Kungl. Maj:U proposition nr 39

Proposition 1929:39

Kungl. Maj:U proposition nr 39.

■(!

Nr 39.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för sergeanten vid Norrbottens regemente P. S. V.
jV. Bergman från viss ersättningsskyldighet; given
Stockholms slott den l februari 1929.

Kungl. Maj:t vill liärmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet Över försvarsärenden, hållet infor
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 1 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tbyggeb, statsråden
Lubeck, ‘Wohlin, Beskow, Lundvik, Boeell, von Steyebn,
Malmbeeg, Lindskog, Bissmaek, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

Gällande bestämmelser angående rätt för uppbördsmän vid kronans
magasin att åtnjuta avskrivning för avgång i omhänderhavd uppbörd återfinnas
i ett av Kungl. Maj:t den 11 augusti 1812 utfärdat reglemente.
Enligt § 2 i reglementet må avskrivning ske för oriad havre med 3 %,
för hö med 6 % och för halm med 4 % å den från vederbörligt magasin

155 *9

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 39

utlevererade kvantiteten. Härutöver må, enligt § 5 i reglementet, vid
inventering i samband med uppbördsmannaombyte den avgående uppbördsmannen
jämväl åtnjuta lialv avskrivning enligt nyss angiven procentberäkning
å den bonom fråninventerade behållningen i magasinet.

Avskrivningsprocenten är beräknad för »all den minskning, som uppbörden
tillskyndas genom mätning, vägning, minutering, intorkning, laccage,
råttfrat, grusning, damning, spillning och hantering m. m».

Sergeanten vid Norrbottens regemente P. S. V. N. Bergman tjänstgjorde
under tiden den 14 juli 1920—den 14 juli 1924 såsom uppbördsman
för regementets furageförråd. Vid en i anledning av Bergmans frånträdande
av uppbördsmannabefattningen den 16—den 31 juli 1924 verkställd
inventering av regementets furagemagasin befanns brist föreligga i
därstädes förvarade förråd av havre, hö och halm. Bristen antecknades
i protokollet över inventeringen utgöra 8,556.5 kilogram havre till ett
värde av 1,540 kronor 17 öre, 38,742 kilogram hö till ett värde av
4,261 kronor 62 öre och 57,638.5 kilogram halm till ett värde av 4,611
kronor 8 öre.

Sedan bristen gjorts till föremål för undersökning vid Norrbottens regementes
krigsrätt, yrkade därstädes krigsfiskalen åläggande för Bergman att
ersätta kronan för bristen med -— efter avdrag för enligt § 2 i 1812
års avskrivningsreglemente tillåten, ej förbrukad avskrivningsprocent till
ett värde av 1,270 kronor 88 öre — 9,141 kronor 99 öre.

Inför krigsrätten bestred Bergman den mot honom förda ersättningstalan.

Krigsrätten, som meddelade utslag den 26 september 1925, fann utrett,
att, då Bergman den 14 juli 1924 frånträtt sin befattning som furageuppbördsman
vid regementet, vid därefter under samma månad verkställd
inventering befunnits, att i förrådet förelegat eu brist av 8,556.5 kilogram
havre, värd 1,540 kronor 17 öre, 38,742 kilogram hö, värt 4,261
kronor 62 öre, och 57,638.5 kilogram halm, värd 4,611 kronor »18»
öre, samt att sådana omständigheter icke kunnat anses hava förekommit,
som kunde befria Bergman från det honom därutinnan åliggande uppbördsmannaansvaret.
Enär emellertid Bergman, enligt § 5 i 1812 års
avskri vningsreglemente, vore berättigad att, utöver honom i målet medgiven
avskrivning å tillhopa 1,270 kronor 88 öre, å den vid avlämnandet av
förrådet förefintliga behållningen, utgörande 10,688 kilogram havre, 51,147
kilogram hö och 26,741 kilogram halm, åtnjuta halv avskrivning eller
alltså med l1/* % å havren, 3 % å höet och 2 % å halmen, eller sammanlagt
uppgående till ett belopp av 240 kronor 42 öre, prövade krigsrätten rättvist
förplikta Bergman att genast mot kvitto till kronan utgiva ersättning
med 8,901 kronor 57 öre.

Över krigsrättens utslag anförde Bergman besvär hos krig shovrätten. I
utslag den 18 maj 1926 yttrade krigshovrätten, att enär Bergman vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 39.

33

sitt tillträde av befattningen som uppbördsman vid furageförrådet tagit
för god den i samband därmed företagna inventeringen av förrådet, han
vid sådant förhållande icke kunde undgå redovisningsskyldighet för de
myckenheter havre, hö och halm, som vid berörda inventering upptagits.
På grund härav och då — med hänsyn tagen dels till sistnämnda myckenheter
och dels till de under tiden efter inventeringen av Bergman emottagna
och av honom från förrådet utlämnade furageartiklar — det vid
Bergmans frånträdande av befattningen förelegat en brist i förrådet till i
krigsrättens utslag angivna omfattning, prövade krigshovrätten på de av
krigsrätten i övrigt anförda skäl lagligt fastställa det slut, krigsrättens
utslag innehölle.

Sedan Bergman härefter fullföljt talan i målet hos Kungl. Maj:t, har
Kungl. Maj:t enligt utslag den 30 november 1926 ej funnit skäl göra
ändring i krigshovrättens utslag.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd, den 28 december 1927 dagtecknad
skrift har nu Bergman anhållit att av nåd varda befriad från att utgiva
det honom ådömda ersättningsbeloppet, 8,901 kronor 57 öre, ävensom
att få återuppbära den av honom hos länsstyrelsen i Norrbottens län nedsatta
fullföljdsavgiften i målet, 150 kronor.

Efter erhållen remiss har arméförvaltningens intendentsdepartement den
26 maj 1928 avgivit utlåtande i ärendet samt därvid anfört följande.

Av de vid remissen fogade handlingarna samt de vid målets handläggning
vid domstolarna förda protokollen, vilka varit för intendentsdepartementet
tillgängliga, framginge, att Bergman tjänstgjort såsom furageuppbördsman
vid regementet under tiden den 14 juli 1920—den 14 juli 1924;
att varken vid den inventering, som försiggått vid Bergmans tillträde av befattningen
såsom furageuppbördsman eller vid de årligen förekommande inventeringarna
därefter någon uppvägning av de i förrådet inneliggande kvantiteterna
ägt rum, utan uppskattning skett med ledning av en approximativ
beräkning av foderartiklarnas mängd och deras medelvikt; att vid den inventering,
som skett vid Bergmans frånträdande av befattningen, däremot en
noggrann uppvägning av furageartiklarna blivit verkställd; att vid sistnämnda
inventering, efter avräknande av den Bergman jämlikt § 2 i gällande avskrivningsreglemente
tillkommande, men dittills ej förbrukade avskrivningsprocenten,
en brist av 3,890 kilogram havre, 38,199 kilogram hö och 53,000
kilogram halm konstaterats; att, då de utlämnade kvantiteterna havre, hö
och halm under den tid Bergman varit furageuppbördsman vid regementet
uppgått för havre till 362,635.5 kilogram, för hö till 315,787.5 kilogram och
för halm till 521,850 kilogram, den verkliga viktförlusten, med inräknande
av den tillgodogjorda avskrivningsprocenten jämlikt § 2 i avskrivningsreglementet
å respektive 3 %, 6 % och 4 %. under ifrågavarande tid utgjort för
havren omkring 4 %, för höet omkring 18 % och för halmen omkring
14 %\ att den av Bergman under målets handläggning gjorda invändningen,
att omförmälda brister delvis förskreve sig från tiden före
hans tillträdande av uppbördsmannabefattningen, måste falla på den omständigheten,
att furageuppbörden enligt furageredogörelserna uppgått den

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 30 haft. (Nr 37—39.) 15529 3

34

Kungl. May.ts proposition nr 39.

1 april 1921 å havre till 66 kilogram, den 1 september 1920 å hö till 7,911
kilogram och den 1 januari 1921 å halm till 132 kilogram och att det således
vid nämnda tider eller jämförelsevis kort tid efter tillträdet av befattningen
ovillkorligen bort hava konstaterats, huruvida brist förelegat eller ej;
att på grund av bestämmelserna, att vid regementet skulle inneligga ett
visst mobiliseringsföiråd av furage, eu jämn omsättning av furageartiklarna
icke kunnat åstadkommas, vartill komme, att på grund av det trånga utrymmet
i furagemagasinet, som bestode av två liöskullar under plåttak, omstuvning
av förrådet av hö och halm i syfte att åtkomma den del av lagret, som
legat till tiden längst inne, omöjligen låtit sig göra, utan att balarna uttagits
i det fria och omplacerats; att enligt uppgift av flera av de i målet hörda
personerna bristen till stor del måste anses hava uppkommit genom hoptorkning
i de varma förrådslokalerna och därav föranledd viktförlust; att
enligt ett i krigsrättsprotokollet för den 6 mars 1925 intaget intyg vattenhalten
särskilt hos hö och halm av 1923 års skörd varit särdeles hög och
att lagringsförlusten hos hö med relativt hög vattenhalt under ett års lagring
kunde beräknas uppgå till 20 % eller därutöver; att vid inventeringen den
16—den 31 juli 1924 konstaterats, att hö- och halmbalar, som varit försedda
med viktlappar, under tiden från deras intagande i förrådet till inventeringens
verkställande undergått eu betydlig minskning i vikt, uppgående ända
till 20 %\ att vid en den 14 augusti 1921 av dåvarande regementsintendenten
företagen inventering konstaterats ett överskott av havre å 2,000 kilogram,
som i vederbörlig ordning tagits till uppbörd, men att denna kvantitet
sannolikt icke utgjort något verkligt överskott, utan avsett en tillkomst,
som av uppbördsmannen oriktigt kvitterats två gånger; samt att någon omständighet
icke blivit i målet förebragt, som kunde giva stöd för antagandet,
att de uppgivna bristerna å havre, hö och halm uppkommit genom Bergmans
eget förvållande.

På grund av vad sålunda anförts hade departementet ansett omständigheterna
i målet tala för bifall till den av Bergman gjorda ansökningen att
av nåd befrias från betalningsskyldighet av det i målet ifrågakomna beloppet,
8,901 kronor 57 öre.

I detta sammanhang ville departementet erinra därom, att riksdagen i
tvenne ärenden, däri förhållandena i viss mån överensstämde med de i förevarande
mål föreliggande, enligt skrivelser den 15 maj 1925, nr 176, och
den 23 mars 1928, nr 83, på därom av Kungl. Maj:t avlåtna propositioner
medgivit, att sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn och sergeanten
vid intendenturkåren C. A. Svedberg befriades från dem jämlikt högsta
domstolens utslag ålagd skyldighet att ersätta vissa brister å hö.

Av sin ovanberörda skuld till kronan hade Bergman, efter krav av arméförvaltningens
ombudsman, ej förmått att intill dagen för departementets
förevarande utlåtande återbetala mera än 492 kronor, vilka fortfarande innestode
hos ombudsmannen.

I fråga om den av Bergman gjorda framställningen att återfå den nedsatta
fullföljdsavgiften, funne departementet, med hänsyn till vad uti Kungl.
Maj:ts proposition den 6 mars 1925, nr 88, anförts beträffande efterskänkande
av rättegångskostnader uti visst skadeståndsmål, sig icke kunna tillstyrka
den sålunda gjorda ansökningen.

På grund av det anförda hemställde intendentsdepartementet, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Bergman befriades från honom
jämlikt högsta domstolens utslag den 30 november 1926 åliggande skyldighet
att såsom ersättning för uppkommen brist i ett av honom omhiinderhaft
förråd av havre, hö och halm till kronan inbetala 8,901 kronor 57 öre, samt
att omförmälda belopp finge ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Kungl Maj:ts proposition nr 39.

35

I infordrat utlåtande har statskontoret den 6 augusti 1928 anfört, att
ämbetsverket i anledning av vad arméförvaltningens intendentsdepartement
i ärendet upplyst och på de av samma myndighet anförda skäl tillstyrkte,
att Kungl. Maj:t måtte genom proposition till riksdagen utverka befrielse
för Bergman från honom ådömd skyldighet att ersätta den uppkomna
bristen i furageuppbörden med 8,901 kronor 57 öre. Vad däremot beträffade
den av Bergman tillika gjorda anhållan om rätt att återfå den
hos länsstyrelsen i Norrbottens län nedsatta fullföljdsavgiften, 150 kronor,
syntes det statskontoret, att denna anhållan icke borde vinna bifall.

Med hänsyn till i ärendet förekomna omständigheter finner jag det vara Departementsmed
billighet överensstämmande, att Bergman befrias från den honom chefen,
åliggande skyldigheten att till kronan utgiva ersättning med omförmälda
belopp, 8,901 kronor 57 öre, för uppkommen brist i det av honom omhänderhavda
furageförrådet vid Norrbottens regemente. Däremot anser
jag, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, anledning icke föreligga
att biträda Bergmans anhållan att återbekomma den av honom hos
vederbörande länsstyrelse nedsatta fullföljdsavgiften i målet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sergeanten vid Norrbottens regemente P. S. V. N. Bergman må
befrias från honom jämlikt högsta domstolens utslag den 30 november
1926 åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning för brist i av
honom omhänderhaft furageförråd med 8,901 kronor 57 öre, samt

att omförmälda belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.