Kungl. Maj:ts proposition nr 205 (Proposition 1954:205)

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Nr 205.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § 8:o), 15:o) och 17:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts
regeringsrätt; given Stockholms slott den 27 mars
1955.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 8:o),
14:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I anslutning till viss nytillkommen lagstiftning föreslås att vissa besvärsmål
skall avgöras av regeringsrätten. 1

1 llihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 205.

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 8:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26 maj
1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 8:o), 14:o) och 17:o) lagen den 26 maj 1909
om Kungl. Maj :ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

2 §.

8:o) mål om rust- och rotehållares —--på landet;

mål om fastställelse av stadgar för
vägsamfällighet eller vägförening, om
beslut av vägförening, om skyldighet
för i vägförening ingående fastighet
att bidraga till föreningens utgifter
samt om värdering av fastighet, allt
enligt lagen om enskilda vägar; mål
om skyldighet att återgälda kostnad
för utredning, som verkställts jämlikt
3 kap. samma lag, eller ställa säkerhet
för dylik kostnad;

mål om fastställelse av stadgar för
vägsamfällighet eller vägförening, om
meddelande av föreskrifter för vägförening
att gälla såsom stadgar, om
beslut av vägförening, om skyldighet
för i vägförening ingående fastighet
att bidraga till föreningens utgifter
samt om värdering av fastighet, allt
enligt lagen om enskilda vägar; mål
om skyldighet att gälda kostnad för
förrättning eller utredning, som verkställts
jämlikt 3 kap. samma lag; mål
rörande tillämpning av 100 och 101 §§

berörda lag;

mål om skjutsväsendet —--samfälld tångtäkt;

14:o) mål om inmutning---och pensionat;

mål om förbud mot vidare utövande
av handel med ransonerad vara
eller om vägrad återkallelse av sådant
förbud; 1

mål om förbud för näringsidkare
att vidare driva handel med eller i sin
rörelse använda förnödenhet, beträffande
vilken reglering genomförts
med stöd av 2 § allmänna ransoneringslagen,
eller om vägrad återkallelse
av sådant förbud;

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 § 8:o) SFS 1947:671, beträffande 2 § 14:o) SFS 1951:475
och beträffande 2 § 17:o) SFS 1950: 662.

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

mål om beslut, i''--— andra personalstiftelser;

17:o) mål om kyrkotukt----eller målsmän;

mål om inskrivning vid eller ut- mål om inskrivning, intagning eller
skrivning från centralanstalt för bild- utskrivning enligt lagen om undervisbara
sinnesslöa; ning och vård av vissa psykiskt efter -

mål om tillämpning--

blivna;

— av tvångsarbete;

mål om anstånd med avgivande av
utlåtande över sinnesundersökning i
brottmål;

Denna lag träder i kraft, såvitt av-ser den i 2 § 17 :o) vidtagna ändring-en angående mål om inskrivning, in-tagning eller utskrivning enligt lagen
om undervisning och vård av vissa
psykiskt efterblivna, den 1 januari
1955 samt i övrigt den 1 juli 1955;
dock skall vad i 2 § 8:o) i dess nu-varande lydelse år stadgat jämväl ef-ter sistnämnda dag lända till efter-rättelse med avseende å mål rörande
sådant ärende enligt lagen om enskil-da vägar, som även efter den 1 juli
1955 skall handläggas och prövas en-ligt dittills gällande bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 mars 195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående andring
i lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt samt anför därvid följande.

Vissa av de lagförslag, som förelagts innevarande års riksdag, påkallar
ändringar i regeringsrättslagen. Innan jag ingår på frågan om dessa ändringar,
som behandlas i det följande under punkterna 1—4, vill jag nämna,
att det på min hemställan inom samtliga departement har gjorts förberedande
undersökningar, huruvida bland de besvärsärenden, som nu behandlas
av Kungl. Maj:t i konselj, förekommer sådana, som väsentligen rör
rättsfrågor och icke spörsmål om lämplighet eller ändamålsenlighet och
som därför enligt gällande principer för ärendenas uppdelning mellan Kungl.
Maj :t i konselj och regeringsrätten bör handläggas och prövas av den sistnämnda.
Enligt dessa preliminära undersökningar synes det endast vara ett
fåtal grupper till antalet obetydliga ärenden som är av den art att de borde
överflyttas till regeringsrätten. Närmare undersökning erfordras dock, varför
förslag ej nu kan framläggas beträffande dessa ärendegrupper. Min avsikt
är att låta fullfölja den påbörjade undersökningen.

1. I proposition nr 76 till innevarande års riksdag har framlagts förslag om
vissa ändringar i lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar. Enligt 3 kap.
nämnda lag, sådant kapitlet nu lyder, skall fråga om bildande av vägförening
och flertalet andra i kapitlet omnämnda frågor handläggas och prövas av
länsstyrelse. Talan mot länsstyrelsens beslut fullföljes hos Kungl. Maj:t.
Enligt 2 § 8:o) regeringsrättslagen skall följande frågor upptagas av regeningsrätten,
nämligen mål om fastställelse av stadgar för vägförening (74 §
fjärde stycket), om beslut av vägförening (74 § åttonde stycket och 77 § andra
stycket), om skyldighet för i vägförening ingående fastighet att bidraga
till föreningens utgifter samt om värdering av fastighet (76 §) ävensom om
skyldighet att återgälda kostnad för utredning, som verkställts jämlikt 3
kap., eller ställa säkerhet för dylik kostnad (92 §).

Enligt det nu framlagda förslaget skall frågor som avses i 3 kap. lagen
om enskilda vägar i allmänhet handläggas vid särskild förrättning. Vid för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 205

rättningen skall bl. a. utredas fråga om grunden för fördelning av väghållningsbördan
(76 och 79 §§). Av förrättningen föranledd kostnad skall gäldas
enligt vissa i lagen angivna grunder (78 §). Motsvarighet saknas till den
nuvarande bestämmelsen om skyldighet att ställa säkerhet för utredningskostnad.
Vid förrättningen skall avgivas utlåtande; i detta skall tillika angivas
huru kostnaderna för förrättningen skall gäldas (80 §). Länsstyrelsen
kan föreskriva att utlåtandet skall underställas dess prövning och missnöjd
äger anföra besvär mot utlåtandet hos länsstyrelsen (81 §). I vissa fall skall
länsstyrelsen kunna upptaga ärende till avgörande utan att förrättning föregått.
För utredning i sådant ärende skall länsstyrelsen äga anlita sakkunnigt
biträde, därvid bestämmelserna om förrättningskostnad skall äga
motsvarande tillämpning å ersättningen till biträdet (85 §). Antagande av
stadgar för vägförening skall ske utom förrättningen. Liksom enligt hittills
gällande lag skall stadgarna fastställas av länsstyrelsen. En nyhet i förslaget
är att länsstyrelsen, då sakägarna ej enats om antagande av stadgar, skall
meddela nödiga föreskrifter att gälla såsom interimsstadgar (88 §). Talan
mot beslut av vägförening kan liksom enligt nu gällande lag föras hos länsstyrelsen
(88 och 89 §§). I lagen har vidare i ett nytt 5 kap. upptagits bestämmelser
till främjande av trafiksäkerheten. Enligt dessa kan meddelas
förbud mot att uppföra trafikfarliga anordningar vid enskild väg och föreläggande
att bortskaffa sådana (100, 101 och 106 §§).

Enligt förslaget kommer frågorna om grunden för fördelningen av vägliållningsbördan
och om ulredningskostnaderna att prövas vid en förrättning,
vid vilken jämväl en rad andra spörsmål avgöres. Hinder synes ej möta
att vid besvär till Kungl. Maj :t låta prövningen av förstnämnda två frågor
liksom hittills i princip ankomma på regeringsrätten, oaktat övriga vid förrättningen
avgjorda spörsmål upptages av Kungl. Maj:t i statsrådet. De
ändrade reglerna om kostnaderna påkallar viss jämkning av stadgandet i
2 § 8:o) regeringsrättslagen. Vidare torde till nämnda lagrum böra göras
tillägg av innebörd att mål om interimsstadgar för vägförening liksom ock
mål om förordnanden och förelägganden rörande trafikfarliga anordningar
skall upptagas och avgöras av regeringsrätten.

Då lagen om ändring i lagen om enskilda vägar föreslås skola gälla fr. o. in.
den 1 juli 1954, bör den nu förordade ändringen i regeringsrättslagen träda
i kraft nämnda dag. Enligt övergångsbestämmelse till lagen om ändring i
lagen om enskilda vägar skall, där länsstyrelse före den 1 juli 1954 meddelat
beslut om bildande av vägförening, ärendet handläggas och prövas enligt
dittills gällande bestämmelser. Å mål rörande sådant ärende synes 2 §
8:o) regeringsrättslagen böra även efter den 1 juli 1954 tillämpas i sin hittills
gällande lydelse. En övergångsregel av denna innebörd bör därför meddelas.

2. Jämlikt lagen den 5 juni 1942 om förbud i vissa fall mot handel med
ransonerade varor äger central kristidsmyndighet under närmare angivna
förutsättningar meddela förbud för näringsidkare att vidare saluhålla eller
försälja eller annorledes överlåta ransonerad vara. Enligt 2 § 14:o) rege -

Kungl. Mctj.ts proposition nr 205.

ringsrättslagen ankommer på regeringsrätten att upptaga och pröva besvär
över kristidsmyndighets beslut att meddela handelsförbud eller att vägra
återkalla sådant förbud.

I proposition nr 20 till innevarande års riksdag har framlagts förslag till
allmän ransoneringslag. I förslaget har föreskrifterna i nyssnämnda lag den
5 juni 1942 — vilken lag förordas bli upphävd — i väsentliga delar inarbetats.
Sålunda upptager förslaget en bestämmelse om rätt för myndighet som
Konungen förordnar att i vissa fall meddela handelsförbud. Den utvidgningen
föreslås emellertid, att myndigheten även skall kunna förbjuda näringsidkare
att i sin rörelse använda ransonerad förnödenhet (36 §). Förslaget
förutsätter också, att den enskilde näringsidkaren skall äga genom besvär
draga beslut om handels- eller användningsförbud under regeringsrättens
prövning. Med hänsyn härtill erfordras att berörda stadgande i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen
ändras, så att det kommer att avse även mål om användningsförbud.
Vidare torde ordalagen i stadgandet böra jämkas i anslutning
till den förordade bestämmelsen i den allmänna ransoneringslagen. Denna
lag är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1954 och ändringen i regeringsrättslagen
bör därför äga giltighet från och med samma dag.

3. Genom proposition nr 26 har för innevarande års riksdag framlagts förslag
till lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, avsedd
att ersätta lagen den 30 juni 1944 om undervisning och vård av bildbara
sinnesslöa. Enligt lagförslaget skall undervisning och sluten vård meddelas
vid särskolor och vårdanstalter (2 §). Överinseendet häröver utövas av
skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen enligt den fördelning dem emellan
som fastställes av Kungl. Maj :t. För varje särskola och vårdanstalt skall en
av dessa myndigheter vara huvudtillsynsmyndighet (9 §). I lagen meddelas
bestämmelser om bl. a. inskrivning vid och intagning å särskolor och vårdanstalter
samt om utskrivning från dem. Inskrivning varom nu sagts ersätter
den inskrivning vid centralanstalt som skall ske enligt 1944 års lag. Klagan
över beslut i nyss angivna frågor må föras hos vederbörande huvudtillsynsmyndighet.
Har huvudtillsynsmyndigheten förklarat, att någon skall inskrivas
vid särskola eller vårdanstalt eller intagas å den särskilda form av
vårdanstalt som benämnes vårdhem, eller lämnat framställning om slutlig
utskrivning utan bifall, må ändring i beslutet sökas hos Kungl. Maj :t
genom besvär (23 §). I propositionen uttalades, att besvären borde prövas av
regeringsrätten.

I enlighet med det anförda toi''de i 2 § 17 :o) regeringsrättslagen orden
»mål om inskrivning vid eller utskrivning från centralanstalt för bildbara
sinnesslöa» böra utbytas mot orden »mål om inskrivning, intagning eller
utskrivning enligt lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna».

Ändringen torde liksom nämnda lag böra träda i kraft den 1 januari 1955.

4. Den 26 februari 1954 har på min föredragning till lagrådet remitterats
förslag till vissa ändringar i lagstiftningen beträffande sinnesundersökning
i brottmål. Bl. a. föreslås på anförda skäl sådan ändring i 42 § sinnessjuk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

lagen den 19 september 1929, att prövning av fråga om anstånd med avgivande
av utlåtande över sinnesundersökning skall verkställas av medicinalstyrelsen
i stället för -— såsom nu gäller —- av domstolen. Då besvär anföres
hos Kungl. Maj :t över medicinalstyrelsens beslut i sådan fråga, bör prövningen
tillkomma regeringsrätten. Bestämmelse härom torde böra införas
i 2 § 17 ro) regeringsrättslagen och träda i kraft samtidigt med den nyssnämnda
ändringen i 42 § sinnessjuklagen eller den 1 juli 1954.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 8:o), H:o) och 17:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Jan-Chr. Montelius.

'' Bilagan, som frånsett en mindre redaktionell jämkning är likalydandc med det vid propositionen
fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 26 mars
19 54.

Närvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerberg.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
19 mars 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad hjdelse av 2 § 8:o), li:o) och 17:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj.ts regeringsrätt.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet O. Petrén.

Lagrådet yttrade:

Av domstol beslutad sinnesundersökning i brottmål skall enligt sinnessjuklagen
verkställas utan dröjsmål och undersökningsläkarens utlåtande
däröver avgivas sist inom sex veckor från det handlingarna inkommo till
vederbörande sinnessjukavdelning vid fångvården eller till vederbörande
sinnessjukhus, i den mån ej domstolen i särskilt fall på framställning av
undersäfkningsläkaren medgiver anstånd. Ett beslut, varigenom domstol
avslagit sådan framställning om anstånd, torde ej kunna överklagas. Däremot
kan jämlikt 49 kap. 6 § rättegångsbalken åklagaren eller den tilltalade
i domstolsväg föra särskild talan mot beslut av underrätt, varigenom framställning
om anstånd bifallits. Talan mot sådant beslut av hovrätt i där
anhängigt mål är återigen icke tillåten.

Enligt ett av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i sinnessjuklagen
skall undersökningsläkares framställning om anstånd med avgivande
av utlåtande hädanefter riktas till och prövas av medicinalstyrelsen. Ändringsförslaget
är av departementschefen grundat på följande motivering. Såsom
skäl för uppskovsansökan torde i regel åberopas att undersökningen
ej kunde medhinnas i tid på grund av att undersökningsavdelningen vore
belastad med ett flertal andra undersökningsfält. Det kunde ifrågasättas
om domstolen hade någon möjlighet att bedöma frågor som på detta sätt
nära sammanhängde med arbetsförhållandena vid avdelningen. I praktiken

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

hade därför domstolarnas ställningstagande till uppskovsansökningar blivit
en formalitet, och lagens stadgande om maximitid hade icke förmått att
fylla sin uppgift såsom en spärr mot alltför långa väntetider. Mera ändamålsenligt
syntes vara att lägga befogenheten att medgiva uppskov hos vederbörande
centrala fackmyndighet, nämligen medicinalstyrelsen. Gentemot
en sådan ordning skulle kunna invändas att medicinalstyrelsen vore central
myndighet endast för undersökningsavdelningarna vid sinnessjukhusen,
medan sinnessjukavdelningarna vid fångvårdsanstalterna i organisatoriskt
hänseende sorterade under fångvårdsstyrelsen. Det gällde dock här ett medicinskt
arbetsfält, och endast medicinalstyrelsen hade tillräckliga möjligheter
att överblicka de personella resurserna. Den enda praktiskt lämpliga
anordningen vore därför att medicinalstyrelsen hade ansvar för att sinnesundersökningarna
även inom fångvården utfördes på de i lagen angivna
tiderna. Visst samarbete med fångvårdsstyrelsen torde redan nu vara upprättat;
i den mån det visade sig behövligt torde bestämmelser därom få
meddelas i administrativ ordning. Det borde alltså åligga medicinalstyrelsen
att tillse att arbetet vid undersökningsstationerna bedreves effektivt och med
den snabbhet som kunde fordras samt att, om så icke vore fallet — i samarbete
med fångvårdsstyrelsen, såvitt anginge sinnessjukavdelningarna vid
fångvården — vidtaga erforderliga åtgärder.

Vidare har i nyssnämnda lagförslag upptagits en bestämmelse, enligt
vilken de närmare anvisningar, som må finnas påkallade beträffande tilllämpningen
av, bland annat, vad som är stadgat rörande tiden för och anstånd
med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning i brottmål, meddelas
av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av medicinalstyrelsen.
Ändamålet med sådana anvisningar har av departementschefen
angivits vara, bland annat, att genom föreskrifter om förtur för enklare
fall och lämpliga tidsfrister för arbetets bedrivande sörja för att väntetiderna
såvitt möjligt nedbringades.

Lagrådet har lämnat de sålunda redovisade lagändringsförslagen utan
erinran.

Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att fråga om anstånd
med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning i brottmål vid behandlingen
av nyssnämnda lagändringsförslag icke ansetts väsentligen vara
en rättsfråga. Ty i motsatt fall skulle avgörandet av frågan knappast ha
föreslagits bliva överflyttat från domstol till administrativ myndighet. Ej
heller talan mot den administrativa myndighetens beslut bör anses gälla
en rättsfråga, och sådan talan bör därför prövas icke av Regeringsrätten
utan av Kungl. Maj :t i statsrådet.

Departementschefen har som nämnts ifrågasatt om vederbörande domstol
har någon möjlighet alt bedöma frågor som på detta sätt nära sammanhänga
med arbetsförhållandena inom undersökningsväsendet. Med än större
skäl kan ifrågasättas om Regeringsrätten, utan den kännedom om den tilltalades
person och brottets beskaffenhet som dock domstolen besitter, skall
äga tillräckliga förutsättningar att bedöma huruvida de i eu framställning
2 Mining till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 205.

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

om anstånd åberopade svårigheterna att avgiva utlåtande inom lagstadgad
tid äro sådana att framställningen bör bifallas. Då det skall ankomma på
Kungl. Maj:t i statsrådet eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, på medicinalstyrelsen
att genom föreskrifter om förtur för enklare fall och lämpliga
tidsfrister för arbetets bedrivande sörja för att väntetiderna såvitt möjligt
nedbringas, synes det däremot naturligt att Kungl. Maj :t i statsrådet också
såsom högsta besvärsmyndighet får skaffa sig närmare kännedom om förhållandena
inom undersökningsväsendet.

På grund av det anförda hemställer lagrådet, att besvär i mål om anstånd
med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning i brottmål icke måtte
hänföras till sådana besvär som tillhöra Regeringsrättens upptagande och
avgörande.

I övrigt lämnar lagrådet det remitterade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 27 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 26 mars
1954 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 19 mars 1954 remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § 8:o), 14:o) och 17:o) lagen
den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt samt anför,
efter redogörelse för vad lagrådet yttrat, följande.

Den omständigheten att det ankommer på Kungl. Maj :t i statsrådet att
tillse att undersökningsväsendet fungerar tillfredsställande bör enligt min
mening ej föranleda, att Kungl. Maj :t i statsrådet också skall vara prövningsmyndighet
då fråga är om anstånd beträffande särskilda undersökningsfall.
Det synes nämligen ej vara riktigt att giva Kungl. Maj :t i statsrådet
befogenhet att i nu ifrågavarande avseende såsom besvärsmyndighet
ingripa i handläggningen av visst brottmål. Om någon finner anledning att
föra talan mot medicinalstyrelsens beslut över framställning om anstånd —
något som torde komma att inträffa endast i undantagsfall — bör prövningen
av besvären ankomma på domstol. Jag anser mig därför böra vidhålla förslaget,
att mål om anstånd med avgivande av utlåtande över sinnesundersökning
i brottmål skall handläggas av regeringsrätten.

En mindre jämkning av redaktionell natur torde böra vidtagas i övergångsbestämmelserna
till lagförslaget.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådet övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Fischier.