Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
Kungl.
Majrts proposition nr 123 år 1972 Prop. 1972:123
Nr 123
Kungl.
Maj:ts proposition tUl rUcsdagen angående godkännande av överenskommelse
mellan Sverige och Finland om avgränsning av kontinentalsockeln 1 Bottenviken,
fiottenhavet, Ålands hav och nordUgaste delen av Östersjön; given Stockholms
slott den 6 oktober 1972.
Kungl. Maj:t vUl härmed, under åberopande av
bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ulrikesdeparlementsärenden, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag om vars avlålande tUl riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ls Min alleraådigsle Konungs och
Herres frånvaro:
CARL GUSTAF
ÄLVA
MYRDAL
Propositionens
huvudsakliga innehåU
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en
överenskommelse mellan Sverige och Finland, genom vUken större delen av
kontinentalsockeln mellan Sverige och Finland avgränsas.
1
Riksdagen 1972.1 saml. Nr 123
Prop. 1972:123
Utdrag
av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 6 oktober 1972.
Närvarande:
statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,
LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Tf. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet
Myrdal, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga
om godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och Finland om avgränsning
av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordhgaste
delen av Östersjön och anför.
Enligt lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln
förstås d'ärmed havsbottnen och dess underlag inom allmänt vallenområde saml
inom del havsområde utanför Sveriges territorialgräns som Konungen bestämmer i
enlighet med Genévekonventionen den 29 aprU 1958 om kontinentalsockeln. Varje
slrandstal har ensam rätt alt utforska kontinentalsockeln liksom att
tUlgodogöra sig dess naturtillgångar enligt bestämmelserna i
Genévekonventionen som Sverige har lUlträtt (prop. 1964: 197, UU 12, rskr 400).
Utanför Sveriges sjöterritorium ulgör bottnen under
de hav som omger vårt land konlinentalsockel i Genévekonventionens mening ända
fram till de kringliggande staternas sjöterritorium. Della förhållande gÖr det
nödvändigt att avgränsa kontinentalsockeln mellan Sverige och de andra
slrandslalerna. EnUgt Genévekonventionen skall sockelgränsen i första hand
beslämmas genom överenskommelse mellan ifrågavarande stater. Sådan
överenskommelse har tidigare träffals med Norge (prop. 1968: 152, UU 14, rskr
413). Den 29 seplember 1972 undertecknades en överenskommelse mellan Sverige
och Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet,
Ålands hav och nordUgaste delen av Östersjön. Texten tUl överenskommelsen
torde få fogas som bilaga 1 till statsrådsprotokollet i detta ärende. I stället
för de finska sjökort som hör lill överenskommelsen torde som bilaga 2 lill
protokoUet få fogas en karta som utvisar gränslinjens sträckning.
Prop.
1972: 123 3
Överenskommelsen innehåller i huvudsak följande. I art. 1
slås fast alt gränslinjen i princip skall vara mittiinjen mellan de svenska och
fUiska baslinjerna. För att gränslinjen skall ha en sträckning som inte skall
vara alltför svår att bestämma, särskUt på öppna havet, har den dragils som
räta linjer mellan brytpunkterna. Linjerna ansluter sig nära till den
teoretiska mittiinjen.
Vid gränslinjens dragning har man
tagit hänsyn tUl de begränsnings-Unjer som faststäUts dels år 1811 i den efter
freden i Fredrikshamn mellan Sverige och Ryssland upprättade topografiska gränsbeskrivningen
och dels genom konventionen den 20 oktober 1921 angående Alands-öarnas
icks-befäslande och neutralisering (SÖ 1921: 26).
I art. 2—4 anges positionerna för
gränslinjens norra utgångspunkt och södra avslulningspunkl samt mellanliggande
15 brytpunkter. Äv art. 5 framgår all gränslinjen i området mellan Sverige och
Åland sammanfaller med de västra begränsningslinjerna för Ålandsöarna enligt
1921 års konvention. För att gränslinjen skulle få denna sträckning har man på
finsk sida ändrat lagen den 18 augusti 1956 om gränserna för Finlands
territorialvatten. Vid ön Flöljan sträckte sig nämligen enligt denna lag del
finska sjöterritoriet ett stycke väster om den i Ålandskonvenlionen i detta
område faslsfällda begränsningslinjen.
Positionerna för de punkter som
bestämmer gränslinjen återges enligt art. 6 på tre finska sjökort som bifogats
överenskommelsen.
Som framgår av art. 7 skall
överenskommelsen ratificeras. Den träder i kraft när de båda staterna
underrättat varandra om atl de ratificerat den.
Genom överenskommelsen har inte
hela del mellan Sverige och Finland belägna sockelområdel avgränsats. I ett
protokoll som skrevs under i samband med alt överenskommelsen undertecknades
har be-st'dmts att förhandlingar om gränslinjens vidare sträckning i Östersjön
skall upptas vid senare lidpunkl.
I protokollet behandlas vidare det
faUel alt naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag sträcker sig
på ömse sidor om gränslinjen och de tUlgångar som finns på ena sidan helt
eller delvis kan utvinnas från den andra sidan. På begäran av någon av
staterna skall förhandlingar i sådant faU upptas i syfte att bestämma hur
dessa naturtUlgångar mest effektivt skall utnyttjas och hur avkastningen skall
fördelas.
Texten tiU protokollet torde få
fogas som bilaga 3 tiU statsrådsprotokollet i della ärende.
Under åberopande av det anförda
hemstäUer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att godkänna överenskommelsen
mellan Sverige och Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken,
Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön.
Prop. 1972:123
Med
bifall tUl vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemstäUt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten all lill
riksdagen skall avlålas proposition av den lydelse bUaga till della protokoll
utvisar.
Ur
protokollet: Britta Gyllensten
Prop.
1972:123
Bilaga
1
Överenskommelse
mellan Sverige och Finland om avgränsning av
kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen
av Östersjön
Regeringen i Konungariket Sverige
och regeringen i Republiken Finland,
som beslutat atl fastställa gränslinjen
mellan de områden av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands
hav och nordligaste delen av Östersjön, över vilka Sverige respektive Finland
utövar suveräna rättigheter i fråga om utforskande och tillgodogörande av
naturtillgångar,
har med beaktande av den i Geneve
år 1958 ingångna konventionen om kontinentalsockeln enats om följande:
Artikel 1
Gränslinjen mellan de områden av
kontinentalsockeln över vilka Sverige respektive Finland utövar suveräna
rättigheter i fråga om utforskande och tillgodogörande av naturtillgångar
skall i princip vara en miltiinje mellan de baslinjer från vilka bredden av
ländernas territorialhav räknas. Från denna princip har emellertid avvikelser
skett för atl såsom särskilda omständigheter i Genévekonventionens mening
beakta de begränsningslinjer, som fastställts dels år 1811 i den efler freden
i Fredrikshamn upprättade topografiska gränsbeskrivningen och dels genom
konventionen den 20 oktober 1921 angående Ålandsöarnas icke-befäs-lande och
neutralisering. För att gränslinjen skaU erhåUa en praktisk och ändamålsenlig
sträckning, utgörs den av räta linjer mellan de punkter som bestämts i
artik-lama 2—4.
Sopimus
Suomen Ja Ruotsin välillä manner-maajalustan rajan
määräämisestä Perämerellä, Selkämerellä, Ahvenan-merellä ja Itämeren
pohjoisim-massa osassa.
Suomen Tasavallan hallitus ja
Ruotsin Kuningaskunnan hallitus,
jotka oval päältäneet vahvislaa
mannermaajalustalla PerämereUä, Selkämerellä, Ahvenanmerellä ja Itämeren
pohjoisimmassa osassa olevien niiden alueiden välisen rajan, joUla loisaalta
Suomella ja toisaalla Ruolsilla on läysivaltaiset oikeudel lulkia ja
hyväksikäytfää luonnonvaroja,
oval ollaen huomioon Geneves-sä
vuonna 1958 tehdyn manner-maajaluslaa koskevan yleissopi-muksen, sopineet
seuraavaa:
1 artikla
Raja niiden mannermaajalustan
alueiden välillä, joilla toisaalla Suomella ja loisaalta Ruolsilla on
läysivaltaiset oikeudel lulkia ja hy-väksikäyllää luonnonvaroja, on
periaalleessa niiden perasviivain välinen keskiviiva, joisla maiden aluemerien
leveys lasketaan. Täslä periaatteesta on kuitenkin poikettu otlamalla huomioon
Geneven yleissopimuksessa tarkoileltuina erilyisinä asianhaaroina ne
rajavii-vat, jotka vahvistellUn osaksi vuonna 1811 Haminan rauhan jälkeen
laadilussa lopografisessa rajanseli-tyksessä ja osaksi Ähvenanmaan saarten
linnoillamatlomuulla ja puolueettomuutla koskevassa 20 päivänä lokakuula 1921
lehdyssä sopimuksessa. Jolta raja saisi käy-lännöllisen ja
larkoituksenmukai-sen kulun, muodosluu se suorisla viivoisla niiden pisteiden
välillä, jotka on määrätty 2—4 artikloissa.
Prop. 1972: 123
Artikel 2
Den
norra utgångspunkten för gränslinjen är den punkt där den yttre gränsen för
Sveriges sjöterritorium möter territorialgränsen mellan Sverige och Finland.
Punkten har koordinaterna; 65°31,8'N 24°08,4'O (punkt 1) Från denna punkt
sammanfaller gränslinjen med Finlands territorialgräns tiU den punkt där den
yttre gränsen för Finlands sjöterritorium möter territorialgränsen. Punkten
har koordinalema: 65°30,9' N 24°08,2' O (punkt 2)
Artikel
3
Från punkl 2 dragés gränslinjen genom följande
punkter: 63°40,0'N 21°30,0'O (punkt 3) 63°31,3'N 20°56,4'O (punkt 4) 63°29,1'N
20°41,8'O (punkt 5) 63°20,0'N 20°24,0'O (punkt 6) 62°42,0'N 19°31,5'0 (punkt 7)
60°40,7'N 19°14,1'0 (punkl 8) 60°22,5'N 19°09,5'O (punkl 9) 60°22,3'N
19°09,5'O (punkt 10)
Punkt 9 utgör skärningspunkten mellan den yttre
gränsen för Sveriges sjöterritorium och den räta linjen mellan punkt 8 och
Märket (punkt 16 i 1921 års Alandskon-venlion).
Från punkt 9 tiU punkt 10 sam-nianfaller
gränslinjen med Sveriges lerrilorialgr"äns. Punkt 10 utgör
skärningspunkten mellan den yttre gränsen för Finlands sjöterritorium och den
räta linjen mellan punkt 8 och Märket.
Artikel
4
Söder om punkt 10 börjar gränslinjen på nytt i den
punkt där Sveriges och FiiUands sjöterritorier upphör att gränsa tUl varandra,
punkten har koordinalema: 60°14,2'N 19°06,5'O (punkt 11)
Från punkt 11 sammanfaller gränslinjen med
Finlands territorialgräns till en punkt med koordinalema: 60°13,0'N
19°06,0'O (punkt 12)
2 artikla
Rajan pohjoisena lähtöpisteenä
on piste, jossa Ruotsin aluemeren
ulkoraja kohtaa Suomen ja Ruot
sin välisen merirajan. Pisteen koor-
dinaatit oval:
65°31,8'P 24°08,4'1 (piste 1)
Täslä pisteestä alkaen raja yhtyy Suomen merirajaan
siihen pislee-seen asli, jossa Suomen aluemeren ulkoraja kohtaa merirajan.
Pisteen koordinaatit oval:
65°30,9'P 24°08,2'I
(piste 2)
3
artikla
Pisteestä 2 raja kulkee seuraa-
vien pisleiden kaulta:
63°40,0'P 21°30,0'I
(piste 3)
63°31,3'P 20°56,4'I
(piste 4)
63°29,1'P 20°41,8'I
(piste 5)
63°20,0'P 20°24,0'I
(piste 6)
62°42,0'P 19°31,5'I
(piste 7)
60°40,7'P 19°14,ri
(piste 8)
60°22,5'P 19°09,5'I
(piste 9)
60°22,3'P 19°09,5'I
(piste 10)
Piste 9 on Ruotsin aluemeren ul-korajan sekä
pisteen 8 ja Märketin (piste 16 vuoden 1921 Ähvenanmaan sopimuksessa) kautla
kulke-van suoran viivan leikkauspisle.
Pisteestä 9 pisteeseen 10 yhtyy raja Ruotsin
merirajaan. Piste 10 on Suomen aluemeren ulkorajan sekä pisteen 8 ja Märkelin
kautla kulkevan suoran viivan leikkauspisle.
4
artikla
Pisteen 10 eteläpuolella alkaa raja uudestaan sutä
pisteestä, jossa Suomen ja Ruotsin aluemeret lak-kaavat rajoiltumasta
toisiinsa. Pisteen koordinaatit oval: 60°14,2' P 19°06,5' I (piste 11)
Pisteestä 11 yhtyy raja Suomen merirajaan
pisteeseen, jonka koordinaatit oval:
60°13,0'
P 19°06,0' I (piste 12)
Prop. 1972:123
Från punkt 12 dragés gränslinjen
genom följande punkter: 60°11,5'N 19°05,2'O (punkt 13) 59°47,7'N 19°39,4'0
(punkt 14) 59°47,5'N 19°39,7'0 (punkt 15) 59°45,2'N 19°43,0'O (punkt 16)
59°26,7'N 20°09,4'O (punktl7)
MeUan punkterna 14, 15 och 16
sammanfaller gränslinjen med Finlands territorialgräns.
Artikel 5
De i artikel 3—4 angivna punkterna
8, 13, 15 och 17 är identiska med de i 1921 års Ålandskonvention såsom
17,15,14 respektive 13 betecknade punkterna.
Artikel 6
Positionerna för de i artiklarna
2—4 nämnda punkterna 1—17 återges på bifogade tre finska sjökort, nämligen:
nr 3, skala 1 : 350 000, upplaga
1969 II;
nr 5, skala 1 : 350 000, upplaga
1971II;
nr 904, skala 1 : 200 000, upplaga
1971 m.
Samtliga i denna överenskommelse nämnda
koordinater överensstämmer med koordinatsystemet för dessa sjökort.
Artikel 7
Denna överenskommelse skall
ratificeras. Överenskommelsen träder i krafl när båda regeringarna genom
noleväxling i Helsingfors underrättat varandra om att de ratificerat den.
Som skedde i Stockholm den 29
seplember 1972 i två exemplar på svenska och finska språken, vilka båda texter
har samma vitsord.
Pisteestä 12 kulkee raja
seuraa-vien pisteiden kaulta: 60°11,5'P 19°05,2'I (piste 13) 59°47,7'P
19°39,4'I (piste 14) 59°47,5'P 19°39,7'I (piste 15) 59°45,2'P 19°43,0'I (piste
16) 59°26,7' P 20°09,4' I (piste 17)
Pisteiden 14, 15 ja 16 välUlä yhtyy
raja Suomen aluemeren ulko-rajaan.
5 artikla
Artikloissa 3—4 mainitut pisteet 8,
13, 15 ja 17 oval samat kuin vuoden 1921 Ähvenanmaan sopi-muksen pisteet
17,15,14 ja 13.
6 artikla
Artikloissa 2—4 mainittujen pisleiden
1—17 sijainnit merkitään oheiseen kolmeen suomalaiseen merikarttaan, nimittäin
n:o 3 mitlakaava 1:350 000, painos
1969 II;
n:o 5 mitlakaava 1 : 350 000,
painos 1971II;
n:o 904 mitlakaava 1 : 200 000,
painos 1971 III.
Kaikki tässä sopimuksessa mainitut
koordinaatit oval n'äiden me-rikarttojen koordinaattijärjestel-män mukaiset.
7 artikla
Tämä sopimus on ratifioitava.
Sopimus lulee voimaan sillen, kun molemmal hallitukset Helsingissä lapahluvalla
nootlienvaihdolla oval Umoiltaneet toisUleen ralifioineen-sa sen.
Tehty Tukholmassa 29 päiv"änä
syyskuula 1972 kahlena suomen-ja ruotsinkielisenä kappaleena, jotka molemmal
oval yhlä todistus-voimaiset.
Ole
Jödahl
Max
Jakobson
Prop. 1972: 123
Bilaga
2. (Se vidstående sida.)
Bilaga 3
Protokoll
I samband med undertecknandet denna dag av
överenskommelsen meUan Sverige och Finland om av-gränsnuig av
kontinentalsockeln i Bollenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen
av Östersjön har undertecknade befuUmäk-tigade ombud enats om att, för det
fall naturtillgångar på havsbottnen eller i dennas underlag sträcker sig på
ömse sidor om den i artiklarna 2—4 i överenskommelsen bestämda gränslinjen och
de naturtiUgångar som finns på den ena statens område av kontinentalsockeln
heh eller delvis kan utvinnas från den andra statens område, de fördragsslutande
statema skall på endera statens begäran upptaga förhandlingar om hur dessa
naturtUlgångar mest effektivt skall utnyttjas och hur avkastningen skall fördelas.
Ombuden har härjämte bestämt, att förhandlingar om
gränslinjens vidare sträckning i Östersjön skaU upptagas vid senare tidpunkt.
StockhoUn den 29 september 1972. Ole Jödahl
Pöytäkirja
Suomen ja Ruotsin välUlä mannermaajalustan rajoja
Perämerellä, Selkämerellä, Ahvenanmerellä ja Itämeren pohjoisimmassa
osassa koskevan sopimuksen allekirjoit-tamisen yhleydessä oval
allekirjoit-taneet valluuletut sopineet siitä, etlä mikäli merenpohjassa tai
sen sisuslassa oleval luonnonvarat ulot-tuvat sopimuksen artikloissa 2—4
määrälyn rajalinjan molemmUle puoliUe, ja loisen valtion mannermaajalustan
alueella olevat luonnonvarat voidaan kokonaan tai osittain saada
käyttöön loisen valtion alueella, sopimusvaltioiden tu-lee loisen valtion
pjnnöslä ryhtyä neuvotteluihin näiden luonnonva-rojen mahdolUsimman
tehokkaas-ta hyväksikäytöstä ja siitä, kuinka tuotlo on jaeltava.
Valtuutetul oval lisäksi sopineet, etlä rajan
uloltaminen edelleen Ilämerelle oletaan esUle myöhem-pänä ajankohtana.
Tukholmassa
29 päivänä syyskuula 1972.
Max
Jakobson
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 »7 J 720417
Bilaga
;