Kungl. Maj:ts proposition Nr 27

Proposition 1932:27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

5

Nr 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av § 16 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om
rikets mynt; given Stockholms slott den 8 januari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av § 16
lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av § 16 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om

rikets mynt.

Härigenom förordnas, att § 16 lagen elen 30 maj 1873 örn rikets mynt
skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 16.

I riksbankens huvudkontor ävensom i dess avdelningskontor i Göteborg
oell Malmö äger en var att få vilket som helst belopp av sådana mynt,
som endast till statens kassor äro lagligt betalningsmedel, utväxlat mot
lika stort belopp samma slags gångbara mynt. Likaså äger en var att
i riksbankens nu nämnda kontor få vilket som helst med tio kronor delbart
belopp av skiljemynt utväxlat mot guldmynt, dock att vad sålunda
stadgats icke skall gälla under tid, för vilken undantag medgivits banken
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med
guld. Genom särskilda stadganden bestämmes å vilka andra ställen utväxling,
varom i denna paragraf sägs, skall äga rum.

Denna lag träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

Kungl. Majits proposition Nr 27.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

Förut i dag har Kungl. Majit på min hemställan beslutat till riksdagen
avlåta proposition om gillande av den riksbanken för tiden till och
nied den 29 februari 1932 meddelade befrielsen från skyldigheten att inlösa
av banken utgivna sedlar med guld.

I § 16 lagen den 30 maj 1873 örn rikets mynt stadgas, bland annat, att i
riksbankens huvudkontor ävensom i dess avdelningskontor i Göteborg och
Malmö skall en var äga att få vilket som helst med tio kronor delbart
belopp av skiljemynt utväxlat mot guldmynt, ävensom att genom särskilda
stadgande!! skall bestämmas å vilka andra ställen dylik ntväxling skall
äga rum.

På grundval av detta stadgande i myntlagen har genom § 2 i kungörelsen
den 31 december 1908 angående myntväxling bestämts, att en var
skall äga att i varje riksbankens kontor få vilket som helst nied tio kronor
delbart belopp av skiljemynt växlat mot guldmynt eller riksbankens
sedlar.

I en till finansdepartementet inkommen, den 11 december 1931 dagtecknad
skrivelse hava fullmäktige i riksbanken anfört att, sedan riksbanken
genom kungörelse den 27 september 1931 tillsvidare fritagits från skyldigheten
att inlösa sina sedlar nied guld, mot riksbanken riktats anspråk på
erhållande av guldmynt mot skiljemynt, samt att, sedan allmänheten genom
meddelanden i tidningspressen fått kännedom om möjligheten att
erhålla guldmynt mot skiljemynt, utväxlingen av guldmynt erhållit ökad
omfattning. Fullmäktige hava förklarat sig anse, att de nuvarande förhållandena
påkallade, att riksbanken åtminstone för den tid, varunder
banken vore eller kunde bliva fritagen från skyldigheten att inlösa sina
sedlar nied guld, befriades jämväl från skyldigheten att utlämna guld
mynt mot skiljemynt. Fullmäktige hava för den skull hemställt, att
Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder, avseende sådan ändring av lagen
om rikets mynt, att riksbanken snarast möjligt befriades från nyssnämnda
skyldighet.

Departements chefen.

8 Kungl. Martts proposition Nr 27.

Lika med fullmäktige finner jag uppenbart, att det skydd för riksbankens
guldkassa, som bankens befriande från skyldigheten att inlösa sina
sedlar med gilld är avsett att utgöra, icke kan få äventyras, såsom tydligen
bleve fallet, örn banken fortfarande skulle vara pliktig att inlösa
skiljemynt med guld. Visserligen torde —- med hänsyn till att varje
stadgande i myntlagen eller, annorstädes angående skyldighet för riksbanken
att tillhandahålla guld åt allmänheten utgör ett komplement till
grundlagens föreskrift örn guldinlösen av riksbankens sedlar — starka
skäl kunna anföras för den meningen, att ett suspenderande av guldmyntfoten
för viss tid automatiskt medför, att bankens skyldighet att inlösa
skiljemynt med guld upphör för samma tid, eller, med andra ord, att
nämnda skyldighet står och faller med det inhemska penningväsendets
förbindelse med guldet. Denna uppfattning har ock av riksbanken
gjorts gällande i rättegång, som blivit mot banken anhängiggjord i anledning
av dess vägran i visst fall att, efter det guldmyntfoten suspenderats,
inlösa skiljemynt med guld. För att alldeles förebygga en tolkning
av ifrågavarande stadgande, motsatt den av mig nu antydda, synes dock
försiktigheten bjuda, att i författningstexten uttryckligen angives, att
skyldighet för riksbanken att inlösa skiljemynt med guld icke skall föreligga
under tid, då stadgandet örn motsvarande skyldighet att inlösa bankens
sedlar är satt ur kraft.

Det omförmälda stadgandet i § 16 myntlagen har tillkommit i enlighet
med bestämmelser av motsvarande innehåll i gällande myntkonvention
med Danmark och Norge. Emellertid torde — sedan danska och norska
skiljemynt upphört att vara lagligt betalningsmedel här i riket — sagda
bestämmelser i myntkonventionen hava förlorat sin väsentliga betydelse.
Enligt vad jag förvissat mig örn hava ej heller regeringarna i dessa båda
länder något att erinra emot en åtgärd i den ifrågasatta riktningen.

För den händelse det förslag till ändring av § 16 myntlagen, jag sålunda
avser att framlägga, av riksdagen godkännes, kommer jag senare
att föreslå Kungl. Majit motsvarande ändring av § 2 i omförmälda kungörelse
den 31 december 1908.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av § 16
lagen den 30 maj 1873 (nr 31) örn rikets mynt samt hemställer, att Kungl.
Majit måtto i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen bifalla och
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

320034.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.