Kungl. Maj:ts Proposition Nr 28 (Proposition 1920:28)

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 28.

Nr 28.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående anstånd
med erläggande av ränta och annuitet å statslån för
järnvägsanläggning mellan Gånghester och Ulricehamn;
given Stockholms slott den 7 januari 1,920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag må — utan hinder av vad
beträffande erläggande av anstånd sränta och annuitet stadgas i de av
riksdagen i skrivelse den 18 mars 1916 föreskrivna villkor och bestämmelser
för beviljande av låneunderstöd till understödjande av nya, ej
påbörjade enskilda järnvägsanläggningar och i skrivelse den 12 april
1918 meddelade villkor för beviljande av ytterligare låneunderstöd till
täckande av kostnaden för anläggning av järnväg från Gånghester till
Ulricehamn — erhålla anstånd med erläggande av dels ränta å de för
utförande av nämnda järnvägsanläggning den 18 augusti 1916 och den
24 maj . 1918 beviljade statslån å respektive 1,165,000 och 150,000
kronor till den 31 december 1921, dels ock fullständig annuitet å samma
lån till den 31 december 1922.

De^ till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 23 höft. (Nr 28.)

3921 19

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 28.

Beviljade
statslån för
järvägens utförande.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den
7 januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Holmquist anförde härefter:

I eu till Kungl. Maj:t ingiven, den 28 juli 1919 dagtecknad skrift
har Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag såsom innehavare av koncession
å järnväg från Gångliesters hållplats å Borås—Alvesta järnväg
till Ulricehamn anhållit om anstånd med erläggande av ränta och annuitet
å två bolaget beviljade statslån.

Innan jag närmare redogör för bolagets ansökan, anhåller jag få
erinra om följande:

För utförande av ifrågavarande järnvägsanläggning gjorde Borås—
Ulricehamns järnvägsaktiebolag år 1914 framställning om låneunderstöd.
Vidare översände länsstyrelsen i Ålvsborgs län med skrivelse den 11

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 28.

september 1914 särskilda av arbetslöshets- och hjälpkommittéerna i
Borås och Ulricehamn gjorda framställningar om åtgärders vidtagande
för skyndsamt påbörjande av järnvägsanläggningen i syfte att motarbeta
hotande arbetslöshet, och framhöll länsstyrelsen därvid för egen del önskvärdheten
av att det sökta statslånet med det snaraste beviljades.

Då det anslag för en allmän lånefond för enskilda järnvägar, som
1910 års riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande att åtgå under fem
år från och med år 1912, redan blivit i det närmaste för sitt ändamål
disponerat, fann Kungl. Maj:t sig icke för det dåvarande kunna upptaga
låneansökningen till prövning, utan lät därmed anstå, till dess riksdagen
kunde hava beslutat om anvisande av medel till ny sådan lånefond. Då
emellertid bolagets styrelse meddelat, att den vore sinnad att påbörja
arbetet redan år 1914, under förutsättning att bolaget icke därigenom
förlorade möjligheten att erhålla statslån, föreslog Kungl. Maj.-t i en till
1914 års senare riksdag avlåten proposition, nr 283, riksdagen medgiva,
att den omständigheten, att arbetet å järnvägsanläggningen redan kunde
hava påbörjats, icke finge utgöra hinder för framtida beviljande av låneunderstöd
till järnvägen från det anslag till understödjande av nya, ännu
ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar, som kunde komma att av
riksdagen ställas till Kungl. Maj:ts förfogande. Denna Kungl. Maj:ts
framställning blev också av riksdagen bifallen.

Såsom villkor för det av riksdagen lämnade medgivandet i fråga
om framtida låneunderstöd till ifrågavarande järnväg föreskrev Kungl.
Maj:t den 30 oktober 1914, att arbetet å järnvägsanläggningen skulle med
en arbetsstyrka av minst 250 man påbörjas senast den 1 januari 1915.

Genom resolution den 18 augusti 1916 bär Kungl. Maj:t sedermera
beviljat bolaget för utförande av järnvägsanläggningen ett lån å 1,165,000
kronor att utgå av de medel, till belopp av 7,500,000 kronor, som av
1916 års riksdag ställts till Kungl. Maj:ts förfogande till låneunderstöd
för enskilda järnvägsanläggningar.

För tillgodonjutande av den sålunda förunnade förmånen stadgades
— i enlighet med de av riksdagen för lån från allmänna järnvägslånefonden
fastställda villkor, vilka finnas angivna i riksdagens skrivelse den 18
mars 1916, nr 39, — att anstånd med betalningen av den ränta, som
å lyftade lånebelopp upplöpte under en tid, som ej finge sträcka sig utöver
ett år från den dag, den 1 juni 1918, då järnvägen senast skulle vara
färdig och öppnad för trafik, medgåves på det sätt, att denna ränta,
benämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlades till staten
först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela låne -

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 28.

kapitalet inbetalts samt att kapitalavbetalningen genom erläggande av
fullständig annuitet skulle vidtaga den 1 juni 1921.

Jämlikt medgivande av 1918 års lagtima riksdag bär Kungl. Magt
sedermera genom resolution den 24 maj 1918 beviljat bolaget till täckande
av kostnaden för ifrågavarande järnvägsanläggning ytterligare ett
lån å 150,000 kronor att utgå av ovannämnda av 1916 års riksdag
beviljade medel till låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar.

Därvid stadgades beträffande sistnämnda lån bland annat — på sätt
i riksdagens skrivelse i ämnet den 12 april 1918, nr 105, blivit förutsatt
— att anståndsränta icke finge beräknas för längre tid än till den 1
juni 1921 samt att kapitalavbetalning skulle genom erläggande av fullständig
annuitet vidtaga den 1 juni 1922.

Framställning
av Borås—
Ulricehamns
järnvägsaktiebolag.

I sin till Kungl. Maj:t nu ingivna skrift bär bolaget, efter meddelande
att järnvägen den 16 december 1917 öppnats för trafik samt att
båda statslånen i sin helhet lyftats av bolaget, gjort framställning om
anstånd med betalande av ränta och annuitet å lånen.

Till stöd för denna framställning har bolaget anfört följande:

Då världskriget i augusti 1914 utbröt, var bolagsstyrelsen betänkt på att
låta företagets realiserande förfalla med hänsyn till dels de ovissa framtidsutsikterna
dels ock att statslån av brist på tillgängliga medel då ännu icke kunnat
erhållas.

Emellertid hade statsmakterna befarat, att arbetslöshet skulle inträda till
följd av kriget och i anledning härav sökt uppmuntra till igångsättande av större
allmännyttiga företag. Sålunda hade för bolaget ställts i utsikt, att statslån så
snart medel bleve tillgängliga, skulle erhållas, därest järn vägsarbete t genast påbörjades
med en viss större arbetsstyrka; och hade bolaget sålunda erhållit dispens
från det eljest för statslån gällande villkor, att järnväg icke finge vara påbörjad.
Med anledning härav påbörjades arbetet å järnvägen redan under år
1914, ehuru statslånemedel för ändamålet blivit tillgängliga först två år senare,
vilket medfört, att bolaget måst arbeta med i banker upplånat dyrare kapital.
Att allt annat under kristiden också blivit betydligt dyrare än man kunnat beräkna,
vore en känd sak. På grund av de sålunda avsevärt stegrade kostnaderna hade
järnvägen jämväl i sin helhet blivit högst avsevärt dyrare än man från början
antagit, och bolaget hade, förutom att aktiekapitalet måst ökas och det nya statslånet
tillkommit, sålunda åsamkats en svävande skuld, som vid årsskiftet 1918—
1919 uppginge till 100,000 kronor. Under år 1919 måste bolaget taga inflytande
trafikmedel i anspråk dels för utförande av nödiga kompletteringsarbeten dels
för iståndsättande av de skador å bolagets järnvägslinje, som uppkommit genom
ett nämnda år inträffat svårt ras vid Härnasjön, och dels för anskaffande av
behövligt förråd av för driften nödiga materialier.

Bolaget hade från början hyst grundade förhoppningar att av 1919 års trafikinkomster
kunna samla medel till gäldande av statslåneräntan. På grund av
ovannämnda förhållanden och med anledning av de starkt stegrade avlöningarna

Kunyl. Maj.ts Proposition Nr 28.

till all personal och de avsevärt ökade driftkostnaderna i övrigt syntes numera
ringa utsikt finnas för bolaget att den 1 juni 1920 kunna fullgöra föreskriven
räntelikvid. Bolagets ställning komme i så fall att ytterligare försämras på grund
av uppstående överränta.

För att förebygga att bolaget genom ognidna förfallna räntor åsamkades
ytterligare skuld, som komme att förlama järnvägens utveckling, måste bolaget
söka vinna tid till samlande av behövliga medel.

På grund av vad sålunda anförts har bolaget anhållit, att anståndsräntorna
å de bolaget beviljade statslånen Unge löpa till den 31 december
1921 samt att erläggande av fullständig annuitet skulle vidtaga först
den 31 december 1922.

I infordrat utlåtande i ärendet av den 12 september 1919 har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen funnit bolagets framställning förtjänt av
bifall, då bolaget, som under byggnadstiden fått vidkännas dryga ränteinbetalningar
å de enskilda lån, bolaget nödgats upptaga, eljest bleve
ställt i betydligt ogynnsammare ställning än övriga järnvägsaktiebolag,
som tilldelats statslån.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontor^! lämnats tillfälle att yttra sig
i ärendet, hava fullmäktige inkommit med sådant yttrande den 25 september
1919 och därvid anfört följande:

I ett den 15 april 1915 tillKungl. Maj:t avgivet yttrande över en av väg-och
vattenbyggnadsstyrelsen verkställd utredning med förslag i fråga om avsättning
till allmänna järn vägslånefonden in. m. hade fullmäktige utförligt visat, att de
förmåner, som genom medgivandet av anstånd med erläggande av viss ränta
beredas låntagarna, måste anses vara för staten ganska betungande samt till följd
därav bestämt uttalat sig mot varje utsträckning av anståndstiden.

I det nu föreliggande fallet vore emellertid omständigheterna, enligt tullmäktiges
uppfattning, sådana, att den av Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag
ifrågasatta utsträckningen av sagda tid skäligen borde kunna medgivas. Då arbetet
å bolagets järnväg av skäl, som i ansökningen framhölles, påbörjats år 1914, under
det att statslånet ej kunnat bliva tillgängligt förrän efter 1917 års ingång och
bolaget sålunda varit nödsakat att under större delen av byggnadstiden anskaffa
kapital på annat håll, hade bolaget obestridligen befunnit sig i en ogynnsammare
ställning än flertalet andra statslåneunderstödda järnvägsbolag.

Jämlikt av riksdagen fastställda bestämmelser för allmänna järnvägslånefonden
finge anståndsränta åtnjutas under en tid av högst tre år från tiden för
lyftning av statslånet, dock att anståndet ej finge sträcka sig över ett år från
den dag då järnvägen enligt Kungl. Maj:ts bestämmande senast skulle vara färdig
och öppnad för trafik. Borås—Ulricehamns järnväg skulle vara färdig senast den
1 juni 1918, och utlöpte sålunda tiden för anståndsräntan å bolagets tidigare och
större statslån den 1 juni 1919. Då sagda lån lyftades med 776,600 kronor i
mars 1917 samt 123,400 i juni och 265,000 i juli 1918, skulle bolaget alltså komma

Väg- och
vattenby gg
nadsstyrelse

Riksgälds kontoret.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 28.

att i själva verket åtnjuta en anståndstid, som högst väsentligt understege tre år.
Denna omständighet syntes fullmäktige kunna vara ett ytterligare skäl för bifall
till bolagets framställning, ehuru den verkliga anståndstiden härigenom skulle
komma att något överskrida tre år.

I detta sammanhang ville fullmäktige erinra, att fullmäktige i ett den 12
maj 1916 till Kungl. Maj:t avgivet yttrande uttalade sig till förmån för en likartad
framställning från Eksjö—Österbymo järnvägsaktiebolag, vilken framställning
jämväl blev av 1917 års riksdag bifallen.

På grund av vad fullmäktige sålunda anfört förklarade fullmäktige
sig icke hava något att erinra mot att framställning gjordes till riksdagen
om ifrågavarande lättnader i betalningsvillkoren för Borås—Ulricehamns
järnvägsaktiebolags båda statslån.

De vid beviljande av statslån till enskilda järnvägsanläggningar
meddelade bestämmelser om anståndsränta torde närmast hava sin grund
däri, att det ansetts olämpligt att betunga ett järnvägsbolag med erläggande
av ränta under de år, då järnvägen är under byggnad. I förevarande
fall har bolaget för att tillmötesgå ett allmänt intresse påbörjat
arbetet å järnvägsanläggningen och till större delen utfört densamma,
innan för järnvägens utförande sökt statslån beviljades och fick lyftas.
Nämnda omständighet har medfört, att bolaget under byggnadstiden
måst hos enskilda penninginrättningar upplåna motsvarande belopp och
därå i vanlig ordning gälda ränta. Nu angivna förhållande i förening
med att arbetet å järnvägen utförts under rådande betungande konjunkturer
har föranlett bolagets nuvarande ogynnsamma ekonomiska ställning.
I detta sammanhang må beaktas den fördel, det allmänna haft av att
arbetet å järnvägsanläggningen igångsattes under kristidens första period,
varigenom anställning vid järnvägsanläggningen kunde beredas ett avsevärt
antal arbetare, då arbetslöshet i stor omfattning förekom.

Då sålunda de iråkade ekonomiska svårigheterna tillkommit utan
bolagets eget förvållande samt riksdagen enligt vad framgår av dess
skrivelse den 23 mars 1917, nr 51, i ett med förevarande likartat ärende
medgivit anstånd med erläggande av ränta å statslån för järnväg, får
jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 28.

i skrivelse den 12 april 1918 meddelade villkor för
beviljande av ytterligare låneunderstöd till täckande av
kostnaden för anläggning av järnväg från Gånghester
till Ulricehamn — erhålla anstånd med erläggande av
dels ränta å de för utförande av nämnda järnvägsanläggning
den 18 augusti 1916 och den 24 maj 1918
beviljade statslån å respektive 1,165,000 och 150,000
kronor till den 31 december 1921, dels ock fullständig
annuitet å samma lån till den 31 december 1922.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till
riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 28

Propositioner och skrivelser