Fredagen 20 november klockan 21 till och med söndagen 22 november kommer sidan Lediga jobb och annonserna inte kunna visas på grund av tekniskt arbete. Inga sista datum för ansökningar kommer inträffa under denna period.
Kungl. Majus proposition nr 18
Proposition 1934:18
- kammare
- riksdag
- tvåkammaren
- session
- lagtima
- Antal sidor
- 8
Kungl. Majus proposition nr 18.
1
Nr 18.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för chauffören A. R. Andersson och stationskarlen
J. A. Johansson från skyldighet att till statens
järnvägar gälda vissa ersättningsbelopp; given Stockholms
slott den 3 januari 1934.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 januari 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Leo anför:
l:o.
Å den av statens järnvägar drivna omnibuslinjen Dingle—Gr a värne inträffade
den 8 februari 1930, att antalet passagerare i den omnibus, som på
morgonen utgått från Gravarne, blev så stort, att föraren fann sig böra
genom telefon till Dingle begära utsändande av en extra omnibus att möta
den ordinarie omnibusen för upptagande av de passagerare, som icke kunde
erhålla plats i densamma. I anledning härav beordrades chauffören Axel
Rudolf Andersson att med en extra omnibus köra den ordinarie omnibusen
till mötes. Denna senare hade stannat vid Berfendals hållplats för att invänta
den från Dingle begärda extra bussen.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 tami, Nr 18—20.
11178 33
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 18.
Vid annalkandet till Berfendal hade Andersson så hög fart på den av
honom förda bussen, att den, då den skulle bromsas in, började sladda å
den hala, med snö belagda vägbanan. Detta hade till följd, att den ordinarie
bussen blev påkörd samt att en av dess passagerare, tivoliägaren
Svante Johansson, vilken befann sig ute på vägen, blev träffad och våldsamt
kastad emot hållplatskuren, därvid han ådrog sig synnerligen svåra
skador. Härjämte uppkommo en del skador såväl å den ordinarie som å
den extra bussen.
Vederbörande landsfiskal ställde härefter Andersson under åtal vid Bunnerviken
domsagas häradsrätt samt yrkade ansvar å honom, för det han vid
ifrågavarande tillfälle icke iakttagit all den omsorg och varsamhet, som till
förekommande av olycksfall betingats av omständigheterna, samt därigenom
orsakat den inträffade olyckan. Härjämte instämde tivoliägaren Johansson
såväl Andersson som Kungl. Maj:t och kronan till förenämnda häradsrätt
med yrkande örn förpliktande för dem att en för båda och båda för en till
honom utgiva ersättning för de honom åsamkade skadorna.
Målen företogos av häradsrätten till gemensam handläggning.
Häradsrätten utlät sig i utslag den 11 juni 1930, att Andersson visserligen
icke kunde anses ha gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, men att
han likväl, särskilt med hänsyn till det vid tillfället rådande halvdunklet
och vägbanans beskaffenhet, framfört den av honom körda omnibusen med
alltför hög hastighet, så att den icke i tid kunnat stoppas, samt därigenom
icke vid sin körning iakttagit all den omsorg och varsamhet, som till förekommande
av olycksfall betingats av omständigheterna. I anledning härav
dömde häradsrätten Andersson jämlikt vägtrafikstadgan för vad han sålunda
låtit komma sig till last att böta 100 kronor till kronan samt förpliktade
honom ävensom Kungl. Majit och kronan såsom ägare av den av Andersson
förda omnibusen, en för båda och båda för en, att till Johansson i skadestånd
utgiva för sveda och värk samt lyte 5,000 kronor, för vid olyckstillfället
förstörda kläder 200 kronor och för Johanssons hustrus resor till
sjukhuset 75 kronor samt för förlorad arbetsförtjänst en årlig livränta å
2,000 kronor att utgå från den 8 februari 1930 under Johanssons återstående
livstid och utbetalas i förskott för kalendermånad.
Härjämte förklarade häradsrätten, att vad Kungl. Majit och kronan kunde
på grund av utslaget få utgiva till Johansson ävensom kostnaden för Johanssons
forslande till sjukhus skulle Kungl. Majit och kronan, i den mån
summan överstege 20,000 kronor, äga att söka åter av Andersson.
Vidare förpliktade häradsrätten Andersson att såsom ersättning för kostnaderna
för reparation och transport av de skadade omnibusarna till Kungl.
Majit och kronan utgiva 1,774 kronor 41 öre.
Göta hovrätt, dit Johansson fullföljde talan, gjorde genom utslag den 2
januari 1931 icke annan ändring i häradsrättens utslag än att livräntan till
Johansson bestämdes till 2,400 kronor för år samt Kungl. Majit och kronan
förpliktades att ersätta Johansson de kostnader, han fått eller kunde komma
att få vidkännas för skälig läkar- och sjukhusvård i anledning av olycksfallet.
Hovrättens utslag vann laga kraft.
I skadestånd beträffande Johansson, vilken avlidit den 6 september 1932,
har järnvägsstyrelsen fått utgiva:
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 18.
kr. 5,000: —
» 200: —
» 18: —
» 1,137:42
» 75: —
» 6,342:80
Summa kronor 12,773: 22
Då nyssnämnda, av järnvägsstyrelsen utgivna belopp icke uppgå till
20,000 kronor och då Andersson icke ansetts vid det ifrågavarande tillfället
Lava gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, har styrelsen, enligt kungörelsen
den 26 september 1929 angående eftergivande i vissa fall av statens
regressrätt mot förare av staten tillhörigt motorfordon, denna kungörelse
sammanställd med stadgandena i 11 och 20 §§ i lagen örn trafikförsäkring
å motorfordon den 10 maj 1929, jämförda med 25 § i lagen örn försäkringsavtal
den 8 april 1927, icke någon regressfordran mot Andersson.
Såsom i det föregående angivits har Andersson emellertid omedelbart förpliktats
att till Kungl. Maj:t och kronan utgiva ersättning för kostnaderna
för reparation av de skadade omnibusarna med 1,774 kronor 41 öre.
Under hänvisning härtill har Andersson i en till järnvägsstyrelsen ingiven
skrift — under åberopande av att han saknade varje möjlighet att
gälda det utdömda beloppet samt att hans skuld till olyckan hade sin grund
i tjänstenit, nämligen hans iver att så skyndsamt som möjligt komma fram
till Berfendal samt därigenom förekomma de väntande passagerarnas för
sena ankomst till Dingle — anhållit, att styrelsen ville hos Kungl. Maj:t utverka
efterskänkande av Kungl. Maj:ts fordran hos honom enligt häradsrättens
förenämnda utslag.
Med anmälan av vad sålunda förekommit har järnvägsstyrelsen i skrivelse
den 12 maj 1933 anfört följande:
Andersson, som är född den 4 oktober 1903, blev den 8 maj 1928 antagen
såsom omnibusförare vid statens järnvägar. Denna hans anställning upphörde
den 25 juli 1930. Under tiden för sin anställning vid statens järnvägar
har Andersson gjort sig känd för ordentlig körning.
I fråga örn Anderssons ekonomiska förhållanden har landsfiskalen i Sotenäs
distrikt meddelat, att Andersson, som numera är bosatt i Hunnebostrand,
under hösten 1930 övertagit en automobiltrafikrättigliet därstädes. Han
innehade en personautomobil, vilken vore köpt på avbetalning. Automobilen
hade ett värde av 2,000 ä 3,000 kronor och å avbetalningskontraktet
återstode ett oguldet belopp av 1,000 kronor. Andersson häftade fortfarande
i skuld för övertagandet av trafikrättigheten. Hans inkomster av automobiltrafiken
vore ringa och överstege icke vad som skäligen kunde beräknas åtgå
till hans levnadskostnader. Han vore för år 1932 taxerad för inkomst av
rörelse till ett belopp av 1,560 kronor. Såvitt landsfiskalen kunnat finna
ägde Andersson ej annan utmätningsbar egendom än sin rätt på grund av
avbetalningskontraktet rörande automobilen, d. v. s. rätten att mot erläggande
av resterande köpeskilling bliva ägare till automobilen. Denna rätt
borde ju, har landsfiskalen anfort, hava ett värde, motsvarande skillnaden
mellan bilens värde och den resterande köpeskillingen. Det hade emellertid
visat sig, att en dylik rätt i regel vore svårsåld och vid en exekutiv försäljning
torde den icke betinga tillnärmelsevis så högt belopp.
för sveda och värk samt lyte..........................
» förstörda kläder.......................................
» Johanssons transporterande till sjukhus
» sjukhusvård åt Johansson .......................
» Johanssons hustrus resor till sjukhus
i livränta...........................................................
4
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 18.
Några anmärkningar mot Anderssons skötsamliet och redbarhet hade icke
kommit till landsfiskalens kännedom.
Ordföranden i municipalnämnden i Hunnebostrand har uppgivit, att inkomsterna
av automobilkörningar å platsen vore ringa; och det förefölle
därför vara svårt för en trafikchaufför med automobil på avbetalning att
kunna intjäna tillräckligt till sitt uppehälle. Andersson vore skötsam och
redbar och hade icke varit myndigheterna till någon last.
Järnvägsstyrelsen har vidare såsom sin mening uttalat, att det icke torde
förefinnas någon egentlig utsikt, att Kungl. Majit och kronan framdeles skall
kunna utfå sin ifrågavarande fordran hos Andersson. Vid sådant förhållande
och då Anderssons vållande till den inträffade olyckan väsentligen torde
hava haft sin grund i tjänstenit från Anderssons sida, har styrelsen, under
framhållande att riksdagen i ett flertal liknande fall medgivit efterskänkande
av statens fordringsanspråk, hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Kungl. Majits och kronans förenämnda fordran hos
Andersson finge efterskänkas samt ur statens järnvägars räkenskaper avskrivas.
I utlåtande den 21 juli 1933 har statskontoret anfört:
De rörande chauffören Anderssons ekonomiska förhållanden införskaffade
uppgifterna synas statskontoret giva vid handen, att utsikterna att av honom
kunna utfå det belopp, varmed han häftar i skuld till statens järnvägar, äro
synnerligen små. Med hänsyn härtill och då, såsom järnvägsstyrelsen angiver,
Anderssons vållande till ifrågavarande olyckshändelse väsentligen synes
hava haft sin grund i tjänstenit från Anderssons sida, anser sig statskontoret
— under erinran tillika, att liknande efterskänkande tidigare i åtskilliga
fall ägt runi (jfr prop. nr 82 till 1927 års riksdag, sid. 5) — kunna tillstyrka
bifall till järnvägsstyrelsens förevarande framställning.
Med hänsyn till de ringa utsikterna att någonsin utfå statens fordran hos
Andersson och i betraktande av vad järnvägsstyrelsen i övrigt anfört vill
jag tillstyrka, att Andersson befrias från skyldighet att gälda det honom
ådömda ersättningsbeloppet, 1,774 kronor 41 öre.
Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att chauffören Axel Rudolf Andersson må befrias från honom
jämlikt Sunnervikens domsagas häradsrätts utslag den 11 juni
1930 åliggande skyldighet att till Kungl. Majit och kronan utgiva
ersättning med etttusensjuhundrasjuttiofyra kronor 41 öre;
samt
att ifrågavarande fordran hos Andersson må ur statens järnvägars
räkenskaper avskrivas.
2:o.
Den 18 november 1930 tjänstgjorde stationskarlen nr 1318 John Arvid
Johansson såsom vägvakt vid en å Kruthusgatan i Göteborg mellan Göteborgs
centralstation och Olskrokens järnvägsstation belägen järnvägsövergång.
Johansson, som härvid hade till huvudsakligt åliggande att i god tid
före tågs och lokomotivs passerande av övergången fälla därstädes befintliga
5
Kungl. Majus proposition nr 18.
bommar, underlät att före ankomsten av ett från Olskrokens station mot
centralstationen framfört persontåg fälla bommarna med påföljd att en av
chauffören G. H. W. Börjesson vid tillfället å gatan över järnvägsspåren
framförd lastautomobil påkördes av tåget. Genom påkörningen förstördes
automobilen och därå befintligt gods, varjämte Börjesson erhöll, förutom
andra kroppsskador, så svåra skador å vänstra handen och vänstra underarmen,
att armen sedermera måste amputeras. Automobilen, som efter påkörningen
släpades med av lokomotivet, tornade därunder emot en å platsen
befintlig, statens järnvägar tillhörig semafor med påföljd att semaforen avbröts
och föll mot en av ledningarna för den elektriska tågdriften å västra
stambanan, så att ledningstråden avbrändes samt hinder i tågdriften uppstod.
Johansson ställdes sedermera under åtal vid Göteborgs rådhusrätt med
yrkande örn ansvar å honom för det han ouppsåtligen genom försummelse
varit vållande till skada å statens järnvägars egendom och fara för järnvägstrafiken
samt svår kroppsskada och skada å enskild egendom. Rådhusrätten
utlät sig i utslag den 12 maj 1931:
På grund av vad i målet förekommit och då Johansson genom berörda
underlåtenhet ouppsåtligen genom försummelse i tjänsten varit vållande till
den inträffade skadan ävensom till att fara uppstått för begagnande av järnvägen,
prövade rådhusrätten, som fann omständigheterna i målet vara för
Johansson mildrande, lagligt döma Johansson att för vad han sålunda låtit
komma sig till last böta 500 kronor till kronan. Dock förordnade rådhusrätten,
jämlikt lagen den 28 juni 1918 angående villkorlig straffdom, att
med det Johansson sålunda ådömda straffet skulle anstå och att på villkor,
som i samma lag angåves, skulle bero, huruvida straffet skulle gå i verkställighet.
Johansson förpliktades att till statens järnvägar utgiva skadestånd
med i sådant avseende fordrade 3,277 kronor 50 öre, vilket belopp
statens järnvägar nödgats utgiva till ägaren av den vid kollisionen ^skadade
lastautomobilen, ävensom ersätta poliskammaren i Göteborg med 15 kronor
för anskaffande av läkarutlåtande angående chauffören Börjesson. Johansson
skulle dessutom dels återgälda statsverket vad som visades^ vara på grund
av rättens beslut i målet av allmänna medel utgivet till på åklagarens begäran
i målet hörda vittnen i ersättning för deras inställelse och dels gottgöra
Börjesson för dennes inställelser vid rätten med 100 kronor.
Rådhusrättens utslag har lämnats utan ändring såväl av Göta hovrätt (utslag
den 30 juli 1931) som av Kungl. Maj:t (utslag den 27 mars 1933).
I en till järnvägsstyrelsen ingiven skrift har stationskarlen Johansson
hemställt, att järnvägsstyrelsen ville vidtaga åtgärder i syfte att han måtte
befrias från såväl den honom genom berörda utslag åliggande skyldigheten
att utgiva ersättning till statens järnvägar med omförmälda belopp, 3,277
kronor 50 öre, som ock den ersättningsskyldighet, han i övrigt på grund
av ifrågavarande olyckshändelse kunde anses hava gentemot statens järnvägar.
Till stöd härför har Johansson med åberopande av bifogat intyg från
vederbörande fattigvårdsmyndighet anfört, att han icke förfogade över andra
tillgångar än dem, som inflöte av hans anställning som stationskarl, samt
att han sålunda vore urståndsatt att fullgöra ifrågavarande betalningsskyldighet
till statens järnvägar. Icke heller förelåge några utsikter att han
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
framdeles skulle komma i sådan ekonomisk ställning, att möjlighet härtill
skulle kunna inträda. Under dylika förhållanden skulle ett kvarstående av
statens järnvägars fordran mot Johansson komma att utgöra en ständig påminnelse
örn den av honom ouppsåtlig! vållade olyckshändelsen och innebära
ett allvarligt hinder för honom i hans omsorger örn sig och de sina.
Distriktschef en i andra distriktet har meddelat, att Johanssons avlöning,
efter avdrag av pensionsavgift, för närvarande utginge med 281 kronor 75
öre i månaden. Då Johansson, som vore gift och hade två minderåriga
barn, saknade utsikt att kunna fullgöra omförmälda betalningsskyldighet till
statens järnvägar och då han beträffande sin tjänstgöring, bortsett från den
vid kollisionstillfället visade försumligheten, erhållit goda vitsord för skötsamhet
och ordentlighet, tillstyrkte distriktschef en ansökningen.
Med skrivelse den 8 november 1933 har järnvägsstyrelsen till Kungl. Majit
överlämnat berörda ansökning jämte till ärendet hörande handlingar.
Beträffande statens järnvägars ersättningsanspråk på Johansson framgår
följande.
Den statens järnvägar i målet tillerkända ersättningen, 3,277 kronor 50 öre,
avser, som förut nämnts, gottgörelse för vad statens järnvägar nödgats betala
ägaren av den vid kollisionen skadade lastautomobilen.
Till den vid olyckan skadade chauffören Börjesson har järnvägsstyrelsen
hittills utgivit dels 3,425 kronor 14 öre som ersättning för sveda och värk, förstörda
kläder, lyte och mistad arbetsförtjänst för tiden 19 november 1930—31
oktober 1931, dels ock 100 kronor 88 öre per månad för tiden efter den 31
oktober 1931, vilken ersättning styrelsen bestämt skola utgå tills vidare såsom
ersättning för mistad arbetsförtjänst.
Härutöver hava statens järnvägar i anledning av Börjessons vid olyckan
ådragna skador utgivit till ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land
och Sjö, varest Börjesson varit försäkrad mot olycksfall i arbete, engångsbelopp
för sjukvård m. m. med tillhopa 1,540 kronor 27 öre, varjämte styrelsen
förbundit sig att gottgöra bolaget dess kostnader för Börjesson från
och med den 1 augusti 1931 tills vidare till och nied den 30 september
1938 tillerkänd årlig livränta av 1,333 kronor 34 öre.
Statens järnvägars fordran å Johansson vid utgången av år 1933 uppgick
sålunda till:
Kronor
utdömd ersättning för en förstörd lastautomobil m. m................... 3,277: 50
engångsersättning till Börjesson ......................................................... 3,425: 14
månatlig ersättning till Börjesson för tiden Vn 1931—31/i2 1933... 2,622: 88
engångsersättning till olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö 1,540: 27
ersättning till olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö för utbetald
livränta för tiden Vs 1931—31/j2 1933 ............................... 3,222: 29
Summa kronor 14,088: 08
Enligt vad handlingarna utvisa, är Johansson född den 22 augusti 1897
och sedan den 1 januari 1920 ordinarie stationskarl vid statens järnvägar.
Då av handlingarna i ärendet framginge, att statens järnvägars ersättningsfordringar
å Johansson praktiskt sett vore värdelösa, och då Johansson
enligt distriktschefens vitsord, frånsett här ifrågavarande försummelse,
visat sig skötsam i tjänsten samt ett kvarstående av ersättningsskyldigheten
av naturliga skäl måste verka nedtryckande på Johansson, har järnvägs
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
styrelsen hemställt, att Kungl. Majit ville till riksdagen göra framställning
örn dess medgivande, i likhet med vad i åtskilliga tidigare liknande fall
lämnats, att statsverkets här omförmälda ersättningsanspråk finge efterskänkas
och fordringarna avföras ur statens järnvägars räkenskaper.
Statskontoret har i utlåtande den 8 december 1933 framhållit, att förmildrande
omständigheter syntes föreligga och att utsikter knappast torde
förefinnas att av Johansson utfå det belopp, varmed han häftade i skuld
till statens järnvägar, samt på grund härav och under erinran tillika, att
liknande efterskänkande tidigare i åtskilliga fall ägt rum, tillstyrkt bifall till
ansökningen, på sätt järnvägsstyrelsen hemställt.
Såväl på grund av vad som upplysts örn Johanssons ekonomiska ställning,
vilket gör det antagligt, att ett fasthållande vid statens fordran å honom
skulle vara ändamålslöst, som med hänsyn till att, såsom av rådhusrättens
utslag framgår, omständigheterna vid olyckstillfället varit för Johansson
mildrande, finner jag mig böra tillstyrka, att statens järnvägars ersättningsanspråk
på Johansson med anledning av berörda kollisionsolycka må
efterskänkas.
Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att stationskarlen vid statens järnvägar John Arvid Johansson
må befrias från den ersättningsskyldighet till statens järnvägar,
som åvilar honom på grund av omförmälda, den 18
november 1930 inträffade kollisionsolycka i Göteborg, samt
att statens järnvägars av nämnda anledning uppkomna
fordran hos Johansson må ur statens järnvägars räkenskaper
avskrivas.
Till vad departementschefen under punkterna Ilo och
2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. v. Krusenstierna.
Departements
chefen.
''
■
Det här är en proposition
En proposition är ett förslag från regeringen till riksdagen. Det kan vara ett förslag till ny lagstiftning, lagändringar eller riktlinjer. En proposition innehåller förslagspunkter, som kan fördelas på olika utskott för beredning.
Allt eftersom förslagspunkterna har beslutats hittas de under rubriken beslut längre ned på denna sida.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket