Kungl. Maj:ts proposition nr 247

Proposition 1927:247

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

1

Nr 241.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inköp
för postverkets räkning av fastigheten nr 12 och 13
i kvarteret Blåmannen i Stockholm; given Stockholms
slott den 30 april 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. Meurling.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 30 april 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Ltberg.

Departementschefen, statsrådet Meurling anför:

Med skrivelse den 9 april 1927 har generalpoststyrelsen framlagt förslag
om förvärvande av fastigheten nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i Stockholm
för tillgodoseende av postverkets framtida lokalbehov. Till stöd härför
anför styrelsen till en början följande:

Den under de senaste årtiondena pågående ständiga ökningen inom alla
grenar av poströrelsen samt anförtroendet åt postverket vid olika tillfällen av
nya rörelsegrenar hade tid efter annan medfört behov av utvidgade lokaler för
postverket.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 213 höft. (Nr 247.)

92G 27

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

För tillgodoseendet av lokalbehovet för centralpostkontoret i Stockholm
samt för generalpoststyrelsen och de tre distriktsförvaltningar, som dåmera
voro förlagda till Stockholm, uppfördes i början av 1900-talet det nya centralposthuset
vid Vasagatan. Snart nog krävde emellertid den alltjämt stegrade
rörelsen utvidgning av centralposthusets lokaler och detta oaktat två av postdirektionerna
förlädes till andra orter. Under åren 1915—1917 uppfördes
därför en tillbyggnad till centralposthuset, nämligen den utefter Klara norra
kyrkogata belägna delen av nuvarande centralposthuset. Sedermera hade de
lokaler i centralposthuset, som tidigare tagits i anspråk av avdelningarna
för emottagning och behandling av tidningar, masspaket och masskorsband,
genom dessa avdelningars överflyttande till det under åren 1925—1926 uppförda
bangårdspostkontoret i Stockholm blivit disponibla för annat ändamål.

Sedan sistnämnda lokaler tagits i anspråk och ytterligare utrymmen
vunnits genom överbyggnad av ljusgårdar och gårdsutrymmen — vartill
medel av 1927 års riksdag beviljats — torde det kunna förväntas, att de
i centralposthuset kvarvarande avdelningar komme att erhålla efter behovet
väl avvägda och tillräckliga lokaler för en avsevärd tid framåt. Något överskott
av lokaler komme däremot icke att uppstå, utan komme huset i sin
helhet att utnyttjas för postverkets räkning. Ytterligare utvidgningsmöjligheter
saknades inom fastigheten. Centralposthuset vore nämligen uppfört
till högsta tillåtna höjd, och gården lämnade icke möjlighet för vidare bebyggande.

För postverket, vars rörelse vore stadd i ständigt fortgående stegring,
måste det givetvis vara eu angelägenhet av synnerlig betydelse att för så
viktiga delar av postverkets verksamhet som de, vilka vore förlagda till
centralposthuset i Stockholm, i tid tillförsäkra sig möjlighet att vid behov
erhålla utvidgade lokaler i anslutning till nuvarande, och gällde detta särskilt,
därest statsmakterna skulle finna sig böra uppdraga åt postverket, såsom
därför bäst lämpad organisation, ytterligare främmande rörelsegrenar än de,
som hittills blivit verket anförtrodda.

Styrelsen hade också därför sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad
på att vid lägligt tillfälle och mot skäligt pris kunna för postverkets räkning
förvärva lämplig fastighet i närheten av centralposthuset. Tillfälle härtill
yppade sig i slutet av år 1926, då postverket erbjöds att få inköpa fastigheten
nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i Stockholm. Förhandlingar härom
inleddes omedelbart med ägarna av fastigheten. Efter att hava genom byggmästare
verkställt värdering av fastigheten, varvid densammas värde uppskattades
till omkring 1,275,000 kronor, fordrade fastighetsägarna en köpeskilling
av 800,000 kronor. Styrelsen å sin sida förklarade sig beredd att
söka få köpet till stånd, men endast under den förutsättning att priset icke
sattes högre än 650,000 kronor. Detta erbjudande godtogs emellertid ej av
ägarna, varför förhandlingarna avbrötos. I slutet av mars månad 1927 återupptogos
emellertid förhandlingarna, sedan ägarna förklarat sig villiga att
på vissa här nedan närmare angivna villkor nedsätta köpeskillingen till den
av styrelsen erbjudna, eller 650,000 kronor. Styrelsen hade därför med ägarna
upprättat kontrakt angående fastighetens förvärvande.

Beträffande den till inköp ifrågasatta fastigheten nr 12 och 13 i kvarteret
Blåmannen och dess användning anför styrelsen:

Ifrågavarande fastighet vore belägen mitt emot centralposthuset i hörnet
av Klara norra kyrkogata och Bryggaregatan med adressnummer 14 och 16
vid förstnämnda gata och 9 vid Bryggaregatan. Tomten hade en areal av
1,867,5 kvadratmeter enligt av stadsingenjörskontoret den 7 oktober 1904
upprättad beskrivning med tomtkarta. Vissa grän sregleringar torde komma

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

att genomföras vid nybyggnad å tomten, men vore dessa av så ringa omfattning,
att de saknade betydelse för värdering av tomten. A densamma
vore uppförda förutom uthus sex byggnader. Fastighetens taxeringsvärde
vore 560,000 kronor och dess brandförsäkringsvärde 395,000 kronor. Hvresavkastningen
från fastigheten vippgalge med nu gällande hyreskontrakt till
sammanlagt 46,495 kronor för år, vilket motsvarade över 1 % å köpeskillingen.
Aven om fastighetens nuvarande byggnader ej kunde användas för postverkets
behov utan måste vid tidpunkt, då postverket behövde disponera fastigheten,
rivas, ansåge styrelsen ett förvärv av fastigheten till det erbjudna priset förmånligt.
Med bortseende från byggnadernas värde motsvarade nämligen
köpeskillingen ett tomtpris av omkring 348 kronor per kvadratmeter, vilket
pris i och för sig måste anses skäligt. För en tomt, belägen alldeles i närheten
av den nu ifrågavarande, nämligen nr 12 vid Bryggaregatan, och som
nyligen försålts, skulle hava betalats en köpeskilling efter 425 kronor per
kvadratmeter. Husen å omförmälda tomt hade rivits, varför köpesumman
kunde beräknas uteslutande efter tomtvärdet. Härtill komme, att grundförhållandena
å samma tomt måste betecknas såsom dåliga, i motsats till
grundförhållandena å tomten Blåmannen nr 12 och 13, vilka, såvitt styrelsen
kunnat utröna, ansåges såsom mycket goda. För utefter Vasagatan
belägen tomt i närheten av centralposthuset hade, enligt vad för
styrelsen upplysts, under den senaste tiden betalats pris, motsvarande 710
kronor per kvadratmeter. Den tomt, varå centralposthuset vore uppfört
och som även gränsade till såväl Klara norra kyrkogata som Bryggaregatan,
vore i sin helhet åsatt ett taxeringsvärde, motsvarande 494 kronor per kvadratmeter.
För postverkets vidkommande hade den erbjudna tomten ett alldeles
speciellt värde på grund av sitt läge i omedelbar närhet till centralposthuset.

Att nu bedöma, när och för vilka särskilda rörelsegrenar ökat lokalbehov
kunde komma att göra sig gällande, läte sig icke göra, och styrelsen kunde
således icke nu framlägga förslag rörande det sätt, på vilket den till inköp
ifrågasatta fastigheten skulle för postverkets vidkommande utnyttjas. Förslaget
om inköp grundade sig allenast på styrelsens strävan att med iakttagande
av klok förtänksamhet tillgodose postverkets lokalbehov inom en
mer eller mindre närliggande framtid.

Av allt att döma torde postsparbanks- och postgirorörelserna bliva de
verksamhetsgrenar, som först komme att kräva ökade lokaler.

Vad särskilt beträffade postgirorörelsen, syntes man hava att räkna med
en fortgående betydande stegring.

Därest det nu ifrågasatta fastighetsförvärvet komme till stånd och ny
byggnad uppfördes å tomten, vore det styrelsens avsikt att söka åvägabringa
direkt förbindelse mellan de nuvarande lokalerna i centralposthuset och
nybyggnaden.

Vid sin skrivelse har generalpoststyrelsen fogat ett den 9 april 1927 upprättat
köpekontrakt, varigenom ägarna till fastigheten nr 12 och 13 i kvarteret
Blåmannen till styrelsen försälja berörda fastighet med där uppförda byggnader
för en köpeskilling av 650,000 kronor. Enligt kontraktet skall köpeskillingen
erläggas kontant den 2 juli 1928 men själva tillträdet av fastigheten
äga rum först den 1 oktober 1928. I kontraktet har vidare stadgats,
att detsamma är bindande endast under förutsättning dels att Kungl. Maj:t
och riksdagen före den 1 juli 1927 lämna sitt bifall till fastighetsköpet och
dels att vederbörligt tillstånd erliålles till försäljning av såväl den del av

Departements chefen.

4 Kiingl. Majds proposition nr 247.

fastigheten, vilken är av tideikommissnatur, som till de delar av densamma,
vilka ägas av omyndigförklarade personer.

Vidkommande de föreslagna köpevillkoren yttrar styrelsen:

Vid de slutliga förhandlingar, som förts med ägarna till nu ifrågavarande
fastighet angående köpet, hade från ägarnas sida bland annat uppställts såsom
villkor, att för statens vidkommande definitiv ståndpunkt i fråga om
köpet måtte fattas av 1927 års riksdag. I det avslutade köpekontraktet hade
därför måst intagas bestämmelse därom, att kontraktet endast vore bindande,
under förutsättning att Kungl. Maj:t och riksdagen före den 1 juli 1927 lämnade
sitt bifall till inköp av fastigheten.

Ehuru erbjudandet till postverket att få förvärva fastigheten för 650,000
kronor lämnats först i slutet av mars månad 1927 och således långt efter
den tidpunkt, då styrelsen, enligt gällande föreskrifter, skulle hava underställt
ärendet Kungl. Maj:ts prövning i och för detsammas hänskjutande till
1927 års riksdag, hade styrelsen med hänsyn till det enligt styrelsens mening
förmånliga anbudet ansett sig icke böra underlåta att genom framställning
till Kungl. Maj:t söka få ärendet prövat av 1927 års riksdag.

Därest köpet icke nu skulle komma till stånd, syntes nämligen den risk
icke vara utesluten, att fastigheten ginge statsverket ur händerna samt att
därigenom försvårades och fördyrades möjligheterna att förvärva en för postverkets
behov lämplig fastighet i omedelbar närhet av centralposthuset.

Enär viss del av fastigheten vore av fideikommissnatur, erfordrades Kungl.
Maj:ts tillstånd till försäljningen. Andra delar av fastigheten ägdes av omyndigförklarade
personer. För försäljning av sistnämnda delar erfordrades
alltså vederbörande domstols tillstånd. På grund av dessa förhållanden torde
visserligen icke några faktiska hinder för köpets fullbordande komma att
uppstå, men utverkandet av berörda tillstånd förorsakade dock ett icke
oväsentligt uppskov. I köpekontraktet hade därför överenskommits, att
köpeskillingen skulle erläggas först den 2 juli 1928.

Från säljarnas sida både vidare påyrkats, att tiden för postverkets tillträdande
av fastigheten måtte bestämmas till den efter köpeskillingens erläggande
först inträffande fardagen eller den 1 oktober 1928. Detta hade styrelsen
ansett sig kunna godkänna, då fastighetsförvärvet för postverkets
räkning ej ifrågasattes på grund av något för tillfället föreliggande behov
utan endast avsåge att säkerställa postverkets framtida lokalbehov.

Slutligen meddelar generalpoststyrelsen, att fastigheten gemensamt besiktigats
av representanter för såväl styrelsen som byggnadsstyrelsen samt
att tjänstförrättande generaldirektören i sistnämnda ämbetsverk med stöd av
en av arkitekten hos byggnadsstyrelsen A. Sjöquist verkställd utredning för
sin del förklarat sig tillstyrka det ifrågasatta fastighetsköpet på därför föreslagna
villkor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen, att förslag
måtte föreläggas 1927 års riksdag om förvärvande för postverkets räkning
av ifrågavarande fastighet på nu angivna villkor.

Såsom generalpoststyrelsen erinrat, har innevarande års riksdag med bifall
till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisat medel för ombyggnad
av centralposthuset i Stockholm. Något behov av utvidgade lokaler utöver
vad som erhålles genom berörda ombyggnad föreligger alltså icke för när -

Kungl. Maj:ts proposition nr 247. 5

varande för de grenar av postverkets rörelse, som äro förlagda i centralposthuset.

Emellertid torde man kunna förutse, att med en alltjämt skeende ökning
av poströrelsen ytterligare utrymmen för berörda verksamhetsgrenar i framtiden
komma att bliva erforderliga. Då efter ovannämnda ombyggnad centralposthuset
icke vidare kan utvidgas, torde förtänksamheten bjuda att,
därest lämpligt tillfälle yppas, söka trygga postverkets framtida lokalbehov
genom förvärv av en omedelbart intill sagda posthusbyggnad belägen fastighet.
Ett dylikt tillfälle föreligger nu genom det av generalpoststyrelsen
ifrågasatta fastighetsköpet, och då priset för sagda fastighet synes förmånligt
och övriga villkor torde vara av beskaffenhet att kunna godtagas, vill jag
förorda, att omförmälda fastighet på sätt föreslagits förvärvas för postverkets
räkning, givetvis dock under förutsättning, att beträffande de delar av fastigheten,
för vilkas försäljning vederbörligt särskilt tillstånd kräves, dylikt tillstånd
erhålles.

Med hänsyn till tiden för köpeanbudets giltighet torde denna fråga böra
underställas innevarande års riksdag. För köpeskillingens gäldande behöva
däremot medel anvisas först av 1928 års riksdag.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande, att
ärendet synes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder av att den
för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tiden gått
till ända, föreläggas riksdagen, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att fastigheten nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i Stockholm
må förvärvas för postverkets räkning på de i omförmälda
köpekontrakt upptagna villkor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.