Kungl. Maj:ts proposition nr 232

Proposition 1933:232

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

17

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer; given
Stockholms slott den 17 mars 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o—6:o hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor örn understöd, att utgå å allmänna indragningsstaten, åt
efterlevande till i det följande angivna, i statens tjänst anställda personer
och anför därvid:

Försvarsdepartementet.

l:o.

Rullföringsbiträdet, fanjunkaren i Kronobergs regementes reserv Claes
Alfred Carlssons son Sven Ingemar. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Carlsson var född den 25 mars 1877 och avled den 2(5 februari 1932;

Bihang lill riksdagens protokoll 193.1. 1 sand. Sr 230 — 232.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Departements chefen.

att lian elen 13 april 1903 utnämndes till volontärdistinktionskorpral vid
Kronobergs regemente;

att lian den 19 augusti 1905, jämte det han erhöll avsked från korpralsbefattningen,
förordnades till sei‘geant i nämnda regementes reserv, där
lian den 9 mars 1921 befordrades till fanjunkare;

att han från och med den 1 februari 1906 intill sin död eller sålunda
under nära 26 år var anställd såsom rullföringsbiträde vid Varbergs rullföringsområde
nr 9;

att han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan Karin Wiktoria
Carlsson, född Svensson, vilken är född den 25 april 1885, ävensom fyra
barn, nämligen en gift dotter samt sönerna Nils Gösta, född den 11 juli
1909, Erik Lennart, född den 20 november 1915, och Sven Ingemar, född
den 17 oktober 1920;

att sonen Erik Lennart är anställd såsom springpojke i en speceriaffär
i Varberg mot en lön av 17 kronor i veckan;

samt att bouppteckningen efter Carlsson utvisar en brist i boet å omkring
270 kronor.

Änkefru Carlsson har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande
av pension.

Arméförvaltningens civila departement har i ärendet anfört följande:

Någon anledning för departementet att tillstyrka utverkande av pension
åt änkefru Carlsson förelåge ej, enär lion endast vore 47 år gammal
och då hon, såvitt av handlingarna framginge, vore arbetsför.

Däremot skulle det kunna ifrågasättas, huruvida icke åt de två av
den avlidnes barn, som ännu ej fyllt 18 år, borde utverkas uppfostringsbidrag
att åtnjutas intill utgången av det kalenderår, varunder barnet
uppnådde 18 års ålder.

Örn Kungl. Majit funne anledning föreligga att hos riksdagen framlägga
förslag örn dylika uppfostringsbidrag, ville departementet föreslå,
att bidragen bestämdes till 96 kronor för år åt vartdera barnet.

Statskontoret har anfört följande:

I likhet med arméförvaltningens civila departement ansåge statskontoret
omständigheterna knappast vara sådana, att pension åt sökanden
själv borde utverkas. Däremot förefölle det statskontoret, som örn något
uppfostringsbidrag till de två yngsta barnen billigtvis skulle kunna ifrågasättas.
Mot vad civila departementet i sådant avseende föreslagit hade
statskontoret icke något att erinra.

Med hänsyn bland annat till karaktären av befattningarna såsom rullföringsbiträde
finner jag i likhet med ämbetsverken tillräcklig anledning
icke föreligga för beredande av pension åt änkefru Carlsson. På grund
av vad i ärendet blivit upplyst anser jag mig icke heller böra förorda, att
uppfostringsbidrag beviljas åt sonen Erik Lennart. Däremot biträder jag
förslaget örn utverkande av uppfostringsbidrag åt yngste sonen, Sven Ingemar.
Örn alltså understöd icke beviljas åt änkefru Carlsson eller den

Kungl. Majus proposition nr 232.

19

äldre sonen, synes nämnda uppfostringsbidrag böra bestämmas till högre
belopp än myndigheterna förordat, förslagsvis till 240 kronor för år. I
enlighet med vad jag sålanda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne rullföringsbiträdet, fanjunkaren i Kronobergs
regementes reserv Claes Alfred Carlssons och
hans efterlämnade änka Karin Wiktoria Carlssons,
född Svensson, minderårige son Sven Ingemar må
från och med den 1 mars 1932 till och med utgången
av det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder,
å allmänna indragningsstaten. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 240 kronor.

Socialdepartementet.

2:o.

E. o. tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten Frans Gustaf Emanuel
Lundholms son Frans Lennart Börje. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lundholm var född den 8 oktober 1890 och avled den 26 september
1932;

att han inträdde i statens tjänst den 14 maj 1907 såsom musikvolontär
vid Norrlands trängkår, varest han tjänstgjorde till och med den 7 oktober
1912, då han beviljades avsked såsom musikdistinktionskorpral;

att han från och med den 10 november 1916 till och med den 7 september
1918 var anställd såsom biträde hos statens handelskommissibn samt
under en del av denna tid tillika innehade anställning hos statskommissionernas
pressbyrå;

att han den 3 januari 1920 antogs till e. o. tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten,
där han tjänstgjorde intill den 14 maj 1928, från och med
vilken dag han — med undantag för en kortare tids semester sommaren
1928 —- åtnjöt tjänstledighet på grund av sjukdom till dess hans anställning
hos anstalten upphörde den 1 juli 1932;

att han vid sin avgång ur tjänst åtnjöt lön enligt 14 lönegraden 13
löneklassen i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna
civilförvaltningen;

att han vid sin död efterlämnade änkan Gerda Ebba Begina Lundholm,
född Bärlund, vilken är född den 15 april 1894, och en son, Frans Lennart
Börje, född den 17 november 1928;

samt att bouppteckningen efter Lundholm utvisar en brist å omkring
1,200 kronor och att boet avträtts till konkurs.

20

Kungl. Majlis proposition nr 232.

Departements chefen.

I enlighet med av Kungl. Maj:t i proposition nr 157, p. 7, framlagt förslag
beviljade 1932 års riksdag (riksd. skr. nr 227, p. 44) Lundholm en
årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,800 kronor,
att utgå från och med dagen näst efter den, då han lämnade sin anställning
hos anstalten.

Hos riksförsäkringsanstalten har änkefru Lundholm anhållit örn utverkande
av uppfostringsbidrag åt makarna Lundholms förenämnde son
Frans Lennart Börje och därvid rörande sin egen och sonens ekonomiska
ställning uppgivit följande:

Lundholm hade till förmån för sin son tecknat en livförsäkring å 5,000
kronor, vilket belopp enligt den avlidnes bestämmelse skulle bilda en
fond, benämnd »Lennarts studiefond», vars avkastning i stort sett endast
finge användas till bekostande av sonens skolgång och vidare utbildning.
Änkefru Lundholm hade själv icke några andra tillgångar än bohag
till sin lägenhet, bestående av ett rum och kök. För sin och sonens
försörjning vore hon uteslutande hänvisad till sin lön såsom biträde å en
advokatbyrå i Stockholm, vilken lön för närvarande uppginge till 325
kronor i månaden. Dessutom vore hon försörjningspliktig gentemot sin
moder, som fyllt 64 år och omhänderhade skötseln av hemmet.

Riksförsäkringsanstalten har hemställt örn beredande av uppfostringsbidrag
åt makarna Lundholms son, att utgå från och med den 1 oktober
1932, och därvid anfört, bland annat, följande:

Enär Lundholm icke innehaft befattning å ordinarie stat, vore hans
son icke berättigad till pension enligt de för den ordinarie personalen
hos riksförsäkringsanstalten gällande bestämmelserna. Emellertid syntes
de skäl, som föranlett 1932 års riksdag att bevilja Lundholm en årlig
pension på grund av sjukdom, jämväl tala för att efter hans frånfälle
hans son borde erhålla ett årligt understöd av statsmedel. Anstalten
ville erinra örn, att 1927 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t beviljat
vartdera av amanuensen hos anstalten N. V. V. Kronbergs två minderåriga
barn ett årligt understöd å 300 kronor (prop. nr 91, p. 3, och riksd.
skr. nr 216, p. 36). Likaså hade 1931 års riksdag beviljat t. f. sekreteraren,
notarien å extra stat hos anstalten C. A. (Lson Cronströms minderåriga
dotter ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor (prop. nr 177, p. 1,
och riksd. skr. nr 204, p. 3) samt 1932 års riksdag beviljat vart och ett
av förste amanuensen hos anstalten A. F. Nordmarks tre minderåriga
barn ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor (prop. nr 145, p. 3, och
riksd. skr. nr 229, p. 5).

Statskontoret Ilar tillstyrkt pension åt makarna Lundholms son till
belopp av 384 kronor.

I anslutning till vad ämbetsverken föreslagit hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne e. o. tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten
Frans Gustaf Emanuel Lundholms och hans
efterlämnade änka Gerda Ebba Regina Lundholms,

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

född Bärlund, minderårige son Frans Lennart Börje
må från och med den 1 oktober 1932 till och med utgången
av det kalenderår, varunder han uppnår 18
års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.

3:o.

Lappfogden Claes Axel Laurentius Österbergs efterlevande. Av utredningen
i ärendet inhämtas,

att Österberg var född den 14 december 1882 och avled den 9 januari
1933;

att han avlagt filosofie licentiatexamen;

att han från den 1 juli 1916 intill sin död innehade förordnande såsom
lappfogde i Norrbottens läns södra lappfogdedistrikt;

att han i sistnämnda egenskap senast åtnjöt arvode med 5,500 kronor
för år jämte provisoriskt avlöningstillägg med 500 kronor för år;

att han enligt ett av överläkaren ATid Österåsens sanatorium den 15 januari
1933 utfärdat intyg lidit av lung- och halstuberkulos samt att uppkomsten
och utvecklingen av dessa sjukdomar i mycket hög grad måste
anses orsakad av det kroppsligt ansträngande, strapatsfyllda liv, som han
på grund av sin tjänst varit tvungen att föra;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elma Eugenia Österberg, född
Pettersson, vilken är född den 24 juni 1892, ävensom två minderåriga barn,
nämligen dottern Inga Katarina, född den 1 maj 1920, och sonen Clas
Arne, född den 17 september 1921;

samt att tillgångarna i boet efter Österberg, förutom lösöre, utgöras av
allenast en livförsäkring å 6,000 kronor, under det att skulder och ansvarsförbindelser
uppgå till belopp, betydligt överstigande värdet av tillgångarna.

Änkefru Österberg har i en till Kungl. Majit ställd skrift anhållit örn
vidtagande av åtgärd för beredande av pension åt henne och uppfostringsbidrag
åt hennes två minderåriga barn.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har tillstyrkt änkefru Österbergs förenämnda
ansökning och därvid anfört, bland annat, följande:

Det hade varit en så Ami teoretiskt som praktiskt utomordentligt kvalificerad
kraft, som med Österbergs anställning såsom lappfogde knutits
till lappväsendet. Innan Österberg den 1 juli 1916 tillträdde förordnandet
såsom lappfogde, hade statsmakterna — åtminstone under åren 1911—1915
—- anlitat honom för åtskilliga kommittéarbeten och utredningar för civildepartementets
och jordbruksdepartementets räkning, berörande förarbetena
till renbeteskonventionen med Norge jämte andra frågor på lappväsendets
område. Under studieåren hade Österberg i tre års tid sommar

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

och vinter bott hos de yppersta renskötarna bland Jokkmokks fjälllappar,
följt med på flyttningarna oell deltagit i alla förekommande arbeten.
Han hade jämväl varit detacherad i offentliga uppdrag såsom instruktör
i renskötsel inom Västerbottens lappmarker. För filosofie doktorsgrads
vinnande hade Österberg utarbetat en avhandling örn etnografiska undersökningar
rörande skogsrenskötseln inom Lule lappmark, vilken avhandling
emellertid av ekonomiska skäl icke blivit tryckt. Österbergs kunnighet
och nit i arbetet såsom lappfogde förtjänade ett utmärkt vitsord, och
han hade såsom lappfogde förstått att göra sig respekterad bland lappar
oell bofasta samt i det ofta grannlaga förhållandet till Norge på ett lyckligt
sätt representerat det svenska lappväsendet.

Lappfogdetjänsterna vore icke uppförda på ordinarie stat. De framställningar,
som gjorts om beredande av ordinarie anställning åt tjänsternas
innehavare, hade av olika anledningar ännu icke lett till något resultat.
Det torde i allt fall vara från statsmakternas sida erkänt, att det
arbete, lappfogdarna utförde, vore av den beskaffenhet, att dessa tjänster
även framgent bomme att behövas och att de således vore av ordinarie
natur.

Såväl länsstyrelsen i Norrbottens län som övriga av lappväsendet berörda
länsstyrelser hade hävdat, att lappfogdetjänsternas betydenhet och
kvalitet fordrade, att desamma hänfördes till lägst 26:e lönegraden. För
denna sin inställning ansåge sig länsstyrelsen också vid flera tillfällen
hava anfört skäl, som rent objektivt sett måste betraktas som fullt bärande.
Det syntes länsstyrelsen därför rättmätigt och skäligt, att en pension
till Österbergs efterlevande icke utmättes lägre än örn han varit innehavare
av tjänst i nyssnämnda lönegrad. Någon avkortning på grund av
att pensionsavgifter icke erlagts syntes billigtvis icke böra komma i fråga,
då ju uraktlåtenheten därvidlag icke kunde läggas Österberg till last.

Länsstyrelsen ville i detta sammanhang vitsorda, att Österberg under
tjänstgöring i lappväsendet ådragit sig eller åtminstone lagt grunden till
den sjukdom, vilken medfört hans död.

Statskontoret har i ärendet anfört i huvudsak följande:

Goda skäl syntes föreligga för beredande av pension åt änkefru Österberg
och uppfostringsbidrag åt makarna Österbergs barn. I detta avseende
liksom i fråga örn understödsbeloppen kunde åberopas ett nära liggande
precedensfall, nämligen 1930 års riksdags beslut att bevilja pension
å 900 kronor för år åt lappfogden J. O. Holms änka samt uppfostringsbidrag
å 180 kronor för år åt vart och ett av makarna Holms fem min
deråriga barn (prop. nr 148, p. 7; riksd. skr. nr 371, p. 7). I jämförelse härmed
ville statskontoret i nu förevarande fall icke ifrågasätta annan olikhet
än att, då barnen Österberg vore endast två, uppfostringsbidragen
syntes böra, såsom i liknande fall iakttagits, bestämmas till något högre
belopp, förslagsvis till 300 kronor åt vartdera barnet.

Statskontoret har alltså hemställt örn beredande av pension åt änkefru
Österberg till årligt belopp av 900 kronor och uppfostringsbidrag åt makarna
Österbergs två minderåriga barn med 300 kronor örn året för vartdera
barnet, att utgå intill utgången av det kalenderår, varunder barnet
uppnått 18 års ålder.

Kungl. May.ts proposition nr 232.

23

Genom beslut den 3 februari 1933 har Kungl. Maj:t medgivit, att till
iinkan Österberg finge, i avvaktan på att frågan örn beredande av årligt
understöd åt henne och hennes minderåriga barn blivit slutligen prövad,
såsom tillfälligt understöd utgå ett belopp av 500 kronor, att av statskontoret
utbetalas från det under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till extra utgifter.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter har jag ansett mig böra
tillstyrka, att pension beredes änkefru Österberg, oaktat hon endast är
omkring 41 år gammal. I fråga örn pensionsbeloppet kan jag biträda
statskontorets förslag. Beträffande uppfostringsbidrag åt makarna Österbergs
båda minderåriga barn har jag intet att erinra mot vad statskontoret
ifrågasatt. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att lappfogden Claes Axel Laurentius Österbergs
änka Elma Eugenia Österberg, född Pettersson, och
makarnas två minderåriga barn Inga Katarina och
Clas Arne må från och med den 1 februari 1933 å allmänna
in dragningsstaten uppbära, änkan en årlig pension
av 900 kronor under återstående livstiden, så länge
hon förblir änka, samt vartdera barnet ett årligt uppfostringsbidrag
å 300 kronor till och med utgången av
det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års
ålder.

Kommunikationsdepartementet.

4:o.

E. o. tjänstemannen hos byggnadsstyrelsen, biträdande ingenjören Carl
Gustaf Rydbergs änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Rydberg var född den 5 mars 1870 och avled den 25 november 1932;
att han under en tid av nära 3 år under åren 1894—1897 innehade anställning
vid fortifikationens ritbyrå;

att han under tiden 5 juni 1909—30 juni 1925 var anställd hos arméns
kasernbyggnadsnämnd;

att han under tiden 1 juli 1925—30 september 1926 av byggnadsstyrelsen
anlitades för mera tillfälliga arbetsuppgifter, vilka emellertid nödvändiggjorde
daglig tjänstgöring i full utsträckning, samt från och med den 1
oktober 1926 av byggnadsstyrelsen antogs till extra ordinarie tjänsteman,
biträdande ingenjör, med avlöning enligt 20 lönegraden i löneplanen för
extra ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, vilken
befattning han innehade till sin död;

att han vid sitt frånfälle såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan
Olivia Rydberg, född Skog, vilken är född den 9 augusti 1875, en dotter,
född den 2 september 1915, ävensom åldrig moder;

Departements chefen.

Departementschefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

samt att bouppteckningen efter Rydberg utvisar eu behållning i boet
av omkring 6,300 kronor.

Änkefru Rydberg har i en till Kungl. Majit ställd skrift anhållit att
komma i åtnjutande av pension.

Byggnadsstyrelsen har tillstyrkt beredande av pension åt änkefru Rydberg
och därvid anfört, bland annat, följande:

Med hänsyn såväl till den jämförelsevis långa tid, under vilken Rydberg
varit anställd i statens tjänst och varunder han fullgjort sitt arbete
med stor plikttrohet och skicklighet, som därtill att änkefru Rydberg uppnått
en ålder, vid vilken utsikt till förvärvsarbete väsentligen minskats,
och att den avlidne efterlämnat, förutom änkan, en dotter i skolåldern
samt en åldrig moder, vilken enligt änkefru Rydbergs uppgift varit så
gott som uteslutande hänvisad till försörjning av den avlidne, funne byggnadsstyrelsen
det vara behjärtansvärt och med billigheten överensstämmande,
att en årlig pension, förslagsvis 700 kronor, bereddes änkefru
Rydberg.

Statskontoret har, under framhållande att Rydberg under 26 år arbetat
för statens räkning samt att behov av understöd utan tvivel förelåge för
hans efterlevande, tillstyrkt utverkande av pension åt sökanden. Beträffande
pensionsbeloppet har statskontoret anfört i huvudsak följande:

Det av byggnadsstyrelsen föreslagna beloppet syntes icke vara för högt
tilltaget. Snarare skulle väl kunna ifrågasättas ett något högre belopp.
Med erinran emellertid örn 1930 års riksdags beslut örn pension å 708
kronor åt förre tecknaren vid naturhistoriska riksmuseet och Sveriges
geologiska undersökning G. G. Liljevalis änka (riksd. skr. nr 371, p. 10) ville
statskontoret icke framställa något ändringsförslag utan hemställde, att
pensionen åt änkefru Rydberg måtte bestämmas till det av byggnadsstyrelsen
ifrågasatta beloppet, vilket belopp dock för vinnande av delbarhet
med tolv borde jämkas till 708 kronor.

I anslutning till ämbetsverkens förslag hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att e. o. tjänstemannen hos byggnadsstyrelsen, biträdande
ingenjören Carl Gustaf Rydbergs änka Olivia
Rydberg, född Skog, må från och med den 1 december
1932 under sin återstående livstid, så länge
bon förblir änka, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 708 kronor.

Ecklesiastikdepartementet.

5:o.

Förre akademiskogvaktaren Johan Gustafssons änka. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Gustafsson var född den 23 januari 1857 och avled den 30 september
1931;

25

Kungl. May.ts proposition nr 232.

att lian under åren 1886—1922 var anställd såsom skogvaktare vid Uppsala
universitets skogsförvaltning;

att han vid sin död efterlämnade änkan Matilda Serafia Gustafsson,
född Södergren, vilken är född den 3 september 1857, samt tre myndiga
barn, nämligen en son och två gifta döttrar;

samt att bouppteckningen efter Gustafsson utvisar en behållning av
omkring 1,300 kronor.

Kyrkoherden i Björksta församling bar i intyg, som ioretetts i ärendet,
anfört, att änkefru Gustafsson, vilken veterligen icke ägde andra tillgångar
än de i bouppteckningen upptagna, vore i behov av understöd. I intyget
har vidare meddelats, att makarna Gustafssons son saknar förmåga att
försörja modern.

Uppsala universitets drätselnämnd bar gjort framställning örn beredande
av pension åt änkefru Gustafsson oell därvid erinrat, att de vid
Uppsala universitets skogsförvaltning anställda skogvaktarna numera
vore skyldiga att tillhöra vaktbetjäningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning
för änkor och barn men att de före den 1 juli 1926 icke
ägt rätt att ingå i sagda pensionsinrättning, på grund varav änkor och
barn efter skogvaktare, som avgått från tjänsten före sagda tid, icke vore
berättigade till pension från någon pensionsinrättning vid universitetet
eller över huvud från någon statlig sådan inrättning.

Drätselnämnden har vidare meddelat, att, därest skogvaktaren Gustafsson
varit medlem av nyssnämnda pensionsinrättning, bans änka skulle
därifrån hava uppburit en årlig pension av 320 kronor jämte dyrtidstilllägg.

Kanslern för rikets universitet har tillstyrkt den av Uppsala universitets
drätselnämnd sålunda gjorda framställningen.

Statskontoret har anfört följande:

Då skogvaktaren Gustafsson redan lämnat sin anställning, innan delaktighet
i den för vaktbetjäningen vid Uppsala universitet inrättade familjepensioneringen
öppnats för skogvaktarpersonalen, samt Gustafssons
änka till följd härav icke vore berättigad till någon änkepension,
syntes hon böra erhålla någon pension av statsmedel. Hon vore 75 år gammal
och saknade egna medel till sitt uppehälle och syntes ej heller, enligt
vad i ärendet ingivna handlingar utvisade, kunna påräkna nämnvärt bidrag
till sin försörjning från sina barns sida. Därest delaktighet vunnits
i nämnda pensionering, skulle pensionsbeloppet för änkan Gustafsson
hava utgjort 320 kronor. Då högre belopp icke borde ifrågakomma för
henne, utan snarare en något lägre pension borde utgå i detta fall, där
pensionsförmånen icke motsvarades av erlagda avgifter, syntes pensionsbeloppet
lämpligen kunna bestämmas till 300 kronor.

Statskontoret bär sålunda tillstyrkt utverkande av pension åt änkefru
Gustafsson till årligt belopp av 300 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll Hvid. 1 sunil. Nr Hill) —2.''I2.

JUepartements chtfen.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre akademiskogvaktaren Johan Gustafssons
änka Matilda Serafia Gustafsson, född Södergren,
må från och med den 1 oktober 1931 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300
kronor.

Gro.

Extraläraren vid högre allmänna läroverket i Gävle Karl Edvard Meijenqvists
änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Mejenqvist var född den 15 juli 1867 och avled den 5 november 1932;
att han från och med höstterminen 1906 till och med vårterminen 1932
med undantag av vårterminen 1911 tjänstgjorde såsom vikarierande adjunkt,
extra lärare eller timlärare vid högre allmänna läroverken i Falun
och Västervik, realskolan i Karlshamn och högre allmänna läroverket i
Gävle, därav med full tjänstgöring under sammanlagt 23 läsår;

att Meijenqvists avlöningsförmåner för år, dyrtidstillägg oberäknat, såsom
e. o. ämneslärare vid allmänt läroverk utgjorde arvode 2,900 kronor,
tillfällig löneförbättring 725 kronor och provisorisk avlöningsförbättring
180 kronor eller således tillhopa 3,805 kronor;

att Meijenqvists änka, Klara Antonia Mejenqvist, född Källgren, är
född den 19 december 1867;
att makarna Meijenqvists äktenskap varit barnlöst;
att behållningen i boet efter Meijenqvist uppgick till omkring 3,400
kronor;

samt att änkefru Meijenqvist härutöver icke äger några tillgångar.

I enlighet med av Kungl. Maj:t i proposition nr 157, p. 9, framlagt
förslag beviljade 1932 års riksdag (riksd. skr. nr 227, p. 60) Meijenqvist
en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,728 kronor,
att utgå från och med den 1 augusti 1932.

Rektorn vid högre allmänna läroverket i Gävle har gjort framställning
örn utverkande åt änkefru Meijenqvist av pension.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att åt änkefru Meijenqvist måtte beredas
en årlig pension av 684 kronor, och därvid anfört i huvudsak följande: I

förevarande fall förelåge enligt skolöverstyrelsens förmenande mycket
ömmande omständigheter. Förutom den lilla behållning, som funnes i
boet efter mannen, ägde änkefru Meijenqvist icke några som helst till -

Kunni. Majlis proposition nr 232.

27

gångar. Hon hade icke heller barn, av vilka hon kunde erhålla bidrag
till sitt uppehälle. Kiksdagen hade ock i tidigare liknande fall beviljat
pension till änkor efter extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst.

Yad beträffade storleken av den änkepension, som i nu förevarande fall
skulle kunna ifrågakomma, ville överstyrelsen framhålla, att, därest pensionen
uträknades enligt de i kapitel IX av reglementet för statens pensionsanstalt
givna bestämmelser angående efterlevande efter lärare vid
allmänna läroverk m. fl., den komme att jämlikt §§ 33 och 34 av nämnda
reglemente vara lika med ett belopp, som med 300 kronor överstege 20 procent
av det för Meijenqvist gällande tjänstepensionsunderlaget. Enär den
pension, som beviljats Meijenqvist, uträknats efter ett pensionsunderlag av
1,933 kronor 33 öre, motsvarande 2/a av det till Meijenqvist utgående årsarvodet,
skulle under nyss angivna förutsättning således nu ifrågavarande
änkepension bestämmas till ett belopp, som utgjorde 20 procent av 1,933
kronor 33 öre med tillägg av 300 kronor eller 686 kronor 66 öre och, avrundat
till närmast lägre med 12 jämnt delbara krontal, 684 kronor. Överstyrelsen
funne en pension av nämnda storlek skälig.

Statskontoret har anfört följande:

Såsom handlingarna utvisade torelåge starka billighetsskäl för att någon
pension utverkades åt Meijenqvists änka. Det av skolöverstyrelsen
föreslagna pensionsbeloppet, 684 kronor, syntes emellertid vara något
större än vad som plägade beviljas i änkepension under motsvarande förhållanden
och syntes i någon mån böra minskas. Beräknade man, i enlighet
med skolöverstyrelsens förslag, änkepensionsbeloppet i förhållande till
vad som kunde anses vara mannens pensionsunderlag, syntes reducering
av beloppet böra ske med hänsyn till att avgifter icke erlagts. För egen
del ville statskontoret föreslå ett belopp av 600 kronor.

Även jag finner mig böra förorda, att pension utverkas åt änkefru
Meijenqvist. I fråga örn storleken av pensionen biträder jag statskontorets
förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva,

att extraläraren vid högre allmänna läroverket i
Gävle Karl Edvard Meijenqvists änka Klara Antonia
Meijenqvist, född Källgren, må från och med den 1
december 1932 under sin återstående livstid, så länge
hon förblir Anka, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 600 kronor.

Vad departementschefen under punkterna
1 :o—6:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, bifaller Hans Kungl. Hög
het Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Hr protokollet:

Birger Brandt.

Departements chefen.