Kungl. Maj:ts proposition nr 322 (Proposition 1938:322)

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

Nr 322.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med ändrat förslag till
förordning om särskild skatt d förmögenhet för år
1938; given Stockholms slott den 20 maj 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att under
i statsrådsprotokollet angiven förutsättning antaga härvid fogade ändrade
förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1938.

GUSTAF.

Ernst

Wigforss.

Bihang till riksdagen» protokoll 1938. 1 sami. Nr 322—323.

''Kungl. Maj:ts proposition nr 322

Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1938.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för år 1938,
på grundval av taxering nämnda år, erläggas till staten av fysisk person,
därest hans enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars 1938, överstigit 50,000 kronor. I den skattepliktiga
förmögenheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den
skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk juridisk
person, som enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § a) nyssnämnda förordning
omförmäld stiftelse.

2 §•

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgå i förhållande
till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,
ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans
omyndiga barns enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom
i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än i 18 § a) förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt omförmäld stiftelse berörda skattepliktiga
förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för ifrågavarande
beskattningsår enligt angivna förordning fastställda beskattningsbara
beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande
tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock minst fyrtio procent
av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige
något sådant beskattningsbart belopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten
ett belopp motsvarande fyrtio procent av den skattepliktiga
förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

3 §■

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men
icke 150,000 kronor: två promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 50,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150.000 men icke 300,000 kr.: 200 kr. för 150,000 kr. och 4 °/oo av återstoden;

300.000 » » 500,000 » : 800 » » 300,000 » » 6 °/00 » » ;

500.000 » » 1,000,000 > : 2,000 » » 500,000 » * 8 %„ » » ;

1,000,000 kr. : 6,000 » » 1,000,000 » » 10#/„o » » .

4 §■

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes
skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda förmögenhet.
Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt
under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje stycket till det
för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet. Skatt beräknas
efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten samt fördelas
å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §.

1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall, om eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.

2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav
föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt,
utan att dock eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall
äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å förmögenhet enligt denna
förordning att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandraga
statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är
stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga
motsvarande tillämpning.

6 §■

Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i den kommun, där han enligt
förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras
till dylik skatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

7 §•

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldighet
till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga om
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

8 §•

Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet
eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper
och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga om särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

9 §.

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles
i 29 eller 30 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall
åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet
enligt denna förordning.

1 fall, varom i 29 § 2 mom. och 30 § förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt
å förmögenhet enligt denna förordning skall för skattskyldig fastställas till
högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten
ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på
grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara
förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet,
som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen
eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning förordna örn efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning.

10 §.

1 mom. Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
med avseende å taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna
förordning, under iakttagande av vad nedan i denna paragraf finnes stadgat.

2 mom. Taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning
av skattskyldig, som skall taxeras till dylik skatt annorstädes än i
Stockholm, verkställes, där fråga ej är om eftertaxering, av den prövningsnämnd,
som har att handlägga den skattskyldiges taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

Där taxeringen sålunda skall verkställas av prövningsnämnd, åligger det
landskamreraren att nied ledning av självdeklarationer och uppgifter, som
må införskaffas från vederbörande ordförande i taxeringsnämnd eller kronoombud,
såsom underlag för prövningsnämndens arbete låta upprätta en
längd med förslag till taxering. Längden skall föreligga färdig senast den
1 september 1938. Genom landskamrerare^ försorg skall ofördröjligen i
rekommenderat brev med allmänna posten till en var i längden upptagen
skattskyldig översändas uppgift om det i densamma intagna förslaget i vad
det honom angår. Den skattskyldige äger därpå inom viss i uppgiften angiven
tid, minst åtta dagar efter uppgiftens mottagande, till prövningsnämnden
inkomma med erinringar beträffande förslaget.

Sedan prövningsnämnden därefter verkställt taxeringen, antecknas denna
i nyssberörda längd, vilken fogas såsom bilaga till prövningsnämndens protokoll
och anses utgöra en del därav. Bestyrkt avskrift av dylik längd
skall i den ordning Konungen föreskriver tillställas, såvitt angår av länsprövningsnSmnd
förd längd, dem som verkställa debitering av de pa grund
av taxeringen utgående utskylder, samt, såvitt angar av den mellankommunala
prövningsnämnden upprättad längd, länsstyrelsen i vederbörande
län.

Underrättelse rörande taxering enligt detta mom. skall av vederbörande
protokollförare tillställas den skattskyldige allenast där självdeklaration icke
blivit följd.

Eftertaxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning av
skattskyldig, som i detta mom. avses, verkställes i förekommande fall i
samma ordning som den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt; dock skall eftertaxering införas i längd för taxering till
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

3 mom. Vid taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning
i Stockholm införes i inkomstlängden uppgift om den till dylik skatt
beskattningsbara förmögenheten.

A mom. Rätt att anföra besvär över taxering enligt denna förordning skall
ej tillkomma kommun.

Rätt att anföra besvär enligt 123 § 2 mom. taxeringsförordningen skall
tillkomma jämväl den som taxerats till särskild skatt a förmögenhet enligt
denna förordning, ehuru han enligt 1 § ej är skyldig utgöra sådan skatt.

Besvär enligt 123 § taxeringsförordningen rörande taxering till särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning av skattskyldig, som skall
taxeras till dylik skatt annorstädes än i Stockholm, skola anföras, i det fall
att den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
icke redan varit föremål för prövningsnämnds efter särskild prövning meddelade
beslut, hos prövningsnämnd och i övriga fall hos kammarrätten.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas
den ändring i taxeringen till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning,
som därav må föranledas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

5 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 143 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen
skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt räknas jämväl
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

11 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter samt fastställa formulär till längd, som avses i 10 § 2 mom.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 maj 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Genom proposition den 23 februari 1934, nr 200, framlade Kungl. Maj:t
för riksdagen förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet att
utgå under år 1934. I enlighet med bevillningsutskottets hemställan i avgivet
betänkande (nr 69) blev förslaget med vissa ändringar antaget av riksdagen.
Kungl. Maj:t utfärdade därefter förordning i ämnet den 15 juni 1934 (nr 290).
Ifrågavarande skatt uppfördes i riksstaten för budgetåret 1934/35 med 12
miljoner kronor.

Vid 1935 och 1936 års riksdagar antogos, med bifall till därom framställda
propositioner, förslag till förordningar örn särskild skatt å förmögenhet för
åren 1935 och 1936. Förslagen överensstämde, frånsett en formell ändring
i 1936 års förslag, helt med 1934 års förordning. Författningar i ämnet
utfärdades den 15 juni 1935 (nr 303) och den 26 juni 1936 (nr 348). Skatten
upptogs i riksstaterna för budgetåren 1935/36 och 1936/37 till resp. 11.7
och 13 miljoner kronor.

Med bifall till en i ämnet avlåten proposition, nr 31, antog 1937 års riksdag
förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1937. Denna förordning
var — bortsett från en mindre jämkning beträffande reglerna för den beskattningsbara
förmögenhetens beräknande — helt överensstämmande med
1936 års förordning. Författning utfärdades den 18 juni 1937 (nr 488). I
riksstaten för innevarande budgetår är skatten uppförd med 15 miljoner
kronor.

I propositionen nr 38 till årets riksdag har föreslagits, att särskild skatt
å förmögenhet skall uttagas även under nästa budgetår efter samma grunder
som för år 1937; i det framlagda budgetförslaget har avkastningen beräknats
till 15 miljoner kronor.

Av skäl som jag i annat sammanhang (propositionen nr 321) närmare utvecklar
föreligger nu anledning till revision av det sålunda framlagda förslaget.
Bland de möjligheter som stå till bilds, när det gäller att bereda er -

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

forderlig täckning med verkliga inkomster av den belastning av budgeten
som skulle bli följden av bifall till förslaget om ett anslag å 70 miljoner
kronor till försvarsberedskapens omedelbara stärkande, synes en höjning av
den särskilda förmögenhetsskatten vara en av dem som böra utnyttjas. Jag
förordar att så sker och föreslår en likformig justering av skalan för nämnda
skatt, varigenom avkastningen av skatten fördubblas. För en ägare av

100,000 kronor betyder detta en ytterligare skatt på 50 kronor. För en ägare
av 300,000 kronor blir skatteökningen 400 kronor o. s. v.

Den erforderliga författningen i ämnet torde icke behöva skilja sig från
den i propositionen nr 38 föreslagna i annan mån än som följer av förändringen
av den skala efter vilken skatt föreslås att utgå.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit
måtte genom proposition föreslå riksdagen

att under i propositionen nr 321 angiven förutsättning antaga
i propositionen nr 38 framlagt förslag till förordning
om särskild skatt å förmögenhet för år 1938 med den ändrade
lydelse av 3 §, som framgår av ett inom finansdepartementet
i denna del omarbetat förslag till förordning örn särskild
skatt å förmögenhet för år 1938.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
H. Wihlborg.