de av sökandena, som hava att försörja egna äkta barn
under 18 års ålder, erhålla en förhöjning av understödet med 50 procent.
Därav synes ock böra följa, att för den händelse någon av sistnämnda
sökande skulle avlida utan att hava trätt i nytt gifte och efterlämna äkta
barn under 18 års ålder, understöd må utgå till barnen, tills de fyllt 18 år,
därvid de grunder, som i dylikt fall gälla beträffande barn efter avliden
änka, som tillhört folkskollärarnas änke- och pupillkassa, lämpligen torde
böra tillämpas. Understödet skulle då bliva åt 1 barn 150 kronor, åt 2
barn 300 kronor samt åt 3 eller flera barn 450 kronor. Understödet torde
böra utgå från och med den 1 januari 1918.

Kung!. Majils Nåd. Proposition Nr 243. 9

Jag hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,

dels att en var av småskolläraränkorna Kristina
Katarina Andersson i Öster-Lövsta församling, Amanda
Matilda Blomkvist i Hinneryds församling, Anna Ekman
i Envikens församling, Margta ögren i Hamrånge församling,
Gertrud Bengtsson i Hofterups församling,
Josefina Karolina Johansson i Torsby församling och
Karolina Asklöf i Frödinge församling må från och med
den 1 januari 1918 under sin återstående livstid, så
läno-e hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 300 kronor,

dels att understödet må, under i övrigt enahanda
villkor, förhöjas med 50 procent för en var av ifrågavarande
änkor, som styrker sig äga försörjningsplikt
mot ett eller flera egna äkta barn, som icke fyllt 18 år,

dels ock att, för den händelse någon av sistnämnda
änkor skulle avlida utan att hava trätt i nytt gifte och
vid sitt frånfälle efterlämna äkta barn, som icke uppnått
18 års ålder, understöd må utgå åt barnen, tills de fyllt
18 år, med belopp av 150 kronor för ett, 300 kronor
för två samt 450 kronor för tre eller flera barn.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan biföll Hans Maj:t Konungen, och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Floren.

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 216 höft. (Nr 243.)

2