Kungl. Maj:ts proposition nr 83

Proposition 1939:83

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

1

Nr 83.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse för
vissa personer från betalningsskyldighet till kronan
på grund av virkesköp; given Stockholms slott den
10 februari 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Majit två framställningar om befrielse
för vissa personer från betalningsskyldighet till kronan på grund av
virkesköp.

1 :o.

Under år 1922 inköpte inspektoren P. J. Wikner i Kalix av staten ett virkesparti
för en köpeskilling av 19,392 kronor 50 öre att betalas före den 15
september 1922 jämte ränta från förfallodagen till dess full betalning skedde.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 83-

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

För gäldande av berörda belopp ingingo sjökaptenen S. O. Johansson och
guldsmeden G. R. Lindbäck, vilka då innehade firman Johanssons och Lindbäcks
träförädling i Kalix, solidarisk proprieborgen.

I början av år 1923 försattes såväl Wikner som löftesmännen i konkurs. I
konkurserna bevakade kronan fordran å förenämnda belopp, 19,392 kronor
50 öre, jämte ränta. Slututdelning i konkurserna ägde rum den 20 december
1928, varvid kronan i utdelning erhöll tillhopa 1,175 kronor 48 öre, därav
301 kronor 18 öre i Wikners, 164 kronor 70 öre i Johanssons och 709 kronor
60 öre i Lindbäcks konkurs. Vid de undersökningar rörande nämnda personers
ekonomiska ställning, som av domänstyrelsen verkställts vid olika tillfällen
under åren 1928—1938, har befunnits, att såväl Wikner som hans borgensmän
saknade utmätningsbara tillgångar. För avbrytande av preskriptionstiden
bevakades under år 1930 kronans fordran hos Wikner, Johansson
och Lindbäck.

Enligt hos domänstyrelsen förda räkenskaper utgör kronans ifrågavarande
fordran 18,217 kronor 2 öre jämte upplupen ränta.

Sedan domänstyrelsen i skrivelse den 19 april 1938 anmanat Wikner att
inkomma med förslag till reglering av sin omförmälda skuld genom månatliga
avbetalningar, har Wikner i ansökning den 28 maj 1938 erbjudit ett
ackord av högst 1,000 kronor å skulden. Till stöd för sin framställning har
Wikner åberopat, att hans ekonomiska ställning vore svag samt att hans anställningsförhållanden
vore osäkra.

Beträffande Wikners och hans borgensmäns personliga och ekonomiska förhållanden
har upplysts följande.

Wikner är gift och har ett minderårigt barn. Hustrun är sjuklig sedan
flera år tillbaka. Wikner är anställd såsom skogsförvaltare hos aktiebolaget
Scharins söner, Clemensnäs, mot en lön av 550 kronor per månad jämte fri
bostad. Enligt egen uppgift har han, utöver skulden till kronan på grund
av ifrågavarande virkesköp, skulder å tillhopa omkring 10,000 kronor.

Johansson har tidigare för sin hustrus räkning förestått en sågverksrörelse
i Luleå. Sedan hustrun numera försatts i konkurs, har emellertid
sagda rörelse upphört. Enligt uppgift från stadsfogden i Luleå saknar Johansson
helt utmätningsbara tillgångar.

Lindbäck är över 60 år gammal och sjuklig. Han försörjer sig nödtorftigt
såsom prokurist i en dotters firma. För sitt arbete åtnjuter han ej
annan inkomst än kost och bostad samt någon handpenning. För något år
sedan försattes Lindbäck på ansökan av annan borgenär ånyo i konkurs,
vilken emellertid avskrevs, enär tillgångar till täckande av konkurskostnaderna
saknades.

Domänstyrelsen har i skrivelse den 24 november 1938 yttrat, att det i betraktande
av borgensmännens ekonomiska ställning syntes otänkbart att av
dem utfå ens någon del av kronans förevarande fordran. Styrelsen framhåller
vidare, att även Wikners ekonomi vore svag, samt anser, att exekutiva
åtgärder därför ej borde tillgripas. För domänverkets del har det synts styrelsen
fördelaktigare att godtaga det av Wikner erbjudna ackordet. Med
hänsyn till vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl. Majit

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

3

måtte föreslå riksdagen, att Wikner befriades från vidare betalningsskyldighet
till domänverket på grund av ifrågavarande virkesköp mot villkor att
han till domänstyrelsen inbetalade ett belopp av 1,000 kronor.

Statskontoret har i remissutlåtande den 18 januari 1939 förklarat sig biträda
vad domänstyrelsen i ärendet hemställt.

Utsikterna att av Wikner och de båda borgensmännen för ifrågavarande Departemenisvirkesköp
erhålla betalning för kronans fordran till högre belopp än det Wik- chelenner
erbjudit såsom ackord eller 1,000 kronor torde såvitt man kan bedöma
vara tämligen ringa. Med hänsyn såväl härtill som till övriga föreliggande
omständigheter anser jag mig böra i likhet med domänstyrelsen och statskontoret
tillstyrka, att det begärda ackordet medgives. Frågan torde emellertid
böra underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att P. J. Wikner, S. O. Johansson och G. R. Lindbäck må
befrias från vidare betalningsskyldighet till kronan på grund
av ifrågavarande virkesköp, under förutsättning att av kronans
fordran inbetalas ett belopp av 1,000 kronor.

2:o.

Under år 1930 inköpte Adrian Bask i Storliden, Norsjö, av staten virke från
Norsjö revir för en sammanlagd köpeskilling av 17,510 kronor att erläggas
senast den 15 augusti 1931. Till säkerhet för betalningens fullgörande har
tecknats solidarisk proprieborgen dels den 11 oktober 1930 intill ett belopp
av 18,000 kronor av Fahle Lind, Linus Lind, J. A. Jonsson och S. A. Bask,
dels ock den 24 januari 1932 intill ett belopp av 12,000 kronor av Fahle Lind,

Linus Lind, Johan Lindgren och J. G. Eriksson, samtliga borgensmän bosatta
i Norsjö. Av nyssnämnda köpeskilling ha erlagts 510 kronor den 15 december
1931, 5,000 kronor den 2 februari 1932, 1,000 kronor den 23 maj 1932 och
2,194 kronor 53 öre den 24 augusti 1932. Efter dessa avbetalningar återstod
oguldet ett belopp av 8,805 kronor 47 öre jämte ränta. Genom utslag den 23
december 1932 har länsstyrelsen i Västerbottens län förpliktat Adrian Bask
och hans borgensmän, vilken bäst gälda gitte, att till kronan utgiva sagda belopp,
8,805 kronor 47 öre, jämte ränta och lagsökningskostnader. Enligt ett
av vederbörande landsfiskal den 10 januari 1933 utfärdat bevis saknade samtliga
gäldenärerna utmätningsbar egendom.

Med skrivelse den 10 januari 1939 har domänstyrelsen överlämnat en av
Adrian Bask och borgensmännen Fahle Lind och Linus Lind genom landsfiskalen
i Norsjö distrikt den 2 augusti 1938 gjord framställning, att de av
den resterande skulden i anledning av omförmälda virkesköp finge kontant
inbetala ett belopp av 4,000 kronor samt att återstoden av skulden måtte avskrivas.

Landsfiskalen i Norsjö distrikt har framhållit, att det givetvis bleve nödvändigt
för Adrian Bask, Fahle Lind och Linus Lind att upplåna medel för att

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Departements chefen.

kunna inbetala ett efter deras ekonomiska förhållanden så avsevärt belopp
som 4,000 kronor. Borgensmännen J. A. Jonsson, S. A. Bask, Johan Lindgren
och J. G. Eriksson vore insolventa. Landsfiskalen har förklarat sig livligt
tillstyrka den gjorda framställningen om ackord å ifrågavarande skuld.

Domänstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att
Adrian Bask och hans borgensmän befriades från vidare betalningsskyldighet
till domänverket på grund av ifrågavarande virkesköp under villkor att de till
domänstyrelsen inbetalade ett belopp av 4,000 kronor.

Statskontoret har i remissutlåtande den 31 januari 1939 förklarat sig biträda
vad domänstyrelsen i ärendet hemställt.

Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna vill jag i likhet med de
hörda myndigheterna tillstyrka, att det begärda ackordet medgives. Frågan
torde emellertid böra underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Adrian Bask, Fahle Lind, Linus Lind, J. A. Jonsson,
S. A. Bask, Johan Lindgren och J. G. Eriksson må befrias
från vidare betalningsskyldighet till kronan på grund av
ifrågavarande virkesköp, under förutsättning att av kronans
fordran inbetalas ett belopp av 4,000 kronor.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt
i de under l:o och 2:o förut antecknade ärendena.

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämnar
bifall till vad departementschefen hemställt samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Allan Tigerschiöld.

397160. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.