Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
Kungl.
Maj:ts proposition nr 20 år 1972 Prop. 1972:20
Nr 20
Kungl.
Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändring i
förordningen (1971: 50) om särsldlt investeringsavdrag vid taxering tiU statlig
inkomstskatt; given Stockholms slott den 28 januari 1972.
Kungl.
Maj:t viU härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G.
E. STRÄNG
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås att Kungl. Maj:t, när synnerliga skäl föreligger, skall
kunna medge att det 20-procentiga särskUda investeringsavdraget skaU få
åtnjutas vid anskaffning av även sådana inventarier som beställs under år 1971
eller 1972 men inte kan levereras före utgången av år 1973 resp. år 1974.
Vidare
föreslås i propositionen en begränsning av rätlen för fysiska personer att vid
den statiiga inkomsttaxeringen göra investeringsavdrag med högre belopp än som
svarar mot inkomsten av den verksamhet, i vilken inventarieanskaffningen
gjorts. I den mån avdraget inte kunnat till fullo utnyttjas, får resterande del
dras av vid den statiiga inkomsttaxeringen för något av de sex närmast
följande åren.
Slutligen
föreslås att talan inte skall få föras mot riksskatteverkets beslut i fråga som
avser rätt till investeringsavdrag vid anskaffning av begagnade inventarier.
1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 20
Prop. 1972: 20
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid
taxering tiU statUg inkomstskatt
Härigenom
förordnas, att 1, 3 och 5 §§ förordningen (1971: 50) om särskilt
investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Fysisk
eller juridisk person, som driver rörelse, jordbnik eller skogsbruk och som under
år 1971 eller 1972 anskaffar maskiner eller andra döda inventarier avsedda för
stadigvarande bruk i verksamheten, får vid taxering till statiig inkomstskatt
åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen för den
förvärvskälla vari verksambeten ingår.
Avdraget
göres vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår, under
vilket anskaffningen sker, eller, i fråga om anskaffiung under sådan del av år
1971 som är att hänföra tiU beskattningsår för vilket taxering i första instans
skett samma år, vid 1972 års taxering.
Fysisk
person får dock åtnjuta avdrag vid taxeringen högst med belopp som svarar mot
skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan. Vad som ej
sålunda kunnat utnyttjas får han vid senare taxering till statUg inkomstskatt tillgodoföra
sig genom avdrag i förvärvskällan, dock senast under det beskattningsår för vilket
taxering sker sjätte kalenderåret efter det då anskaffningen skedde.
Resterande investeringsavdrag får därvid, sedan övriga avdrag i
förvärvskällan åtnjutits, icke överstiga återstående bruttointäkt.
3
§
Särskilt
investeringsavdrag utgör tjugo procent av anskaffningskostnaden. Träffas skriftUgt
avtal om förvärvet under 1971 eller 1972 för leverans efter det år, under
vilket avtalet träffats, utgör dock avdraget tjugo procent av det avtalade
priset.
Särskilt
investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier, nämligen
inventarier
med en beräknad varaktighetstid av högst tre år,
begagnade
inventarier,
personbUar,
som avses i vägtrafikförordningen (1951: 648) och som icke användes i
yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse,
>
Förordningen omtryckt 1971:923.
Prop. 1972: 20
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 januari 1972.
Närvarande: ministern för utrikes ärendena WICKMAN,
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF,
MOBERG, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om rätt till
särskilt investeringsavdrag i vissa fall för inventarier som levereras efter
utgången av år 1973 resp. år 1974 m. m. och anför.
Genom beslut av 1971 års vårriksdag infördes bestämmelser
om ett 10-procentigt särskilt investeringsavdrag vid taxering till statUg
inkomst skatt för maskiner och andra inventarier som anskaffas under år 1971 (prop.
1971: 11, SkU 1971: 7, rskr 1971: 27, SFS 1971: 50).
Syftet med
skattelättnaden var att stimulera företagen att öka sina investeringar i
maskiner och inventarier utöver vad som eljest skulle bli fallet.
Tillämpningsområdet för investeringsavdraget omfattade samtiiga rörelsedrivande
företag samt jordbruks- och skogsbruksföretag. Bestämmelserna kom i enUghet
härmed att gälla investeringar i nya maskiner och andra döda inventarier
avsedda för stadigvarande bruk i rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Som fömtsättning
för rätt till avdrag gällde att inventarierna anskaffades under år 1971 eller
beställdes under år 1971 för leverans efter årets utgång, dock senast före
utgången av år 1973.
I prop. 1971: 140 (bil. 5) föreslogs som ett led i en rad
olika konjunkturslimulerande åtgärder en höjning av det särskUda investeringsavdraget
från 10 o/o till 20 »/o för maskinanskaffningar under år 1971. Samtidigt
föreslogs att ett motsvarande 20-procentigt invesleringsavdrag skulle medges
även för inventarieanskaffningar under år 1972. Förslaget i denna del innebar
att avdrag skall medges, om anskaffning av inventarier sker under år 1972
eller, i fråga om beställningar, om leverans sker före utgången av år 1974.
Vid behandlingen av prop. 1971: 140 under höstriksdagen
tog skatteutskottet i yttrande till finansutskottet upp en fråga om
investeringsavdrag för begagnade inventarier (SkU 1971: 2 y s. 3). I anledning
av en till skatteutskottet ingiven skrivelse från ett svenskt industriföretag framhöll
utskottet att avsikten med det särskilda investeringsavdraget i första hand var
alt stimulera investeringar som medförde en förbättring och
Prop. 1972: 20 6
utbyggnad
av produktionsapparaten inom näringslivet. Stimulansen hade därför inriktats
på anskaffning av nya maskiner och inventarier. Som närmare framgick av
skrivelsen förelåg emellertid enligt skatteutskottet fall, där det kan vara
berättigat att medge investeringsavdrag även vid anskaffning av obetydligt
begagnade maskiner. Som förutsättning borde dock gälla att investeringen
medförde en förbättring eller utökning av produktionen. Skatteutskottet
förordade att riksskatteverket, när särskilda skäl föreligger, skall kunna
medge rätt till särskilt investerings-avdrag även vid anskaffning av begagnade
inventarier. På hemställan av finansutskottet antog riksdagen de i prop. 1971:
140 föreslagna ändrade bestämmelsema om särskilt investeringsavdrag med det av
skatteutskottet förordade tUlägget angående viss dispensrätt för riksskatteverket
(FiU 1971: 47, rskr 1971: 293, SFS 1971: 923). I anslutning härtiU kan nämnas
att riksskatteverket utfärdat anvisning om investeringsavdrag för vissa
traktorer som varit uthyrda för militärt bruk.
I
en till finansdepartementet ingiven skrivelse har Sveriges redareförening
anfört bl. a. följande. På grund av de speciella förhållandena inom
rederinäringen kommer denna näringsgren att inte annat än i undantagsfall
kunna utnyttja rätten till särskilt invesleringsavdrag. De svenska varven — som
svarar för ca 80 "/o av de svenska rederiernas beställningar — kan
nämligen inte teckna nya fartygskontrakt för leverans förrän tidigast under
senare delen av år 1974. För att rederinäringen skall få samma skattelättnader
som det övriga näringslivet bör rederier tillförsäkras rätt till
investeringsavdrag för fartyg som anskaffas under år 1971 oavsett leveranstiden
eller i varje fall för leverans före utgången av år 1975. På grund av den
ogynnsamma utvecklingen på fraktmarknaderna för fartyg under år 1971 har
rederierna under senaste tiden varit mycket återhållsamma med tecknande av
nybyggnadskontrakt. Orderingången till de svenska varven under år 1971 har
därför varit obetydUg, varför åtgärder som stimulerar rederierna tUl nya fartygsbeställningar
är önskvärda även för varvsindustrin. En förlängning av kontraktstiden för
fartygsbeställningar skulle stimulera investeringsviljan inom en näringsgren
som är av stor betydelse för balansen i utrikeshandeln och även tillföra den
ur sysselsättningssynpunkt viktiga varvsindustrin nya arbetstillfäUen.
Redareföreningen hemställer därför, att fysisk eller juridisk person, som
driver rederirörelse, får åtnjuta investeringsavdrag för fartyg, som beställs
under år 1971 oavsett leveranstidens längd eller i vart fall om leverans sker
före utgången av år 1975.
Med
anledning av redareföreningens skrivelse vill jag till en början erinra om de
temporärt gällande bestämmelser om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för
avskrivning på fartygskontrakt som tillkom år 1966 (prop. 1966: 88, BeU 1966:
37, rskr 1966: 225, SFS 1966: 172). Avdrag för avskrivning på det ej fullgjorda
köpekontraktet får åtnjutas
Prop.
1972: 20 7
med
högst 30 o/o av det avtalade priset. Som förutsättning för avdrag gäller att
skriftligt avtal slutits om leverans av fartyg om minst 20 registerton samt
att fartyget är avsett för stadigvarande bruk i rederirörelse eller
yrkesmässigt fiske. Lagstiftningen, som initierades av en framställning från
Sveriges redareförening, motiverades främst av utvecklingen inom sjöfarten mot
allt större och mer kapitalkrävande fartyg samt de subventioner och lättnader
som beviljades rederinäringen i många länder. Som jag nyss antytt är
bestämmelserna tidsbegränsade och gäller t. o. m. taxeringen år 1974. Om
bestämmelserna bör gälla även därefter får bedömas med hänsyn till utvecklingen
inom sjöfartsnäringen. Detsamma gäller de tiUäggsbestämmelser som infördes år
1969, varigenom luftfartsföretag fr. o. m. 1969 års taxering fått samma
möjlighet som rederiföretag tUl avdrag för avskrivning på ej fullgjorda
köpekontrakt avseende luftfartyg (prop. 1969: 130, BeU 1969: 62, rskr 1969:
332, SFS 1969: 631). Rätten till kontraktsavskrivning på fartyg och luftfartyg
innebär. att den första tidens avskrivning på det levererade fartyget tidigareläggs.
Dessa inventarier får således vid taxeringen avskrivas något snabbare än andra
maskiner och inventarier.
Som
jag tidigare framhållit är syftet med det 20-procentiga särskUda investeringsavdraget
att stimulera företagen tiU ökade investeringar i maskiner och inventarier
under åren 1971 och 1972. Avdragsrätt föreligger även för inventarier som bestäUts
under åren 1971 och 1972 för leverans senast vid utgången av år 1973 resp. år
1974. Den tidsbegränsning som sålunda gäller i fråga om leveransbeställningar
får anses följa av lagstiftningens syfte att påverka näringslivets investeringsaktivitet
i rådande konjunkturläge. Emellertid kan det, som framgår av redareföreningens
skrivelse i någon bransch förekomma investeringar av sådan storleksordning
att, om beställning görs under åren 1971 eller 1972, inventarierna inte kan
levereras före utgången av resp. tidsfrister. Enligt min mening kan sådana
investeringar ändå ha en stimulanseffekt, som är önskvärd. I vad mån en mera
långsiktig investering kan beräknas ge en sådan effekt, kräver emellertid en
bedömning från fall till faU. Jag förordar således att Kungl. Maj:t, när synnerliga
skäl föreligger, får medge en rätt till särskilt investeringsavdrag för sådana
inventarier, som beställts under år 1971 eller beställs år 1972 även om
leveransen beräknas ske efter de föreskrivna tidsfristerna. Synnerliga skäl, som
kan motivera en rätt till särskilt investeringsavdrag, får i första hand anses
föreligga om investeringen är av betydande storleksordning och kan beräknas
åstadkomma väsentiig stimulanseffekt.
Jag
vUl i detta sammanhang också ta upp en fråga som rör inkomstberäkningen för
den förvärvskälla, vari särskilt investeringsavdrag åtnjuts. Om underskott
uppkommer vid inkomstberäkningen för statiig inkomstskatt, torde underskottet
även till den del det avser särskilt in-
Prop. 1972: 20 8
vesteringsavdrag,
få dras av från sammanlagda beloppet av inkomsterna från övriga förvärvskällor eiUigt
bestämmelsema i 4 § förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.
Överstiger underskottet i förvärvskällan och vissa övriga allmänna avdrag inkomstema
av de andra förvärvskällorna, torde avdrag för förlusten kunna åtnjutas under
de därpå följande sex taxeringsåren enligt bestämmelserna i förordningen (1960:
63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst.
Enligt
vad jag inhämtat från företagsskatteberedningen, som enligt sina direktiv har
att göra en översyn av företagsbeskattningen, har beredningen i sitt arbete
haft anledning alt särskilt uppmärksamma en del verkningar av gällande
bestämmelser om avskrivning på fartygskontrakt, som ej torde ha avsells vid
lagstiftningens tillkomst. Gällande avskrivningsregler för inventarier m. m.
samt de särskilda kontraktsavskriv-ningsreglerna, som gäller för rederirörelse
i allmänhet och således även delägare i partrederi, har på senare tid kommit
att i ökad omfattning utnyttjas av skattskyldiga, ofta utan egentiig
anknytning till rederinäringen, i syfte att uppnå förmåner vid beskattningen.
För aUmänheten har på senaste tiden också presenterats erbjudanden om andelar
i kommanditbolag, som avser att driva flygcharterverksamhet med egna plan.
Delägarna har förespeglats stora skattemässiga fördelar och konstmktionen har
beskrivits som snarlik partrederierna. Genom att utnyttja avskrivningsreglerna kan
stora underskott komma att redovisas, som delägare i partrederi och
kommanditbolag får dra av vid taxeringen. Dessa underskott kan alltså kvittas
mot inkomster av tjänst, kapital e. d. Företagsskatteberedningen avser att
behandla dessa frågor med förtur.
Som
jag tidigare framhållit har det särskilda investeringsavdraget haft till syfte
att stimulera företagen till ökade investeringar. Enligt min mening bör därför
inte invesleringsavdraget kunna utnyttjas så att fysiska personer kan avräkna
detta mot inkomster i förvärvskällorna tjänst, annan fastighet, kapital eller
tillfällig förvärvsverksamhet. Avdraget är avsett att åtnjutas i den
förvärvskälla där investeringen görs och bör inte kunna användas att nedbringa
annan inkomst så att effekten av progressiviteten i beskattningen minskas. Med
hänsyn härtill bör investeringsavdrag medges fysisk person vid
inkomstberäkningen med högst det belopp som svarar mot skUlnaden mellan
bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan. Kan den skattskyldige i
enlighet härmed inte till fullo utnyttja avdraget vid taxeringen bör han vara
berättigad dra av återstoden från inkomst av förvärvskällan under de sex
närmast följande taxeringsåren, dvs. under samma period som gäller för förluslutjäm-ning
i allmänhet. Jag föreslår således ett tillägg till bestämmelserna i 1 §
förordningen (1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statiig
inkomstskatt i enlighet med vad jag nu anfört.
Slutligen
vill jag ta upp en fråga, som rör den av riksdagen införda
Prop. 1972: 20 9
bestämmelsen
om möjlighet för riksskatteverket att medge investeringsavdrag även vid
anskaffning av begagnade inventarier om särskilda skäl föreligger.
Riksskatteverket har i några andra sammanhang fått möjlighet att dispensera
från gällande bestämmelser i skatteförfattningar. Verkets beslut i sådana
ärenden får regelmässigt inte överklagas. Jag anser att talan inte heller bör
få föras mot riksskatteverkets beslut i fråga om begagnade inventarier. En
regel härom bör lämpligen tas in i 3 § förordningen om särskilt
investeringsavdrag.
De
av mig föreslagna ändringarna i bestämmelserna om särskilt investeringsavdrag
bör träda i kraft snarast möjligt. Den nya bestämmelsen om investeringsavdrag
vid inkomstberäkning för fysisk person bör enligt min mening tillämpas första
gången vid 1972 års taxering. När det gäller dispensansökningar om begagnade
inventarier innebär förslaget att talan inte får föras mot riksskatteverkets
efter ikraftträdandet meddelade beslut, oavsett när ansökningen inkommit till
verket.
Hemställan
Under
åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att antaga inom
finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring i förordningen
(1971: 50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig
inkomstskatt.
Med
bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR, STHLM 1 972 72011 2