Kungl. Maj:ts proposition Nr 265

Proposition 1932:265

Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.

1

Nr 265.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående dyrtidsiiilägg
under ecklesiastikåret 1932/1933 åt dels kyrkoherdar och
komministrar i nyreglerade pastorat samt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare
av prästerliga emeritilöner; given Stockholms slott den
20 maj 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
maj 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaede, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,
Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener anför härefter:

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition,
nr 136, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit
riksdagen att godkänna de av mig i sagda statsrådsprotokoll förordade allmänna
grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1932/
1933 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen den 30 augusti 1918
(nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt
åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 222 haft. (Nr 265.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.

ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt
kontraktsprostar.

Vid min anmälan inför Kungl. Majit den 26 februari 1932 av här berörda
framställning anförde jag bland annat följande:

I likhet med vad hittills varit fallet synes beträffande det till prästerna
under ecklesiastikåret 1932/1933 utgående dyrtidstillägget såsom allmän regel
böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande
av statstjänstemannens dyrtidstillägg, böra i tillämpliga delar vara normerande
jämväl för det dyrtidstillägg, som utgår till prästerna.

Nu gällande allmänna bestämmelser i fråga örn de grunder, varefter statstjänstemannens
dyrtidstillägg utmätas, äro meddelade i kungörelsen den 15
juni 1923 (nr 265) med däri senare vidtagna ändringar.

Emellertid förete de bestämmelser, som för närvarande gälla för prästernas
dyrtidstillägg, en del avvikelser från dem, som tillämpas i fråga om
statens befattningshavare.

Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats
en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsboställenas
utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig
lättnad i dyrtidens tryck, har det ansetts skäligt, att de i tjänst varande
prästernas dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse
med statstjänstemannens. För de senaste ecklesiastikåren har det
till prästerna utgående tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga
omkring tre enheter under statstjänstemännens. Ifrågavarande minskning
har ansetts lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillägget.

Den nya lagstiftningen örn provisorisk tilläggslön åt prästerskapet har
föranlett, att prästernas dyrtidstillägg numera utgå efter reducerad beräkningsgrund.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 januari
1932 beträffande utgifterna (för flera huvudtitlar gemensamma frågor)
har statsrådet och chefen för finansdepartementet, under 6. Dyrtidstillägg,
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. uttalat, att dyrtidstilläggen för
nästa budgetår borde för hela budgetåret fixeras på grundval av en fast •
levnadskostnadsindex, samt föreslagit ett indextal av 158. Då jämlikt § 4
i nyssberörda kungörelse den 15 juni 1923 (nr 265) dyrtidstillägget till befattningshavare
i statens tjänst med reglerade löner utgår å den för månad
uppburna avlöningen efter det procenttal, som erhålles, då hälften av det
av Kungl. Majit fastställda talet för levnadskostnadsökningen i förekommande
fall avjämnas till närmast lägre hela tal och därefter i varje särskilt
fall minskas med 18, skulle procenttalet för budgetåret 1932/1933 för
dylika befattningshavare bliva 11.

Som nyss nämndes har man plägat utmäta prästernas dyrtidstillägg så
att det ligger tre enheter lägre än statstjänstemännens. Även enligt de beräkningar,
som legat till grund för förslaget till nyssberörda lagstiftning örn
provisorisk tilläggslön åt prästerskapet, har man utgått från att prästernas
dyrtidstillägg skulle så avvägas, att procenttalet för dyrtidstillägget beräknades
ligga tre enheter under procenttalet för det tillägg, som samtidigt
utgår till statstjänstemän med nyreglerade löner. Med hänsyn härtill skulle
prästernas dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1932/1933 böra beräknas till 8
procent.

Utöver de ändringar beträffande de i tjänst varande prästernas dyrtids -

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 265.

tillägg, som sålunda påkallas av den ändrade levnadskostnadsindex, synas
inga andra ändringar erfordras för ecklesiastikåret 1932/1933 i förhållande
till vad gäller för ecklesiastikåret 1931/1932.

Sedan emeritilönerna genom lagen den 18 mars 1927 (nr 55) örn ändrad
lydelse av 2 och 3 §§ i emeritilönelagen den 9 december 1910 undergått
vissa förhöjningar, hava dessa löner ansetts jämställda med så kallade nyreglerade
pensioner. På grund härav hava från och med ecklesiastikåret
1927/1928 vidtagits motsvarande nedsättningar i de till emeriti utgående
dyrtidstilläggen. De nu gällande bestämmelserna rörande dyrtidstillägg åt
emeriti finnas intagna i förutberörda kungörelse den 18 juni 1927 (nr 295).

Enligt beslut av 1929 års riksdag och samma års kyrkomöte hava, i samband
med antagandet av den nya lagstiftningen örn provisorisk tilläggslön,
vidtagits vissa ändringar i emeritilönelagen (se lag den 13 december 1929,
nr 385, örn ändrad lydelse av 2—5 §§ emeritilönelagen). Det genom lagen
den 18 mars 1927, nr 55, fastställda, i emeritilönen ingående fyllnadsbeloppet
har ersatts av ett provisoriskt tilläggsbelopp, som för samtliga emeriti
utgör 1,000 kronor.

Någon ändring av de i kungörelsen den 18 juni 1927, nr 295, meddelade
bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt prästerliga emeriti synes icke vara
påkallad för tiden efter utgången av april 1932.

Vad beträffar det procenttal, efter vilket dyrtidstillägget för innehavare
av emeritilön skall utgå, har, såsom jag förut erinrat, statsrådet och chefen
för finansdepartementet beräknat levnadskostnadsindex för budgetåret 1931/
1932 till 158. Då dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal, som med 16
enheter understiger hälften av talet för levnadskostnadsökningen, torde man
sålunda hava att för budgetåret 1932/1933 räkna med ett procenttal av 13.

I en till riksdagen förut denna dag avlåten proposition, nr 262, har Kungl.
Majit, bland annat, föreslagit riksdagen godkänna vissa av statsrådet och
chefen för finansdepartementet föreslagna ändrade grunder för dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl.

Nämnda ändrade grunder innebära, dels att dyrtidstilläggen under budgetåret
1932/1933 skola utgå efter ett indextal av 156 mot tidigare föreslaget
158, dels ock att det maximibelopp, å vilket dyrtidstillägg skall utgå, för
nyreglerad avlöning fastställes till 700 kronor i månaden i stället för, såsom
för närvarande, 800 kronor i månaden.

Såsom jag redan framhöll vid min anmälan den 26 februari 1932 av
frågan örn dyrtidstillägg, bör beträffande det till prästerskapet under ecklesiastikåret
1932/1933 utgående dyrtidstillägget såsom allmän regel gälla, att
de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande av statstjänstemännens
dyrtidstillägg, böra i tillämpliga delar vara normerande
jämväl för det dyrtidstillägg, som utgår till prästerna.

Det förslag till grunder för dyrtidstillägg under budgetåret 1932/1933,
som framlagts i ovanberörda proposition nr 262 föranleder jämväl vissa ändringar
i det tidigare framlagda förslaget om prästerskapets dyrtidstillägg.

Då jämlikt § 4 i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) dyrtidstillägget
till befattningshavare i statens tjänst med reglerade löner utgår å den för

4

Kungl. May.ts proposition Nr 265.

månad uppburna avlöningen efter det procenttal, som erhålles, då hälften av
det av Kungl. Majit fastställda talet för levnadskostnadsökningen i förekommande
fall avjämnas till närmast lägre hela tal och därefter i varje särskilt
fall minskas med 18, skulle procenttalet förbudgetåret 1932/1933 för dylika
befattningshavare bliva 10. Med hänsyn till att procenttalet för prästernas
dyrtidstillägg beräknats ligga tre enheter under procenttalet för det tillägg,
som samtidigt utgår till tjänstemän med nyreglerade löner, skulle prästernas
dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1932/1933 beräknas till 7 procent.

Härjämte bör, i analogi med vad som nu föreslagits i propositionen nr
262, det maximibelopp, å vilket dyrtidstillägg skall utgå, fastställas till
700 kronor i månaden, d. v. s. 8,400 kronor för år räknat.

För innehavare av emeritilön utgår dyrtidstillägget efter ett procenttal,
som med 16 enheter understiger hälften av talet för levnadskostnadsökningen.
Med hänsyn härtill har man att beträffande dessa dyrtidstillägg
för budgetåret 1932/1933 räkna med ett procenttal av 12.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte — med ändring i ovan angivna delar av vad i proposition den 26
februari 1932, nr 136, föreslagits i fråga örn grunder för dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1932/1933 åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat m. fl. — föreslå riksdagen

att godkänna de av mig nu ifrågasatta ändrade allmänna
grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1932/1933 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt
vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr
844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Enar Sahlin.

Stockholm 1932, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

821682