Kungl. Maj:ts proposition nr 242

Proposition 1942:242

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

1

Nr 242.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av
ytterligare medel för utlämnande av krislån; given
Stockholms slott den 24 april 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
24 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför
efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushallningsdepartementen: Genom

beslut av 1941 års riksdag (prop. nr 61, r. skr. nr 88) anvisades till
Avsättning till fonden för krislån till jordbrukare under nionde huvudtiteln
dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 ett anslag av
5,000,000 kronor och dels å riksstaten för budgetåret 1941/42 ett anslag av
likaledes 5,000,000 kronor. Bestämmelser angående lånen finnas upptagna i
kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138). Enligt dessa bestämmelser må jordbrukare,
som på grund av felslagen skörd rakal i sådana svårigheter, att
han är i trängande behov av ekonomiskt bistånd och som gjort vad på honom
ankommit för övervinnande av svårigheterna, kunna erhålla lån av
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nt 212. 1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

statsmedel (krislån). Med jordbrukare likställer författningen den som utan
samband med jordbruk bedriver trädgårdsskötsel såsom självständig näring.
Krislån må beviljas för inköp av utsäde, gödningsämnen, fodermedel, kreatur
eller annat, som erfordras för jordbruksdriftens upprätthållande, eller för
betalning av överhängande gäld. Lån må i allmänhet ej överstiga 3,000 kronor.
Då synnerliga skäl därtill äro, må lån dock kunna beviljas till ett belopp
av högst 5,000 kronor. I regel skall å krislån icke erläggas ränta. Under
vissa villkor må krislån gäldas medelst förbättringsarbeten å den av låntagaren
brukade fastigheten dock högst till ett belopp av 1,000 kronor. I den
mån lån ej gäldas på detta sätt, skall det återbetalas genom amortering med
en femtedel om året med början år 1942. Låneverksamheten omhänderhaves
av egnahemsnämnderna under egnahemsstyrelsens tillsyn. Ansökan örn lån
skulle göras hos vederbörande egnahemsnämnd före den 1 september 1941
och åtföljas av uppgifter angående skördeutfallet 1940 å den av sökanden
brukade fastigheten samt rörande de omständigheter i övrigt, som sökanden
ville åberopa.

Efter förslag av Kungl. Majit i proposition den 7 november 1941, nr 327,
medgav sedermera 1941 års riksdag (skr. nr 498), att odisponerade medel av
det till Avsättning till fonden för krislån till jordbrukare för budgetåret 1941/
42 anvisade anslaget finge på i huvudsak samma villkor som gällt för dittills
utdelade krislån under nämnda budgetår användas för utlämnande av krislån
till jordbrukare, vilka på grund av 1941 års felslagna skörd vore i trängande
behov av ekonomiskt bistånd. Riksdagen uttalade därvid tillika, att
med hänsyn till årets svaga skörd möjlighet syntes böra öppnas att efter prövning
i varje särskilt fall bevilja krislåntagare nödigt uppskov med förekommande
amorteringsskyldighet för krislån. I anledning av nämnda riksdagsbeslut
förordnade Kungl. Majit genom kungörelse den 30 december 1941 (nr
998), att krislån även i fortsättningen under budgetåret 1941/42 finge utlämnas
enligt samma bestämmelser som upptagits i kungörelsen nr 138/1941,
dock att ansökan om sådant lån, åtföljd av uppgifter angående skördeutfallet
1941, skulle göras före den 1 april 1942 samt att återbetalning av lån
skulle ske med början år 1943.

I propositionen nr 327 uttalade jag bland annat, att frågan huruvida för
den fortsatta lånerörelsen erfordrades ytterligare medel utöver ett för det
dåvarande odisponerat belopp av i runt tal 2,000,000 kronor torde, sedan redogörelse
för låneverksamheten inkommit från egnahemsstyrelsen, få upptagas
till förnyat övervägande.

I skrivelse den 17 april 1942 har nu egnahemsstyrelsen dels gjort framställning
om anvisande å tilläggsstat för budgetåret 1941/42 av ett ytterligare
anslagsbelopp av 800,000 kronor för krislåneverksamhetens bedrivande, dels
ock underställt Kungl. Majits prövning frågan örn viss ändring i 10 § gällande
kungörelse om krislån till jordbrukare. Egnahemsstyrelsen har i sin
skrivelse lämnat följande redogörelse för den hittills bedrivna
låneverksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242. •>

Efter förslag av egnahemsstyrelsen medgav Kungl. Majit enligt beslut den
4 april, den 16 maj, den 15 augusti och den 17 oktober 1941, att krislån finge
med iakttagande av bestämmelserna i kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138)
av egnahemsnämnderna beviljas intill vissa belopp, sammanlagt uppgående
till 8,700,000 kronor.

1 .skrivelse den 29 december 1941 framlade egnahemsstyrelsen förslag i
fråga örn anvisande av vissa medel till egnahemsnämnderna för den fortsatta
krislåneverksamheten. Med hänsyn till att 1,300,000 kronor av de 10,000,000
kronor, som av riksdagen ställts till förfogande för ändamålet, icke fördelats
mellan egnahemsnämnderna och till att av de åt dessa anvisade beloppen
syntes återstå odisponerade något mer än 1,000,000 kronor (huvudsakligen
hänförande sig till Gotlands län), ansåg styrelsen det kunna räknas med att
för det dåvarande omkring 2,300,000 kronor funnes att tillgå för den fortsatta
krislåneverksamheten.

Under erinran örn att den nya ansökningstid, som borde fastställas folden
fortsatta krislåneverksamheten, av egnahemsstyrelsen föreslagits skola
bestämmas utgå den 31 mars 1942 framhöll styrelsen vidare, att ansökningarna
örn krislån i allmänhet borde upptagas till behandling i ett sammanhang
omedelbart efter ansökningstidens utgång. Där det vore uppenbart, att
trängande behov av lån förelåge, borde egnahemsnämnd emellertid ha möjlighet
att bevilja lån utan att avvakta nämnda tidpunkt. Likaledes borde det
stå egnahemsnämnd fritt att avslå ansökan oberoende av ansökningstiden.
Utan uppskov syntes vissa medel böra ställas till egnahemsnämndernas förfogande
för beviljande av krislån. Styrelsen föreslog, att åt de flesta egnahemsnämnderna
anvisades ett belopp av 25,000 kronor men att större belopp
beräknades för vissa län, där skörderesultaten år 1941 varit särskilt svaga.
Det sammanlagda belopp av 1,700.000 kronor, som enligt styrelsens förslag
borde anvisas, torde icke blott böra avse sådana omedelbara behov, som
nyss nämnts, utan även böra delvis förslå till den kommande mera allmänna
prövningen av ansökningar.

I enlighet med egnahemsstyrelsens förslag medgav Kungl. Majit den 9 januari
1942, att krislån finge av egnahemsnämnderna i mån av tillgång beviljas
intill vissa belopp, tillhopa 1.700.000 kronor.

Slutligen må nämnas, att Kungl. Majit enligt beslut den 16 maj och den
26 september 1941 samt den 13 februari 1942 medgivit, att egnahemsstyrelsen
finge från fonden för krislån till jordbrukare i mån av tillgång taga i anspråk
tillhopa högst 55,000 kronor för ersättning åt sådan extra personal, som anställts
hos egnahemsnämnderna för handhavande av krislåneverksamheten,
samt för expenser, som föranleddes av denna verksamhet.

Med ledning av från egnahemsnämnderna infordrade uppgifter rörande inkomna
ansökningar örn krislån enligt kungörelsen nr 998/1941 har egnahemsstyrelsen
avgivit följande beräkning beträffande det ytterligare
medelsbehovet för krislåneverksamheten.

Före ansökningstidens utgång den 31 mars 1942 eller i anslutning lill denna
tidpunkt lia till egnahemsnämnderna avlämnats sammanlagt omkring 5,500
ansökningar avseende eif lånebelopp av tillhopa omkring 6,350,000 kronor.
Egnahemsnämnderna lia med anlitande av redan disponibla medel beviljat
eller ansett medel böra ställas lill förfogande för utlämnande av krislån åt
omkring 4,000 sökande nied eli sammanlagt belopp av 3,000,000 kronor. Enligt
styrelsens mening bjuder försiktigheten, att eli något högre belopp, förslagsvis
3,100,000 kronor, beräknas åtgå för ifrågavarande långivning. /Videlia
belopp stå redan enligt Kungl. Majlis beslut den 9 januari 1942 lill

4

Kungl. Mcij.ts proposition nr 242.

nämndd-nas förfogande 1,700,000 kronor. Av de 10,000,000 kronor, sorn av

i,i V)aannnnodag f™an‘ifor ,krislån’ tvärslå därutöver ofördelade i runi
lal (-,300,000 — 1,700,000 =) 600,000 kronor. Vid ett tillmötesgående av
nyssnämnda förslag skulle av riksdagen ytterligare behöva anvisas (3,100,000
1,700,000 — 600,000 =) 800,000 kronor.

I huvudsaklig anslutning till egnahemsnämndernas förslag har egnahemsstyrelsen
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till Avsättning
till fonden för krislån till jordbrukare å tilläggsstat för budgetåret 1941/
42 anvisa ett anslag av 800,000 kronor.

Beträffande av egnahemsstyrelsen väckt förslag örn viss ändring i
kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 138) örn k r i s 1 å n till
jordbrukare har styrelsen anfört följande.

Enligt 10 § i förenämnda kungörelse må låntagare, som till gäldande av
kiisian helt eller delvis erhållit rätt att utföra förbättringsarbete, likväl ej
åtnjuta befrielse från erläggande av amortering, med mindre genom intyg av
trovärdig person visas att av föreskrivet förbättringsarbete för varje år minst
sa stor del blivit utförd, som svarar mot amorteringsbeloppet. Denna bestämmelse
synes kunna leda till praktiska olägenheter i sådana fall, då en låntagare
av särskilda skäl ej kan påbörja det ifrågavarande förbättringsarbetet
redan under första amorteringsåret. I sådant fall skulle han bli skyldig att
erlägga amortering under första året men sedermera, sedan arbetet utförts,
kunna återfå beloppet. Det synes önskvärt, att i dylika fall anstånd skall
kunna beviljas med amorteringen. I detta syfte föreslår styrelsen att 10 §
kompletteras med ett nytt stycke av följande innehåll:

* Därest förbättringsarbete av särskilda skäl, enligt godkännande av egnahemsnämnden,
under visst år ej utföres till så stor del, som avsetts skola tillgodoräknas
låntagaren som amortering, må nämnden likväl medgiva anstånd
med betalningen av mot nämnda arbete svarande del av det årliga amorteringsbeloppet.
»

Departements chefen.

Såsom framgår av den av egnahemsstyrelsen lämnade redogörelsen beräknas
av de av 1941 års riksdag till Avsättning till fonden för krislån till jordbrukare
anvisade anslagsmedlen, tillhopa 10,000,000 kronor, ett belopp av i
runt tal 2,300,000 kronor kunna disponeras för utlämnande av krislån lill
jordbrukare, vilka på grund av 1941 ars felslagna skörd råkat i sådana svårigheter,
att de äro i trängande behov av ekonomiskt bistånd. Enligt egnahemsstyrelsen
torde det totala medelsbehovet för sistnämnda ändamål uppgå till
3,100,000 kronor, varför ett ytterligare anslag för ändamålet av 800,000 kronor
skulle vara erforderligt. Jag ansluter mig till vad egnahemsstyrelsen anfört
och förordar, att det föreslagna beloppet, 800,000 kronor, anvisas å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1941/42. I likhet med vad som skett
vid tidigare anslagsanvisningar för ändamålet torde det nu ifrågasatta anslaget
böra uppföras såsom obetecknat anslag och benämnas »Avsättning till
fonden för krislån till jordbrukare».

Mot egnahemsstyrelsens förslag örn sådan ändring av 10 § gällande krislånekungörelse
(nr 138/41), att anstånd med betalning av mot förbättringsarbete
svarande del av det årliga amorteringsbeloppet av egnahemsnämnd
skall kunna beviljas i sådana fall, då en låntagare av särskilda skäl ej kan

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

påbörja det ifrågavarande förbättringsarbetet redan under första amorteringsåret,
har jag ej något att erinra. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att, därest riksdagen ej uttalar erinran mot förslaget, härom utfärda erforderlig
författningsbestämmelse. Vidare torde böra utfärdas bestämmelser,
som möjliggöra förlängning av amorteringstiden i sådana fall, där låntagarens
ekonomiska ställning ytterligare försämrats efter erhållandet av kvislan,
exempelvis pa grund av att han ånyo drabbats av missväxt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att till Avsättning till fonden för krislån till jordbrukare å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 under nionde
huvudtiteln anvisa ett anslag av .... kronor 800,000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

Hiliana lill riksdagens protokoll 1942. I sand. Nr 242.

2