Kungl. Maj:ts proposition nr 4

Proposition 1930:4

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

1

Nr 4.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till Idg om
ändrad lydelse av 8 § 3 mom. lagen den 17 oktober
1900 örn straffregister; given Stockholms slott den 20
december 1929.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. lagen
den 17 oktober 1900 om straffregister.

GUSTAF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 4 käft. (Nr 4.)

1

2

Kungl. Majlis proposition nr Jt.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. lagen den 17 oktober 1900 om straffregister.

Härigenom förordnas, att 8 § 3 mom. lagen den 17 oktober 1900 om straffregister,
sådant detta moment lyder enligt lag den 19 februari 1926 (nr 27),
skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 moni. Utdrag av registret, innehallande bevis därom att viss person ej
förekommer i straff registret, må på begäran av denne meddelas, där han
med intyg av myndighet, som i 2 mom. sista stycket sägs, eller av svensk beskickning
eller svenskt konsulat styrker att hans rätt kan vara beroende av
sådant bevis.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1930.

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 november 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggne, statsråden
Lebeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, fråga örn underlättande för
svenska medborgare i utlandet att erhålla utdrag ur straff registret samt anför:

»I en den 3 oktober 1928 dagtecknad, till Kungl. Maj:t avlåten framställning
har riksdagens justitieombudsman anfört, så vitt nu är i fråga:

''Enligt 1 § i lagen den 17 oktober 1900 örn straffregister skall hos fångvårdsstyrelsen
finnas ett straffregister, innehållande uppgifter, som i samma
lag stadgas, angående dem, som genom utslag av domstol eller myndighet i
riket

1. blivit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller för snatteri
till böter, eller

2. förklarats ovärdiga att i rikets tjänst nyttjas, eller att föra andras talan
inför rätta, eller

3. erhållit villkorlig straffdom, eller

4. blivit för brott ställda under framtiden, eller

5. förklarats vara övertygade örn någon med straff belagd gärning, men i
anseende till sinnessjukdom ej kunna till ansvar fällas, eller

6. blivit dömda till tvångsarbete.

I 8 § 1 mom. stadgas, att fullständigt utdrag av registret skall meddelas, då
framställning därom göres av domstol, Kungl. Majda befallningshavande eller
allmän åklagare eller av annan myndighet, vilken enligt lag äger förordna örn
häktning, eller av riksdagens justitieombudsman eller dess militieombudsman.
Till annan myndighet än nu är sagt, så ock till enskild, vars rätt må vara beroende
på annan upplysning ur registret än som framgår av i 2 moni. eller
3 mom. omförmält registerutdrag, skall fullständigt registerutdrag lämnas, där
Konungen för särskilt fall därtill givit tillstånd.

T 2 mom. i samma paragraf förordnas, att utdrag av registret, innehållande
allenast upplysning, huruvida viss person blivit dömd till förlust av medborgerligt
förtroende eller påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller ställts under
framtiden för brott, som kan medföra sistnämnda påföljd, ävensom, där så
skett, vissa därav föranledda ytterligare upplysningar, skall på begäran meddelas
myndighet ävensom annan, vilken utövar allmän befattning, varmed är
förenad skyldighet att pröva, huruvida någon på grund av sådant utslag, som

Justitie ombuds mannens framställ ning.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr b.

här avses,°är jämlikt lag eller författning utestängd från behörighet, rättighet
eller förmån.

Sådant utdrag skall ock, enligt sista stycket i samma moment, meddelas enskild,
vilken nied intyg av Kungl. Maj ris befallningsha vande eller underrätt
eller häradshövding eller borgmästare styrker, att hans rätt kan vara beroende
därav, att utredning av honom förebringas i avseende å omständighet, varom
sådant utdrag skall innehålla upplysning.

I 8 § 3 morn. stadgas slutligen, att utdrag av registret, innehållande bevis
därom att viss person ej förekommer i straffregistret, må på begäran av denne
meddelas, där han med intyg av myndighet, som i 2 mom. sista stycket sågs,
styrker, att hans rätt kan vara beroende av sådant bevis.

Enligt § 2 morn. 4 i tryckfrihetsförordningen må utdrag av det i riket inrättade
straffregister ej meddelas i vidsträcktare mån än som föranledes av lag.
stiftad i den ordning § 87 regeringsformen stadgar. De fall, då utdrag av
straffregistret kunna erhållas, äro de i lagen om straffregister angivna. I övrigt
är straffregistret att anse såsom hemligt. Enskild person äger icke ens
att beträffande sig själv erhålla utdrag därur i annan ordning än lagen örn
straffregister stadgar. Då detta centralregister över straffade personer upprättats,
har man sålunda så långt sig göra låter velat förhindra missbruk av
detsamma.’

Efter redogörelse för vad i ett av justitieombudsmannen handlagt ärende förekommit
har justitieombudsmannen vidare yttrat:

’Vad i saken förekommit har givit mig anledning att upptaga frågan, huruvida
icke möjligheten för å utrikes ort vistande svenska medborgare att erhålla
utdrag av straffregistret för företeende inför utländsk myndighet skulle
kunna i någon mån underlättas. Det torde icke så sällan förekomma, att sådan
svensk medborgare kommer i behov av bevis att han icke förekommer i
straffregistret. Såsom jag förut berört kan utdrag av straffregistret, innefattande
dylikt bevis, erhållas endast under förutsättning att personen i fråga
med intyg av Kungl. Maj ris befallningshavande eller underrätt eller häradshövding
eller borgmästare styrker, att hans rätt kan vara beroende av sådant
bevis. Det torde vara uppenbart, att det mången gång kan vara svårt för en
svensk, som vistas utomlands, att utan omgång anskaffa ett intyg, som sålunda
styrker hans rätt att erhålla utdrag av straffregistret. Örn en svensk för behandlingen
av ett ärende hos utländsk myndighet avfordras bevis att han icke
blivit straffad — bevis att han icke förekommer i straffregistret — torde det
nämligen ofta vara förenat med stora svårigheter för ovannämnda svenska myndigheter
att utfärda intyg för honom, att hans rätt kan vara beroende av ett
sådant bevis.

Enligt vad jag erfarit torde framställningar från utlandssvenskar örn bevis
att de ej förekomma i straffregistret understundom genom förmedling avi svenska
konsuler insändas till utrikesdepartementet och därifrån vidarebefordras
till fångvårdsstyrelsens avdelning för straffregistret. Vanligen torde dessa
framställningar hava bifallits.

Att på dylika framställningar utfärda utdrag av straff registret torde väl
knappast sta i överensstämmelse med innehållet i 8 § i lagen örn straffregister.
Icke heller lärer det kunna antagas att, i brist på lagstadgande därom, berörda
utväg att erhålla utdrag kan komma till användning i alla de fall, då behov
därav är för handen. Utan tvivel torde det emellertid just hava varit den ovan
berörda svårigheten för de i sistnämnda lagrum angivna myndigheterna att
utfärda intyg örn sökandens behov, som åstadkommit berörda praxis vid sidan
av lagen.

Av det sagda torde framgå, att behov av föreskrifter för underlättande för

Kungl. Maj:is proposition nr b.

5

svenskar i utlandet att erhålla utdrag av straffregistret förefinnes. Detta behov
synes mig utan svårighet kunna tillgodoses på det sätt, att Sveriges beskickningar
och konsuler i utlandet upptagas bland de i 8 § 2 och 3 inom. i
lagen om straffregister angivna myndigheter, på vilkas intyg utdrag av straffregistret,
kan lämnas enskild person. Uppenbarligen besitta rikets officiella
representanter i utlandet stora betingelser för att utfärda dylika intyg, såvitt
angår straffregisterutdrag, som äro avsedda att företes inför myndigheter i vederbörande
främmande land. Den svenske beskickningschef eller konsul, hos
vilken intyg av nu ifrågavarande beskaffenhet begäres, torde utan svårighet
kunna hos den utländska myndigheten inhämta upplysningar, huruvida sökandens
rätt kan vara beroende av att han företer utdrag av straffregistret. Örn
beskickningschefen eller konsuln därvid erhåller sådana upplysningar, att han
anser sig i stånd att utfärda ett intyg örn att sökandens rätt kan vara beroende
av att han företer utdrag av det i Sverige förda straff registret, torde alla skäl
tala för att tillmäta ett dylikt intyg sådant vitsord, att sökanden på grund av
detsamma bör kunna erhålla det äskade straffregisterutdraget. Då man lärer
kunna förutsätta, att synnerlig noggrannhet skall komma att iakttagas vid intygens
utfärdande, synes något men för straffregistrets sekretess icke vara att
befara. Även örn man skulle stanna vid att endast medgiva enskild person att
på dylikt av beskickning eller konsul utfärdat intyg erhålla sådant utdrag av
straffregistret, som avses i 8 § 3 mom. straffregisterlagen, skulle mycket därmed
vara vunnet, då uppenbarligen de flesta av de framställningar om utdrag
av straffregistret, varom nu är fråga, torde avse utdrag, innefattande bevis att
vederbörande icke förekommer i straffregistret.’

Över justitieombudsmannens framställning har utlåtande avgivits av fång- Fångvårdsvårdsstyrelsen.
Efter inhämtande av yttrande från byrådirektören å fångvårdsstyrelsens
avdelning för straffregistret — däri denne med vitsordande av
önskvärdheten av den föreslagna ändringen förklarat sig finna anledning saknas
att inskränka den ifrågasatta behörigheten till intyg enligt 8 § 3 mom. straffregisterlagen
— har fångvårdsstyrelsen framhållit, att styrelsen ansåge en åtgärd
i det angivna syftet vara av behovet påkallad, och att den icke funnit något
att erinra mot det föreslagna sättet för frågans lösning.

Av justitieombudsmannens framställning och fångvårdsstyrelsens däröver
avgivna utlåtande finner jag framgå, att en ändring i straffregisterlagen i syfte
att underlätta för svenskar i utlandet att erhålla utdrag av straffregistret bör
komma till stånd. Denna lagändring torde ock lämpligen böra ske på det sätt,
att Sveriges representanter å utrikes orter tillägges behörighet att utfärda för
sådana utdrags erhållande erforderliga intyg. Tvekan synes emellertid kunna
uppstå, då det gäller att avgöra, huruvida denna behörighet bör avse intyg enligt
såväl 2 som 3 mom. i 8 § straffregisterlagen eller inskränkas till intyg
enligt sistnämnda moment. Vid prövningen av detta spörsmål torde böra beaktas,
att 2 mom. giver enskild person möjlighet att i avseende å de omständigheter,
varom utdraget skall innehålla upplysning, bekomma sådant ej
allenast rörande honom själv utan även rörande annan person, under det att
3 morn., vilket tillkom år 1926, endast avser att åt enskild bereda tillgång till
utdrag rörande honom själv att han ej förekommer i straff registret. I fall,
då sökande önskar erhålla utdrag avseende annan person, synes mig avgöran -

Departe ments chefen.

.6

Kungl. Majlis proposition nr -4.

det av frågan huruvida sådana omständigheter äro för handen, att därför
erforderligt intyg bör meddelas, mången gång kunna bereda svårighet och
kräva förhållandevis stor omsikt. Med hänsyn till vikten av att i sådant
fall utdrag erhålles endast då verkligt legitimt behov därav föreligger, torde
det näppeligen vara tillrådligt att lämna avgörandet i detta hänseende åt
olönade konsuler, vilka kanske ej ens äro mäktiga svenska språket. Däremot
lärer det icke böra väcka betänkligheter att medgiva sådana konsuler rätt
att utfärda intyg enligt 3 morn., så mycket mindre som någon fara för missbruk
av ett med stöd därav meddelat utdrag knappast föreligger. Syftet
med den ifrågasatta lagändringen skulle dessutom säkerligen komma att i ej
oväsentlig grad förfelas, örn våra olönade konsuler ej upptoges bland dem,
som skulle äga utfärda intyg enligt 3 mom. Enligt vad jag från fångvårdsstyrelsen
inhämtat avse nämligen förekommande framställningar så gott som
undantagslöst utdrag enligt detta moment, uppenbarligen beroende av detta
utdrags natur att tjäna som bevis örn allmän oförvitlighet.

Om således en olönad konsul väl bör ombetros att utfärda intyg enligt 3
mom. men icke enligt 2 morn., återstår spörsmålet huruvida behörighet i avseende
å sistnämnda intyg bör inrymmas åt våra andra representanter utrikes.
Därför synes mig emellertid icke föreligga tillräcklig anledning. Något behov
för enskild att erhålla utdrag enligt 2 mom. lärer nämligen — sedan på
grund av lagändringen 1926 möjlighet föreligger att bekomma det på visst
sätt mera omfattande utdraget enligt 3 mom. — ytterst sällan uppstå, i varje
fall för en utomlands vistande. Lämpligheten att för våra representanter utrikes
allt efter deras ställning i förevarande avseende stadga behörighet av
olika omfattning synes ock kunna ifrågasättas.

I enlighet med vad jag sålunda anfört bär jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § 3 morn. lagen den 17
oktober 1900 om straffregister.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse, bilaga1 till
detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom
utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

Denna bilaga, vilken är lika lydande nied det vid propositionen fogade lagförslaget, har bär uteslutits.
.

Kungl. Maj:ts proposition nr i.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 december
1929.

N ärvarande:

justitieräden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall .

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 22 november
1929, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till
lag om ändrad lydelse av 8 § 3 morn. lagen den 17 oktober 1900 om straffregister.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av tillförordnade ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsassessorn
Gustaf Eklund.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

8

Kungl, Majlis proposition nr

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 december 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets den 4 december
1929 avgivna yttrande över det den 22 november 1929 till lagrådet remitterade
förslaget till lag arn ändrad lydelse av 8 § 3 mom. lagen den 17 oktober
1900 om straffregister; därvid föredraganden efter redogörelse för yttrandet
hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas 1930 års riksdag
till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till nästkommande
års riksdag skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
H. Sief enson.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

293214