Kungl. Maj:ts proposition Nr 221

Proposition 1928:221

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

1

Nr 221.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om särskild skatt å vissa lotterivinster m. m.; given Stockholms
slott den 16 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om särskild skatt å vissa
lotteri vinster,

dels bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

1 samt.

188 höft. (Nr 221.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Förslag

till

förordning om särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinstdragning
på här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten överstiger
tjugufem kronor, till staten erläggas en särskild skatt utgörande
tio procent av vinstens belopp. Av denna skatt skall hälften användas
till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter
emellan.

Skatt skall icke utgöras för vinst, som utfallit å lott eller obligation,
vilken icke blivit avyttrad, och ej heller för vinst, som ej av vinnaren
uttages.

2 mom. Under penninglotteri inbegripes i denna förordning icke vadhållning
medelst totalisator.

2 §.

När vinst, som avses i 1 § 1 mom., utbetalas till vinnaren, skall lotteriets
anordnare eller premieobligationernas utfärdare innehålla så stort
belopp, som motsvarar den stadgade skatten å vinsten.

3 §.

Det åligger anordnare av lotteri eller utfärdare av premieobligationer att
inom viss tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, efter det vinstdragning ägt rum,
till statsverket redovisa den å vinstdragningen belöpande skatt genom handling
försedd med stämpel å så stort belopp, som svarar mot skatten å vinsterna
på samtliga i dragningen ingående avyttrade lotter eller obligationer.

Därest lotteriets anordnare eller premieobligationernas utfärdare visar,
att vinst icke blivit av vinnare lyftad inom den härför föreskrivna tid,
äger anordnaren eller utfärdaren att av det inbetalta skattebeloppet återbekomma
så mycket som belöper på denna vinst.

4

Närmare föreskrifter rörande skattens uppbörd och redovisning meddelas
av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1929, men skall icke tilllämpas
i fråga om vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer,
vilka utfärdats före nämnda dag, och ej heller i fråga om vinst i
lotteri, vilken utfallit vid dragning före samma dag.

Kungl. Maj:tu proposition Nr 221.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 16 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,
von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför efter gemensam
beredning med cheferna för social- och handelsdepartementen:

Vid anmälan tidigare denna dag av förslag till kommunalskattereform har
jag förklarat det vara min avsikt att underställa Kungl. Maj:ts prövning
ett inom finansdepartementet utarbetat förslag till förordning om särskild
skatt å vinster i svenska penninglotterier och vid vinstdragning å svenska
premieobligationer med undantag av sådana, vilka vid den nya kommunalskattelagens
ikraftträdande redan varit utfärdade. Jag går nu att anmäla
detta ärende.

Beträffande skälen till den föreslagna nya skatten och de allmänna
riktlinjerna för densamma tillåter jag mig i huvudsak hänvisa till vad jag
därutinnan anfört vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag. Jag
vill dock här erinra om följande:

I fråga om det ändamål, vartill den föreslagna särskilda skatten å vissa
lotterivinster bör användas, har jag förut denna dag erinrat, att vid 1927
års riksdag motionsvis föreslogs, att den då ifrågasatta skatten skulle
utgå i form av stämpel och i sin helhet tillfalla staten, men att kommunalskatteutskottet
vid sagda riksdag uttalade sympatier för att skatten skulle
delvis användas för skatteutjämning. Skatteberedningen har nu, enligt
vad jag vidare framhållit, föreslagit, att skatten formellt skulle hava
karaktär av statsskatt samt att skatten icke måtte utgå såsom stämpel
utan såsom en särskild direkt skatt och inlevereras till statsverket under
enklast möjliga former, men att hälften av densamma skulle användas till
skatteutjämning. Statskontoret och kammarrätten hava lämnat förslaget
därutinnan utan anmärkning. Riksräkenskapsverket har däremot föreslagit,
att någon ny skattetitel icke måtte inrättas utan den särskilda skatten på
lotterivinst uttagas genom stämpel, varjämte riksräkenskapsverket avstyrkt,
att viss del av skatten skulle förklaras skola gå till skatteutjämning. Samma
ståndpunkt har intagits av en ledamot i statskontoret. Beträffande vad sålunda
anförts om det olämpliga i att införa en särskild skatteform för att
tillgodose ett visst bestämt ändamål, i detta fall skatteutjämningen, har

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Förordningens
rubrik.
Kammarrätten.

Departe mentschefen,

jag hänvisat till vad jag vid anmälan av 1927 års förslag till kommunalskattelag
yttrat beträffande den då föreslagna utjämningsskatten. Vad jag
då uttalat har synts mig vara tillämpligt jämväl på en skatt å lotterivinster,
vilken helt eller delvis skulle användas för utjämningsändamål.
Genom att ifrågavarande vinster frikallas från inkomstbeskattning, komma
kommunerna att förlora för dem nu tillgängliga beskattningsföremål och
det kan då icke anses lämpligt, att den nya skatten skall i sin helhet tillfalla
staten utan någon kompensation till kommunerna. Det synes dock
vara ur praktisk synpunkt omöjligt att giva varje särskild kommun ersättning
för den förlust, kommunen skulle göra genom beskattningens
omläggning, varför kompensation måste givas på annat sätt. Enklast
kan detta ske på det sätt, att, på sätt kommunalskatteutskottet ifrågasatt,
eu del av den särskilda skatten går till skatteutjämning. Skatteberedningen
har föreslagit, att den del av skatten, som skulle gå till
skatteutjämning, skulle bestämmas till hälften. Denna grund för fördelningen
har jag för min del biträtt.

Jag har vidare förut denna dag erinrat, att vid 1927 års riksdag motionsvis
föreslagits, att den särskilda skatten skulle vara proportionell och
utgå med 10 procent av vinstheloppet, samt att även skatteberedningen
föreslagit samma skattesats, ehuru med viss degression. Jag har ock
förut framhållit, att jag ansett skatten böra vara proportionell samt att
jag funnit den föreslagna skattesatsen vara väl avvägd och erbjuda fördelar
ur rent teknisk synpunkt. Vinster om högst 25 kronor hava synts
mig böra undantagas från skatt. Under denna förutsättning skulle den
särskilda skatten under de närmaste åren, då blott vinsterna i det svenska
penninglotteriet skulle vara föremål för densamma, utgöra för varje
dragning 10 procent av 1,355,000 kronor eller 135,500 kronor och alltså
för helt år 12 x 135,500 = 1,626,000 kronor, eller, med hänsyn till blivande
restitutioner av skatt å icke uttagna vinster, i runt tal l,600,0u0 kronor.
Hälften därav eller 800,000 kronor skulle stanna hos staten.

I förevarande sammanhang skall jag tillåta mig beröra ett par detaljer,
vilka jag icke behandlat i samband med förslaget till kommunalskattelag.

Skatteberedningen har såsom rubrik å förordningen föreslagit »förordning
om skatt å lotterivinst». Kammarrätten har emellertid anmärkt, att i
rubriken borde antydas, att med lotterivinst skall jämställas vinst vid
vinstdragning å premieobligationer.

Under lotteri vinst har hittills utan särskild bestämmelse inbegripits vinst
vid vinstdragning å premieobligationer, och någon tvekan i detta avseende
torde icke hava yppat sig vare sig hos de skattskyldiga eller hos beskattningsmyndigheterna.
Skulle nu i den särskilda förordningen eller i kommunalskattelagen
fastslås, att vinst vid vinstdragning å premieobligationer
icke vore att utan vidare anse såsom lotterivinst, skulle detta medföra den

Kungl. Maj:In proposition Nr 221. 5

konsekvensen, utt man bleve tvungen att i förekommande fall uppräkna
förutom lotterivinst vinst vid vinstdragning å premieobligationer, vinst vid
vadhållning medelst totalisator o. s. v. Detta skulle avsevärt tynga lagtexten
och skulle giva anledning till misstag, därest uppräkningen icke bleve
fullständig eller det i framtiden skulle tillkomma någon nu icke använd
form av lotteri, och har fördenskull kammarrättens anmärkning icke ansetts
böra föranleda någon åtgärd. Uti anvisningarna till 19 § förslaget till
kommunalskattelag har, på sätt jag vid anmälan av nämnda förslag omnämnt,
tillagts en ny punkt med erinran om vilka lotterivinster äro underkastade
den särskilda skatten. Dessa anvisningar hava erhållit en sådan
avfattning, att därav torde klart framgå, att under lotteri vinst inbegripes
jämväl vinst vid vinstdragning å premieobligationer. För utmärkande av
att icke alla slag av lotterivinster skola träffas av den särskilda skatten
har jag ansett förordningens rubrik böra vara »förordning om särskild
skatt å vissa lotterivinster».

Jag bär, i motsats till vad skatteberedningen ifrågasatt, ansett det böra i
förordningen införas en uttrycklig bestämmelse, att förordningen icke är
tillämplig i fråga om vinster vid vadhållning medelst totalisator. Dylik vadhållning
skulle nämligen kunna betraktas såsom penninglotteri.

Enligt skatteberedningens förslag skulle skatt icke utgöras för vinst, som
utfallit å lott eller obligation, vilken icke blivit avyttrad, och ej heller för
vinst, som ej av vinnaren uttoges. Skatten skulle inlevereras viss kortare
tid efter det vinstdragning ägt rum, och skulle tiden härför bestämmas av
Kungl. Maj:t. Vid skattens inbetalande skulle hänsyn tagas till de vinster,
som utfallit på icke avyttrade lotter och obligationer, och skulle i följd
härav skatt icke inbetalas för dessa vinster. För alla övriga vinster skulle
skatt inbetalas och alltså även för dem, beträffande vilka det en gång i
framtiden komme att visa sig, att vinnaren icke uttoge dem. När föreskriven
tid för lyftande av vinst gått till ända, skulle lotteriets anordnare
eller premieobligationernas utfärdare vara berättigad att återbekomma erlagd
skatt, som belöpte å icke uttagna vinster. Erforderliga närmare föreskrifter
rörande skattens uppbörd och redovisning skulle meddelas av
Kungl. Maj:t.

På sätt jag omnämnt vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag
yttrade skatteberedningen i sin promemoria, bland annat, följande:

»Vad skattens redovisning till det allmänna angår, bör erinras därom,
att det här icke gäller medel, som den skattskyldige vinnaren skall inbetala;
det gäller tvärtom medel, vilka redan finnas tillgängliga hos lotteriets
anordnare och vilka skola av honom utbetalas till det allmänna i
stället för till den skattskyldige. Detta medför, att man icke behöver för
skattens inlevererande till det allmänna uppställa det villkoret, att vederbörande
vinster redan faktiskt skola vara utbetalda till vinnaren, utan

Totalisator vinster.

Uppbörd och
redovisning
av skatten
m. m.

Skattebered ningen.

t)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Avgivna yttranden.

skatten kan inlevereras samtidigt med att vinsterna få lyftas. Därest det
sedermera visar sig, att någon vinst icke blivit lyftad inom föreskriven
tid och alltså tillfallit lotteriet, bör skatten på dylik vinst restitueras.
Anordnas skatten på detta sätt, synes kontrollen på skattens inbetalande
bliva mycket lätt.»

Skatteberedningen yttrade i förevarande avseende vidare:

»Skatten är avsedd att träffa de spelare som göra vinster, men däremot
synes skatten icke böra träffa vinst, som tillfaller lotteriet eller obligationernas
utfärdare, när lott respektive obligation icke blivit såld eller utfallen
vinst icke blivit lyftad inom den tid, som kan vara bestämd. Dylika
vinster hava fördenskull undautagits från den särskilda skatten och få
vid penninglotteri likställas med den vinst, som tillfaller lotteriets ändamål
genom själva lotteri verksamheten; för det fall att sistnämnda vinst beskattas
såsom inkomst, böra jämväl lotteriet tillfallna vinster bliva föremål
för inkomstbeskattning. Vad angår sådan vinst å premieobligationer, som
tillfaller obligationernas utfärdare, kommer denna vinst att innebära en
minskning av utgifterna för lånets förräntning. I den mån dessa utgifter
få av utfärdaren avdragas vid beskattningen, komma vinsterna att medföra
en minskning av de avdragsgilla utgifterna och alltså att indirekt bliva
föremål för inkomstbeskattning.

På sätt tidigare berörts torde skatten böra inlevereras till det allmänna
redan strax efter det dragning skett och vinsterna blivit tillgängliga för
lyftning. Denna princip torde böra fastslås i förevarande förordning, men
däremot torde det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att under hänsynstagande
till förhållandena i det särskilda fallet fastställa tiden för skattens
inlevererande av den, som enligt vad Kungl. Maj:t föreskrivit skall förvalta
lotteriet (lotteriets anordnare). Skatt bör då inbetalas för hela vinstbeloppet
med undantag av vinster, som utfallit å icke försålda lotter eller
obligationer. Däremot är det tydligen omöjligt att från inbetalande undantaga
skatt å icke lyftade vinster, enär tiden för lyftande av vinster plägar
utgå först lång tid efter dragningen. I stället bör lotteriet vara berättigat
att, sedan nämnda tid gått till ända, återbekomma den skatt, som belöper
å sådana vinster, som icke lyftats inom föreskriven tid och på den grund
tillfallit lotteriet.

Det torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att meddela erforderliga närmare
föreskrifter för skattens uppbörd, redovisning och restitution.

Skatt synes, såsom tidigare framhållits, icke böra utgå för vinster, som
komma att utfalla å redan utfärdade premieobligationer, och bestämmelse
om undantag i sådant avseende har meddelats i övergångsbestämmelse.
Med hänsyn till innehållet i 2 § har, ehuru det möjligen kunde anses
onödigt, intagits uttrycklig bestämmelse, att särskild skatt icke skall uttagas
för sådan vinst i penninglotteri som utfallit i en före lagens ikraftträdande
verkställd vinstdragning.»

Uti sitt yttrande över skatteberedningens förslag anförde fullmäktige i
riksgäldskontoret uti nu ifrågavarande avseenden:

»Det föreslagna sättet för redovisning av ifrågavarande skatt i vad den
avser statens premieobligationer kunna fullmäktige emellertid ej lämna utan
anmärkning. Det synes fullmäktige innebära en onödig omgång, att riksgäldskontoret
efter varje vinstdragning skulle vara skyldigt att till stats -

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 221.

7

kontoret inbetala skatt även å ej uttagna vinster för att sedermera erhålla
restitution, därest vinst ej uttagits inom preskriptionstiden, som för do nu
löpande premieobligationslånen utgör tio år. I stället synes böra föreskrivas,
att riksgäldskon tor et skall t. ex. två gånger årligen till statskontoret inleverera
de skattebelopp, som belöpa på efter närmast föregående inleverering
utbetalda vinster.»

Den ledamot i riksräkenskapsverket, som, enligt vad jag i allmänna motiveringen
till förslaget till kommunalskattelag omnämnt, uttalat skiljaktig
mening, bär förmenat, att det syntes vara mycket olämpligt, att skatt icke
skulle utgöras för vinst, som ej av vinnaren uttoges. Lotteriets anordnare
finge i sådant fall en alldeles opåräknad inkomst, motsvarande vinstens
hela belopp, och han borde desto hellre betala skatt för beloppet, som
lotteriets egen vinst väl aldrig eller åtminstone endast i sällsynta undantagsfall
torde bliva underkastad vanlig beskattning.

Kammarrätten har framhållit vikten av kontroll föreskrifter till förekommande
av att lotter, varå vinst utfallit, falskeligen uppgivas vara icke avyttrade.

Jag kan icke dela den av nyssnämnde ledamot i riksräkenskapsverket Departement»-förfäktade meningen, att särskild skatt bör utgå även för sådan vinst, som chefen icke

uttages av vinnaren. Det lärer vara jämförelsevis vanligt förekommande,
att vinnare försumma att inom föreskriven tid uttaga vinster, och
vid dylikt förhållande synes det vara naturligast att i anslutning till sedan
gammalt vedertagen praxis räkna en på grund härav till lotteriet hemfallen
vinst såsom en del av den behållning, som skall enligt spelplanen tillfalla
särskilt ändamål, och behandla dylik vinst efter samma regler som gälla
för den övriga behållningen. Det synes icke finnas något giltigt skäl att
beskatta just en dylik icke uttagen vinst, därest behållningen av en vinstdragning
i övrigt icke beskattas.

Vad angår den av fullmäktige i riksgäldskontoret berörda frågan om
tiden för inbetalande av skatten för vinster, vilka icke omedelbart lyftas,
vill jag framhålla, att det här närmast rör sig om vem som skall äga rätt
till räntan å det på en vinst belöpande skattebeloppet från det vinstdragning
skett och till dess vinsten lyftes eller den för vinstens lyftande
föreskrivna tid går till ända. I fråga om vinster å statens premieobligationer
synes det vara utan större reell betydelse, huru saken ordnas. Beträffande
åter vinster i det vanliga penninglotteriet, varom det för närvarande
närmast rör sig, synes det icke förefinnas något skäl, varför lotteriets
anordnare skulle få behålla en det allmänna tillkommande skatt och draga
ränta på dess belopp, till dess vederbörande vinst lyftes. Skulle en vinst
icke lyftas, återfår lotteriet för densamma erlagd skatt, men jag anser icke,
att lotteriet kan göra anspråk på att erhålla någon ränta för ett av sådan
anledning restituerat belopp; förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till
ränta vid restitution av utskylder m. m. är icke tillämplig vid en restitution

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Ifrågavarande

skatt under
budgetåret
1928/1939.

sådan som den ifrågavarande. På grund av vad jag nu anfört och då jag
icke finner det lämpligt att i nu förevarande avseende olika bestämmelser
meddelas för olika slag av lotterier, har jag i denna punkt upptagit skatteberedningens
förslag.

I anledning av kammarrättens anmärkning vill jag omnämna, att jag
icke är beredd att nu underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag till bestämmelser
om uppbörd och restitution av ifrågavarande skatt. Dylika
bestämmelser torde böra utarbetas först sedan det visat sig, huruvida förslaget
godkännes av riksdagen. Jag vill dock framhålla, att å penninglotteriet
från statens sida redan nu utövas en så stark kontroll ur andra
synpunkter, att möjligheterna till skattesvek måste redan av denna grund
anses så gott som uteslutna. Det torde icke erbjuda någon svårighet att
skapa den ytterligare kontroll, som kan anses erforderlig ur beskattningssynpunkt.

Enligt mitt förslag skulle bestämmelserna om särskild skatt å vissa
lotterivinster träda i kraft den 1 januari 1929, och den nya skatten skulle
första gången uttagas å de vinster, som dragas i januari och utbetalas i
februari 1929. Under första halvåret år 1929 skulle alltså inflyta skatt
på vinsterna i fem dragningar och skulle sålunda med utgångspunkt från
de av mig gjorda beräkningarna för tiden 1 januari—30 juni 1929 kunna
beräknas ett inkomstbelopp å i runt tal 670,000 kronor, vilket belopp
kommer att ingå i statens inkomst av stämpelmedel. Detta förhållande
torde böra av riksdagen iakttagas vid beräkning av inkomsterna vid antagande
av riksstat för nästkommande budgetår. Enligt vad jag förut anfört
skulle till bidrag till skattetyngda kommuner anvisas ett anslag av
halva inkomstbeloppet eller följaktligen 335,000 kronor, vilket torde böra
givas reservationsanslags natur och uppföras under sjunde huvudtiteln.
Därest Kungl. Maj:ts förslag rörande utjämningsskatt av riksdagen bifalles,
torde under motsvarande anslag i framtiden komma att innefattas
jämväl medel, som inflyta genom dylik skatt.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet
utarbetat förslag till förordning om särskild skatt å vissa
lotterivinster samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga berörda förslag till förordning om särskild skatt å vissa
lotterivinster,

dels under sjunde huvudtiteln till bidrag till skattetyngda kommuner
anvisa ett reservationsanslag av............................. kronor 335,000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla, och skall till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Einar Regnér.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.