Kungl. Maj:ts proposition nr 348

Proposition 1943:348 - höst

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

1

Nr 348.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av i § lagen den 1 mars 1940
(nr 119) örn skyldighet för ägare ao anläggningar och
byggnader att anordna skyddsrum m. m.; given Stockholms
slott den 15 oktober 1943.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den
1 mars 1940 (nr 119) om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader
att anordna skyddsrum m. m.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

Försl ag
till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 1 mars 1940 (nr 119) om skyldighet
för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum

m. m.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 1 mars 1940 om skyldighet för
ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m. skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

Skyddsrum skall utföras på det sätt som med hänsyn till anläggningens
eller byggnadens beskaffenhet och läge är mest ändamålsenligt. Det skall erbjuda
skydd åtminstone mot splitter från bomber och andra vid explosion
kringkastade föremål ävensom mot stridsgaser. Är skyddsrum beläget inom
eller i omedelbar närhet av byggnad, skall det hava sådan hållfasthet, att det
kan beräknas motstå den belastning som kan uppkomma, örn byggnaden sammanstörtar.
Skyddsrum vid industriell anläggning, som enligt av Konungen
meddelade föreskrifter hänförts till anläggningar av krigsviktig natur, skall
så långt möjligt erbjuda skydd jämväl mot direkt bombträff.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om redan befintlig anläggning skall vad i nya lagen sägs ej äga
tillämpning annat än vid väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av
anläggningen eller där eljest synnerliga skäl föreligga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartement säre aden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 1 oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Rubbestad.

Efter gemensam beredning inom justitie-, försvars- och socialdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, fråga
om ändrade bestämmelser rörande skyddsrum vid industriella anläggningar.
Föredraganden anför följande.

Gällande bestämmelser.

De grundläggande bestämmelserna örn luftskyddet innefattas i luftskyddslagen
den 11 juni 1937 (nr 504) med däri senare — bl. a.
genom lag den 23 februari 1940 (nr 81) — vidtagna ändringar. Enligt luftskyddslagen
utövas tillsyn å luftskyddet inom riket av luftskyddsinspektionen.
Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av luftskyddet. Riket indelas
i luftskyddsområden. Varje stad och landsfiskalsdistrikt utgör som regel ett
luftskyddsområde. Inom luftskyddsområde utövas den omedelbara ledningen
av luftskyddet av en luftskyddschef, i regel vederbörande polischef. Kommun
kan av Kungl. Maj :t åläggas att anordna skyddsrum, i vilka vid luftanfall
skydd kan beredas personal, som har att leda eller fullgöra luftskyddstjänst
berörande orten i dess helhet, personer, som omhändertagas vid hjälpplatser,
eller vägfarande och andra, som uppehålla sig utomhus på allmänna platser,
s. k. allmänna skyddsrum. Beträffande skyddsrum, som icke äga samband
med allmänna luftskyddet, s. k. enskilda skyddsrum, hänvisas i luftskyddslagen
till vad därom särskilt stadgas. Befinner sig riket i krig eller krigsfara,
äger Konungen förordna att riket eller del därav skall försättas i luftskyddstillstånd
och att planerna för luftskyddet helt eller delvis skola verkställas.

Bestämmelser örn enskilda skyddsrum meddelas i lagen den t mars
1940 (nr 119) örn skyldighet för ägare av anläggningar
och byggnader att anordna skydds rum m. m. Bestämmelserna
äro tillämpliga inom område, som Konungen bestämmer, samt, efter särskilt
förordnande, jämväl i fråga örn anläggningar och byggnader utanför sålunda
bestämt område. Bland anläggningar och byggnader, som skola förses med
Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 347—348. ''2

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

skyddsrum, omnämnes i lagen industriell anläggning, vid vilken i regel minst
tjugufem personer samtidigt äro sysselsatta. Skyddsrum skall såvitt möjligt
kunna hysa så många människor, som i allmänhet kunna antagas samtidigt besöka
eller vara sysselsatta eller bosatta eller eljest vistas inom anläggningen eller
byggnaden eller den del därav, för vilken skyddsrummet anordnas. Skyddsrum
skall anordnas på sådan plats inom eller invid anläggningen eller byggnaden,
att det utan tidsutdräkt kan uppsökas av dem, för vilka det är avsett.
Det skall vara så beskaffat, att det erbjuder skydd åtminstone mot splitter
från bomber och andra vid explosion kringkastade föremål ävensom mot
stridsgaser. Är skyddsrum beläget inom eller i omedelbar närhet av byggnad,
skall del hava sådan hållfasthet, att det kan beräknas motstå den belastning
som kan uppkomma, om byggnaden sammanstörtar. Skyddsrum med nu nämnd
motståndskraft mot splitter, ras m. m. brukar benämnas normalskyddsrum.
Skyldigheten att inrätta skyddsrum åvilar anläggningens eller byggnadens ägare.
Det åligger byggnadsnämnd att, innan byggnadslov meddelas, pröva vilka åtgärder
till skydd mot skador genom luftanfall som skola vidtagas. I fråga om
bl. a. industriell anläggning med minst tjugufem sysselsatta, skall byggnadsnämnden
underställa meddelat beslut om byggnadslov länsstyrelsens prövning
såvitt angår luftskyddet. Finnes ej byggnadsnämnd i ort, där åtgärder till
skydd mot skador genom luftanfall skola vidtagas, skall, örn någon vill utföra
bl. a. anläggning av nyss angivet slag eller verkställa väsentlig ombyggnad,
ändring eller utvidgning av sådan anläggning, länsstyrelsens godkännande av
företaget i förväg inhämtas såvitt angår luftskyddet. Länsstyrelsen äger helt
eller delvis medgiva befrielse från vidtagande av åtgärd som avses i lagen, örn
åtgärden prövas medföra oskälig kostnad eller ock sådan befrielse kan medgivas
utan eftergivande av skäliga anspråk på luftskydd. I övrigt äger Konungen
medgiva undantag från lagens bestämmelser. Tillsyn å efterlevnaden
av lagen utövas, där ej Konungen annorlunda förordnat, under länsstyrelsens
inseende av luftskyddschefen. Någon rätt till ersättning av allmänna medel
för åtgärd enligt lagen finnes ej stadgad i denna. Talan mot beslut, som enligt
lagen meddelas av länsstyrelsen, må föras hos Konungen i vederbörande
statsdepartement. Rätt att föra talan tillkommer jämväl luftskyddsinspektionen.

Från skyddsrumslagens tillämpningsområde äro undantagna bl. a. anläggningar,
som avses i lagen den 12 juni 194 2 (nr 335) örn särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar. I
sistnämnda lag stadgas skyldighet för ägare eller innehavare av vissa sådana
anläggningar att med avseende å anläggningen och driften vid densamma vidtaga
erforderliga åtgärder för att minska faran för och begränsa verkningarna
av bl. a. skada genom luftanfall. Bland sådana åtgärder nämnes utförande
av skyddsrum, men bestämmelser om skyddsrummens beskaffenhet givas icke
i lagen.

Redan före tillkomsten av skyddsrumslagen hade genom lagen den 31
mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

5

hov — vars bestämmelser dock väsentligen äga tillämpning blott vid luftskyddstbistånd
—ett stadgande givits, med stöd varav skyldighet att anordna skyddsrum
kan föreskrivas. Enligt berörda lag är nämligen ägare eller innehavare av
anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan
uppgjorts eller luftskydd eljest erfordras, pliktig att tåla eller vidtaga de
åtgärder med avseende å egendomen ävensom dess inredning och utrustning,
som av länsstyrelsen prövas erforderliga för luftskyddets genomförande. Ägare
eller innehavare av egendom, som beröres av åtgärden, är berättigad till ersättning
av kronan, dock att, såframt åtgärden huvudsakligen avser beredande
av skydd för viss egendom eller dess ägare eller innehavare eller för
personer, som vid tiden för luftskyddstillstånds inträde bodde eller vistades
inom egendomen eller eljest nyttjade denna, ersättning utgår allenast om och
i den mån det med avseende å storleken av kostnad eller skada, som föranledes
av åtgärden, samt omständigheterna i övrigt prövas skäligt. Beslut, som enligt
lagen meddelats av länsstyrelse, må överklagas hos Konungen.

Genom kungörelse den 9 april 1940 (nr 192) med förordnande jämlikt
13 § luftskyddslagen förordnade Kungl. Majit örn luftskyddstillstånd i vissa
avseenden och genom kungörelse den 13 i samma månad (nr 210) utvidgades
luftskyddstillståndet att omfatta bl. a. inrättande av skyddsrum.

Förslag till ändrade bestämmelser om anordnande av skyddsrum och om beskaffenheten
av sådana lokaler innefattas i det av 19A1 års hemortsförsvarssakkunniga
innevarande år avgivna betänkandet med förslag till lag om folkskyddsväsendet
(folkskyddslag) m. m. (Statens off. utredn. 1943: 27). De i betänkandet
förordade reglerna om beskaffenheten av enskilda skyddsrum överensstämma
i väsentliga delar med motsvarande bestämmelser i gällande luftskyddslag.
Det föreslås att enskilt skyddsrum, som är inrättat för mer än tio
personer, skall uppfylla kraven på normalskyddsrum. Detta begrepp har i förslaget
i huvudsak samma innebörd som för närvarande. Vidare förutsättes
emellertid att, där särskilda omständigheter det föranleda, Konungen för visst
fall skall äga förordna att skyddsrum skall fylla större krav på skyddsförmåga
och utrymme än som eljest uppställas. Såsom motivering för detta stadgande
åberopas (s. 252) hl. a., att det exempelvis kan anses nödvändigt att för
en viktig industri skyddsrum med större skyddsförmåga än normalskyddsrum
anordnas. De sakkunniga framhålla att det i allmänhet säkerligen torde låta
sig göra att få dessa krav fyllda på frivillighetens väg men att möjlighet att
giva åläggande dock bör finnas.

Framställning beträffande skyddsrum vid industriella anläggningar.

I en den 30 december 1942 dagtecknad skrivelse lill Konungen har Överståthållarämbetet
— efter en redogörelse för gällande bestämmelser örn normalskyddsrum
m. m. -— anfört följande.

De senaste krigserfarenheterna lära--— hava givit vid handen, att

beträffande krigsvikliga industrianläggningar det icke kan anses tillfyllest

6

Kungl. Maj:t$ proposition nr 348.

med skyddsrum av normalskyddsrums karaktär. Med hänsyn härtill har luftskyddsinspektionen
i skrivelse till Överståthållarämbetet och länsstyrelserna
i samtliga län den 12 november 1942, under hänvisning till att luftskyddstillstånd
är rådande, hemställt, att länsstyrelsen efter prövning i varje särskilt
fall ville med stöd av 4 § luftskyddets förfoganderättslag föreskriva, att
sådana krigsviktiga industrier, som på grund av sin belägenhet eller större
betydelse kunde befinnas bliva särskilt utsatta för anfall från luften, skola
anordna fullträff säkra skyddsrum dels vid ny- eller ombyggnad, dels ock i
vissa fall, då eljest goda förutsättningar för anordnande av dylika skyddsrum
föreligga. I motsats till skyddsrumslagen av den 1 mars 1940 innehåller
icke lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov några föreskrifter örn
huru långtgående åtgärder i fråga om inrättande av skyddsrum, som myndigheterna
kunna kräva med stöd av — — — 4 § sistnämnda lag. Hos de
lokala luftskyddsmyndigheterna såväl som hos allmänheten torde emellertid
den uppfattningen vara rådande, att kraven på skyddsrummen icke kunna
ställas högre än som angives i skyddsrumslagen. Man har med andra ord
utgått från, att den skyldighet att inrätta skyddsrum, som grundas på 4 §
1 mom. luftskyddets förfoganderättslag, icke sträcker sig längre än till inrättande
av normalskyddsrum. Enligt överståthållarämbetets mening föreligger
också fog för denna uppfattning. Ur ekonomisk synpunkt måste det
nämligen anses orimligt, örn man med stöd av luftskyddets förfoganderättslag
skulle kunna kräva mera långtgående åtgärder än enligt skyddsrumslagen.
Detta skulle ju kunna medföra, att skyddsrum, som en fastighetsägare
eller företagare inrättat i vederbörlig ordning med stöd av bestämmelserna i
den senare författningen, skulle kunna förklaras otillräckliga med stöd av
bestämmelserna i den förra författningen. I många fall skulle följden härav
bliva, att de kostnader, som nedlagts på skyddsrummen till fullgörande av
skyddsrumslagens bestämmelser, skulle bliva helt eller delvis onyttiga. På
nu anförda skäl anser sig Överståthållarämbetet i sakens nuvarande läge
icke kunna efterkomma luftskyddsinspektionens ovannämnda hemställan.
Emellertid har Överståthållarämbetet ansett sig böra bringa ärendet till Kungl.
Maj:ts kännedom, för den händelse Kungl. Majit skulle finna lämpligt att
genom åvägabringande av lagändring eller på annat sätt få till stånd annan
praxis.

I luftskyddsinspektionens berörda skrivelse hade till motivering av inspektionens
nyss återgivna hemställan anförts, att det vore nödvändigt att
i vissa fall vid den omfattande om- och nybyggnad av krigsviktiga företag,
vilken ägde rum, mera betryggande skydd anordnades än som erbjödes i
anläggningar av normalskyddsrums karaktär. Detta gällde speciellt i de fall,
då sådana industrier grupperades till mer eller mindre sammanhängande
industriområden, vilka kunde förutsättas vara begärliga och lätt sårbara
mål för fientliga flyganfall. Det vore vidare synnerligen önskvärt, att särskilt
krigsviktiga industrier även utan samband med örn- eller tillbyggnad
anordnade fullträffsäkra skyddsrum, där goda förutsättningar därför funnes.

I utlåtande över överståthållarämbetets skrivelse bär luftskyddsinspektionen
anfört, bland annat:

Erfarenheterna från de krigförande länderna lia givit vid handen att krigsviktiga
industrier särskilt utsättas för anfall från luften. Det blir då av den
allra största betydelse för den fortsatta produktionen att de vid sådana in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

7

dustrier sysselsatta arbetarna, vilkas specialkunskaper knappast kunna ersättas,
i möjligaste mån beredas skydd i fullträffsäkra skyddsrum.

Överståthållarämbetet har framhållit, att enligt 4 § i förfogandelagen för
luftskyddets behov åläggande örn inrättande av skyddsrum lärer kunna
meddelas samt att nämnda lagrum icke innehåller bestämmelser örn hur
långtgående åtgärder, som kunna krävas. Lagstiftaren torde emellertid ha
avsett att bestämmelserna icke skola vara begränsade med hänsyn till nödvändigheten
att luftskyddsmyndigheterna givas vidsträckt befogenhet att
under luftskyddstillstånd allt efter utvecklingens krav meddela ålägganden,
som åsyfta mer eller mindre ingripande åtgärder. Att i skyddsrumslagen angivits
bestämmelser ang. skyddsrumsplikten i fredstid synes icke böra inkräkta
på möjligheten att, då riket befinner sig i krig eller krigsfara, med
stöd av förfogandelagen för luftskyddets behov ålägga mera vittgående skyldighet
i avseende å anordnande av skyddsrum, än vad i skyddsrumslagen
angives. Därest lagstiftarens mening varit, alt luftskyddsmyndigheterna icke
skulle lia sådan befogenhet skulle givetvis en ändring av förfogandelagen ha
kommit till stånd i samband med antagande av skyddsrumslagen.

I sin skrivelse har Överståthållarämbetet förklarat sig icke kunna efterkomma
luftskyddsinspektionens hemställan ang. åläggande att anordna fullträffsäkra
skyddsrum i vissa fall. Denna överståthållarämbetets vägran har
motiverats med att det enligt överståthållarämbetets mening måste ur ekonomisk
synpunkt anses orimligt, örn man med stöd av luftskyddets förfoganderättslag
skulle kunna kräva mera långtgående åtgärder än enligt skyddsrumslagen.
Inspektionen vill i denna del framhålla, att dessa ekonomiska betänkligheter
under nu rådande luftskyddstillstånd icke bör hindra föreskrivande
av fullträffsäkra skyddsrum i de fall som angivas i inspektionens skrivelse,
av vilken med all tydlighet torde framgå att fullträffsäkra skyddsrum icke
skola föreskrivas i andra fall, än där den av Överståthållarämbetet befarade
ekonomiska förlusten för vederbörande företag blir ringa i förhållande till
den synnerligen väsentliga ökningen av skyddet för personalen.

Överståthållarämbetet har i sin skrivelse slutligen förklarat, att ämbetet
ansett sig böra bringa ärendet till Kungl. Maj:ts kännedom, för den händelse
Kungl. Hajd .skulle finna lämpligt att genom åvägabringande av lagändring
eller på annat sätt få lill stånd annan praxis. Enligt inspektionens
uppfattning har annan praxis kommit till stånd genom inspektionens ifrågavarande
skrivelse.

I en sedermera inom luftskyddsinspektionen utarbetad, den 27 september
1943 dagtecknad promemoria angående fullträffsäkra skyddsrum i krigsviktiga
industrier anföres följande.

Jämlikt skyddsrumslagen föreligger skyldighet att anordna skyddsrum för
bl. a. industrier med mer än 25 anställda örn de äro belägna inom luftskyddsorl.
Skyddsrummen skola jämlikt bestämmelserna i 4 § skyddsrumslagen
vara så beskaffade att de erbjuda skydd mot splitter, stridsgas och rasmassor,
d. v. s. motsvara vad sorn i allmänhet benämnes normalskyddsrum. Dylikt
normalskyddsrum torde genomsnittligt i samband med nyanläggning betinga
en kostnad av högst 100 kronor per person.

För särskilt krigsviktiga industrier i utsatt läge torde emellertid med fog
kunna ifrågasättas örn icke kravet på skyddsrum bör sättas högre än normalskyddsrum.
Den personal som sysselsattes vid dylika industrier är många
gånger ytterligt svårersättlig med hänsyn till specialutbildning etc. och personalförluster
i dylika fall kunna många gånger medföra större avbräck i
produktionen än materiella skador.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

Med fullträffsäkert skyddsrum förstås skyddsrumsanläggning, vilken utöver
det skydd som normalskyddsrummen skänka, även skall skydda mot
direkt träff. Dylik anläggning utföres antingen som fullträffsäkert skyddsrum
i berg eller som friliggande fullträffsäkert skyddsrum. I sistnämnda fall
förses anläggningen då med en skyddstäckning av granit, en s. k. sprängmantel.
Konstruktionen varierar beroende på vilken bombvikt man avser att
skydda sig mot. Vanligen beräknas fullträffsäkra skvddsrum skydda mot
300 eller 500 kg bombvikt. Härvid förutsättes att bomben skall vara av s. k.
stabil konstruktion, d. v. s. sådan att örn tändkonstruktionen är apterad för
fördrö jd tändning, vilket medger inträngning i konstruktionen, så håller bomben
vid anslaget och är sålunda överstark i förhållande till skyddsrumskonstruktionen.
Att skyddsrumskonstruktionen som regel ej beräknas för större
bombvikter än 500 kg beror på att stabila bomber endast i undantagsfall
förekomma i större vikter. Detta i sin tur beror framförallt på rent bombkonstruktiva
skäl, men även på den effekt som ernås för olika bombtyper.
Enda undantaget utgöres av s. k. pansarbomber, vilka förekomma i vikter
ända upp till 1,800 kg och vilka användas mot fartyg och militära befästningar,
där förutsättningen för maximal verkan är fullträff i målet. Mot
samhällsmässig bebyggelse komma dylika bomber däremot ytterst sällan till
användning. De minbomber som numera förekomma i mycket stora vikter,
enligt uppgift ända upp till 5 ton, äro undantagslöst försedda med anordning
för ögonblickständning och brisera sålunda i anslagsögonblicket utan nämnvärd
inträngning, vilket medför att verkningarna koncentreras åt sidorna och
icke i vertikalled. De skyddsrumskonstruktioner som beräknats för t. ex. 500
kg stabila bomber kunna sålunda beräknas .skydda även mot tyngsta nu kända
minbomber.

Kostnaderna för fullträffsäkra skyddsrum, under förutsättning att de avse
utrymme för c:a 300 personer, kunna uppskattas till följande:

Skyddsrum i berg 150—250 kr/person, där variationen bl. a. beror på bergets
art och därav betingat behov av särskild inbyggnad.

Friliggande fullträffsäkert skyddsrum under sprängmantel 250—350 kr/
person, där variationen bl. a. beror på grundförhållandena.

Departementschefen.

Det är otvivelaktigt önskvärt alt krigsviktiga industrianläggningar såvitt
möjligt förses med s. k. fullträffsäkra skyddsrum. Såsom dylika anläggningar
torde böra betraktas icke blott anläggningar av omedelbar betydelse för rikets
försvar utan jämväl företag som äro av större vikt för folkförsörjningen under
krig. Av vad jag förut anfört framgår, att länsstyrelserna enligt 1938 års förfoganderättslag
ha befogenhet att under luftskyddstillstånd föreskriva de
skyddsrumsanordningar som med hänsyn till omständigheterna i det särskilda
fallet finnas påkallade. Luftskyddstillstånd råder sedan april 1940.

Då genom 1940 års skyddsrumslag meddelats föreskrifter rörande beskaffenheten
av de skyddsrum som — oavsett luftskyddstillstånd — skola utföras,
har det ansetts tveksamt, huruvida med stöd av 1938 års lag kunde fordras
väsentligt mer än som ansetts möjligt att föreskriva enligt 1940 års lag. Att
ställa högre krav än sistnämnda lag innefattar har även betecknats såsom
obilligt mot vederbörande ägare. Häremot kan invändas, att 1938 års lag
öppnar möjlighet till ersättning av allmänna medel åt den som åsamkas oskälig
kostnad för skyddsrumsbygge. Det ligger emellertid i sakens natur, att om

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

9

skyddsrum redan utförts såsom normalskyddsrum, det kan vara praktiskt
uteslutet att bygga örn detsamma till fullträffsäkert eller att påfordra anordnande
av nya fullträffsäkra skyddsanordningar. Med hänsyn härtill synes
det lämpligt att genom en ändring i 1940 års lag söka skapa garanti att skyddsrum
vid nya krigsviktiga anläggningar från början göras så långt möjligt fullträffsäkra.
I samband härmed bör också övervägas i vad män sådana skyddsrum
kunna föreskrivas även vid redan befintliga krigsviktiga anläggningar.

Vid den omarbetning av 4 § i 1940 års lag, som av nu anförda skäl bör vidtagas,
synes såsom inledande stadgande i paragrafen böra intagas föreskrift,
att skyddsrum skall utföras på det sätt som med hänsyn till anläggningens
eller byggnadens beskaffenhet och läge är mest ändamålsenligt. Härefter torde
böra intagas de nuvarande bestämmelserna om normalskyddsrum. Beträffande
skyddsrum vid krigsviktig anläggning bör därefter föreskrivas, att det skall
så långt möjligt erbjuda skydd jämväl mot direkt bombträff. Det torde böra
ankomma på Konungen att meddela bestämmelser örn vilka anläggningar som
skola anses vara av krigsviktig natur.

I sin tidigare berörda skrivelse till Överståthållarämbetet och länsstyrelserna
förutsatte luftskyddsinspektionen, att vid särskilt utsatta krigsviktiga industrier
fullträffsäkra skyddsrum skulle anordnas ej blott vid ny- eller ombyggnad
utan även i vissa fall då utan samband med ny- eller ombyggnad
goda förutsättningar för anordnande av dylika skyddsrum vore för handen.
Att vid väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådana anläggningar
kräva fullträffsäkra skyddsrum synes ej vara oskäligt. Beträffande andra befintliga
krigsviktiga anläggningar torde åläggande att anordna fullträffsäkra
skyddsrum böra meddelas allenast på grund av synnerliga skäl, såsom då anläggningen
vid krig kan väntas bliva särskilt utsatt för flyganfall. Givetvis bör
hänsyn tagas även tili kostnaderna i varje särskilt fall. Jag vill erinra, att enligt
14 § i 1940 års lag befrielse kan meddelas från utförande av skyddsrum
som skulle draga oskälig kostnad. Endast sällan torde det finnas rimligt att
ålägga industri, som nyligen inrättat skyddsrum i enlighet med hittills gällande
krav, att utan samband med väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning
anordna fullträffsäkra skyddsrum.

Frågan huruvida fullträffsäkert skyddsrum skall anordnas torde böra prövas
i den ordning som eljest gäller enligt 1940 års lag. Av 12 och 13 §§ i lagen
torde följa, att frågan städse kommer att prövas av länsstyrelsen antingen
direkt eller efter underställning från byggnadsnämnd.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 1 mars
1940 (nr 119) om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna
skyddsrum m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87

1 Denna bilaga, vilken frånsett viss jämkning av redaktionell natur är lika lydande
nied det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Stefan Stiernstedt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den tl oktober
1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,
justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den
1 oktober 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 1 mars 1940
(nr 119) om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna
skyddsrum m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn K. Holmgren.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 347—348

3

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 oktober 1943.

N är varande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning inom justitie-, försvars- och socialdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergguist, lagrådets
den 11 oktober 1943 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 1 oktober
1943 remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den
1 mars 1940 (nr 119) örn skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader
att anordna skyddsrum m. m.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer
föredraganden, att förslaget, efter viss redaktionell jämkning, måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Leffler.

Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

432781