Kungl. Maj:ts Proposition Nr 231

Proposition 1920:231

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 231.

1

Nr 231.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående medgivande
att belåna en till likvidering av viss del utav köpeskillingen
för aktiebolaget Stockholmstelefons anläggningar
utställd revers; given Stockholms slott den 12 mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen medgiva,
att — utan hinder av vad i § 10 av det mellan telegrafstyrelsen
och aktiebolaget Stockholmstelefon den 7 maj 1918 upprättade kontrakt
angående försäljning till telegrafverket av bolagets samtliga telefonanläggningar
m. m. stadgats angående förbud för bolaget att belåna de
till likvid för köpesumman utställda reverser — allmänna industriaktiebolaget
H. T. Cedergren må intill ett belopp av högst 3,450,000 kronor
belåna den av statsverket utställda revers å 10,000,000 kronor, som förfaller
till betalning den 1 juli 1922.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 193 käft. (Nr 231—232.) sn »o 1

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 231.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
mars 1920.

v . •• T. ■ ■ * f*, • C-, •,*• • *•,.»« >,

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena friherre Palmstiernat

Statsråden Undén,

Thorsson,

Olsson,

Sandler,

Nothin,

Nilsson,

Eriksson,

Svensson,

Hansson.

Departementschefen, statsrådet Svensson anförde:

Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning (nr 431)
beslöt 1918 års lagtima riksdag att godkänna ett den 7 maj 1918 mellan
telegrafstyrelsen och aktiebolaget Stockholmstelefon upprättat kontrakt
angående försäljning till telegrafverket av bolagets samtliga telefonanläggningar
m. m. att tillträdas den 1 juli 1918, varjämte telegrafstyrelsen
bemyndigades vidtaga vissa för verkställande av berörda kontrakt
erforderliga åtgärder.

I berörda kontrakt, vilket som bilaga fanns fogat vid förenämnda
proposition, stadgades bland annat, i § 10, att likvid för det sålda telefonnätet
jämte i köpet ingående fastigheter m. m. skulle erläggas genom

3

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 231.

till bolaget eller order å tillträdesdagen av svenska staten utställda reverser
tillsammans å köpesummans belopp, löpande med 6 % ränta att
-erläggas halvårsvis, och betalbara

den	1	juli	1918 ............	............. kronor	5,000,000: —
»	»	»	1919 .............	.............. B	5,000,000: —
	)>		1922 .............	»	10,000,000: —
»	»		1923 .............	.............. B	10,000,000: —
)>	D	»	1924 .............	.............. »	10,000,000: —
B	»		1925 .............	............. återstående belopp1).

Samtidigt förband sig bolaget att icke belåna dessa reverser.

I kontraktet stadgades vidare, att staten ägde rätt att fullgöra betalningsskyldigheten
av de belopp, som vore betalbara den 1 juli 1922
och följande förfallodagar, genom överlämnande vid varje betalningstillfälle
till bolaget av svenska statens vanliga obligationer, att dessa obligationer
skulle vara av den typ och till det belopp, att desamma vid
omedelbar försäljning inbringade bolaget nominalbeloppet av den förfallna
reversen, samt att staten även skulle äga rätt att fullgöra betalningen
tidigare än ovan sagts, varom bolaget dock skulle skriftligen
meddelas senast tre månader i förväg.

Vid fastställande av dessa villkor för köpesummans erläggande hade
statsmakterna till utgångspunkt att under rådande tryckta tider på penningmarknaden
ej belasta staten med allt för stor utgift på en gång,
varjämte med bestämmelsen att bolaget icke skulle få belåna reverserna
avsågs, att likviden ej heller i annan form skulle göra penningmarknaden
trång.

De två reverser å tillhopa 10,000,000 kronor, som förföllo till betalning
den 1 juli 1918 och den 1 juli 1919, äro numera inlösta av
telegrafstyrelsen.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har bolaget, vars firmanamn A““eir1''
numera ändrats till allmänna industriaktiebolaget Ii. T. Cedergren, an- bolaget h. t.
hållit, att redan nu måtte å den revers å 10,000,000 kronor, som för- cedergren.
faller till betalning den 1 juli 1922, avbetalas ett belopp av 3,850,000
kronor. Till stöd härför har bolaget anfört:

»Den 1 juli 1918 influtna 5,000,000 kronor liava till övervägande del använts
till betalning av svävande skulder. Vad åter beträffar de den 1 juli 1919 influtna

'') Storleken av detta belopp är enligt kontraktet beroende av det värde, till vilket telefonnäten
m. m. uppgått don ''A 1918.

4

Telegrafsty relsen.

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 231.

penningmedlen, voro desamma avsedda för utvidgning av den industriella verksamhet,
till vilken bolaget övergått efter försäljningen av telefonnätet. Ifrågavarande
verksamhet består dels i tillverkning av elektriska kablar vid nyinredda
fabriker vid Älvsjö, dels i tillverkning av vissa slag av telefon- och linjebyggnadsmateriel,
dels, enligt avtal med telegrafstyrelsen, i vissa reparationsarbeten
för telefonanläggningarnas i Stockholm behov.

När bolaget på förutnämnda sätt medgav, att dess kapital bands en längre
tid framåt, utgick bolaget därifrån, att den skatt, som skulle komma att utgå på
grund av försäljningen av telefonnätet, skulle beräknas efter de grunder, som
ditintills tillämpats. Enligt uttalande av sakkunniga beräknades skatten till cirka
400,000 kronor. Det har emellertid sedermera visat sig, att kronans ombud vid
prövningsnämnden i Stockholm gjort gällande fullkomligt nya synpunkter vid
skattens beräkning, varigenom bolaget i stället blivit påfört en kronoskatt av
2.334,189 kronor 84 öre och en kommunalskatt av 1,524,314 kronor 89 öre eller
tillsammans 3,858,504 kronor 73 öre. Visserligen har besvär häröver anförts hoskammarrätten,
men torde en lång tid förflyta, innan kammarrättens utslag kommer
att meddelas.

Hade bolaget, då förhandlingarna med telegrafstyrelsen fördes, kunnat antaga,
att en så hög skatt skulle påföras bolaget på grund av telefonnätets försäljning,
_ hade bolaget givetvis i köpekontraktet säkerställt sig härför. Nu har
bolaget i stället blivit försatt i en synnerligen brydsam belägenhet därigenom,
att dess tillgängliga kapital måste åtgå för betalning av oförutsedda skatter till
stat och kommun. Samtidigt äro dess tillgångar fastlåsta hos svenska staten
utan möjlighet att för närvarande i någon form realisera desamma. Bolagetsindustriella
utveckling blir härigenom stoppad och den möjlighet till arbetsförtjänster,
som härigenom skulle kunna beredas, för flera år framåt tillintetgjord.

Enda utvägen till förhindrande härav synes bestå uti, att bolaget redan nu
erhåller en avbetalning å den revers, som förfaller den 1 juli 1922, till ett belopp
motsvarande den förutnämnda skatten, eller kronor 3,850,000. Det med
telegrafstyrelsen upprättade kontrakt lägger intet principiellt hinder i vägen härför,
då däri stipulerats, att staten äger rätt att fullgöra betalningen tidigare än
i reverserna fastställts.»

På grund av remiss hava yttranden i ärendet avgivits av telegrafstyrelsen,
statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Telegrafstyrelsen erinrar till en början, att de i årets statsverksproposition
äskade belopp för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende
icke till någon del vore avsedda för avbetalning till aktiebolaget
Stockholmstelefon. Härav framginge, att telegrafstyrelsen ickedisponerade
några medel för den förtidsbetalning, som bolaget ifrågasatte.
Ett bifall till framställningen förutsatte'' därför, att för fortsatt
utveckling av statens telefon- och telegrafväsende å tilläggsstat för år
1920 anvisades ett belopp av 3,850,000 kronor utöver vad som äskats
i statsverkspropositionen; och hade telegrafstyrelsen under denna förutsättning
intet att erinra emot bolagets framställning.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 231.

5

Statskontoret yttrar i sitt utlåtande:

»Ett bifall till föreliggande ansökning torde, såsom av telegrafstyrelsen framhållits,
nödvändiggöra en höjning med 3,850,000 kronor av det reservationsanslag
å 15,000,000 kronor till fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende,
som av Kungl. Maj:t i proposition den 7 nästlidne januari med förslag
till tilläggsstat för år 1920 äskats å nämnda stat, och beträffande vilket anslag
Kungl. Maj:t i samma proposition tillika föreslagit, att anslagsbeloppet skulle
täckas genom fast upplåning.

Då jämväl nu ifrågavarande belopp av 3 850,000 kronor synes böra på enahanda
sätt täckas, skulle alltså, under förutsättning att Kungl. Maj:ts i förenämnda
proposition framlagda förslag rörande 1920 års lånebudget vinner riksdagens
bifall, lånebudgeten för sagda år komma att inalles uppgå till ett belopp
av icke mindre än 174,521,419 kronor, därav fast upplåning 166,672,750 kronor.
Givetvis måste fördenskull en viss tvekan uppstå, huruvida man bör tillmötesgå
nu förevarande framställning, men i betraktande av de skäl, som av bolaget anförts
till stöd för berörda framställning, har statskontoret dock icke ansett sig
böra avstyrka bifall till densamma, utan vill för sin del allenast föreslå en reducering
av det ifrågasatta likvidbeloppet, 3,850,000 kronor, med det belopp av
400,000 kronor, vartill bolagets skatt på grund av försäljningen till staten av det
aktiebolaget Stockholmstelefon tillhöriga telefonnät m. m. tidigare av sakkunniga
beräknats.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret yttra, att vad bolaget anfört synes
fullmäktige utgöra tillräckligt skäl för ett tillmötesgående av bolagets
hemställan. I likhet med statskontoret anse fullmäktige dock en nedsättning
av det av bolaget begärda beloppet med 400,000 kronor böra
ske. Vidkommande sättet för tillhandahållande av medlen i fråga är
enligt fullmäktiges mening en kontant utbetalning att föredraga framför
utlämnande av statsobligationer.

Fullmäktige hava samtidigt fäst uppmärksamheten på, att frågan
synes kunna lösas även på det sätt, att bolaget medgives rätt att intill
ett belopp av 3,450,000 kronor belåna den av de till bolaget av staten
utställda köpeskillingsreverserna, som förfaller till betalning den 1 juli
1922.

Av det anförda framgår, att enligt bestämmelserna i förenämnda
kontrakt om det enskilda telefonnätets förvärvande den övervägande delen
av bolagets tillgodohavanden på grund av försäljningen äro fastlåsta
hos svenska staten. Då bolaget på grund av försäljningen påförts skatter,
vilka vida överstigit vad av sakkunniga vid avtalets upprättande beräknats,
har bolagets rörelsekapital blivit otillräckligt.

I likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter anser jag, på
grund av vad sålunda förekommit, skälig anledning föreligga, att staten
i någon form tillmötesgår bolagets ifrågavarande anhållan. För sådant
ändamål hava två utvägar ifrågasatts, nämligen antingen den av bolaget

Statskontoret.

Riksgälds fullmäktige.

Departe mentschefen.

6

Kung!. Maj.is Proposition Nr 231.

föreslagna, att staten i förskott på den revers, som förfaller till betalning
den 1 juli 1922, avbetalar visst belopp, eller ock den av riksgäldsfullmäktige
antydda, att bolaget medgives rätt att intill visst belopp belåna
reversen i fråga. Vid övervägande av dessa alternativ har jag
funnit det sistnämnda vara att föredraga, då i sådan händelse något
anslag för ändamålet ej skulle behöva äskas å budgeten. Med hänsyn
till de särskilda omständigheterna i föreliggande fall synes emellertid
kunna ifrågasättas, om fullmäktige i riksgäldskontoret kunna befinnas
villiga medgiva reversens belåning därstädes.

Beträffande storleken av det belopp, som medgivandet i fråga skulle
avse, torde avdrag böra ske för den summa av 400,000 kronor, vartill
bolagets skatter tidigare beräknats. Då i övrigt icke för närvarande
någon annan summa kan läggas till grund för beräkningen av skattebeloppet
än vad prövningsnämnden fastställt, uppgår beloppet sålunda
till 3,450,000 kronor.

Då bolaget enligt det av riksdagen godkända kontraktet angående
telefonnätets förvärvande förbundit sig att ej belåna de av staten till
likvid för köpesumman utställda reverserna, bör frågan underställas riksdagens
prövning.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj.-t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att — utan hinder av vad i § 10 av det mellan
telegrafstyrelsen och aktiebolaget Stockholmstelefon
den 7 maj 1918 upprättade kontrakt angående försäljning
till telegrafverket av bolagets samtliga telefonanläggningar
m. m. stadgats angående förbud för
bolaget att belåna de till likvid för köpesumman utställda
reverser — allmänna industriaktiebolaget H. T.
Cedergren må intill ett belopp av högst 3,450,000
kronor belåna den av statsverket utställda revers å
10,000,000 kronor, som förfaller till betalning den 1
juli 1922.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ärendet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar^ skulle
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.