Kungl. Maj:ts proposition Nr 263

Proposition 1919:263

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263.

1

-.a

Nr 263.

Kung!. Maj.ts proposition till riksdagen angående höjning i arvodena
till avvittringslantmätare; given Stockholms slott
den 18 mars 1319.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärendeu för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
besluta,

,, att från och med den dag under år 1919, som Kungl. Maj:t bestämmer,
årsarvodet för avvittringslantmätare må ökas från 4,000 kronor
till 6,000 kronor, men samtidigt den nu medgivna rätten till arvodesförhöjning
för dylik lantmätare efter viss tids tjänstgöring upphöra att
gälla samt särskilt arvode för fullgörande av åligganden såsom styresman
för avvittringen icke längre utgå.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 233 höft. (Nr 263.)

1

2

Kungl. åla.i:fn proposition Nr 263.

Utdrag av protokollet över jordhruksärenden, hållet inför Hans
Maj t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
18 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HÉLLNER,
Statsråden: Petersson.

Sciiotte,

Pktuén,

Nilson,

friherre Palmstierna.

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

I skrivelse den 16 december 1918 har lantmäteristyrelsen anfört
följande:

»Jämlikt kungörelsen den 25 november 1910 angående förändrade grunder
för avlönande av de i Västerbottens och Norrbottens län anställda avvittringslantmätare
har Kungl. Maj:t funnit gott

dels i enlighet med riksdagens beslut föreskriva, att från och med år 1911
arvodet till en var av de vid avvittringsverket i Västerbottens och Norrbottens län
förordnade avvittringslantmätare skulle utgöra 4,000 kronor för år räknat samt att
detta arvode skulle kunna höjas för den, som tjänstgjort fem år, med 500 kronor
och för den, som tjänstgjort tio år, med ytterligare 500 kronor,

dels ock förordna, att lantmätare vid avvittringsverket i Västerbottens och
Norrbottens län skulle tillsättas av lantmäteristyrelsen genom förordnande för ett
år i sänder till det antal Kungl. Maj:t. bestämde samt att för erhållande av sådant

Kungi. Maj:ts proposition Nr 363. •»

förordnande vid avvittringsverket erfordrades minst att hava fullgjort vad i gällande
instruktion för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare föreskrives för anställande
såsom extra lantmätare med arvode på stat d. v. s. att på grund av lantmäteristyrelsens
förordnande under fem års tid efter konstituerandet till auskultant med flit
och skicklighet utövat lantmäteriverksamhet av sådan art och omfattning, att vederbörande
därigenom kunde antagas hava förvärvat säkra och pålitliga insikter i allt
vad som höide till lantmäteriets praktiska utövning och under sammanlagt minst
tre månader tjänstgjort i lantmäteristyrelsen eller å lantmäterikontor.

Uti skrivelse den 31 oktober 1918 till Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Västerbottens län med förslag till stat för avvittringsverket under år 1919 har avvittringsstyresmannen,
jämte upplysning att för närvarande funnes vid avvittringsverket
anställda förutom honom själv tvenne lantmätare, utgått ifrån att antalet
lantmätare under år 1919 borde ökas med sex till nio samt upplyst, att samtliga
utstakningsarbeten inom Väster- och Norrbottens län skulle under år 1919 kunna
slutföras av femton lantmätare under förutsättning att erforderlig tillgång på hantlangningsmanskap
vore att påräkna. Att emellertid ökningen av antalet lantmätare
begränsats till sex uppgives bero dels på den motvillighet, som lantmätare för närvarande
visade i fråga om anställning å kortare tid vid avvittringsverket och den
svårighet, som till följd härav torde möta att sommaren 1919 få ens det föreslagna
antalet av nio lantmätare fyllt, dels ock på den brist på hantlangningsmanskap, som
i synnerhet under höbärgningen vore rådande inom avvittringslagen i Västerbottens
län.

Uti Kungl. Majrts befallningshavandes till lantmäteristyrelsen ställda skrivelse
den 14 november 1918 angående bland annat stat för avvittringsverket för år 1919
har befallningshavanden hemställt, att styrelsen ville söka utverka den förbättring
i avvittringslantmätarnas avlöningsvillkor, som kunde anses nödvändig för säkerställandet
av tillgången på arbetskrafter för utförandet av återstående awittringsarbeten.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har emellertid framhållit, att det givetvis
vore ett önskemål att under instundande sommar kunde utföras utstakningsarbeten
i största möjliga omfattning, men desslikes uttalat, att det undandroge sig
befallningshavandens bedömande, huruvida i detta avseende mera kunde göras än
vad styresmannen under påpekande av vissa svårigheter ifrågasatt.

De återstående arbetena vid avvittringsverket utgöras, så vitt nu kan bedömas,
huvudsakligen av utstaknings- samt renovations- och redovisningsgöromål.
Utstakningsgöromålen måste verkställas företrädesvis under den tid, marken är bar
och ej allt för hårt frusen. Desamma böra därför uti de trakter, varom här är
fråga, utföras under månaderna juni—september. I övrigt äro ovanberörda arbeten
uteslutande kontorsgöromål, som till största delen böra utföras av icke examinerad
personal.

För ledningen av detta arbete fordras emellertid en fackutbildad person, vilken
bör såsom ledare ansvara för samtliga arbetens behöriga gång samt för vården av
avvittringsverkets kartor och handlingar samt övriga tillhörigheter. Denne tjänsteman
bör alltså sköta åligganden såsom styresman men desslikes även i den mån
hans tid medgiver såväl sommar- som vintertid deltaga i göromålen och sålunda
även tjänstgöra såsom avvittringslantmätare.

De fackutbildade tjänstemän, som i övrigt erfordras, anser lantmäteristyrelsen
böra förordnas endast för viss del av året.

4 Kung!. Maj As proposition Nr 263.

Under senare åren intill den 1 inaj 1918 har styresmannen uppburit ersättning
efter tidvis 6,000 och tidvis 6,700 kronor för år. Från den 1 maj 1918 har
utgått ersättning av 1,000 kronor för år räknat till en avvittringslantmätare för
bestridande av styresmannens göromål.

Vad angår ersättningen för framtiden anser lantmäteristyrelseu, att densamma
för avvittringslantmätare bör höjas från 4,000 kronor till 6,000 kronor. Under
denna förutsättning bör något särskilt arvode för fullgörande av åliggandena såsom
styresman icke ifrågakomma.

Beträffande de tjänstemän, som komma att förordnas endast viss del av året.
är den jämförelsevis höga ersättningen motiverad av de kortvariga förordnandena
och de olägenheter, som äro förenade med vistelsen i de bygder, varom här är
fråga.

På grund av det återstående arbetets beskaffenhet böra enligt lantmäteristyrelsens
mening ovan omförmälda kompetensvillkor ej vidare vidhållas utom beträffande
den lantmätare, som förordnas för helt år.

För att bereda möjlighet att under nästa års sommar i någon större omfattning
bedriva utstakningsarbetena är det angeläget, att beslut om den förhöjda ersättningen
blir meddelat i god tid under våren. Även om så kommer att ske, torde
emellertid till följd av den knappa tillgången på tjänstemän för avvittringsgöromålen
icke kunna påräknas mer än högst sex lantmätare.»

Statskontoret har i utlåtande häröver den 20 februari 1919 erinrat,
hurusom riksdagen i skrivelsen nr 9 den 9 juni 1910 yttrat, att sedan
numera avvittringsarbetena avslutats i samtliga län utom i Västerbottens
och Norrbottens län, vid avvittringsverket vore anställda endast ett förhållandevis
ringa antal lantmätare, vilket antal, enligt vad i departementschefens
yttrande ställts i utsikt, skulle kunna för framtiden ytterligare
begränsas, samt att riksdagen uttalat sin förväntan, att avvittringsverket,
som pågått anmärkningsvärt lång tid, bleve i möjligaste
mån påskyndat och att därvid ej användes större personal än som av
förhållandena oundgängligen krävdes. Statskontoret har vidare anfört,
att det för slutförande av nämnda arbete emellertid syntes bliva nödvändigt
att öka antalet avvittringslantmätare men att detta på grund av
de rådande arbetsförhållandena svårligen skulle kunna åvägabringas utan
att högre ersättning bereddes de vid avvittringsverket anställda tjänstemännen,
vilka efter allt antagande komme att allenast under en jämförelsevis
kort tid därstädes hava sin verksamhet.

Under sådana förhållanden och med hänsyn till vad lantmäteristyrelsen
i övrigt i ärendet anfört, hade statskontoret intet att erinra
mot att de vid 1910 års riksdag fastställda arvodena för avvittringslantmätare
nu måtte höjas till 6,000 kronor för år räknat, dock utan
rätt till ålderstillägg, samt under den av lantmäteristyrelsen angivna
förutsättningen, att det särskilda arvode, som hittills utgått till en lånt -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 263. 5

mätare för fullgörande av åliggande såsom styresman, icke vidare skulle
ifrågakomma.

Då de till avvittringslantmätarna hittills utgående arvodenas belopp
bestämts genom riksdagens medverkan, syntes jämväl frågan om
förhöjning av dessa arvoden böra hänskjutas till riksdagens prövning.

De anförda skälen för att medgiva höjd avlöning åt avvittringslantmätarna
och därigenom vinna större utsikt att kunna anställa ökat
antal dylika tjänstemän och påskynda avvittringsarbetenas slutförande
synas mig övertygande. Mot den löreslagna höjningens belopp har jag
ej något att erinra under den angivna förutsättningen, att särskilt arvode
därutöver icke må utgå för fullgörande av åligganden såsom styresman
samt att de nuvarande ålderstilläggen bortfalla. Höjningen bör gälla
från och med lämplig dag snarast möjligt under innevarande år. Såsom
statskontoret anfört bör riksdagens bifall till avlöningsför höj ningen inhämtas.

De förändringar i gällande bestämmelser i förevarande hänseende,
som lantmäteristyrelsen i övrigt ifrågasatt, synas mig välbetänkta. Enär
de icke erfordra riksdagens medverkan, torde jag framdeles få anmäla
desamma.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
besluta,

att från och med den dag under år 1919, som Kungl. Maj:t bestämmer,
årsarvodet för avvittriugslantmätare må ökas från 4,090 kronor
till 6,000 kronor, men samtidigt den nu medgivna rätten till arvodesförhöjning
för dylik lantmätare efter viss tids tjänstgöring upphöra att
gälla samt särskilt arvode för fullgörande av åligganden såsom styresman
för avvittringen icke längre utgå.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bil. . . . vid detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 233 käft. (Nr 263.)

Di partcmcfitachefen.