Fredagen 20 november klockan 21 till och med söndagen 22 november kommer sidan Lediga jobb och annonserna inte kunna visas på grund av tekniskt arbete. Inga sista datum för ansökningar kommer inträffa under denna period.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66
Proposition 1925:66
- kammare
- riksdag
- tvåkammaren
- session
- lagtima
- Antal sidor
- 5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
1
Nr 60.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående garanti för ett
obligationslån, avsett att upptagas av Torne och Muonio gränsälvars
flottningsförening; given Stockholms slott den 20 februari
1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 februari 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Le vin son.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
departementschefen, statsrådet Linders:
I en till Kungl. Maj:t ställd, av domänstyrelsen med utlåtande den 25
februari 1924 överlämnad framställning har Torne och Muonio gränsälvars
flottningsförening anhållit om tillstånd att upptaga ett av svenska
och finska staterna garanterat obligationslån å 1,500,000 kronor till bestridande
av i Torne och Muonio gränsälvar nedlagda kostnader för vattendragens
flottbargörande.
Till stöd för sin framställning har flottningsföreningen anfört bland
annat följande.
Framflottning av virke i Torneälven uppgåves hava ägt rum ända
sedan 1850-talet i fråga om sågat virke och av timmer från början av
1870-talet. Så länge inga flottledsbyggnader vore utförda i vattendraget,
kunde flottning ske endast i fasta flottar och därvid endast i begränsade
kvantiteter. Med stigande virkespriser hade emellertid flottningen fått allt
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 60 höft. (Nr 66.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
större omfattning och uppgåves, att år 1912 framflottats inemot 600,000
klampar, den största fastflottning som någonsin ägt rum. Med stegrad
efterfrågan å virke hade emellertid kravet på förbättrade flottningsförhållanden
följt och enligt deklaration med Ryssland den - *ul‘ 1917
20 juni
hade överenskommelse mellan svenska regeringen och ryska provisoriska
regeringen träffats angående ordnandet av lösflottningen i Torne och
Muonio älvar. Den 30 mars 1918 fastställdes av länsstyrelsen i Norrbottens
län och landshövdingen över Uleåborgs län reglemente för Torne
och Muonio gränsälvars flottningsförening.
Efter det landshövdingen över Uleåborgs län, vad beträffade finska
sidan, lämnat motsvarande medgivande, hade länsstyrelsen i Norrbottens
län i resolution den 12 maj 1919 funnit skäligt för sin del lämna flottningsföreningen
tillstånd att under år 1919 bedriva lösflottning i Torneå
och Muonio gränsälvar från Muonionalusta till älvens utlopp i Bottniska
viken.
Dessförinnan hade av svenska och finska staterna gemensamt förordnats
om syn för vattendragens i fråga reglering för allmän flottning, vilken
syn i huvudsak verkställts sommaren 1919.
På därom av flottningsföreningen den 15 september 1919 gjord framställning
beviljade länsstyrelserna genom resolution den 7 augusti 1920
flottningsföreningen tillstånd att tillsvidare under fem år från och med
den 1 augusti 1920 bedriva lösflottning i Muonio och Torne älvar från
och med Muonionalusta till Torne älvs utlopp ävensom att för flottningens
underlättande under tillsyn av en av länsstyrelserna utsedd kontrollant
utföra vissa regleringsarbeten enligt ansökningen bifogat förslag,
vilket till huvudsaklig del utgjorde ett utdrag av synemännens blivande
förslag och till en mindre del en inskränkning eller avkortning av detsamma
genom upptagande av vissa provisoriska anordningar eller bomledningar,
där synemännen hade tilltänkt byggnader av mera permanent
natur.
Dessa arbeten hade numera blivit utförda och av synemännen vitsordade
såsom ändamålsenliga och ägnade att avsevärt förbilliga flottningen ävensom
att möjliggöra och säkerställa lösflottningen av väsentligt större kvantiteter
än som förut kunnat framflottas i fasta flottar. Så hade under år
1923 framflottats ej mindre än 12,013,846 kbft. och hade de utförda byggnaderna
därvid visat sig tillfyllest och till fullo motsvara alla förväntningar
på desamma. De utförda regleringsarbetena hade dragit en kostnad
av 2,172,676 kronor 94 öre.
Till bestridande av dessa kostnader hade flottningsföreningen av domänstyrelsen
erhållit ett amorteringslån å 550,000 kronor, för vilket årliga
räntan utgjorde 5 procent, som föreningen givetvis vore angelägen att få
behålla på samma villkor, medan återstoden erhållits genom i svenska
handelsbanken upptagna växellån, för vilkas säkerhet flottningsintressenterna
tecknat borgen »en för alla och alla för en».
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
3
De räntav, som de förlagsgivande bankerna betingade sig, niedfördo
naturligtvis högre amorteringsavgälder å flottgodset än som bleve fallet,
om billigare lån kunde erhållas. För intressenterna vore det även motbjudande
att teckna borgen å växellån, enär de sedermera icke kunde få
sina namn dödade å desamma, även om de skulle upphöra att vara intressenter
i flottleden, varigenom deras engagement i bankerna ökades
och kreditgivningen till dem under dessa penningknappa tider givetvis
försvårades.
Då regleringen av ifrågavarande vattendrag och ett rätt handhavande
av flottningen utgjorde en nödvändig förutsättning för ett rationellt utnyttjande
och skötsel av de stora skogsområden, vilka till största delen
tillhörde respektive stater, syntes det vara i första rummet ett statsintresse,
att företaget även bleve på det mest ekonomiska sätt finansierat. Detta
önskemål torde bäst kunna förverkligas bland annat genom att flottningsföreningen
erhölle billiga förlagslån, för vilkas säkerhet intressenterna
icke borde åläggas teckna borgen, och torde härvid enda utvägen
vara, att antingen svenska och finska staterna iklädde sig ansvarsskyldigheten
eller också beviljade statslån. Med de höga räntor, som för
närvarande vore rådande, torde önskemålet om billiga lån dock icke kunna
förverkligas på detta sätt, åtminstone icke i fråga om de medel, som eventuellt
skulle kunna erhållas inom Finland. Härtill komme, att respektive statskassor
för närvarande redan vore hårt betungade, varför detta förfarande
syntes mindre lämpligt. Otvivelaktigt skulle frågan bäst kunna ordnas,
om flottningsföreningen erhölle tillstånd att upptaga ett obligationslån,
för vilket svenska och finska staterna lämnade garanti, vilket vore en nödvändig
förutsättning för försäljningen av obligationerna. Härigenom
kunde målet nås, utan att statskassorna behövde anlitas.
Domänstyrelsen har hemställt om bifall till framställningen.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har den 30 juni 1924 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört bland annat följande.
Till belysande av i vad mån arbetenas utförande vore att anse såsom ett
statsintresse Ange länsstyrelsen hänvisa till en av överjägmästaren J.
Wallmark gjord sammanställning beträffande areal, skogsmark m. m.
inom flodområdet. Av denna sammanställning framginge, att de skogsmarker,
från vilka virke tillfördes reglerade delar av gränsälvarna, utgjordes
på svenska sidan av
43 % statsskogar med 72 % av totala virkestillsläppningen
1 % ecklesiastika skogar
10 % allmänningsskogar med 5 % av totala virkestillämpningen
46 % enskilda skogar » 23 % » » »
Av enskildas skogar ägdes blott 0.9 % av trävarubolag.
På finska sidan uppginge motsvarande siffror till
67 % statsskogar med 54 % av virkestillsläppningen
33 % enskilda skogar » 46 %
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 66.
Departements■
chefen.
Av enskildes skogar ägdes 1.6 % av hela skogsmarksarealen av trävarubolag.
Härav f ramgin ge således, att de båda staterna ägde ett oerhört stort intresse
av, att flottningsförhållandena och därmed även finansieringen av
flottledernas utbyggande ordnades på mest ekonomiska sätt och att trävarubolagens
intressen i jämförelse härmed vore mycket obetydliga. Visserligen
köpte dessa mestadels virket å rot från statsskogarna men minskades
rotvärdena med samma belopp, vartill flottnings- och amorteringskostnaderna
uppginge.
Länsstyrelsen, som tillstyrkt framställningen, har i detta sammanhang
ansett sig böra ifrågasätta, om icke av respektive länsstyrelser utsedda ombud
borde tillerkännas samma befogenhet som övriga ledamöter i styrelsen
inom flottningsföreningen. Länsstyrelsen ansåge dock, att härmed kunde
anstå tills hela deklarationen bleve reviderad, vilken fråga snart torde komma
att upptagas till prövning.
Statskontoret har i utlåtande den 4 augusti 1924 anfört bland annat
följande.
Då det måste anses vara av stort intresse för svenska statsverket, att
flottningsföreningens upplåning företoges på sådant sätt, att minsta möjliga
kostnad därav föranleddes, hade statskontoret intet att erinra mot, att underhandlingar
inleddes med finländska myndigheter om de två staternas medverkan
för upplåningens ändamålsenliga ordnande.
Vad beträffade Sverige, skulle det givetvis ställa sig billigast, om staten
själv ombesörjde inlåningen av det erforderliga beloppet och därefter i sin
tur lånade ut det till föreningen. De ifrågasatta underhandlingarna syntes
därför främst böra avse undersökande av frågan huru de finländska
myndigheterna skulle komma att ställa sig till en sådan anordning och villkoren
härför. Kunde saken ej på sådant sätt ordnas, syntes underhandlingarna
böra avse frågans ordnande i form av obligationslån med garanti
av de två staterna. Värd beaktande syntes den av länsstyrelsen i Norrbottens
län framkastade tanken att, därest de två staterna trädde emellan
för ordnande av föreningens lånefråga, representanter för respektive stater
borde äga rätt att deltaga i beslut inom flottningsföreningens styrelse.
Från utrikesdepartementet har sedermera överlämnats »Förordning angående
beviljande av statsgaranti för ett av Torne—Muonio älvars flottningsförening
upptaget obligationslån, given i Helsingfors den 30 december
1924», vilken är av följande lydelse:
»Med Biksdagens begivande bemyndigas, på föredragning av Finansministern,
Statsrådet härmed att å statens vägnar ikläda sig garanti för ett av
Torne—Muonio älvars flottningsförening upptaget obligationslån av 1,500,000
kronor, på vilkor att svenska staten förbinder sig till enahanda garanti för
sagda lån.»
Denna frågas ordnande torde även för svenska statsverket vara av stort
intresse. Såsom av statskontoret framhållits, skulle det för Sveriges del hava
Kunfjl. Maj:ts proposition Nr 66. ••
kurmat ifrågasättas, att staten själv ombesörjde inlåningen av erforderliga
belopp. Då emellertid finska staten, på sätt här ovan omnämnts, biträtt
flottningsföreningens hemställan under villkor att svenska staten förbunde
sig till enahanda garanti, anser jag mig böra förorda föreningens
framställning. Det torde få överlämnas till Kungl. Maj:t att i samband
med förbindelsens tecknande bestämma de villkor och former, varunder
garantien skall ställas. Tillräckliga skäl synas mig icke hava förebragts för
att lämnandet av denna garanti skulle förbindas med rätt för ett statens
ombud att deltaga i beslut inom flottningsföreningens styrelse.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att Kungl. Maj:t må — under förutsättning av liknande
förbindelse från finska statens sida — förbinda svenska staten att ikläda
sig garanti för ett obligationslån å 1,500,000 kronor, som är avsett att upptagas
av Torne och AI no nio gränsälvars flottningsförening,
dels ock bemyndiga riksgäldskontor att i fall av behov infria nämnda
förbindelse.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 60 höft (Sr 66.)
2
Det här är en proposition
En proposition är ett förslag från regeringen till riksdagen. Det kan vara ett förslag till ny lagstiftning, lagändringar eller riktlinjer. En proposition innehåller förslagspunkter, som kan fördelas på olika utskott för beredning.
Allt eftersom förslagspunkterna har beslutats hittas de under rubriken beslut längre ned på denna sida.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket