Kungl Maj:ts proposition nr M

Proposition 1922:68

Kungl Maj:ts proposition nr M.

i

Nr 68.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
Lindfors—Bosjöns järnväg; given Stockholms slott den 10
februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Anders Örne.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 februari 1922.

/

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

/ÅKERMAN, LlNDERS, ÖRNE.

Departementschefen, statsrådet Örne anför:

Genom resolution den 31 mars 1911 beviljade Kungl. Maj:t vissa
personer koncession å järnväg av 0,eoo meters spårvidd för godstrafik
från Lindfors station å Bergslagernas järnväg till Bosjön i Värmlands
län. Jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande överläts denna koncession sedermera
på Lindfors—Bosjöns järnvägsaktiebolag. För anläggning av berörda
järnväg, varför kostnaden enligt fastställd kostnadsberäkning upptagits
till- 215,000 kronor, beviljade Kungl. Maj:t genom resolution den 8

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 58 höft. (Nr 08.) 1

Koncession
å och statslån
till
järnväg
mellan
Lindfors
och Bosjön.

Nedläggande
av trafiken
å järnvägen.

Statens förvärvande
av
järnvägen.

Framställning
avjärnvägsstyrelsen
om järnvägens
försäljning.

2 Klingl. Maj-.ts proposition nr 68.

december 1911 ett lån å 100,000 kronor. Järnvägen öppnades för allmän
godstrafik den 31 juli 1914. Sedermera erhöll bolaget genom resolution
den 21 december 1917 tillstånd jämväl till persontrafik å järnvägen, men
kunde bolaget emellertid ej fullgöra de villkor, som i sådant avseende
blivit uppställda, vadan järnvägen ej öppnats för sådan trafik.

Sedan bolaget nödgats träda i likvidation, medgav Kungl. Maj:t
på framställning av bolaget genom resolution den 10 december 1920, att
trafiken å järnvägen finge nedläggas under villkor att bolagets tillhörigheter
så snart ske kunde och på möjligast förmånliga sätt försåldes
genom likvidatorernas försorg samt att de vid försäljningen inflytande
medlen i första hand användes till gäldande av statens fordran hos bolaget,
vilken skulle anses vara genast förfallen till betalning.

Efter det fullmäktige i riksgäldskontoret anmält, att riksgäldskontoret
vid den 5 februari 1921 verkställd offentlig auktion för statsverkets
räkning inropat Lindfors—Bosjöns järnväg för en köpesumma av 100,000
kronor samt att statsverkets tillträde av järnvägen komme att ske den 1
mars 1921, har Kungl. Maj:t den 18 februari 1921 uppdragit åt järnvägsstyrelsen
att å tillträdesdagen övertaga förvaltningen av järn vägsfastigheten
samt att ombesörja försäljning av järnvägen med tillhörigheter
på för statsverket förmånligaste sätt.

I skrivelse den 1 november 1921 bär nu järnvägsstyrelsen i ämnet
anfört följande:

»I anledning av Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 18 februari 1921 bar
efter verkställd värdering av ifrågavarande bana densamma offentligt utbjudits
genom annons i Tidning för leveranser till staten m. m. ävensom underhandsutbjudande
gjorts till vissa bolag, som antagits hava intresse av trafikens uppehållande,
med resultat att ett köpeanbud å'' järn vägsfastigheten ingivits.

Innan styrelsen närmare ingår på detta anbud, anser sig styrelsen böra
lämna några allmänna upplysningar rörande järnvägen ifråga.

Järnvägen, som har en längd av 27,9 km. och en spårvidd av 0,6oo m., är
framdragen i huvudsakligen nordlig sträckning mellan sjöarna Mången och Stora
Böckeln förbi Yästerud till norra ändan av sjön Alstern, samt går vidare förbi
Forshyttan längs västra sidan av sjön Bosjön till Bosjöns bruk vid norra ändan
av sistnämnda sjö. Å järnvägen finnas hållplatserna Böckesskog, Västerud, Alstern
och Fors på ett avstånd från Lindfors av resp. 8,6 km., 13,2 km., 16,4 km.
och 19,7 km.

I sitt utlåtande den 1 december 1920 över Lindfors—Bosjöns järnvägsaktiebolags
i likvidation framställning om trafikens nedläggande framhöll styrelsen
bland annat, att inkomsterna av trafikrörelsen även framgent torde komma att
understiga utgifterna för densamma och än mindre kunde tänkas förslå till räntelikvid
å bolagets skulder.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Rörande järnvägens trafik samt inkomster och utgifter under tiden 31 juli
1914—31 december 1919 får styrelsen hänvisa till följande tablå1):

Trafik:	1914	1915	1916	1917	1913	1919	1920
Gods........	ton 3,000	5,450	5,450	5,450	5.510	2,480
Inkomster......	kr. 9,500	15,701	18,610	20,531	33,521	21,274	'' 14,506
Utgifter för drift . . .	> 6,440	22,650	17,009	31.623	29,973	23,068	21,834
Överskott eller förlust (resp. + —) . . .	+ 3,060	-6,949	+ 1,601	-11,092	+ 3,548	-1,794	- 7,328

Vid ovanberörda genom styrelsens försorg verkställda värdering har järnvägsfastigheten
uppskattats med hänsyn till såväl fortsatt drift som till ett nedi
läggande av densamma med realisering av byggnader och materiel m. in., varvid
värdet beräknats till i runt tal 175,000 kronor respektive 78,000 kronor.

Det nu föreliggande köpeanbudet å järnvägen har avgivits av ett bolag,
benämnt trafikaktiebolaget Bosjöbanan, vars verksamhet enligt bolagets stiftelseurkund
skall hava till föremål att efter inköp eller arrende av järnvägen använda
densamma på för bygden lämpligaste sätt, och enligt i avskrift företedd teckningslista
hava aktier i detta bolag tecknats av omkring 500 personer i orten.
Den erbjudna köpeskillingen utgör 15,000 kronor för järnvägsfastigheten med
tillhörigheter. Med hänsyn till banans ringa bärkraftighet har bolaget för undvikande
av de kostnader, som äro förenade med driften av en koncessionerad
järnväg, för avsikt att icke upplåta järnvägen för allmän trafik.

Ett realiserande av den i järnvägsanläggningen ingående spår- och rullande
materielen samt byggnader m. m. skulle visserligen vara väsentligt fördelaktigare
för statsverket än en försäljning till den av bolaget erbjudna köpeskillingen, men
då det, att döma av aktieteckningen till bolaget, bland ortsbefolkningen synes
föreligga ett stort intresse för spårförbindelsens uppehållande, har styrelsen ansett,
att, ehuru med viss uppoffring för staten, det understöd, som ligger i bibehållandet
av den med enkla anspråk dock användbara järnvägen, bör lämnas
ifrågavarande bygd.

För att berörda uppoffring från statens sida emellertid icke måtte komma
att förfela sitt ändamål genom att järnvägsanläggningen med tillhörigheter möjligen
.efter försäljningen realiserades på sätt ovan angivits, har styrelsen ansett
sig böra avfordra bolaget en förbindelse att, därest köpeanbudet antages och järnvägsanläggningen
därefter skulle avyttras genom en realisering av däri ingående
värden, till Kungl. Maj:t och kronan betala 85,000 kronor — eller skillnaden
mellan ifrågavarande köpeskilling och statslånet — ävensom medgiva rätt till inteckning
till säkerhet härför i järnvägsfastigheten med förmånsrätt framför varje
annan fordran. Dylik förbindelse har ock avgivits.

Då vidare järnvägen, som ovan nämnts, icke skulle såsom koncessionerad
upplåtas för allmän trafik, men mark för ifrågavarande järnvägsanläggning förvärvats
genom expropriation och rätt för de förra ägarna till den exproprierade
marken eller dessas rättsinnehavare att återlösa denna mark enligt gällande expropriationslag
skulle föreligga under viss tid framåt, har styrelsen införskaffat
medgivande av samtliga vederbörande — med undantag av staten — om avstående
av berörda lösningsrätt.»

’) Tablån har kompletterats med siffror för 1920, avseende tiden för likvidatorskapet 20/u 1919—

28/a 1921.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Under åberopande vad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att besluta försäljning av
Lindfors—Bosjöns järnväg med tillhörigheter till trafikaktiebolaget Bosjöbanan
för en köpeskilling av 15,000 kronor, att kontant erläggas å tillträdesdagen.

Lämatyrel- I utlåtande den 23 november 1921 bär länsstyrelsen i Värmlands

stånds län1.'' din, med överlämnande av tillstyrkande yttranden från vederbörande landsfiskaler,
framhållit, att ifrågavarande järnvägsförbindelses upprätthållande
finge anses vara av vikt och betydelse för orten och dess befolkning
samt på grund härav förordat bifall till framställningen.

Fullmäktige Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i yttrande den 1 december

kontoret. 1921 anfört:

»Med hänsyn till det gagn, bibehållandet av ifrågavarande spårförbindelse
skulle medföra för orten, samt det intresse, ortsbefolkningen i berörda avseende
visat, vilja fullmäktige ej motsätta sig järnvägens överlåtande på trafikaktiebolaget
Bosjöbanan för ett belopp av 15,000 kronor. Köpeskillingen torde böra
inlevereras till riksgäldskontoret i avräkning på statens fordran för det utlämnade
statslånet. Såsom villkor för överlåtelsen synes lämpligen böra föreskrivas
medgivande av inteckning i järnvägsfastigheten till belopp och av innehåll järnvägsstyrelsen
ifrågasatt. Den inteckning för statslånet, 100,000 kronor jämte
ränta, som riksgäldskontoret alltjämt innehar, bör givetvis dödas i samband med
beviljandet av den nya inteckningen och statens återstående fordran avskrivas.»

Väg- och Härefter har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 28 januari 1922

nadsstyref- avgiyit utlåtande i ärendet och har därvid anfört följande:

»Enligt järnvägsstyrelsens framställning skulle järnvägen icke betraktas
som koncessionerad och icke upplåtas för allmän trafik, utan användas på för
bygden lämpligaste sätt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens årsberättelse för 1920 tabell 12 innehåller
förteckning på en mängd järnvägar, som ej äro öppnade för allmän trafik.
De trafikeras emellertid, styrelsen veterlig!, alla för ägande bruks eller fabrikers
egen räkning. Från här ifrågavarande synpunkt finnes egentligen endast två
slag av järnvägstrafik, antingen för egen räkning eller för andras räkning, d. v. s.
för en större eller mindre ort; och detta senare lär vara vad som kallas allmän
trafik.

I föreliggande fall lär trafikaktiebolaget Bosjöbanan vara förhindrat att
övertaga järnvägen annat än efter av Kungl. Maj:t meddelad särskild resolution;
och även om en sådan kommer att innehålla bestämmelser av enklast möjliga
slag, lär den dock bliva detsamma som koncession för järnvägen.

Det är också alldeles ofrånkomligt, att med avseende å järnvägen taga
ställning till de för den vanliga allmänna järnvägstrafiken gällande bestämmelser,
främst i fråga om tjänstgöringsreglemente, taxa och trafikstadga,

0

Kungl. Maj:ls proposition nr 68.

Det är tydligt, att trafik för en orts del kan vara av så ytterst begränsad
ock anspråkslös art, att den är föga jämförlig med den vanliga allmänna järnvägstrafiken.
Det är därför ingalunda på förhand givet, att all reglementering,
som gäller vanlig allmän järnvägstrafik, skall tillämpas på en sådan järnväg
som Lindfors—Bosjön blott därför, att den ej trafikeras för ägarens utan för ortens
räkning. Ett av de viktigaste särdragen hos en dylik bana är, att den icke kan
få ingå i den allmänna samtrafiken, då i motsatt fall det givetvis vore nödigt
inordna banan under de allmängiltiga bestämmelserna.

Då det nu är nödvändigt, om banan fortfarande skall kunna trafikeras,
att tillse, det betungande bestämmelser undvikas, anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lämpligt att, vid uppgörande av ett förslag till ordnande av banans
ställning, utgå från den förutsättningen, att i de vanliga koncessionerna eller i
övrigt, så långt möjligt är, borttaga allt som icke berör säkerheten.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser sålunda, att Bosjöbanan bör kunna
undantagas från järnvägstrafikstaagan.

I fråga om taxan torde ej vara nödigt, att förslag härtill underställes
.Kungl. Haj:t eller annan myndighet, utan synes tillräckligt med föreskrift, att
avgörande i sista hand förbehålles Kungl. Maj:t.

Yad åter tjänstgöringsreglemente beträffar, så torde det ej låta sig göra
att fullständigt avvara varje slag därav.

Likaså torde det vara nödigt att anordna besiktning av banan, innan den
upplåtes för persontrafik.

Ej heller lär banan kunna drivas utan all slags uppsikt; utan föreslår därför
styrelsen här nedan, att banan för framtiden ställes under styrelsens kontroll.

Järnvägen torde icke kunna undgå att innefattas under lag om ansvarighet
för skada till följd av järnvägs drift, ej heller lag om järnvägsaktiebolag.

Med stöd av vad sålunda anförts och i övrigt i ärendet förekommit, hemställer
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om bifall till försäljningsförslaget samt
att följande bestämmelser måtte meddelas för järnvägen.

1) Det bolaget meddelade tillståndet utgör icke hinder för prövning i
laga ordning av framdeles möjligen uppkommande frågor angående omläggning
av vägar, som järnvägen övergår.

2) Järnvägsanläggningen med därtill hörande telegraf- och telefoninrättningar
skall åtnjuta samma skydd, som enligt 19 kapitlet 11, 12, 13 och 22 §§
strafflagen tillkommer dylika av staten utförda anläggningar.

o) Järnvägen må öppnas för persontrafik endast efter av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föranstaltad besiktning och enligt av styrelsen meddelat tillstånd;
skolande härvid iakttagas, att besiktningen betalas av ämbetsverket såsom
tjänsteförrättning för dess räkning.

4) Järnvägen skall vara underkastad uppsikt av väg-och vattenbyggnadsstyrelsen.

5) KuDgl. Maj:t förbehåller sig, där Kungl. Maj:t finner skäl, att meddela
bestämmelser med avseende på järnvägens taxa.

6) Järnvägstrafikstadgan den 24 januari 1914 skall icke vara för järnvägen
gällande.

7) Förevarande koncession må icke överlåtas på annan utan Kungl. Maj;ts
samtycke.

8) Järnvägen får ej utgöra hinder för framdragande av andra kommun!-

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

kationsleder, som kunna komma att anläggas, eller andra allmännyttiga inrättningar,
utan skall järnvägens ägare härutinnan vara underkastad de bestämmelser,
som Kungl. Maj:t kan finna nödigt av sådan anledning meddela.

9) Svenska staten äger, därest så erfordras, att utefter järnvägen, utan
ersättning till dennas ägare, anlägga och begagna telegraf- och telefonledning med
därtill hörande inrättningar.

10) Det åligger koncessionshavaren att lämna väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
alla upplysningar angående järnvägen och dess trafikerande, som kunna
äskas av bemälaa styrelse.

11) Det åligger koncessionshavaren föranstalta, att ett efter järnvägens
förhållanden lämpat förslag till tjänstgöringsreglemente inlämnas till järnvägsstyrelsen,
som efter prövning av förslaget har att fastställa dylikt reglemente med
iakttagande, att däri inflyta alla sådana bestämmelser i fråga om säkerhets- och
försiktighetsmått vid handhavandet av bantågens gång, som kunna finnas erforderliga
för trafikens betryggande.

12) I fråga om tolkningen av denna koncessions rätta mening är koncessionshavaren
underkastad Kungl. Maj:ts avgörande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller särskilt, att styrelsen även
finner önskvärt, det den sålunda föreslagna anordningen kommer till stånd som
ett försök.

I detta sammanhang måste styrelsen omförmäla nedanstående förhållande.

Järnvägen koncessionerades från början som endast godsbana, men järnvägens
första ägare sökte snart tillstånd till jämväl persontrafik. Sådant tillstånd
meddelades även för Lindfors—Bosjöns järnvägsaktiebolag genom Kungl. Maj:ts
resolution den 21 december 1917, varvid som villkor föreskrevs, bland annat, dels
att väntskjul och för personvagnarna lämpade plattformer skulle anordnas vid
järnvägens hållplatser, dels att taxa och tjänstgöringsreglemente för persontrafik
skulle finnas fastställda.

Författningsenlig besiktning hölls också för persontrafik, men på grand av
de ekonomiska omständigheterna hade järnvägens ägare ej förmått utföra de föreskrivna
plattformerna och väntskjulen. Något tillstånd till persontrafik varken
söktes eller meddelades, och sedan kom järnvägens konkurs.

I protokollet från berörda besiktning hava besiktningsmännen meddelat,
att till besiktningsmännen hade insänts utdrag av kommunalstämmoprotokoll, av
vilket framginge, att befolkningen förklarat sig nöjd med de anordningar för persontrafik,
som redan funnes vid järnvägen, ävensom för egen del anfört, att detta
syntes vara den enda möjligheten för ortsbefolkningen att kunna begagna sig av
järnvägen och att, då dels anordningarna vid byggnad och trafikering av denna
järnväg, dels den låga tåghastigheten av 20 kilometer per timme avskiljde denna
järnväg som en klass för sig, järnvägen icke syntes böra mätas med samma mått
och påkalla samma säkerhetsföreskrifter som vanlig järnväg.

På grand härav hava besiktningsmännen tillstyrkt befrielse från utförandet
av väntskjul och plattformer.

Det är nu visserligen givet, att trafikaktiebolaget Bosjöbanan, om detsamma
blir ägare till järnvägen, icke är utan vidare bundet av de för gamla bolaget
utfärdade resolutionerna, men det kunde ju ifrågasättas, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skulle vara bunden av bär omförmälda föreskrifter.

Kung!. Maj:ts proposition nr f)8. t

Styrelsen vill därför här tillägga, att styrelsen med härovan i punkter
1—12 framställt förslag avsett, att styrelsen ej skulle vara bunden av nu omförmälda
resolution.»

Med hänsyn till de skäl, som av myndigheterna anförts för ifrågavarande
järnvägsförbindelses bibehållande, vill jag tillstyrka, att försäljning
av järnvägen må äga rum till trafikaktiebolaget Bosjöbanan för den
erbjudna köpesumman, ehuru givetvis ett förmånligare pris skulle kunnat
erhållas, om de i järnvägen ingående värden realiserats. Den trafik,
som av bolaget skulle bedrivas, torde emellertid få anses vara av sådan
beskaffenhet, att koncession för järnvägen bör meddelas bolaget. Om
villkoren härvid inskränkas till de bestämmelser, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit och mot vilka jag i huvudsak ej har någon
erinran, torde en sådan anordning ej komma att vid tillämpningen bliva i avsevärd
mån betungande för bolagets ekonomi eller eljest medföra särskilda
olägenheter för bolaget, helst föreskrifterna i järnvägstrafikstadgan enligt
förslaget ej skulle gälla för järnvägen. Ehuru vid meddelande av dylik
koncession bolaget ej lärer äga att utan särskilt tillstånd realisera de i
järnvägen ingående värden, torde för att säkerställa ändamålet med järnvägens
försäljande till bolaget böra, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit,
såsom villkor föreskrivas, att bolaget, därest järnvägsanläggningen skulle
avyttras genom dylik realisering, skall till Kungl. Maj:t och kronan inbetala
85,000 kronor ävensom till säkerhet härför lämna inteckning i
järnvägen med förmånsrätt framför varje annan fordran. Köpeskillingen,
15,000 kronor, torde böra inlevereras till riksgäldskontoret i avräkning på
statens fordran för det utlämnade statslånet, varemot åtgärder böra vidtagas
för att bolaget befrias från att under annan än nyss angiven förutsättning
gälda återstående lånebeloppet.

Med anledning av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört beträffande
giltigheten av Kungl. Maj:ts resolution den 21 december 1917
vill jag framhålla, att jag i likhet med styrelsen förutsätter, att densamma
ej vidare är bindande.

På grund av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den staten tillhöriga järnvägen Lindfors—
Bosjön i Värmlands län må försäljas till trafikaktiebolaget
Bosjöbanan på de till statsrådsprotokollet nu
anförda villkor.

Departe ments chefen.

8

Kuncjl. Maj:is proposition nr @8.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj :t Konungen lämna
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Patrick Hamilton.

Stockholm 1922. Kungl. Boktryckeriet, P. A. IJorstedt k Söner.

220198