Kungl. Maj:ts Proposition Nr 382

Proposition 1919:382

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 382.

1

Nr 382.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till värnpliktige J. Carlström i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms
slott den 21 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

216

att till värnpliktige nr 12 Josef Carlström må — utan hinder
därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den i § 12
av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid — från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill
han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 343 käft. (Nr 382.)

lm i9

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 382.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 21 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna yttrade härefter:
»Uti §§ 1 och 12 av förordningen den 18 juni 1909 pm ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas
följande:

§ 1.

Inträffar under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänstgörande
värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets
stammanskap, . varder skadad, eller bliver person, som nu nämnts, skadad
under tjänstgöring i krig, utgiver staten ersättning enligt de i denna förordning
stadgade grunder.

Dylik ersättning utgiver staten jämväl, om sjukdom med därav följande
skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen
kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 382. 3

§ 12.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år
efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,
från det döden inträdde, vare rätten till ersättning förverkad.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 4G inom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.

216

I en den 4 april 1918 dagtecknad skrift liar värnpliktige nr 12 ^
Josef Carlström anhållit att, utan hinder av bestämmelsen i ovan återgivna
§ 12 i förordningen den 18 juni 1909, utbekomma ersättning i
anledning av sjukdom, lungtuberkulos, som han ådragit sig under militärtjänstgöring.

Över ansökningen hava utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten
den 30 oktober 1918, marinförvaltningen den 5 december 1918 och
statskontoret den 18 mars 1919.

Riksförsäkringsanstalten har därvid yttrat följande.

I en till riksförsäkringsanstalten den 8 februari 1918 inkommen
skrift hade Carlström gjort framställning om ersättnings tillerkännande
för ovannämnda sjukdom, i anledning varav riksförsäkringsanstalten från
vederbörande militärbefälhavare införskaffat utredning i ärendet. Av
därtill hörande handlingar hade inhämtats bland annat, att Carlström,
som fullgjort sin värnpliktstjänstgöring vid flottan, redan vid läkarundersökning
den 16 november 1914 befunnits lida av lungtuberkulos, samt
att han först i sin berörda skrivelse till riksförsäkringsanstalten gjort
framställning om ersättning därför. Enligt 12 § i förordningen den 18
juni 1909 om ersättning i anledning av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring,
skulle, därest framställning om ersättning i anledning
av skada ej gjordes inom två år efter det skadan yppats, rätten till ersättning
vara förverkad. Med tillämpning av detta stadgande hade riks--försäkringsanstalten genom beslut den 27 mars 1918 förklarat, att ersättning
med stöd av bestämmelserna i förenämnda förordning icke
kunde tillerkännas Carlström.

Med anledning av nu förevarande framställning hade riksförsäkringsanstalten
införskaffat ytterligare utredning, och hade riksförsäkringsanstalten
inhämtat, att Carlström börjat sin ifrågavarande värnpliktstjänstgöring
den 6 november 1913, att han därefter med undantag av

Ansökan av
värnpliktige
J. Carlström.

Riksförsäk ringsan stalten.

4

Marinför valtningen.

Kungl, Maj.ts Proposition Nr 382.

tiden från och med den 30^ december 1913 till och med den 6 januari
1914, under vilken tid han åtnjutit permission, tjänstgjort såsom eldare
ombord å pansarbåten Dristigheten till den 23 oktober 1914, att han
från och med sistnämnda dag till och med den 0 november 1914 varit
sjukskriven för akut bronchit, samt att han den 4 november 1914 konstaterats
lida av lungtuberkulos och den 10 i samma månad hemförlovats.
Riks försäkringsans tälten, som i ärendet inhämtat yttrande av den hos
anstalten anställde ^ specialisten å lungsjukdomarnas område, hade med
ledning av den sålunda förebragta utredningen funnit, att Carlström
ådragit sig ifrågavarande sjukdom under sådana omständigheter, att,
därest framställning om ersättning blivit gjord inom föreskriven tid’
ersättning med stöd av bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909
kunnat tillerkännas honom.

Härtill ville riksförsäkringsanstalten erinra om att lagen den 17
juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete icke innehölle någon
bestämmelse om preskription motsvarande den i 12 § av meromnämnda
förordning förekommande. Inom riksförsäkringsanstalten vore under utarbetande
förslag till nya bestämmelser rörande ersättning i anledning
av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring, och torde riksförsäkringsanstalten
därvid komma att föreslå bestämmelser, som i möjligaste
mån överensstämde med den nya olycksfallsförsäkringslagens föreskrifter.
Detta torde gälla även nyss berörda ämne.

På grund av vad sålunda anförts, syntes det riksförsäkringsanstalten
vara med billigheten överensstämmande, att något understöd tillerkändes
Carlström.

I detta sammanhang ville riksförsäkringsanstalten meddela, att,
därest Carlström varit berättigad till ersättning enligt nyssnämnda förordning,
riksförsäkringsanstalten, med stöd av bland annat ett den 10
oktober 1918 av docenten Thor Stenström för Carlström utfärdat
mvaliditetsintyg,^ skulle hava tillerkänt honom en årlig livränta å 450
kronor att utgå från den 11 november 1914, vilken dag han upphört
åtnjuta underhåll och vård genom militär myndighets försorg samt
avlöning av. statsmedel. Den del av livräntan, som belöpte på år 1918,
skulle därvid hava förhöjts med femtio procent i enlighet med kungörelsen
den . 28 juni 1918 angående höjning för år 1918 av ersättning,
som utgår jämlikt förberörda förordning.

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande hemställt, att Carlström måtte
tilldelas ett understöd en gång för alla av 1,000 kronor att utgå av
femte huvudtitelns anslag till extra utgifter.

5

Kungl. Maj:t# Proposition Nr 389.

Statskontoret har anfört, att ämbetsverket visserligen icke hade statskontoret,
något att erinra mot att Carlström i enlighet med marinförvaltningens
hemställan nu erhölle ett belopp av 1,000 kronor från femte huvudtitelns
anslag till extra utgifter, men att ämbetsverket i betraktande av föreliggande
omständigheter och med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten
i ärendet anfört ansåge starka billighetsskäl tala för att därutöver åt
Carlström från och med år 1920 bereddes ett årligt understöd å 450
kronor, motsvarande den livränta, som enligt förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
skulle hava alltifrån den 11 november 1914 tillkommit
honom, därest han inom föreskriven tid gjort framställning därom.
Statskontoret finge alltså jämte tillstyrkande av bifall till marinförvaltningens
berörda förslag tillika hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Carlström finge från och med den 1 januari 1920
under sin återstående livstid uppbära understöd från allmänna indragningsstaten
till belopp av 450 kronor årligen.

Vad i ärendet sålunda förekommit synes mig innefatta fullgoda Departement»
skäl för att något åtgöres till beredande av understöd åt sökanden.

Därvid synes lämpligast att, såsom sökanden själv ifrågasatt, medgivande
utverkas för honom att, utan hinder av i förevarande hänseende nu
gällande preskriptionsbestämmelse, komma i åtnjutande av den ersättning,
vartill han, enligt vad riksförsäkringsanstaltens utlåtande giver vid
handen, skulle hava varit författningsenligt berättigad, därest framställning
om ersättning gjorts inom föreskriven tid. Till stöd för den begärda
dispensen torde särskilt kunna åberopas, att i lagen den 17 juni
1916 om försäkring för olycksfall i arbete icke förekomma några bestämmelser
angående preskription av rätten till ersättning, samt att, för
åvägabringande av överensstämmelse med föreskrifterna i nämnda lag,
vid förestående revision av förordningen om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, sannolikt kommer
att föreslås borttagande av den däri nu intagna preskriptionsbestämmelsen.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,

att till värnpliktige nr 12 ^ Josef Carlström må — utan hinder
därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den i
§ 12 av förordningen den 18 juni 19i)9 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid — från

6

Kungl. May.ts Proposition Nr 382.

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan tänktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Tor Ericsson Arje.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1919.