Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag tillförordning om annonsskatt

Proposition 1971:28

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1971           Prop. 1971: 28

Nr 28

Kungl. Majrts proposition till riksdagen med förslag tiU förordning om annonsskatt; given Stockholnis slott den 19 februari 1971.

Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av bUagda utdrag av statsrådsprotokollet över fuiansärenden, föreslå riksdagen atl bifalla del förslag, om vars avlåtande föredragande departemenlschefen hemslälll.

GUSTAF ADOLF

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, atl skalt fr. o. m. den 1 juli 1971 skall utgå på annonser i dagstidningar och andra periodiska publikationer. Enligt förslagel skall skallen ulgå på priset för införandet av annons exklusive skalt och utgöra 6 "/o för annons i dagstidning och 10 o/o för annons i annan periodisk publikation. Skatten skall uppbäras och redovisas av ägaren av publikation i vilken annonser införs. Vidare föreslås, att vid redovisningen för skatten, avdrag får göras från de skattepliktiga annonsintäkterna med 3 milj. kr. för år. Skall behöver alltså inle redovisas för en publikation där annonsintäkterna ej överstiger 3 milj. kr. Skallen beräknas tillföra staten ca 48 milj. kr. under budgetåret 1971/72.

1    Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 28

Prop. 1971: 28

Förslag till

Förordning om annonsskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 § Annonsskalt erlägges enligt denna förordning lill staten för upplå
telse mot vederlag av utrymme för återgivning av text eller, bild (an
nons) i allmän nyhetstidning eller annan periodisk publikation som ges
ul inom landet eller i bilaga till sådan publikation.

Med allmän nyhetstidning avses i denna förordning publikation av dagspresskaraklär som normalt kommer ul med minst elt nummer varje vecka och med annan periodisk publikation, sådan publikation som enligt ulgivningsplan kommer ut med normall minst fyra nummer om året.

2    §    Riksskatteverket är beskattningsmyndighet för annonsskalt.

3    § Skallskyldig är ägaren lill yrkesmässigt utgiven publikation som avses i 1 §.

Skattskyldighet föreligger icke för den som ger ut sådan periodisk publikation som är undantagen från skatteplikt enligt 8 § 6 eller 7 förordningen (1968: 430) om mervärdeskall eller som ges ul på främmande språk för spridning enbart utomlands.

4 § Skattskyldighet inträder när vederlag inflyter kontant eller på an
nat sätt kommer den skaltskyldige liU godo.

Riksskatteverket kan efter ansökan besluta atl skattskyldigheten skall inträda redan när fordran uppkommer.

5    § Annonsskalt utgår för annons i allmän nyhetstidning med 6 procent av beskattningsvärdet och för annan annons med 10 procent av beskattningsvärdet.

6    § Beskattningsvärdet utgöres av vederlaget med undantag av annons-skatt och annan statlig skatt eller avgift.

Med vederlag avses, när skallskyldighet inträder enligt 4 § första stycket, den likvid som erhålles kontant eller som i annan form kommer den skallskyldige tUl godo och, när skattskyldighet inträder enligt 4 § andra stycket, det avtalade priset, däri inräknat avtalade pristillägg, enligt faktura eller annan handling. Från vederlaget får icke avräknas s. k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning i efterhand inom viss lid. Utställes växel eller annat skuldebrev för betalningen, utgöres beskattningsvärdet av belopp enligt sådan handling med lUlägg av vederlag som därutöver kommit den skaltskyldige till godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering av sådant skuldebrev.

Utgår gemensamt vederlag för införande av annons och annan prestation, bestämmes beskattningsvärdet genom uppdelning av vederlaget efter vad som är skäligt.

Prop. 1971: 28                                                          3

7 § Redovisning för annonsskall sker för bestämda redovisningsperio
der. Särskild redovisning skall ske för varje publikation. Riksskattever
ket kan besluta alt den som äger två eller flera pubUkationer får lämna
gemensam redovisning för dem.

Redovisningsskyldighet föreligger icke i fråga om publikation vars annonser har ett sammanlagt beskattningsvärde som ej överstiger 3 miljoner kronor för kalenderår eller, i fråga om publikation som ej kommit ut under helt kalenderår, motsvarande belopp för den lid publikationen kommit ut under kalenderåret.

8    § Vederlag hänföres till den redovisningsperiod då vederlaget erhål lits eller, i fall då beslut enligt 4 § andra stycket meddelats, fordran uppkommit.

9    § Lämnas återbäring, bonus eller annan förmån, som icke utgör s. k. villkorlig rabatt, i efterhand och avser förmånen annons för vilken skattskyldighet inträtt, får avdrag för den del av den 'tidigare redovisade skatten som belöpt på förmånen göras i den ordning som gäller för den skallskyldiges redovisning för annonsskall. Avser förmånen annons för vilken skattskyldighet inträtt under tidigare kalenderår, får avdraget dock ej överstiga beloppet av den skall som den skaltskyldige erlagt eller haft all erlägga för del tidigare året.

Uppkommer förlust på fordran för vilken annonsskall redovisats, äger bestämmelserna i första stycket motsvarande tillämpning. Har avdrag för skatt på sådan fordran gjorts och inflyter betalning därefter, skaU redovisning åter lämnas för den skall som belöper på betalningen.

10 § Skatlskyldig, som ej är undantagen från redovisningsskyldighet
enligt 7 § andra stycket, skall anmäla sig för registrering hos riksskatte
verket senast två veckor innan verksamhet som medför skattskyldighet
börjar eUer övertages. Anmälan göres på blankett enligt fastställt for
mulär. Vid ändring i förhållande som upplagils i anmälningshandling
skall riksskatteverket underrättas inom två veckor.

Om verkställd registrering utfärdar riksskatteverket särskilt bevis som sändes lUl den skaltskyldige.

För alt avgöra om skattskyldighet föreligger kan riksskatteverket infordra uppgift från ägare av publikation som icke anmält sig för registrering.

11     § Underlåter någon atl i behörig ordning göra anmälan eller lämna underrättelse eller uppgift enligt 10 §, kan riksskatteverket förelägga honom att vid vite fullgöra sin skyldighet.

12     § Skatlskyldig, som ej är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 7 § andra stycket, skall ulan anmaning lämna deklaration rörande det sammanlagda beskattningsvärdet av annonser (den skattepliktiga omsättningen) för varje redovisningsperiod under vilken publikation utgivits. Varje redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioderna är januari och febmari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober saml november och december. När särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket för viss skatlskyldig besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara hdl kalenderår.

Prop. 1971: 28 4

13 § I deklaration enligt 12 § får skattskyldig göra avdrag från den
skattepliktiga omsättningen för varje självständig publikation med 3 mil
joner kronor för kalenderår eUer, när redovisningsperiod omfattar två
kalendermånader, med 500 000 kronor för varje redovisningsperiod. För
publikation som ej kommit ul under helt kalenderår, får avdrag göras
med så stor del av beloppet för helt år som motsvarar den tid publika
tionen kommit ut under året.

Kan skatlskyldig i deklaration för redovisningsperiod om två månader ej tillgodogöra sig fullt avdrag enligt första stycket, får del återstående beloppet dragas av i deklaration som lämnas för senare redovisningsperiod under samma kalenderår.

14    § Har skatlskyldig för ett kalenderår erlagt annonsskalt med högre belopp än som belöper på skUlnaden mellan den skattepliktiga omsättningen under kalenderåret och avdrag enligt 13 §, återbetalar riksskatteverket det överskjutande skallebdoppel.

15    § Deklaration enligt 12 § skall lämnas till riksskatteverket senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Om synnerliga skäl föreligger, kan riksskatteverket raedge all skatlskyldig får lämna deklaration senare än som nämnts nyss

16    § Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning äger motsvarande tillämpning på annonsskalt. Bestämmelserna i näranda förordning om kontroll hos skallskyldig äger därvid tillämpning även på annonsör och förmedlare av annonser.

17    § Närmare föreskrifter för redovisningen meddelas av riksskatteverket.

1.    Denna förordning träder i krafl den 1 juli 1971 och gäller annonser för vilka skattskyldighet enligt 4 § inträder den 1 juli 1971 eller senare. Förordningen gäller dock icke annons som införts i publikation som utgivits före den 1 juli 1971.

2.    Den som kan antagas vara skatlskyldig enUgt denna förordning från och med den 1 juli 1971 skall senast den 1 juni 1971 anmäla sig för registrering hos riksskatteverket.

För att avgöra om anmälningsskyldighet föreligger kan riksskatteverket före den 1 juli 1971 infordra uppgift från den som kan antagas bli skatlskyldig men som ej anmält sig för registrering.

I fråga om anmälan enligt första stycket och uppgift enligt andra styckel gäller 11 §.

3.   Ytterligare föreskrifter som behövs för denna förordnings ikraft
trädande meddelas av Konungen.

Prop. 1971: 28

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 februari 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om skatt på annonser och anför.

Inledning

I finansplanen till årets stalsverksproposilion har jag anmält, all jag ämnade lägga fram förslag om en skatt på annonsering i tidningar och andra publikationer för att därigenom i första hand skapa utrymme för en Ukaledes i finansplanen aviserad utbyggnad av stödet till dagspressen och av den statliga informationsverksamheten. Innan jag presenterar förslaget lill denna, som jag i del följande benämner annonsskalt, vill jag anlägga några allmänna synpunkter på frågan.

Först vill jag erinra om all reklamulredningen sedan en lid tUlbaka behandlar frågan om en allmän avgiftsbeläggning av reklamen och atl den räknar med all arbetet skall kunna slutföras under delta år. Man kan sålunda utgå från att reklamutredningens betänkande kommer att innehålla förslag om en allmän reklampålaga. Mol denna bakgrund kan den i det följande förordade annonsskallen ses som inledningen lUl en kommande generell beskattning av reklam eller som en provisorisk åtgärd i avvaktan på införandet av en sådan beskattning. Del finns anledning all här även framhålla att utredningen inle skall anse sig vara bunden av den av mig i del följande förordade utformningen av annonsskatten. Det bör stå utredningen fritt atl söka andra lösningar för en annonsbeskaltning inom ramen för en generell avgifts- eller skatle-beläggning av reklam.

Nu antydda framtidsperspektiv förtar enligt min mening väsentligt styrkan i den kritik mol annonsskatlen, som tagit sikte på att en sådan skalt träffar endast en form av reklam medan andra reklamformer går fria och därmed gynnas på annonsreklamens bekostnad. Detta skulle i

Prop. 1971: 28                                                          6

första hand gå ut över utgivarna av annonsorganen, dvs. tidningsföretagen. Man menar alt dessa och då speciellt utgivarna av s. k. andratidningar på en ort har att räkna med en så kraftig nedgång i annonsintäkterna alt följden blir en försämrad ekonomisk situation även med beaktande av den aviserade utbyggnaden av presstödet.

Av uttalanden i finansplanen framgår, alt frågan gäller en skatt på införande av annonser i tidningar och andra publikationer. Det rör sig således om en omsätlningsskall som skall tas ut av annonsörerna genom tillägg på priserna i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om annan indirekt beskattning. För alt bedöma frågan om effekterna av en sådan annonsskalt är del av intresse atl studera utvecklingen av annonspriserna under 1960-lalel. Enligt en av pris- och karldlnämn-den verkställd undersökning av annonsprisutvecklingen i dags- och veckopressen steg dagspressens annonspriser mellan åren 1959 och 1968 raed i genomsnitt drygt 80 "/o. Tas hänsyn även till upplageutvecklingen steg priserna (de s. k. mUlemillimeterprisema) med i genomsnitt omkring 50 o/o. Undersökningen visar en ännu större prisuppgång för annonser i veckopressen. Som jämförelse kan nämnas att parliprisindex för samraa period visar en uppgång med ca 25 "/o och konsumentprisindex med ca 40 o/o. Beträffande sistnämnda index är då alt märka, alt den allmänna varuskatten infördes under perioden och utgick med 10 o/o vid periodens slut. Vidare kan konstateras all annonsvolymen ökat under perioden vUket bidragit tUl en ytterligare ökning av annonsintäk-tema. TUl belysande därav kan nämnas atl dagspressens totala annonsintäkter under perioden 1961—1967 ökade med 83 o/q.

Även om de i den allmänna debatten befarade verkningarna för dagstidningarna av annonsskallen ler sig överdrivna mot bakgrund av vad nu anförts, finns del enligt min mening fog för all la särskild hänsyn till de små tidningarna vid utformningen av skatleförslaget. Den lösning som jag därvid funnit lämplig går i princip ul på en reducering av den skatt som skall inlevereras lill staten genom en relativt generöst tilltagen och generell avdragsrätl. Lösningen innebär alt annonsintäkter upp till 3 milj. kr. per publikation och år får frånräknas vid skatteredovisningen. Understiger annonsintäkterna della gränsvärde skall ingen skall redovisas till staten. Härutöver har under propositionens utarbetande befunnits skäl lUl en ytterligare modifiering. Den innebär all den i finansplanen förutskickade skattesatsen 10 o/o skall gälla endast för annonser i andra periodiska publikationer än allmänna nyhetstidningar. För annonser i dagspressen skall enligt förslagel skallesatsen utgöra 6 o/o. Med nu antydd utformning beräknas skatten för budgetåret 1971/72 ge en inläkt av 48 milj. kr. eller lika mycket som krävs för finansieringen av det utvidgade presstödet och för den utökade statiiga informationsverksamheten.

Prop. 1971: 28

Skatteförslaget

En beskattning av annonsering sker redan inom mervärdeskattens ram. Av denna skalls allmänna konstruktion följer dock all en effektiv beskattning endast träffar annan annonsering än sådan som sker av skatlskyldig till mervärdeskatt. Genom den i mervärdeskattesystemel inbyggda rätten lill avdrag för skatt på varor och tjänster för skattepliktig verksamhet är förelagens annonsering i praktiken skattefri.

En annonsbeskaltning i del nu aktuella syftet skulle kunna åstadkommas inom mervärdeskattens ram genom alt slopa rälten lill avdrag för s. k. ingående mervärdeskall på annonser. Jag har dock avvisat tanken på en sådan lösning, som inte endast avviker från de allmänna principerna för mervärdeskatten utan dessutom skulle medföra betydande tillämpnings- och kontrollproblem. Med hänsyn härtill förordar jag alt annonsskatlen utformas som en frislående skatt efter mönster från punktskalteområdel.

Annons kan i della sammanhang definieras som text eller bild som för uppdragsgivares, dvs. annonsörs räkning införs eller publiceras i tidning eller annan publikation mot vederlag. Publiceringen av en annons är därvid all betrakta som upplåtelse av utrymme i den publikation, i vilken annonsen införs eller återges. För denna publicering betingar sig ägaren lUl annonsorganet i allmänhet ersättning enligt fastställd annonstaxa.

Under nu nämnda defuiition av begreppet annons faller inte endast reklamannonser, platsannonser och olika slag av privata annonser ulan även offentliga meddelanden, kungörelser o. d., som tas in i en publikation mol vederlag. Enligt min mening bör annonsskallen i skatteplikts-hänseende ges en generell räckvidd utan några inskränkningar med hänsyn lill innehållet i eller syftet med en annons. Några sådana inskränkningar ingår inte heller i skatleförslaget.

Annonsering sker även på annat sätt än i tryckta publikationer. Ett exempel härpå är återgivning av text i s. k. Ijuslidningar. Sådana finns i elt mindre antal i Sverige, men de har enligt min mening så speciell karaktär alt de bör ställas utanför den nu aktuella annonsskatten. SärskUda platser och anordningar för uppsättande av affischer o. d. benämns ibland annonsplatser och upplåtelser av sådana platser skulle därför också kunna hänföras liU annonsering. Detta skuUe emellertid betyda atl skatten skulle få en omfattning som saknar en klar och entydig avgränsning från andra former av reklam. Av skattetekniska skäl och med hänsyn tiU vad jag tidigare anfört om en allmän reklambeskattning förordar jag all den nu aktuella skatten begränsas tiU annonsering i dagstidningar och andra periodiska publikationer. Med periodisk publikation bör här förstås sådan publikation som enligt utgivnings-

Prop. 1971: 28                                                          8

plan normalt utkommer med minst fyra nummer om året och med dagstidning sådan allmän nyhetstidning av dagspresskaraklär som kommer ut normall med minst elt nummer varje vecka. Till publikation bör hänföras även bUagor lill denna. Skallen bör således omfatta annonser både i själva publikationen och i medföljande bUagor. Jag är medveten om alt annonsering sker även i andra tryckta publikationer, men även denna annonsering bör vid den förordade utformningen i övrigt av skatten kunna utelämnas i avvaktan på ställningstagandet till en allmän reklambeskaltning på grundval av reklamutredningens förslag.

Annonsör kan själv svara för utformningen av en annons och han kan också själv träffa avtal med ägaren lill annonsorganet om publiceringen av annonsen. En annonsör kan emellertid också anlita en annonsbyrå eller ett reklamföretag för utformningen av en annons och del anlitade företaget kan även få i uppdrag atl ombesörja publiceringen. I betydande utsträckning sker publicering av annonser genom förmedling av annonsbyrå eUer ackvisilör, som för sin medverkan uppbär ersättning av organet i form av provision eller rabatt på det enligt annonstaxan utgående priset för annonsen.

Av vad nu anförts framgår atl en annons utgör slutresultatet av flera olika insatser, som var för sig kan medföra särskilda kostnader för annonsören. Härunder faller utformning av en annons, förmedling av publiceringen av en annons, inbegripet s. k. annonsackvisition, och slutligen själva publiceringen eller upplåtelsen av utrymme för annonsens publicering i annonsorganet. Av dessa insatser är publiceringen gemensam för all annonsering. För publiceringen utgår dessutom normall ell särskilt vederlag enligt fastställd taxa, som gäller oberoende av hur annonsen kommit lill. En skatt enbart på vederlagen för eller omsättningen av publiceringen av annonser ligger med hänsyn härtill nära till hands. En sådan skall erbjuder dessutom praktiska fördelar framför en beskattning även av prestationer eller insatser som föregått själva publiceringen av en annons. Jag förordar därför, att annonsskatlen utformas som en skalt på enbart annonsinföring eller med andra ord upplåtelse av utrymme för återgivning av text eUer bUd i tidningar och andra periodiska pubUkationer. Skatten skall därvid utgå på vederlagen för verkställd annonsinföring med ägarna lill annonsorganen som skattskyldiga. Som jag tidigare framhållit innebär detta, alt annonsskatlen får formen av en omsättningsskatt i utgivardedel och med en konstruktion i övrigt i nära överensstämmelse med andra nu utgående indirekta s. k. punktskatter och dessutom med mervärdeskatten. I enlighet härmed förordar jag alt skallen ges följande utformning.

Skallskyldig till annonsskatt skall vara ägaren lill varje inom landet yrkesmässigt utgiven tidning eller annan periodisk publikation i vilken annonser införs. Annonsintäkterna utgör den skattepliktiga omsättningen eller skatteunderlaget och skatten  därpå skall erläggas tUl staten

Prop. 1971: 28                                                         9

fortlöpande på grundval av särskilda deklarationer för bestämda redovisningsperioder. Denna ordning överensstämmer med konstruktionen av skatter inom punklskalleområdet och med vad som gäller för mervärdeskallen.

Som tidigare nämnts omfattar mervärdeskatten även annonsering. Sådan skatt utgår på annonsering i dagstidningar och vidare i andra skattepliktiga publikationer. I fråga om vissa från skatteplikt undantagna publikationer gäller alt även annonsering i sådan publikation är undantagen. I enlighet härmed utgår inte mervärdeskatt på annonser i medierasblad, t. ex. fackförbundens tidningar, eller i sådana periodiska publikationer sora väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte atl verka för religiöst, nyklerhetsfrämjande, politiskt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade medlemmar. Ej heller utgår mervärdeskatt på annonser i personaltidningar, program eller kalaloger som säljs eller utlämnas av utgivare som ej är skatlskyldig till mervärdeskatt.

En utformning av annonsskatlen enligt de förordade allmänna riktlinjerna innebär, att skattskyldigheten lill denna skall kommer alt åvila sådana personer och företag som även är skattskyldiga till mervärdeskall. Delta förhållande förtjänar särskilt beaktande vid utformningen av annonsskatlen. Väsentliga praktiska fördelar bör enligt min mening kunna uppnås inte minst för de skattskyldiga, om annonsskatten beträffande skattskyldighet, skatteberäkning, skalteredovisning m. m. så myckel som möjligt utformas i överensslämraelse med vad som allmänt gäller i mervärdeskattehänseende.

I enlighet härmed förordar jag atl vad som gäller för mervärdeskatten i fråga om registreringsplikl för skattskyldiga, skallskyldighetens inträde och skatleredovisning skall gälla för annonsskatlen. Jag förordar även all mervärdeskattens bestämmelser i fråga om beskattningsvärdet skall gälla med i sak endast den skillnaden, atl i nämnda värde inle skall inräknas beloppet av annonsskallen eUer annan statlig skatt eUer avgift.

Vad jag nu sagl innebär alt skattskyldighet enligt förslaget inträder när betalning för införd annons inflyter kontant eller på annat sätt kommer den skaltskyldige till godo. Efter ansökan bör dock skallskyldig kunna få redovisa skatt redan när fordran uppkommer enligt faktureringen. Härigenom kan skatlskyldig välja samma redovisningsmetod för annonsskallen som han tillämpar för mervärdeskatten.

Som redan nämnts förordar jag alt skatten skall ulgå med 6 o/o för annonser i dagspressen och med 10 o/o för andra skattepliktiga annonser. Beskattningsvärdet, dvs. det värde på vilket skallen skall beräknas, föreslås utgöras av vederlaget för annonsinföringen exklusive bl. a. annonsskatt och mervärdeskall. Rabatt som direkt avgår från likviden skall inte inräknas i beskattningsvärdet. Del är med andra ord det netto-

Prop. 1971: 28 10

belopp som den skallskyldige faktiskt erhåller, exklusive skatt, som beskattas. Vid redovisning av skall på grundval av utfärdade fakturor eller motsvarande handlingar föreslås att beskattningsvärdet skall utgöras av det avtalade priset enligt sådan handling, inräknat varje form av pristillägg som avtalats. Utställs växel eller annat skuldebrev för betalningen kommer beskattningsvärdet atl beslå av belopp enligt sådan handling med tillägg för kontant betalning som eventuellt erläggs därutöver. Samma bestämmelser gäller för mervärdeskatten. I enlighet härmed föreslås också, alt s. k. vUlkorliga rabatter skall ingå i beskattningsvärdet och alt avdrag i redovisning för annonsskatt inte får göras för diskonto som avgår vid diskontering av kundväxel eller annat skuldebrev. Den rält som i mervärdeskattehänseende föreligger för justering av tidigare redovisad skatt för återbäring, bonus eller annan rabatt som utges i efterhand och för kundförluster föreslås också få en motsvarighet i fråga om annonsskallen. SjälvfaUet bör denna raöjlighet till efter-handsjustering föreligga endast ora den utgivna förmånen eller uppkomna förlusten hänför sig tUl annonsinförande för vilket skatt utgått. Utges förmånen eller uppkommer förlusten under det kalenderår då skattskyldighet inträtt för annonsinförandet, behövs ingen ytterligare begränsning av avdragsrätlen. Om förmånen däremot utges eller förlusten uppkommer under ett senare kalenderår, bör avdrag medges endast i den mån skalt erlagls eller bort erläggas för del tidigare året.

I likhet med vad som gäller inte endasl i fråga om mervärdeskallen ulan också beträffande nu utgående punktskatter föreslås en registreringsplikl för de skattskyldiga. Anmälan om registrering skaU göras lill beskattningsmyndigheten senast två veckor innan skattskyldighet inträder och över verkställd registrering skall särskilt bevis ulfärdas. Även registreringsbestämmelserna föreslås utformade i enlighet med motsvarande bestämmelser för mervärdeskallen.

Delsamma gäller i fråga om redovisningsförfarandet. Enligt huvudregeln skall skatt redovisas på grundval av deklaration för redovisningsperioder om två kalendermånader (januari—februari, mars—aprU osv.). Skattskyldiga som har en begränsad skattepliktig omsättning skall dock kunna få tillstånd alt redovisa skall för helt kalenderår. Det ankoramer på riksskatteverket alt meddela beslut härom. Bedömningen av redovisningsperiodernas längd bör göras med utgångspunkt från storleken av den skall sora den skaltskyldige har atl erlägga för ell kalenderår, dvs. annonsskatlen efter del skatteavdrag jag tidigare nämnl. Bedömningen bör enUgt min mening vara relativt generös. Därigenom kan man i stort undvika, att en skatlskyldig får betala skalt för någon löpande redovisningsperiod trots att-den totala skatten för helt år i efterhand visar sig understiga del skalleavdrag som får göras. En sådan generös bedömning minskar dessutom kraftigt behovet av andra redovisningsperioder än två kalendermånader och helt kalenderår. Jag fö-

Prop. 1971:28                                                         11

reslår därför ingen motsvarighet lill mervärdeskattens fyramånaders-och halvårsperioder.

Deklaration skall enligt förslaget lämnas tUl beskattningsmyndigheten senast den femte dagen i andra månaden efter utgången av den period som deklarationen avser och samma dag förfaller upplupen skatt enligt deklarationen till betalning. Betalningen sker genom insättning på särskUt postgirokonto varvid deklarationsblanketten vederbörligen ifylld och undertecknad samtidigt tjänar som poslgiroinbetalningskort. Med denna utformning av bestämmelserna får den skaltskyldige möjlighet alt redovisa annonsskalt i samma ordning som mervärdeskatt och båda redovisningarna kan ske väsentligen på grundval av samma underlag. Enligt min uppfattning bör denna långtgående anknytning av bestämmelserna för annonsskallen till vad som gäUer för mervärdeskatten i hög grad underlätta skattens praktiska tiUämpning.

Jag återkommer nu tUl tidigare omnämnda avdrag, eftersom dessa kan få viss betydelse för redovisningen av annonsskatt i det enskUda fallet. Avsikten är all skatlskyldig vid redovisningen av annonsskall skall ha rätt alt göra avdrag med visst belopp från den skattepliktiga omsättningen under perioden. Till staten inbetalas endasl skallen som belöper på omsättningen efter della avdrag. För all uppnå den avsedda verkan fuUt ut bör, som redan antytts, avdraget bestämmas liU ell relativt stort belopp. Jag förordar med hänsyn härtill atl avdraget bestäms lUl 3 milj. kr. för helt år. Sådant avdrag bör ulgå för varje publikation i vUken skattepliktig annonsering förekomraer och som framstår som en självständig publikation.

Äger skatlskyldig mer än en pubUkation får frågan om del rör sig ora olika självständiga annonsorgan beslämmas med hänsyn lill förhållandena i det enskUda fallet. Formellt är varje publikation som ges ut under eget namn att anse som en självständig publikation, även om det är fråga om en s. k. avläggare, dvs. en publikation som utkommer under eget namn med delvis eget, lokalt material men som i övrigt innehåller samma material som ägarens "huvudlidning". Huvudtidning och avläggare bör betraktas som en publikation. Detsamma bör gälla andra publikationer med samma ägare om de innehåller annonser vUka i huvudsak är gemensamma och införts enligt gemensam annonslaxa. Utkommer en publikation i flera editioner under samma namn, får editionerna i annonsskatlehänseende inle betraktas som särskilda publikationer. Om flera publikationer anses utgöra en enda publikation med avseende på annonsskalt, får avdrag göras med sammanlagt högst 3 milj. kr.

Enligt nu antydda riktlinjer bör några svårigheter inle föreligga alt i det enskilda fallet avgöra frågan om rätten tUl avdrag. I mån av behov får det ankomma på beskattningsrayndigheten atl meddela kompletterande anvisningar i frågan eller alt meddela beslut i enskUda fall.

Prop. 1971: 28                                                         12

Avdraget 3 milj. kr. skall ses som ett maximibelopp anknutet lill kalenderåret. Detta innebär för det första, att avdrag inte kan utgå med större belopp än den skallepliktiga årsomsättningen, i fall då denna understiger 3 milj. kr. Vidare kan skUlnaden mellan maximibeloppet och det avdrag som åtnjutits för visst år inte överföras till nästföljande år som en outnyttjad avdragsrätl. Inle heller bör ägare tUl flera särskUda annonsorgan få större avdrag för en publikation än som svarar mot den skattepliktiga årsomsättningen för publikationen. Någon överföring av avdragsrätl från ell annonsorgan lill ett annat skall således inte kunna ske.

Beträffande den tekniska utformningen i övrigt av avdragsrätlen förordar jag, all avdrag får göras i varje skalteredovisning med maximall så stor del av årsbeloppet som svarar mol den tid varje redovisning avser. Vid redovisning av skall för perioder om två månader bör således fullt avdrag utgöra 500 000 kr. för varje självständigt annonsorgan som skattskyldigheten omfattar. Kan full avdragsrätl inle ulnylljas i en deklaration får del outnyttjade beloppet las upp som tillkommande avdrag i efterföljande deklarationer för samma kalenderår. Därmed uppnås automatiskt full avdragsrätl i skatteredovisningen under loppet av elt år. På della sätt och genom möjligheten till helärsredovisning, som jag tidigare berört, kan restitution av annonsskalt bli aktuell endasl vid kraftigt sjunkande annonsintäkter. Då, som jag tidigare anfört, bedömningen av redovisningsperiodens längd bör ske med hänsyn till avdragsrätlen, bör beskattningsmyndigheten kunna besluta om andra perioder för redovisning av annonsskalt än vad som gäller för den skaltskyldige i fråga om mervärdeskatten. Om annonsintäkterna för elt kalenderår understiger 3 mUj. kr., föreligger ingen skyldighet att utan anmaning lämna deklaration.

Rätten till avdrag med bdopp av förordad storlek torde innebära atl åtskUliga mindre, periodiskt utgivna annonsorgan i praktiken ställs utanför annonsskatlen. Med hänsyn till den nära anknytningen av annonsskallen lill vad som gäller för mervärdeskallen anser jag likväl motiverat med ett uttryckligt undantag från skattskyldighet för ägare till annonsorgan som utgör sådan periodisk publikation som enligt vad jag tidigare anfört är undantagen från mervärdeskatt. Jag finner del värdefullt atl annonsskallen även på den punkten slår i överensstämmelse med mervärdeskallen.

Utöver denna speciella inskränkning i annonsskatlen anser jag även skäl föreligga för elt särskilt undantag för annonser i publikationer på främmande språk som är avsedda atl spridas enbart utomlands. Någon begränsning i beskattningen bör inle komma i fråga beträffande annonser i publikationer som endasl till viss del har internationell spridning. Annonser som för utländsk uppdragsgivares räkning införs i publika-

Prop. 1971: 28                                                        13

tion, som ges ul och sprids här i landet, bör i princip omfattas av skallen.

Länsstyrelserna är beskatlningsmyndighet i fråga om mervärdeskatten. Denna ordning, som främst varit betingad av det stora antalet skattskyldiga till mervärdeskatt, finner jag mindre välbetänkt i fråga om annonsskatlen. Antalet redovisningsplikliga skattskyldiga kan beräknas bli högst något hundratal och även om dessa är spridda över hela landet anser jag det lämpligl med en central beskatlningsmyndighet i likhet med vad som gäller för övrig punklbeskaltning. Jag finner det därför naturligt alt riksskatteverket skall vara beskatlningsmyndighet även för annonsskallen. Härutöver förordar jag all annonsskatlen skall vara underkastad bestämmelsema i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Därmed inordnas annonsskatten i samma system som gäller för övriga punktskatter i vad avser skattekontroll, besvärsräll, påföljd m. m. Skatleförslaget har utformats i enlighet härmed.

Jag förordar all en annonsskalt med den utformning som jag nu redogjort för skall ulgå för i princip annonser som införs i publikationer fr. o. m. den 1 juli 1971.

Som jag tidigare nämnt kan annonsskatlen vid den nu förordade utformningen beräknas ge en intäkt för staten om ca 48 milj. kr. för budgetåret 1971/72.

Hemställan

Under åberopande av del anförda hemstäUer jag alt Kungl. Maj:t föreslår   riksdagen

all antaga inom finansdepartementet upprättat förslag lUl förordning om annonsskatt.

Med bifall lill vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen alt lill riksdagen skall avlålas proposilion av den lydelse bilaga till detta protokoll ulvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

MAHCUS BOKTR. STHLM 1971    7I0IS4