Kungl. Maj:ts proposition nr 222

Proposition 1950:222

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

1

Hr 222.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen
för år 1951 i anledning av folkräkningen
den 31 december 1950; given Stockholms slott den
mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande
mantalsskrivningen för år 1951 i anledning av folkräkningen den
31 december 1950.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa jämkningar i fråga om skyldigheten att avlämna
uppgifter till ledning för mantalsskrivningen för år 1951, vilka jämkningar
föranledas av folkräkningen den 31 december 1950. Vidare innehåller
propositionen förslag till vissa bestämmelser om inrättandet av kommunala
granskningsnämnder i anledning av folkräkningen.

1 llihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 222.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen
för år 1951 i anledning av folkräkningen
den 31 december 1950.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

1 mom. I stället för vad i 38 § 1 mom. första stycket folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469) stadgas om uppgiftsskyldighet för fysisk
person skall vid mantalsskrivningen för år 1951 gälla vad här nedan i 2—
4 mom. föreskrives.

2 mom. Envar fysisk person, som ej enligt 3 mom. skall upptagas i annans
mantalsuppgift, skall lämna skriftlig uppgift till mantalsskrivningen
i det distrikt, varest vederbörande skall mantalsskrivas.

3 mom. Envar fysisk person, som har hushåll, skall i sin mantalsuppgift
upptaga jämväl sådan hos honom bosatt familjemedlem eller hushållstjänare
eller annan inneboende, som åtnjuter sin huvudsakliga kost hos honom
och som icke jämte annan sådan inneboende utgör egen familj.

4 mom. Den som äger eller brukar fastighet eller äger eller är redare i
fartyg eller som i rörelse eller för fastighets skötsel regelbundet eller tillfälligt
sysselsätter arbetare är skyldig att lämna skriftlig uppgift till mantalsskrivningen,
även om han enligt 3 mom. skall upptagas i annans mantalsuppgift.

2 §.

1 mom. Inom varje kommun skall finnas en granskningsnämnd, som
har till uppgift att biträda vid upprättandet och insamlingen av mantalsuppgifterna
samt svara för att erforderlig granskning och rättelse av uppgifterna
kommer till stånd.

2 mom. Granskningsnämnd skall bestå av följande ledamöter, nämligen

a) pastor i envar till kommunen hörande församling eller annan av pastor
utsedd präst i församlingen,

b) mantalsskrivningsförrättaren eller ett av honom utsett ombud samt

c) kommunala ledamöter till det antal, som erfordras för arbetets omsorgsfulla
fullgörande; antalet bestämmes av länsstyrelsen efter omständigheterna
i det särskilda fallet och med beaktande av att det antal invånare,
som belöper å varje kommunal ledamot, normalt icke bör överstiga 1 000.

Kungi. Maj.ts proposition nr 222.

3

Såsom kommunala ledamöter skola i nämnden ingå de i 2 kap. folkbokföringsförordningen
omförmälda roteombuden, där sådana finnas, samt så
många av deras ersättare som må erfordras för att granskningsnämnden
skall bliva fulltalig. Därest antalet kommunala ledamöter överstiger antalet
roteombud och deras ersättare, skola återstående ledamöter utses genom val.
På sistnämnda sätt utses ock kommunala ledamöter i granskningsnämnd
för kommun, där roteombud ej finnas.

3 §.

Den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt, skall

a) bestämma vilka ersättare för roteombud som skola vara ledamöter i
granskningsnämnd, där sådana ersättare men ej samtliga skola vara ledamöter
i nämnden,

b) välja kommunala ledamöter i granskningsnämnd, där sådant val erfordras,
samt

c) bland granskningsnämndens ledamöter utse en att såsom ordförande
kalla till sammanträde och leda nämndens arbete.

Till ledning för beslut som avses under a) och b) skall pastor i god tid
avgiva förslag å lämpliga personer. Beslut varom här är fråga skall fattas
före den 15 september 1950.

Till ordförande må endast utses ledamot, som är väl förtrogen med kyrklig
eller civil folkbokföring.

4 §.

1 mom. Granskningsnämnd åligger särskilt:

att biträda med utlämnandet av uppgiftsblanketter samt tillse, att uppgifterna
avgivas enligt vederbörligt formulär,

att såvitt möjligt föranstalta därom, att skrivhjälpsexpeditioner (insamlingsställen)
till erforderligt antal anordnas inom kommunen, att å tider,
som på lämpligt sätt kungjorts, tillhandagå allmänheten vid uppgiftspliktens
fullgörande samt att även eljest biträda vid formulärens ifyllande och
underlätta insamlingen av uppgifterna,

att genom noggrann granskning av de avgivna uppgifterna och jämförelse
med annat tillgängligt uppgiftsmaterial, bland annat församlingsboken
och församlingsliggaren, varur pastor tillhandahåller nämnden för sådant
ändamål erforderliga upplysningar, verkställa en översyn av uppgifterna,
att därest vid granskningen felaktigheter och ofullständigheter i uppgifterna
påträffas, föranstalta om erforderlig rättelse eller komplettering och
därvid, om anmaning jämlikt 44 § folkbokföringsförordningen erfordras,
skyndsamt hos mantalsskrivningsförrättaren utverka att sådan åtgärd vidtages,

att med de uppgifter, varöver nämnden förfogar, vid för-skrivning och
mantalsskrivning tillhandagå pastor och mantalsskrivningsförrättare samt
att överlämna mantalsuppgifterna, vederbörligen granskade och ordnade,
till mantalsskrivningsförrättaren å tid som denne bestämmer.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

2 mom. Statistiska centralbyrån utfärdar instruktion för granskningsnämnd
med närmare anvisningar angående nämndens arbetsuppgifter.

5 §•

Granskningsnämnd äger uppdraga åt särskilda ledamöter av nämnden att
inom kommunen i dess helhet eller inom distrikt, som nämnden bestämmer,
fullgöra sådant nämnden åvilande arbete, som icke kräver gemensam handläggning.
För ledamot, som är roteombud, skall sådant distrikt vara roten.

Roteombud skall såsom ledamot i nämnden fullgöra de arbetsuppgifter,
som ankomma på honom jämlikt 5 § folkbokföringsförordningen och däri
omförmäld instruktion, ävensom de ytterligare arbetsuppgifter som nämnden
med stöd av bestämmelserna i första stycket uppdrager åt honom. Är
han i behov av biträde för arbetet, bör annan ledamot av nämnden förordnas
att lämna sådant biträde.

Mantalsskrivningsförrättare har att tillhandagå nämnden med råd och
anvisningar samt äger, även om han icke själv är ledamot av nämnden, rätt
att deltaga i nämndens sammanträden.

6 §.

Skulle beträffande viss kommun eller del därav avvikelse från i denna
förordning meddelad bestämmelse befinnas påkallad, äger länsstyrelsen
efter statistiska centralbyråns hörande förordna därom samt meddela de
ytterligare föreskrifter som i samband därmed må finnas erforderliga.

7 §•

För städerna Stockholm och Göteborg gäller vad särskilt varder av Kungl.
Maj :t stadgat.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

5

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 2b mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterherg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om särskilda
bestämmelser rörande mantalsskrivningen för år 1951 i anledning
av folkräkningen den 31 december 1950 samt anför därvid följande.

Inledning.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (Bil. 9, sjunde huvudtiteln
s. 23 ff) har närmare behandlats frågan om anordnande av en allmän
folkräkning den 31 december 1950. Enligt vad jag därvid uttalade
syntes en av statistiska centralbyrån efter samråd med anlitade sakkunniga
föreslagen utformning av nämnda folkräkning i huvudsak böra godtagas;
dock borde de närmare riktlinjerna för folkräkningens utförande i olika
avseenden slutligt prövas i samband med att Kungl. Maj :t fastställde plan
för undersökningen. I enlighet härmed hemställdes i statsverkspropositionen
bl. a., att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till avlöningar till personal
vid 1950 års folkräkning för budgetåret 1950/51 anvisa ett reservationsanslag
av 410 000 kronor. Samtidigt uttalade jag att i en särskild proposition
komme att anmälas förslag rörande den medverkan från kommunernas
sida som kunde finnas erforderlig i samband med granskningen av
mantalsskrivningsformulären.

Kungl. Maj :ts förenämnda förslag har numera godkänts av 1950 års riksdag
(statsutskottets utlåtande nr 7; riksdagens skrivelse nr 7).

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 februari 1950 har statistiska centralbyrån
hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att antaga ett vid
skrivelsen fogat förslag till förordning med särskilda bestämmelser rörande
mantalsskrivningen för år 1951 i anledning av folkräkningen den 31 december
1950.1

1 Detta författningsförslag överensstämmer i sak med det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

över nämnda skrivelse ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av länsstyrelserna
i Stockholms, Jönköpings och Västmanlands län, Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Sveriges häradsskri vägförening
och Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Mantalsskrivningarnas utnyttjande vid tidigare folkräkningar.

I sin förenämnda skrivelse den 17 februari 1950 har statistiska centralbyrån
lämnat följande upplysningar rörande tidigare folkräkningar.

Redan vid 1910 års folkräkning stadgades föreskrifter rörande avlämnandet
av särskilda yrkesuppgifter i samband med mantalsskrivningen och
föranstaltades om en ingående granskning av dessa uppgifter. Vid 1920
och 1930 års folkräkningar togs mantalsskrivningen i ökad utsträckning i
anspråk vid uppgiftsinsamlingen och skyldigheten att avlämna skriftliga
mantalsuppgifter utsträcktes och fick en generell innebörd. Vid 1940 års
folkräkning skedde en omläggning av yrkesstatistiken i huvudsaklig anslutning
till regler, som utformats efter internationellt mönster, varjämte
såtillvida en begränsning ägde rum i underlaget för statistiken, att självdeklarationsmaterialet
bortföll som hjälpmaterial. Ifrågavarande förhållande
skärpte kravet på en effektiv lokal granskning av mantalsuppgifternas
yrkesuppgifter och föranledde i vissa delar ändringar i de särbestämmelser
rörande mantalsskrivningen, som på sin tid utfärdades i anledning av 1920
och 1930 års folkräkningar.

Den grundläggande bestämmelsen om en utsträckning av skyldigheten
att avlämna skriftliga mantalsuppgifter kvarstod men därjämte tillskapades
för att få till stånd en ökad kontroll samt en fastare form och bättre
planmässighet över granskningsarbetet särskilda kommunala granskningsnämnder.
Frånsett angelägenheten av att tillförsäkra det befolkningsstatistiska
materialet största möjliga tillförlitlighet tillkom såsom ett speciellt
syfte att därjämte åstadkomma en översyn av folkbokföringsuppgifterna
i allmänhet. Centralbyråns förslag till bestämmelser i detta avseende
framlades i proposition till riksdagen (nr 141/1940) och sedan riksdagen
bifallit propositionen utfärdades förordning härom (nr 264/1940). Motsvarande
föreskrifter i samband med 1945 års folkräkning återfinnas i propositionen
nr 299 till 1945 års riksdag och förordningen den 22 juni 1945, nr
406. Till sina huvuddrag överensstämde dessa föreskrifter med de bestämmelser,
som utfärdades i anledning av 1940 års folkräkning.

Gällande bestämmelser m. m.

Vid tiden för 1945 års folkräkning gällde alltjämt 1894 års mantalsskrivningsförordning.
I nämnda förordning funnos upptagna bestämmelser rörande
uppgiftsskyldigheten vid mantalsskrivning i § 4, däri föreskrevs såsom
huvudregel att envar, som ej hos annan mantalsskreves, skulle vid
mantalsskrivningen lämna skriftlig mantalsuppgift. Vidare må nämnas, att
i § 4 mom. 5 stadgades att på landsbygden finge allmoge och mindre skrivkunniga
muntligen meddela sina uppgifter.

1 den förut omnämnda förordningen den 22 juni 1945 (nr 406) med särskilda
bestämmelser rörande mantalsskrivningen för år 1946 i anledning av
folkräkningen den 31 december 1945 meddelades vissa från 1894 års man -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

talsskrivningsförordning avvikande föreskrifter, vilka voro föranledda av
den då aktuella folkräkningen. Sålunda stadgades i 1945 års förordning, att
nyssnämnda undantagsbestämmelse rörande allmoge och mindre skrivkunniga
icke skulle äga tillämpning (1 §) och att vid mantalsskrivningen skulle
avlämnas såväl mantalsuppgift som folkräkningsuppgift (2—5 §§). I samma
förordning upptogos vidare föreskrifter rörande kommunalombuden vid
mantalsskrivningen (7 §) och angående kommunala granskningsnämnder
(8—9 gg).

1894 års mantalsskrivningsförordning upphävdes genom folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469), som trädde i kraft den 1 januari
1947.

I folkbokföringsförordningen stadgas i 38 § 1 mom. första stycket, att
envar fysisk person — som ej skall av annan i mantalsuppgift upptagas
— skall lämna skriftlig uppgift till mantalsskrivningen i det distrikt, varest
vederbörande skall mantalsskrivas. Den, som har familj, skall i sin mantalsuppgift
upptaga jämväl hos honom bosatta familjemedlemmar med undantag
av sådan som äger eller brukar fastighet eller äger eller är redare i
fartyg eller som i rörelse eller hushåll eller för fastighets skötsel regelbundet
eller tillfälligt sysselsätter arbetare.

Närmare bestämmelser om vad mantalsuppgift skall innehålla äro upptagna
i mantalsskrivningskungörelsen den 25 augusti 1947 (nr 654). Enligt
dessa bestämmelser skall mantalsuppgift bl. a. utvisa de hos uppgiftslämnaren
bosatta personer, vilka äro skyldiga att lämna egna mantalsuppgifter.

Särskilda föreskrifter ha meddelats i fråga om mantalsskrivningen i
Stockholm och Göteborg. I dessa hänseenden gälla kungörelserna den 19
december 1947, nr 944, respektive den 30 juni 1948, nr 621. I dessa kungörelser
stadgas såsom huvudregel (i 41 § 1 mom. resp. 34 § 1 inom.), att
envar fysisk person skall lämna skriftlig uppgift till mantalsskrivningen,
dock att den som är medlem av annans hushåll och bosatt hos denne skall
upptagas i dennes mantalsuppgift. (I Stockholm och Göteborg lämnas sålunda
en gemensam mantalsuppgift för hushållet men i riket i övrigt för
familjen.)

Statistiska centralbyråns förslag.

I sin skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 februari 1950 har statistiska centralbyrån
erinrat om att till följd av den omläggning av folkbokföringen,
som ägt rum, och tillkomsten av nya författningar berörande denna bokföring
måste de författningsbestämmelser, som i anledning av 1950 års folkräkning
behövde utfärdas rörande mantalsskrivningen för år 1951, i vissa
avseenden utformas på annat sätt än som skett vid tidigare folkräkningar,
oavsett att i fråga om sättet för mantalsskrivningens utnyttjande för folkräkningsändamål
några större ändringar icke tillkomme. I flera fall vore
sålunda särbestämmelser numera obehövliga såsom bl. a. beträffande skyl -

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 222.

digheten att skriftligen avgiva mantalsuppgifter, enär folkbokföringsförordningen
och mantalsskrivningskungörelsen genom sin avfattning i dessa fall
reglerade ifrågavarande angelägenheter.

Centralbyrån har härefter framhållit, att det vore i huvudsak i två avseenden,
som i förevarande sammanhang behovet av att utfärda särskilda
föreskrifter kvarstode, nämligen dels i fråga om uppgiftsskyldighetens omfattning
och sättet för uppgifternas avlämnande och dels beträffande förfarandet
vid granskningen.

Vad först angår uppgiftsskyldighetens omfattning och
sättet för uppgifternas avlämnande har centralbyrån anfört,
att särbestämmelser vore nödvändiga med hänsyn till folkräkningens yrkes-,
hushålls- och familjestatistik samt urvalsmetoden för folkräkningens partiella
undersökningar. Såsom föremål för statistisk bearbetning inginge vid
folkräkningarna icke allenast de enskilda individerna utan också kollektiva
enheter såsom hushåll och familj. Då dessa senare skulle statistiskt belysas
i avseende på sin sammansättning och struktur i olika hänseenden vore en
avgränsning av de personer vilka inginge såsom medlemmar i hushållet och
familjen erforderlig. För yrkesstatistikens vidkommande betingades avgränsningen
av, att familjemedlemmar, som icke utövade eget yrke, skulle
fördelas efter familjeföreståndarens yrkestillhörighet. För samplingsundersökningarna
(d. v. s. undersökningar grundade på ett slumpvis utvalt material)
vore det av vikt, att de olika hushålls- och familjetyperna inginge i
sin rätta proportion såväl i förhållande till varandra som till de personer,
som icke inginge i hushåll (ensamstående). Från sådana synpunkter vore
det en oavvislig fordran, att det uppgiftsmaterial, som skulle utgöra underlag
för folkräkningen, vore så beskaffat, att en avgränsning av hushållen
och familjerna kunde komma till stånd. Vid tidigare folkräkningar hade
detta krav kunnat tillgodoses därigenom, att utdrag ur församlingshöckerna
bildat grundval för statistiken. Enligt folkräkningsplanen vore avsikten, att
vid den kommande folkräkningen mantalslängden skulle ersätta församlingsboksutdragen
såsom grundmaterial. Den erforderliga hushållsavgränsningen
kunde likväl icke ske med ledning av mantalslängden, utan denna avgränsning
vore avsedd att företagas med tillhjälp av mantalsuppgifterna. Det
låge då vikt uppå, att de bestämmelser, som för fysiska personer reglerade
avlämnandet av uppgifter till mantalsskrivningen, finge en sådan utformning,
att en avgränsning av hushållen och familjerna möjliggjordes och att
därvid en enhetlig praxis följdes.

Beträffande granskningsförf arandet har centralbyrån understrukit
angelägenheten av att åstadkomma en effektiv lokal granskning av
uppgifterna till mantalsskrivningen, såväl de som tillkomme för folkräkningsändamål
som de som gällde folkbokföringen i allmänhet. Behovet av en sådan
granskning hade skärpts genom den omläggning av uppgiftsinsamlingen
till folkräkningen, som vore avsedd att äga rum. Granskningsarbetet förutsattes
genom inrättandet av kommunala granskningsnämnder komma att
organiseras på i stort sett samma sätt som vid 1940 och 1945 års folkräk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

9

ningar men med tillgodogörande av den nya roteombudsinstitutionen. Någon
ersättning av statsmedel för det arbete, som komme att åvila de kommunala
granskningsnämnderna i samband med mantalsskrivningen, hade
centralbyrån av samma skäl som vid de båda föregående folkräkningarna
icke ansett sig böra ifrågasätta. Däremot syntes, såsom tidigare skett, viss
gottgörelse i detta sammanhang böra lämnas av kommunerna.

Centralbyrån har härefter — i särskild special motiver ing till
författningsförslaget — framhållit, att bestämmelserna rörande
uppgiftsskyldighetens omfattning och sättet för uppgifternas avlämnande
upptagits i 1 § i förslaget samt bestämmelserna om granskningsförfarandet
m. in. i 2—7 §§ i samma förslag.

Vad först angår bestämmelserna i 1 § har centralbyrån framhållit såsom
en nackdel med nuvarande bestämmelser i folkbokföringsförordningen, att
en viss dubblering av uppgiftsskyldigheten förelåge; sålunda måste hushållsmedlemmar,
som ej vore familjemedlemmar •— utom i Stockholm och Göteborg
— lämna egna mantalsuppgifter jämte det de upptoges i mantalsuppgiften
för familjen. Detta vore en nackdel icke blott ur folkräkningssynpunkt
utan även ur mantalsskrivningssynpunkt och med hänsyn till det besvär
som därigenom vållades allmänheten.

Centralbyrån har vidare anfört att vid folkräkningen betraktades familjen
såsom självständig enhet, även om familjen innebodde hos annat hushåll.
Såsom exempel kunde nämnas det fallet, att en gift son eller dotter
med make och barn innebodde och åtnjöte sin kost hos föräldrarna. Det
vore av betydelse ur folkräkningssynpunkt dels att särskild mantalsuppgift
lämnades för vardera familjen, dels att den inneboende familjens medlemmar
icke redovisades såsom hushållsmedlemmar i den andra familjens mantalsuppgift.
I ett särskilt avseende kunde en dubblering av uppgiftsmaterialet
icke undvikas. Skyldighet för den, som ägde eller brukade fastighet eller
ägde eller vore redare i fartyg eller som i rörelse eller för fastighets skötsel
regelbundet eller tillfälligt sysselsatte arbetare, att städse lämna egen mantalsuppgift
borde nämligen bibehållas.

Beträffande de föreslagna bestämmelserna i 2—7 §§ har centralbyrån
framhållit, att desamma i huvudsak överensstämde med motsvarande bestämmelser
i den förenämnda förordningen den 22 juni 1945, nr 406.

1 fråga om 2 § har centralbyrån anfört, att där roteombud funnes borde i
första hand de och i andra hand deras ersättare vara självskrivna ledamöter
i granskningsnämnden. I övrigt finge ledamöter, motsvarande kommunalombuden,
väljas. Sådana valda ombud samt roteombud och ersättare för roteombud
betecknades i förslaget — i sin egenskap av ledamöter i granskningsnämnd
-— med den sammanfattande benämningen »kommunala ledamöter».
I fråga om antalet kommunalombud uppställdes år 1945 såsom allmän men ej
ovillkorlig norm att ett ombud skulle utses för varje påbörjat 500-tal av kommunens
invånarantal men att där länsstyrelsen kunde åberopa särskilda
omständigheter länsstyrelsen kunde bestämma antalet efter annan grund.
I centralbyråns förslag hade en omformulering skett i syfte att bereda ökat

2 Bihang till riksdagens protokoll 1990. 1 samt. Nr 222.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 222.

utrymme åt länsstyrelsernas fria bedömande. Därvid hade den siffermässiga
normen formulerats mindre kategoriskt, samtidigt som möjlighet skapats
att förordna ett mindre antal ledamöter än tidigare.

Beträffande 3 § har centralbyrån framhållit, att det vore av vikt att
granskningsnämnderna hade bildats och vore i arbete i god tid före den 5
oktober 1950, då befolkningen i ett betydande antal kommuner hade att
lämna sina mantalsuppgifter.

Vidare har centralbyrån i fråga om 4 § framhållit, att granskningsnämnden
visserligen skulle tillhandahålla mantalsuppgifterna vid för-skrivning
och mantalsskrivning men skulle äga möjlighet att med mantalsskrivningsförrättarens
medgivande behålla uppgifterna till viss tid efter mantalsskrivningsförrättningen
för fortsatt granskning. Då uppgifterna sålunda tillhandahölles
vid den ena eller andra förrättningen utan att överlämnas, skulle de
givetvis vara så ordnade och granskade som erfordrades för förrättningen.
Genom ett anstånd med överlämnandet skulle tid vinnas för den noggrannare
granskning av vissa detalj uppgifter, som vore oundgängligen erforderlig
med hänsyn till uppgifternas användning för folkräkningsändamål. Med
mantalsuppgifter avsåges i 4 § icke blott det slag av sådana uppgifter som
vore av intresse för folkräkningen, d. v. s. de uppgifter fysiska personer
avlämnade i hemkommunen, utan även motsvarande uppgifter för juridiska
personer samt uppgifter som avsåge fastighetsinnehav eller rörelse i annan
kommun än hemkommunen. Beträffande en granskningsnämnd med roteombud
som ledamöter skulle det medföra komplikationer att skilja mellan
de olika slagen av uppgifter, eftersom roteombuden enligt folkbokföringsförordningen
hade befattning med alla slagen av uppgifter. Vad åter anginge
kommuner, där roteombud ej funnes, vore det av värde ur folkbokföringssynpunkt
— särskilt med hänsyn till att bestämmelserna om mantalsskrivning
av juridiska personer så kort tid varit i tillämpning — att granskningsnämnderna
även där toge befattning med de mantalsuppgifter, vilka ej
skulle utnyttjas vid folkräkningen.

Remissutlåtandena.

Det av statistiska centralbyrån framlagda förslaget har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har länsstyrelsen i Stockholms län
anfört, att länsstyrelsen funne det ändamålsenligt, att roteombuden och deras
ersättare komme att ingå i granskningsnämnderna. Länsstyrelsen förutsatte
därvid att roteombudens granskning av mantalsuppgifterna såsom
folkräkningsmaterial icke menligt inverkade på ombudens förarbete för
mantalsskrivningsförrättningarna.

Vidare har länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasatt vissa ändringar i föreskrifterna
rörande granskningsnämnderna. Sålunda har länsstyrelsen föreslagit,
att pastor i församlingen skulle vara ordförande i gransknings -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

nämnd, att uppskov med mantalsuppgifternas avlämnande från nämnden
till mantalsskrivningsförrättaren icke skulle få medgivas samt att ordförande
i granskningsnämnd skulle äga rätt att å nämndens vägnar utfärda
anmaning till fysisk person att avlämna mantalsuppgift.

Departementschefen.

I statistiska centralbyråns nu föreliggande framställning har anförts, att
särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen för år 1951 visat sig
erforderliga i två olika hänseenden i anledning av den folkräkning som
skall äga rum den 31 december 1950.

Sålunda har centralbyrån hemställt om ändrade föreskrifter beträffande
innehållet i de mantalsuppgifter som skola avlämnas i samband med mantalsskrivningen
för år 1951. I detta avseende gäller för närvarande för hela
riket med undantag av Stockholm och Göteborg — enligt 38 § folkbokföringsförordningen
— att envar fysisk person skall lämna skriftlig mantalsuppgift,
dock att den som har familj skall i sin mantalsuppgift, med vissa
undantag, upptaga jämväl hos honom bosatta familjemedlemmar. Dessa
familjemedlemmar skola alltså icke för egen del avlämna någon mantalsuppgift;
en dylik skyldighet åligger däremot övriga till hushållet hörande
personer t. ex. ett hembiträde. Hushållsföreståndarens mantalsuppgift skall
utvisa jämväl de hos honom bosatta personer, vilka äro skyldiga att lämna
egna mantalsuppgifter.

På sätt framgår av den föregående redogörelsen gäller i fråga om mantalsskrivningen
i Stockholm och Göteborg att den som är medlem av annans
hushåll och bosatt hos denne skall upptagas i dennes mantalsuppgift. En
sådan hushållsmedlem är fritagen från skyldigheten att själv lämna mantalsuppgift.

Centralbyråns förslag i nu förevarande del innebär, att bestämmelserna
rörande mantalsskrivningen för år 1951 skola för hela riket utformas i närmare
överensstämmelse med de för Stockholm och Göteborg gällande föreskrifterna.
Sålunda föreslår centralbyrån, att envar fysisk person som har
hushåll skall i sin mantalsuppgift upptaga jämväl familjemedlemmar, hushållstjänare
och andra inneboende, som åtnjuta sin huvudsakliga kost hos
honom och icke utgöra egen familj. Dessa personer, vilka sålunda skola
redovisas på annans mantalsuppgift, skola enligt centralbyråns förslag vara
befriade från skyldigheten att lämna egna mantalsuppgifter.

Ett genomförande av centralbyråns förslag skulle, såvitt angar mantalsskrivningen
annorstädes än i Stockholm och Göteborg, resultera i att uppgiftslämnandet
något förenklas. Med hänsyn härtill och då remissinstanserna
icke haft något att erinra mot förslaget tillstyrker jag att detsamma genomföres.
Vissa kompletterande föreskrifter torde sedermera, om förslaget godtages
av riksdagen, böra utfärdas i administrativ ordning.

Centralbyrån har vidare framlagt förslag om inrättande av särskilda kom -

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 222.

munala granskningsnämnder vid mantalsskrivningen för år 1951. Detta förslag
överensstämmer i huvudsak med de föreskrifter som gällde i fråga om
granskningsnämnderna vid mantalsskrivningen för år 1946. De väsentliga
nyheterna i centralbyråns förslag gå ut på dels att kommunala ledamöter
skola ingå i nämnden till ett antal, som länsstyrelsen bestämmer efter omständigheterna
i varje fall med beaktande av att antalet invånare per ledamot
normalt icke bör överstiga 1 000 — i stället för, såsom tidigare gällt,
en ledamot per 500 invånare — och dels att roteombuden och deras ersättare
i första hand skola ingå såsom kommunala ledamöter i nämnden.

Vad centralbyrån föreslagit i fråga om granskningsnämnderna, vilket godtagits
av flertalet remissinstanser, torde böra genomföras.

Såsom centralbyrån framhållit bör ersättning av statsmedel icke utgå till
de kommunala granskningsnämnderna. Det bör ankomma på vederbörande
kommun att lämna den gottgörelse till nämndledamöterna, som anses
skälig.

Det av centralbyrån framlagda förslaget till förordning med särskilda bestämmelser
rörande mantalsskrivningen för år 1951 i anledning av folkräkningen
den 31 december 1950 kan jag sålunda i sak biträda; vissa formella
jämkningar torde emellertid böra vidtagas i detsamma.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att upprättat förslag
till förordning med särskilda bestämmelser rörande mantalsskrivningen
för år 1951 i anledning av folkräkningen den 31 december 1950 måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition, av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-lngmar Edstrand.

507399.

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.