Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960 (Proposition 1960:47)

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Nr 47

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205)
om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.; given
Stockholms slott den 12 februari 1960.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj
1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås visst förtydligande av 1 § 1958 års lag om förverkande
av alkoholhaltiga drycker m. m.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 47

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr 205)
om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 9 maj 1958 om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §

Alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel, vilka påträffas hos
den som uppträder berusad på sätt i
11 kap. 10 § strafflagen sägs, skola
vara förverkade, om ej särskilda skäl
äro däremot.

Samma lag
Medför någon —

Alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel, vilka påträffas hos
den som uppträder berusad på sätt i
11 kap. 10 § eller 26 kap. 15 § strafflagen
sägs eller ock gör sig skyldig
till gärning som avses i 26 kap. 13
eller It § strafflagen och därvid är
berusad, så att det framgår av hans
åtbörder eller tal, skola vara förverkade,
om ej särskilda skäl äro däremot.

begått gärningen.

— stycket sägs.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 januari 1960.

N ärva rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen fråga
angående viss ändring i lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.
samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser

I 1 § första stycket lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. stadgas, att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel,
vilka påträffas hos den som uppträder berusad på sätt i 11
kap. 10 § strafflagen sägs, skall vara förverkade, om ej särskilda skäl är
däremot. Enligt andra stycket skall detsamma gälla, om sådana drycker
eller berusningsmedel påträffas hos den som brutit mot 4 § lagen om straff
för vissa trafikbrott eller 13 kap. 6 § luftfartslagen eller hos någon som medföljt
vid tillfället, såframt berusningsmedlen må antagas ha varit avsedda
även för den som begått gärningen. I tredje stycket stadgas, att rusdrycker
som någon i strid mot gällande bestämmelser medför vid offentlig tillställning
skall vara förverkade. Angående beslag av egendom som avses i 1 §
skall — enligt 2 § — vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål äga
motsvarande tillämpning med bl. a. den avvikelsen, att vad i 27 kap. 7 §
rättegångsbalken är stadgat om att åtal skall väckas inom viss tid ej skall
gälla i annat fall än då rätten utsatt sådan tid.

Lagen, som tillkom på grundval av prop. 1958: 80 och första lagutskottets
uti. 1958: 21 samt trädde i kraft den 1 juli 1958, ersatte lagen den 13 juni
1941 (nr 402) om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m. Enligt
sistnämnda lag skulle, om dylika drycker eller rusgivande ersättningsmedel
därför påträffades hos person, som av polisman beträddes med fylleri,
egendomen av polismannen tagas i beslag. Motsvarande skulle äga tillämpning,
om någon med skäl misstänktes för rattfylleri eller annat brott, som avses
i 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott, såvitt anginge drycker och ersättningsmedel
vilka av föraren medförts å färden för egen räkning eller, ehuru
de medförts av annan, kunde antagas ha varit avsedda jämväl för föraren.

f liilunuj till riksdagens protokoll 19G0. 1 samt. Nr 47

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Framställning om lagändring

I skrivelse den 25 maj 1959 har riksdagens militieombudsman hemställt
om översyn av 1 § första stycket i 1958 års lag, så att stadgandet även kommer
att avse gärningar hänförliga under 26 kap. 15 § strafflagen och vissa
fall av övergivande av post och onykterhet i tjänsten enligt 26 kap. 13 och
14 §§ samma lag.

I skrivelsen påpekas, att genom den nya lagen den tidigare lagens tillämpningsområde
i en del hänseenden utvidgats, bl. a. såtillvida att bestämmelserna
i den nya lagen gäller icke endast spritdrycker och vin utan jämväl
starköl och Öl av klass II ävensom det i 11 kap. 10 § andra stycket strafflagen
avsedda fall, där såsom berusningsmedel använts annat än starka
drycker. Mililieombudsmannen gör emellertid gällande, att genom den utformning
som stadgandet i 1 § första stycket i 1958 års lag erhållit, från
den nya lagens tillämpningsområde kommit att i betydande omfattning helt
uteslutas fall där enligt 1941 års lag beslag kunde verkställas och beslagtagen
egendom dömas förverkad med anledning av alt krigsmän beträtts
med fylleri.

Militieombudsmannen anför vidare följande.

Enligt 1 § första stycket i 1941 års lag skulle, om spritdrycker eller vin
eller rusgivande ersättningsmedel därför påträffades hos person, som av
polisman beträddes med fylleri, egendomen av polismannen tagas i beslag.
Bestämmelserna i 1941 års lag inneburo i övrigt att under vissa angivna förutsättningar
egendom som enligt lagen tagits i beslag skulle dömas förverkad.
I Kungl. Maj :ts cirkulär den 19 november 1948 till polismyndigheterna
samt de militära befattningshavare som äga bestraffningsrätt i disciplinmål
angående tillämpningen i sådana mål av nyssnämnda lag den 13 juni
1941 föreskrevs bl. a. att behörighet att verkställa beslag enligt denna lag
tillkom, förutom civil polisman, även militär personal, som hade att ingripa
då krigsman beträddes med onykterhet i tjänsten eller fylleri.

Ansvar för fylleri kan inträda dels enligt den allmänna straffbestämmelsen
i 11 kap. 10 § strafflagen dels enligt det särskilda för krigsman gällande
straffbudet i 26 kap. 15 § samma lag. Den brottsbeskrivning som kommit
till uttryck i dessa lagrum avser såväl den brottsliga handlingen som brottsplatsen.
Enligt båda lagrummen består handlingen däri att någon uppträder
berusad av starka drycker så att det framgår av hans åtbörder eller tal, och
brottsplatsen angives sålunda att vederbörande uppträtt i nu angiven mening
berusad i förra fallet å allmän plats, evad det är utom- eller inomhus,
och i senare fallet inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten.

Militieombudsmannen anför, att bestämmelserna i 1941 års lag om beslag
och om förverkande icke endast tillämpats i fall där krigsman beträddes
med respektive dömdes för fylleri jämlikt 11 kap. 10 § eller 26 kap. 15 §
strafflagen utan även i vissa under 26 kap. 13 och 14 §§ samma lag hänförliga
fall. I 26 kap. 13 § stadgas bl. a. att, om krigsman, vilken tjänstgör
såsom chef för avdelning av krigsmakten eller fullgör vakttjänst eller likartad
uppgift, genom förtäring av starka drycker eller annorledes satt sig
ur stånd att fullgöra sin tjänst, straff skall ådömas honom för övergivande

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

av post. Vidare gäller enligt 26 kap. 14 § att krigsman, som under tjänsteutövning
är så påverkad av starka drycker eller annat berusningsmedel att
hans förmåga att fullgöra tjänsten måste antagas vara nedsatt, skall dömas
för onykterhet i tjänsten. Det förhåller sig alltså så att ett moment av sådan
påverkan som nyss nämnts kan ingå i det i 26 kap. 13 § upptagna brottet
och alltid ingår i det brott som avses i 26 kap. 14 §. För straffbarhet enligt
sistnämnda båda lagrum fordras dock icke så hög grad av påverkan som
kräves för fylleriansvar men klart är — enligt vad militieombudsmannen
framhåller — att, även i fall där brottet är att hänföra under något av specialsladgandena
om övergivande av post eller onykterhet i tjänsten, det alltemellanåt
inträffar att de enligt 11 kap. 10 § eller 26 kap. 15 § för fylleriansvar
uppställda rekvisiten — såväl i fråga om graden av påverkan som
beträffande brottsplatsen — i och för sig varit för handen. I sådana fall har å
ena sidan brottets hänförande under någotdera av nämnda specialstadganden
uteslutit samtidig tillämpning av straffbestämmelserna för fylleri i 11
kap. 10 § eller 26 kap. 15 §, men å andra sidan ansetts klart att sistnämnda
förhållande icke uteslutit tillämpning av de bestämmelser i 1941 års lag om
beslag och om förverkande, som avsåg fall där krigsman beträtts med
respektive dömts för fylleri.

Beträffande spörsmålet, huruvida den i 1958 års lag skedda hänvisningen
till 11 kap. 10 § strafflagen har medfört att de nya bestämmelserna icke
är tillämpliga vid fall av fylleri, som är att bedöma enligt 26 kap. 15 § strafflagen
eller konsumeras av brottslighet som är att hänföra under 26 kap. 13
eller 14 § samma lag, anför militieombudsmannen.

Härom torde i första hand kunna sägas att en sådan begränsning av de
nya bestämmelsernas tillämpningsområde som nyss nämnts icke behövde
inträda om i det i 1 § första stycket i 1958 års lag använda uttrycket »berusad
på sätt ill kap. 10 § strafflagen sägs» skulle kunna inläggas att därmed
avsåges endast det ena av de två rekvisit som uppställts för straffbarhet enligt
11 kap. 10 § nämligen där angiven grad av påverkan och icke jämväl
det i lagrummet samtidigt angivna kravet att vederbörande i sålunda påverkat
tillstånd uppträtt på allmän plats. En sådan tolkning av den ifrågavarande
bestämmelsen i 1958 års lag kan dock uppenbarligen icke vara godtagbar.
Detta torde följa redan därav att med den nu åsyftade bestämmelsen
om att alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel som påträffas
under i lagrummet angivna omständigheter skola vara förverkade icke kan
vara avsett att förverkandepåföljd skall kunna inträda även i fråga om starka
drycker o. dyl. som påträffas hos den som berusad uppehåller sig på
enskild plats, exempelvis i sin privata bostad. Att så icke kan vara avsett
har också tydligt kommit till uttryck i 2 § i 1958 års lag, där det förutsättes
att det i 1 § första stycket angivna uppträdandet måste i princip kunna
bliva föremål för åtal. Det torde även få anses uteslutet att — medan i 1 §
andra och tredje styckena uppräknats de speciella brottsliga förfaranden av
olika slag som kunna föranleda förverkande — bestämmelsen i 1 § första
stycket skulle, ehuru däri hänvisas endast till 11 kap. 10 § strafflagen,
avse jämväl andra brottsliga gärningar som tillkommit under sådan grad av
alkoholpåverkan som förutsätles för tillämpning av sistnämnda straffbud.
Vad sålunda anmärkts blir på avgörande sätt bekräftat genom vad som
förekom i samband med tillkomsten av den nya förverkandelagen. Det kan

(

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

härvidlag framhållas att det stadgande i det till lagrådet remitterade förslaget
till nämnda lag, som motsvarade den nu ifrågavarande bestämmelsen
i 1 § första stycket i den sedermera antagna lagen, hade följande lydelse
(prop. nr 80/1958 s. 15): »Rusdrycker eller annat berusningsmedel,
som påträffas hos person vilken beträdes med fylleri eller annan gärning

som avses i 11 kap. 10 § strafflagen, skola vara förverkade---». Med

denna formulering var stadgandets tillämpningsområde klart begränsat till
sådana fall av fylleri och därmed jämställd gärning som avses ill kap. 10 §
strafflagen. Av lagrådets yttrande ävensom av det uttalande som i anslutning
härtill gjordes av föredragande departementschefen framgår vidare att
den efter lagrådsgranskningen vidtagna jämkningen av lagtexten i nu förevarande
del uteslutande var av redaktionell natur.

I enlighet med vad nu angivits är det enligt militieombudsmannens mening
tydligt att — medan 1941 års förverkandelag var tillämplig vid fylleri
enligt 11 kap. 10 § och 26 kap. 15 § strafflagen ävensom i vissa fall av övergivande
av post och onykterhet i tjänsten enligt 26 kap. 13 och 14 §§ samma
lag — tillämpningsområdet för stadgandet i 1 § första stycket i 1958 års
förverkandelag blivit begränsat till fall som avses ill kap. 10 § strafflagen.
Detta förhållande bör enligt militieombudsmannens mening föranleda en
översyn av det berörda stadgandet i 1 § första stycket i 1958 års förverkandelag
så att stadgandet även kommer att avse gärningar hänförliga under 26
kap. 15 § och, i fall som förut angivits, under 26 kap. 13 och 14 §§ strafflagen.
Militieombudsmannen anmärker att en i stort sett jämförlig gränsdragning
beträffande visst annat till nykterhetslagstiftningen hörande stadgande
kommit till uttryck i 15 § lagen den 27 juli 1954 om nyklerlietsvård.

Departementschefen

Då 1941 års lag om förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin in. in.
år 1958 ersattes av en ny lag i ämnet, var det otvivelaktigt ej avsett, att
den nya lagen skulle medföra någon inskränkning i de enligt den tidigare
lagen förefintliga möjligheterna att beslagtaga och förverkandeförklara egendom
i samband med att krigsman beträdes med fylleri. Den nya lagen har
emellertid fått en avfattning som -— enligt vad som framgår av militieombudsmannens
framställning — tydligtvis kan tolkas i annan riktning.
Jag vill därför förorda, att lydelsen av 1 § första stycket i 1958 års lag
ändras, så att denna oklarhet undanröjes. I lagrummet bör sålunda uttryckligen
nämnas även det fall, att någon uppträder berusad på sätt i 26 kap.
15 § strafflagen sägs. För att undanröja varje tvekan i fråga om lagens tilllämplighet
i sådana fall, då krigsman begår gärning som avses i 26 kap. 13
eller 14 § strafflagen och därvid är påverkad i sådan grad som kräves för
fylleriansvar, bör jämväl dessa fall omnämnas i lagtexten.

Lagändringen torde böra träda i kraft snarast möjligt.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om andrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958 (nr
205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.1

1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1960

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
T. Johansson

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 29 januari
1960.

Närvarande:
justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelin,
regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet den 27 januari 1960 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i
statsrådet den 22 januari 1960, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den
9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
lagbyråchefen B. Hjern.

Lagrådet yttrade:

Lagrådet finner ej anledning till erinran mot de föreslagna tilläggen till
1 §•

Genom dessa tillägg aktualiseras frågan i vad mån bestämmelserna i 2 §
kunna få betydelse för militära brottmål. Vad angår den först i 2 § givna
hänvisningen till »vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål» torde
med en dylik hänvisning vanligen avses de för rättegången vid allmän domstol
meddelade bestämmelserna i ämnet. Då man i detta fall har att räkna
även med militära brottmål, måste dock tydligen inbegripas jämväl de särbestämmelser,
som för sådana mål äro givna om beslag och förverkande.
Härutinnan må erinras, att jämlikt bestämmelserna i militära rättegångslagen,
bl. a. 7 11 §§, det kan tillkomma militär befattningshavare att i åt skilliga

hithörande fall i disciplinmål besluta om tillämpliga straff- och
förverkandepåföljder. En förutsättning härför är, att värdet av den beslagtagna
egendomen ej överstiger 200 kronor. Enligt 37 § andra stycket
samma lag gäller, att om den som drabbats av beslaget begär rättens prövning
av åtgärden, målet omedelbart skall i dess helhet hänskjutas till åklagaren.
För sådant fall synes visst utrymme föreligga för tillämpning av de

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

särskilda bestämmelserna i 2 § av nu förevarande lag. I 37 § tredje stycket
militära rättegångslagen stadgas vidare med avseende å disciplinmål, vari
förordnats om beslag, att om målet ej inom två veckor sedan beslaget
verkställdes hänskjutits till åklagaren eller avgjorts av den bestraffningsberättigade,
beslaget skall omedelbart hävas. De särskilda undantagsstadgandena
i 2 § förevarande lag måste i ett sådant fall komma att sakna tilllämpning.
Angående 2 § 2 samma lag må ytterligare framhållas, att såsom
framgår av 84 § andra stycket militära rättegångslagen möjligheten att använda
strafföreläggande på det militära området är begränsad.

Rörande tillämpningen av 1941 års förverkandelag hade vissa föreskrifter
till ledning för militära myndigheter m. fl. meddelats i kungl. cirkulär
den 19 november 1948. Militieombudsmannen har uttalat, att i stället för
detta cirkulär borde utfärdas tillämpningsföreskrifter, som anknöte till
de gällande bestämmelserna på detta lagstiftningsområde. Även enligt lagrådets
uppfattning föreligger behov av föreskrifter om bestämmelsernas
tillämpning på det militära området.

Ur protokollet:

Trygve Hellners

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1960

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 februari 1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets
den 29 januari 1960 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 22 i samma
månad remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den
9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran samt att det
av lagrådet framförda önskemålet om utfärdandet av ett cirkulär med föreskrifter
om de ifrågavarande bestämmelsernas tillämpning på det militära
området torde få upptagas till övervägande hemställer föredraganden, att
förslaget måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Trygve Hellners

Stockholm 1960. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

600050