Kungl. Maj:ts proposition nr 78

Proposition 1946:78

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

1

Nr 78.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse
för Birger Olof Lennart Löfberg från ersättningsskyldighet;
given Stockholms slott den 15
februari 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 februari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Mossberg följande.

Jämlikt 1 § förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — i det följande benämnd
militärersättningsförordningen — utgår ersättning av allmänna medel
till värnpliktig, som under viss militärtjänstgöring skadas till följd av olycksfall.
Vad i ersättning enligt nämnda förordning utgivits må av riksförsäkringsanstalten
för statsverkets räkning enligt 13 § sökas åter av den, som
vållat skadan.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 78.

»74 46

2

Kungl. Majda proposition nr 78.

Beträffande s kad e s tån d s sky 1 d i gil et för förare av motorfordon, som tillhöra
eller nyttjas av staten, gällde intill den 1 juli 1939, att föraren, även örn
fordonet icke var försäkrat, åtnjöt samma frihet från regressanspråk från
statens sida som örn trafikförsäkring funnits. Detta innebar, att föraren
blev skyldig ersätta staten skador av sådan natur, som skulle ha omfattats
av trafikförsäkring, endast örn han gjort sig skyldig till uppsåt eller grov
vårdslöshet. Då emellertid trafikförsäkringen ej alltid omfattade skador å
passagerare och ej heller skador å själva fordonet, kunde staten i vissa
fall göra gällande regressanspråk mot förare även om endast lägre grad
av vållande låg denne till last. I fråga örn skador å militära fordon förekom
understundom att förare, som enligt domstols beslut ålagts att till kronan
utgiva ersättning för av honom vållad skada å dylikt fordon, hos Kungl.
Majit anhöll att bliva befriad från den honom ålagda ersättningsskyldigheten,
varefter Kungl. Majit, därest föraren ej uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet föranlett skadan, hos riksdagen gjorde härav föranledd
framställning i ämnet.

Med tillämpning från och med den 1 juli 1939 föreskrev emellertid Kungl.
Majit med riksdagen genom en den 22 juni 1939 utfärdad förordning (nr
286), att för skada i följd av trafik med staten tillhörigt motorfordon, motorredskap
eller traktor tåg staten finge av fordonets förare utkräva ersättning
endast örn denne förorsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet
eller genom att han varit så påverkad av starka drycker, att han kunde
antagas icke hava ägt nödigt herravälde över sina handlingar, eller örn han
brukat fordonet utan lov. Yad sålunda stadgats skulle äga motsvarande
tillämpning beträffande motorfordon, motorredskap och traktortåg, som innehades
av staten med nyttjanderätt, varmed följde befogenhet att anställa
förare å fordonet.

Den sålunda genomförda författningsändringen innebar avsevärda lättnader
för förare av militära fordon. Några övergångsbestämmelser, varigenom
de nya föreskrifterna förklarats skola vara tillämpliga även beträffande skador,
som inträffat före den 1 juli 1939, hava icke meddelats och ej heller vid
ärendets behandling ifrågasatts.

Det må erinras örn att 1942 års riksdag (skrivelse nr 53) på förslag av
Kungl. Majit (proposition nr 35) medgivit ett antal förare av staten tillhöriga
motorfordon befrielse från dem åliggande ersättningsskyldighet i anledning
av före den 1 juli 1939 genom vederbörande förares vållande inträffade
skador.

Under senare hälften av september 1938 var en privat lastautomobil inlejd
att med chauffören Birger Olof Lennart Löfberg såsom förare användas vid fälttjänstövningar
i Kronobergs län. Under färd med bilen den 19 september
1938 å allmänna vägen Vislanda—Agunnaryd höll Löfberg vid ett tillfälle
så långt åt vänster, att bilen med vänsterhjulen körde ned i diket. En på
lastflaket sittande värnpliktig, förre handelsbiträdet Olof Sandell föll harvil
av bilen och ådrog sig i fallet brott å vänstra lårbenshalsen.

Kungl. May.ts proposition nr 78.

3

Häradsrätten i Västra Värends domsaga fann genom utslag den 1 juni
1939 styrkt, att Löfberg vid olyckstillfället icke iakttagit den omsorg och
varsamhet, som till förekommande av olycksfall betingats av omständigheterna,
och dömde Löfberg att för ovarsamhet vid förande av automobil
böta åtta dagsböter om en krona 50 öre. Häradsrätten fann vidare Sandell
berättigad till gottgörelse för den honom tillfogade skadan. Enär
det emellertid vore ostridigt, att inga som helst av personbefordran påkallade
anordningar å bilen vidtagits och då denna försummelse uppenbarligen
utgjort en bidragande orsak till olyckan, fann häradsrätten, att kronan måste
anses hava ådragit sig skyldighet att solidariskt med Löfberg ersätta Sandell
dennes skada. Häradsrätten förpliktade därför Löfberg och kronan att,
vilkendera gälda gitte, utgiva skadestånd till Sandell för mistad arbetsförtjänst,
sveda och värk m. m. med visst belopp. Vidare förklarade häradsrätten,
att det enligt 13 § militärersättningsförordningen ålåge Löfberg att till riksförsäkringsanstalten
återgälda vad anstalten jämlikt bestämmelserna i nämnda
förordning utgivit till Sandell i anledning av den honom tillfogade skadan.
Utslaget har i sistnämnda avseende vunnit laga kraft. Det kronan ålagda
solidariska ansvaret har däremot upphävts genom Göta hovrätts utslag den
14 december 1939, vilket fastställts av Kungl. Majit den 28 mars 1941.

Kiksförsäkringsanstalten har i anledning av Sandells skada till denne
utgivit sjukpenning och livränta för tiden 18 oktober 1938—12 september
1944 med tillhopa 3 603 kronor 21 öre samt ersatt läkar-, sjukhus- och andra
dylika kostnader med tillhopa 1 444 kronor 60 öre. Vidare har anstalten
tillerkänt Sandell livränta för tiden 13 september 1944—12 september 1946
med 411 kronor 60 öre för år efter en beräknad nedsättning i arbetsförmågan
med 35 procent och en uppskattad arbetsförtjänst av 1 764 kronor
för år. Nu utgående livränta kan beräknas motsvara ett kapitalvärde av
omkring 10 700 kronor.

I skrivelse till Kungl. Majit den 7 februari 1945 har Löfberg uppgivit,
att han saknade utmätningsbara tillgångar och att hans inkomst endast räckte
till nödtorftig försörjning av honom och hans familj, samt hemställt att bliva
befriad från honom på grund av olycksfallet åliggande ersättningsskyldighet.

Körande Löfbergs personliga och ekonomiska förhållanden utvisa handlingarna
i ärendet följande.

Löfberg, som är gift och i äktenskapet har två barn, födda respektive
1941 och 1942, är anställd såsom chaufför hos en åkerifirma i Stockholm
med en veckolön av omkring 99 kronor, därvid dyrtidstillägg inräknats.
Hustrun har ingen inkomst. För bostaden, ett rum och kök, erlägger han
en årshyra av 1 100 kronor, bränsletillägget inräknat. Han har erhållit ett
statens bosättningslån, varå till betalning återstå ett par hundra kronor,
vilken skuld han avbetalar med 35 kronor i kvartalet. Utmätningsförsök
har verkställts hos Löfberg den 7 april 1941 för utfående av riksförsäkringsanstaltens
dåvarande fordran. Härvid befanns, att Löfberg saknade utmätningsbara
tillgångar. Någon ändring därutinnan har sedermera icke inträffat.

1 ärendet hava riksförsäkringsanstalten och statskontoret avgivit utlåtanden.

Iliksjorsäkringsanstalten har, med hänsyn till vad som utrönts rörande

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Löfbergs ekonomiska omständigheter, icke något att erinra mot bifall till
Löfbergs framställning. Anstalten framhåller, att, därest trafikmissödet inträffat
efter den 1 juli 1939, skadeståndsskyldighet gentemot anstalten ej
skulle ha kommit att åvila Löfberg.

Statskontoret vill med hänsyn till tidigare prejudikat och föreliggande omständigheter
icke motsätta sig, att statsverkets ifrågavarande fordran efterskänkes.

Departements- Av utredningen i ärendet får anses framgå, att därest ifrågavarande trafikchefen.
olycka inträffat efter den 30 juni 1939 riksförsäkringsanstalten med hänsyn
till innehållet i förordningen den 22 juni 1939 (nr 286) icke kunnat utkräva
ersättning av Löfberg för de förmåner, anstalten enligt militärersättnings-,
förordningen utgivit till den vid trafikolyckan skadade Sandell. Med hänsyn
härtill och till vad som upplysts beträffande Löfbergs ekonomiska
ställning och honom åvilande försörjningsplikter finner jag starka billighetsskäl
tala för att Löfberg befrias från skyldigheten att till kronan utgiva vad
riksförsäkringsanstalten i anledning av den Sandell drabbade skadan hittills
utgivit eller i framtiden kan komma att få utgiva.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att Birger Olof Lennart Löfberg må befrias från honom
åliggande ersättningsskyldighet till riksförsäkringsanstalten för
vad anstalten i anledning av det Olof Sandell övergångna
olycksfallet till Sandell utgivit eller kan komma att utgiva.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Söderqvist.

Stockholm 1946. K. L. Beckmans Boktryckeri.