Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83

Proposition 1921:83

kammare
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

1

Nr 83.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående pension åt
föreståndaren för gymnastiskt-ortopediska institutet professorn
A. Wide in. fl.; given Stockholms slott den 11
februari 1921.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o—3:o hemställt.

GUSTAF.

Henning Elmquist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 februari 1921.

N ärvarande:

Statsministern friherre De Geer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,
Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Elmquist anförde:

l:o.

I en till Kungl. Magt ingiven skrift har direktionen för gymnastisktortopediska
institutet anfört, att institutets föreståndare professorn Anders
Wide för direktionen anmält, att han, som vore född den 17 september
1854, på grund av ålder och minskad arbetskraft ansåge sig icke kunna
uppehålla sin berörda befattning längre än till och med juni månad 1921,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 72 käft. (Nr 83.)

[I-]

Pension åt
föreståndaren
för* gymnastiskt-ortopediska
institutet
professorn
A. Wide.

321 21

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

Institutets

direktion.

samt hemställt, att direktionen ville hos Kungl. Maj:t göra framställning
om att han från nämnda tid måtte komma i åtnjutande av pension av
statsmedel.

I nämnda skrivelse har direktionen vidare för sin del anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bevilja Wide en årlig pension
av 5,600 kronor, att utgå från och med hans avgång från tjänsten såsom
institutets föreståndare.

Till stöd för sin framställning anför direktionen i huvudsak följande.

Institutet, som grundades år 1821 och sedan lång tid tillbaka åtnjutit understöd
av statsmedel, från och med år 1858 utgående med 8,250 kronor om året,
har främst haft till sin uppgift att under ledning av läkare med speciell utbildning
i ortopedi och mekanoterapi vara ett centrum i vårt land för sådan sjukdomsbehandling
och därvid strävat för, att sådan behandling också måtte komma
obemedlade till godo. Vidare har institutet haft till uppgift att meddela läkare
och medicine studerande utbildning i fråga om denna behandling. Wide blev
redan år 1885 biträdande läkare vid institutet. Ej fullt tre år senare prövades
han mogen att efter professor Jäderliolms avgång bliva institutets föreståndare.
Därtill antogs han nämligen från och med den 1 april 1888. Wides verksamhet

Eå denna plats betecknar ej allenast en lång arbetsdag fylld av plikttroget och
ängivet arbete utan ock en målmedveten strävan att höja den medicinska gymnastikens
vetenskapliga nivå, att bibringa den svenska läkaren bättre insikter i
mekanoterapiens grunder och betydelse för sjukvården samt att genom en rationell
kombination av rörelsebehandling med ortopediens hjälpmedel söka bättra de
vanföras hårda lott och öka deras förvärvsförmåga. Hans hastigt vidgade erfarenhet
gav underlaget såväl till hans kända »Handbok i medicinsk och ortopedisk
gymnastik», vilken översatts till engelska, franska och tyska, som ock till
hans »Ortopedisk bandagebehandling», vilket arbete översatts till holländska och
polska språken. Huru stor anslutning hans årligen i kurser meddelade undervisning
för läkare och medicine studerande vunnit, framgår därav, att han hitills
ej blott vid sitt institut i Stockholm givit 43 kurser utan ock på hemställan från
medicinska fakulteten i Uppsala därstädes meddelat 16 kurser. Hela antalet
svenska läkare, som av honom åtnjutit grundläggande undervisning i sjukgymnastik
och ortopedi, uppgår för närvarande till omkring 1,500. Men utom denna
för allmänläkarens behov avpassade undervisning har Wide vid det ortopediska
institutet meddelat värdefull handledning åt talrika både svenska och utländska
läkare, som där ofta månadsvis följt och deltagit i sjukvårdsarbetet. Genom sitt
specialvetenskapliga författarskap och sin lärareverksamhet förvärvade han år
1886 vid Uppsala universitet doktorsgraden, år 1890 docentur vid Karolinska
institutet i medicinsk gymnastik och ortopedi och år 1903 en kompetensförklaring
till professur i nämnda ämnen. Då medel till denna professurs upprättande
av riksdagen icke beviljades, hugnades Wide av Kungl. Maj:t år 1904
med professors namn, heder och värdighet.

Hans sakkunskap har vid flera tillfällen tagits i anspråk, särskilt vid förberedandet
av Karolinska institutets uttalande i frågan om det gymnastiska
centralinstitutets omorganisation.

Efter framhållande av betydelsen utav Wides arbete för upprättande

Kungl. Maj.is Proposition Nr 83.

3

av vanföreanstalter i Stockholm och Sundsvall samt hans verksamhet
dels såsom intendent vid Lysekils havsbadanstalt och dels genom författarskap
för den svenska badbehandlingens höjande anför direktionen
i fråga om det nu utgående ordinarie anslaget till gymnastiskt-ortopediska
institutet följande.

Statsunderstödet till det gymnastiskt-ortopediska institutet är ej direkt
anslaget som lön till dess föreståndare utan lärer i första hand vara att använda
till täckandet av institutets kostnader mot fullgörandet av vissa föreskrivna
villkor. Berörda understöd måste i vår tid anses allt mer och mer otillräckligt
för bestridandet av kostnader, vari ingå ej blott hyran för en anstalt, som måste
vara centralt belägen, utan ock för avlöning av en biträdande läkare och ett
erforderligt antal manliga och kvinnliga rörelsegivare, helst då det samtidigt förbinder
föreståndaren att bereda daglig kostnadsfri vård åt minst 15 medellösa
patienter. Det torde alltså vara uppenbart, att institutets ekonomi icke kunnat
lämna föreståndaren någon nämnvärd behållning, utan att institutet.säkerligen
under senare år gått med förlust.

I anslutning härtill hänvisar direktionen till ett av två praktiserande
läkare i Stockholm utfärdat intyg av innehåll, att Wides förmögenhet
enligt dem förevisade handlingar och av dem kända förhållanden icke
uppginge till sådant belopp, att avkastningen därav vore tillräcklig för
bestridande av hans och hans familjs levnadskostnader. Frånsett den
ålder, Wide uppnått, medgiver icke, framhåller vidare direktionen, hans
hälsotillstånd honom att försörja sig med sitt arbete. Direktionen
hänför sig härutinnan till ett vid direktionens framställning fogat läkarintyg,
utvisande att Wide under de senare åren behandlats för reumatiska
ledgångs- och nervinflammationer samt att han dessutom lede
av börjande förkalkning av kärlsystemet, varigenom hans arbetsförmåga
i väsentlig grad blivit nedsatt.

Medicinalstyrelsen har den 7 oktober 1920 avgivit infordrat utlå- Hedicinaitande
i ärendet och därvid med hänsyn till Wides långvariga, intresse- st>''relsenrade
och samvetsgranna verksamhet i det allmännas tjänst tillstyrkt bifall
till ansökningen.

Till följd av remiss har statskontoret den 19 oktober 1920 avgivit statskontoret
utlåtande och därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot att
pension av statsmedel bereddes Wide. Statskontoret erinrar därvid, hurusom
1914 års förra riksdag, efter framställning av Kungl. Maj:t, fattat
beslut i ett liknande pensionsärende, nämligen i fråga om pension åt direktören
vid åkerbrukskolonien Hall F. Fant. I fråga om pensionens storlek
ville statskontoret — som inhämtat, att någon fast avlöning icke varit

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

Departements chefen.

anslagen åt Wide såsom föreståndare för institutet, att han däremot ägt
disponera det till institutet anslagna understöd och de inkomster, som
uppstått av verksamheten vid institutet för att därmed bestrida hyra,
avlöning och övriga utgifter vid institutet samt att den behållna inkomsten
av verksamheten aldrig torde hava varit stor och under senare åren
ytterligare nedgått — framhålla, att det föreslagna pensionsbeloppet 5,600
kronor, som motsvarade vad som i pension i allmänhet tillkomme universitetsprofessor,
syntes väl högt särskilt i betraktande därav, att detsamma
i detta fall icke motsvarades av några erlagda pensionsavgifter.
Statskontoret ansåge sig därför böra ifrågasätta, huruvida icke det årliga
pensionsbeloppet i detta fall borde begränsas till 4,500 kronor att utgå
från allmänna indragningsstaten.

Det gymnastiskt-ortopediska institutet, vid vilket professorn Wide
allt sedan år 1885 verkat, de senaste 32 åren såsom föreståndare, är
icke någon statsinstitution i egentlig mening, ehuru det sedan lång tid
tillbaka åtnjuter statsunderstöd. Men institutets samhällsnyttiga betydelse
framgår bland annat därav, att det, intill dess genom enskild donation
en professur i ortopedi år 1913 kom till stånd vid Karolinska institutet,
var den enda anstalt i riket, vid vilken meddelades en för allmänläkares
behov avpassad och av specialistläkare ledd undervisning i ortopedi och
medicinsk gymnastik. Av vad direktionen för gymnastiskt-ortopediska
institutet anfört framgår ock, att professorn Wide även oavsett sin verksamhet
vid detta institut inlagt stora förtjänster om vanförevården i vårt
land, varjämte må nämnas, att han under icke mindre än 30 år varit docent
vid Karolinska institutet. Jag finner mig därför obetingat kunna förorda,
att åt professorn Wide beredes pension av statsmedel, då han inom
kort vid framskriden ålder och till följd av nedsatta krafter nödgas
lämna sin verksamhet.

Vidkommande beloppet av ifrågavarande pension anser jag, i likhet
med statskontoret, att detta bör begränsas till 4,500 kronor årligen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att föreståndaren för gymnastiskt-ortopediska institutet
professorn Anders Wide må från och med
månaden näst efter den, varunder han avgår från sin
ifrågavarande befattning, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en pension av
4,500 kronor årligen.

Kungl. May.ts Proposition Nr 83.

2:o.

o

Medicine licentiaten Gnstaf Ernst Hjortzberg har sedan år 1895
tjänstgjort såsom karantän släkare på Känsö, med vilken befattning chefskapet
för karantänsanstalten därstädes är förenad sedan år 1899.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av medicinalstyrelsen jämte eget yttrande
överlämnad skrivelse av den 15 april 1920 har Hjortzberg anhållit,
att han, som vore född den 18 maj 1857 samt tjänstgjort såsom
karantänsläkare på Känsö i sammanlagt 25 år 6 månader 28 dagar,
måtte vid avskedstagandet från nämnda befattning erhålla pension enligt
de för provinsialläkare gällande grunderna.

Medicinalstyrelsen har överlämnat bestyrkt tjänsteförteckning rörande
Hjortzberg, bekräftande de av denne i sådant avseende lämnade uppgifterna,
samt, under vitsordande att Hjortzberg städse på ett s)Tnnerligen
tillfredsställande sätt fullgjort sina åligganden, förklarat sig på det
livligaste tillstyrka, att åt Hjortzberg vid hans avsked från befattningen
såsom karantänsläkare bereddes pension till samma belopp, som utginge
till provinsialläkare, eller 5,000 kronor.

Statskontoret har den 17 maj 1920 avgivit infordrat utlåtande i
ärendet och därvid anfört följande:

[2.]

Pension åt
karantänsläkaren
G. E.
Hjortzberg.

Medicinal styrelsen.

Statskontoret.

När framställning gjordes till 1914 års förra riksdag om beviljande av ett
personligt lönetillägg åt sökanden såsom läkare och chef vid karantänsanstalten
på Känsö, hade framhållits, att han, som enligt reglementet för anstalten både
att utöva en provinsialläkares åligganden inom de Känsö angränsande församlingarna
Styrsö och Öckerö, närmast kunde jämföras med sådan tjänsteläkare, som
nyss nämnts, samt att han, som alltsedan år 1906 varit i åtnjutande av ett ålderstillägg
å 500 kronor, skäligen borde i avlöningsliänseende likställas med provinsialläkare
utan ortstillägg men med två ålderstillägg; och i överensstämmelse härmed
hade riksdagen beviljat honom ett personligt lönetillägg å 500 kronor, varefter
hans avlöning — oavsett ersättningen för ved och skrivmaterialier 200 kronor
— uppgått till 5,000 kronor jämte fri bostad. På grund av vad sålunda
förekommit ville det synas statskontoret skäligt, att sökanden jämväl i fråga om
pension likställdes med provinsialläkare; och då sökanden uppnått den levnadsålder
av 62 år och innehade mer än det antal av 20 tjänstår, som erfordrades
för att provinsialläkare skulle erhålla hel pension till belopp, som enligt nu gällande
bestämmelser utgjorde 5,000 kronor för den provinsialläkare, som i likhet
med sökanden innehade två ålderstillägg, ansåge sig statskontoret, som visserligen
icke förbisett, att sökanden icke kommit i åtnjutande av någon avlöningsförbättring
motsvarande den, som enligt 1919 års riksdags beslut tillerkänts provinsialläkare,
likväl kunna tillstyrka, att pensionsbeloppet i detta fall bestämdes till
5,000 kronor. Ämbetsverket hade härvid funnit ett stöd jämväl i den omständigheten,
att vid föregående fall av pensionering av befattningshavare vid karantänsanstalten
på Känsö, vilken då underhölls av handels- och sjöfartsfondens
medel, pensionen bestämts att av samma fonds medel utgå med belopp, mot -

6

Departements chefen.

[3.]

Pension åt
kvinnliga biträdet
av
första graden
hos länsstyrelsen
i Jämtlands
län
Hanna Maria
Amalia
Styrlander.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

svarande befattningshavarens hela kontanta lön, såsom framginge av Kungl. Maj:ts
beslut den 26 januari 1900 om pension åt karantänsmästaren G. von Yhlen.

På grund härav hemställer statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att sökanden må från och med månaden näst
efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, åtnjuta pension å
allmänna indragningsstaten till belopp av 5,000 kronor årligen.

Med hänsyn till Hjortzbergs långa och väl vitsordade tjänstgöring
i statens tjänst måste det anses skäligt att åt honom, med vars tjänst
såsom karantänsläkare på Känsö rätt till pension ej är förenad, vid avskedstagandet
beredes pension av statsmedel. Vidkommande beloppet
av dylik pension anser jag i likhet med medicinalstyrelsen och statskontoret,
att detta bör sättas lika med den pension, som för närvarande
utgår till provinsialläkare, eller 5,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att karantänsläkaren vid karantänsanstalten på
Känsö Gustaf Ernst Hjortzberg må från och med
månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten
äger rum, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta pension till belopp av 5,000
kronor årligen.

3:o.

Med skrivelse den 11 november 1920 har länsstyrelsen i Jämtlands
län överlämnat en av kvinnliga biträdet av första graden hos länsstyrelsen
Hanna Maria Amalia Styrlander gjord ansökning, att länsstyrelsen,
oaktat hon icke uppnått det för erhållande av hel pension jämlikt
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension erforderliga antalet tjänstår, måtte förhjälpa henne till erhållande
av dylik pension vid hennes förestående avgång från tjänsten.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Hanna Styrlander är född
den 21 oktober 1859 och således överskridit den ålder av 60 år, då
enligt förenämnda lag för henne inträtt skyldighet att avgå från sin
tjänst; att hon under tiden från och med den 22 december 1893 till
och med den 31 maj 1909 varit anställd såsom av postmästaren i Östersund
antaget och med dispositionsanslag av postmedel avlönat biträde
vid postkontoret därstädes, därunder hon en sammanlagd tid av inemot

Kungl. Maj ds Proposition Nr 83. 7

två år på förordnande bestritt ordinarie befattning vid postkontoret; att
hon alltsedan den 15 december 1908 biträtt med skrivgöromål hos länsstyrelsen
i Jämtlands län och den 27 december 1912 förordnats att från
och med den 1 januari 1913 vara ordinarie skrivbiträde hos länsstyrelsen,
vilken tjänst hon alltjämt innehar; samt att hon å lönen för denna
tjänst åtnjuter ett andra ålderstillägg, vadan pensionsunderlaget för
henne utgör 1,300 kronor.

I sin ovannämnda skrivelse anför länsstyrelsen efter erinran om
nyssberörda förhållanden huvudsakligen följande.

Hanna Styrlanders hälsa vore numera så försvagad, att hon inom kort torde
bliva nödsakad att avgå från sin befattning. Aven om hon finge såsom tjänstår
inräkna den tid, hon varit anställd såsom s. k. dispositionsbiträde åt postmästaren
i Östersund, vartill länsstyrelsen ansåge henne böra vara berättigad,
förefunnes ingen utsikt för att hon skulle kunna behålla sin befattning så länge,
som erfordrades för att hon skulle uppnå det för erhållande av hel pension erforderliga
antalet av 30 tjänstår.

Hanna Styrlander syntes visserligen vara berättigad till avkortad pension,
men då hon under sin tjänstgöring hos länsstyrelsen ådagalagt en plikttrohet,
energi och duglighet, som måste betecknas såsom mindre vanlig, samt det därför
icke vore uteslutet, att hennes hälsa till följd av det trägna, uppslitande
arbetet i statens tjänst blivit i förtid bruten, syntes hennes framställning i hög
grad behjärtansvärd, i synnerhet som hon, i saknad av egna medel, för sitt framtida
uppehälle vore helt beroende av den pension, som kunde varda henne tillerkänd.

På grund härav har länsstyrelsen hemställt, att Hanna Styrlander
måtte vid sin förestående avgång från tjänsten komma i åtnjutande av
hel pension efter ett till 1,300 kronor beräknat pensionsunderlag, att
uppbäras från och med månaden näst efter den, under vilken avsked
från tjänsten varder henne beviljat.

Statskontoret har den 30 november 1920 avgivit utlåtande i ärendet.
Beträffande det pensionsbelopp, som på grund av Hanna Styrlanders
ovan angivna tjänstgöring enligt lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension borde tillkomma henne, framhåller statskontoret till en
början, att hon enligt nämnda lag torde få i pensionshänseende räkna
sig till godo dels den tid, varunder hon på förordnande bestritt ordinarie
tjänst vid postverket, dels ock den tid, varunder hon varit anställd hos
länsstyrelsen, varför hon för det dåvarande syntes innehava endast fjorton
för pension beräkneliga tjänstår. Enligt vad som framginge av ett av
Kungl. Maj:t tidigare meddelat beslut kunde nämligen den tid, varunder
anställning såsom s. k. dispositionsbiträde å postkontor innehafts, icke
hänföras till anställning i statens tjänst i den mening, att densamma utan
vidare finge räknas vederbörande till godo såsom tjänstetid för pension en -

Statskontoret.

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

Departements chefen.

ligt pension slagen. Då emellertid riksdagen vid flera tillfällen på Kungl.
Maj:ts förslag beviljat ålderdomsunderstöd av postmedlen åt personer,
som i egenskap av dispositionsbiträden innehaft anställning å postkontor,
samt statskontoret i likhet med länsstyrelsen ansåge, att den pension
av omkring 600 kronor, som författningsenligt skulle tillkomma
Hanna Styrlander, vore alltför låg med hänsyn till föreliggande omständigheter,
hemställde statskontoret, som dock icke kunde finna skäl föreligga
att bereda henne högre pension än den, vartill hela tjänstetiden
med inberäknande av hennes anställning såsom dispositionsbiträde kunde
föranleda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att vid bestämmande
av pension åt henne enligt civila pensionslagen finge såsom
tjänstår beräknas även den tid, varunder hon varit såsom dispositionsbiträde
anställd å postkontor. Vid bifall härtill syntes hennes sammanlagda
tjänstetid uppgå till tjugusju år, och skulle pensionen i sådant
fall bliva 1,170 kronor.

I likhet med länsstyrelsen och statskontoret anser jag billigheten
kräva en förhöjning av den pension, vartill Hanna Styrlander enligt gällande
bestämmelser är berättigad. Beträffande grunden för denna förhöjning
ansluter jag mig till statskontorets härutinnan uttalade mening.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att vid bestämmande av pension åt kvinnliga
biträdet av första graden hos länsstyrelsen i Jämtlands
län Hanna Maria Amalia Styrlander må såsom
tjänstår beräknas även den tid, varunder hon varit
såsom dispositionsbiträde anställd å postkontor.

Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad departementschefen
hemställt i de under l:o—3:o härovan antecknade ärendena.

Hans Maj:t Konungen behagade härtill lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Det här är en proposition

En proposition är ett förslag från regeringen till riksdagen. Det kan vara ett förslag till ny lagstiftning, lagändringar eller riktlinjer. En proposition innehåller förslagspunkter, som kan fördelas på olika utskott för beredning.

Allt eftersom förslagspunkterna har beslutats hittas de under rubriken beslut längre ned på denna sida.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket