Kungl. Maj:ts proposition nr 198

Proposition 1935:198

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

1

tfr 198.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inköp
för telegrafverkets räkning av tomt i Bollnäs m. m.;
given Stockholms slott den 8 mars 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

I skrivelse den 2 mars 1935 har telegrafstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att för inköp för telegrafverkets räkning av
en tomt i Bollnäs för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag av
24,000 kronor. Till stöd härför anför styrelsen till en början följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 198. 604 35 1

2

Kungl. Majus proposition nr 198.

I Bollnäs köping är telegrafverkets telefon- och telegrafstation för närvarande
inrymd i en förhyrd lägenhet om åtta rum och två kök för en årlig
hyressumma av 5,000 kronor. Nu gällande hyreskontrakt utlöper den 1
oktober 1940.

Utvecklingen av antalet inkopplade lokalledningar, antalet huvudabonnemang
och telefonapparater under de senaste tio år framgår av följande tablå:

Vid in-	Antal	Antal	Antal
gången av	_ lokal-	huvud-	telefon-
år	ledningar	abonnemang	apparater
1926	572	593	730
1927	610	634	798
1928	628	651	815
1929	654	682	852
1930	682	717	889
1931	723	748	916
1932	757	783	947
1933	772	797	959
1934	790	812	985
1935	812	835	1,007

Nuvarande stationslokaler äro icke särskilt väl lämpade för sitt ändamål
och medgiva ej snart behövlig utvidgning av telefonstationen. Härtill kommer,
att nuvarande växelbordsanläggning är av äldre konstruktion och snart
måste ersättas med ny stationsutrustning, för vilken ny stationslokal erfordras.
För att en ny telefonstation skall hinna monteras i så god tid, att den gamla
stationslokalen kan återställas vid kontraktstidens utgång, måste ny lokal för
telefonstationen vara tillgänglig senast den 1 oktober 1938.

Telegrafstyrelsen meddelar vidare, att även för postverkets räkning erfordrades
nya lokaler i Bollnäs samt att generalpoststyrelsen i skrivelse till
telegrafstyrelsen den 1 februari 1935 härom anfört följande:

För postkontoret i Bollnäs förhyr postverket för närvarande av enskild

gerson lokaler med en sammanlagd golvyta av omkring 200 kvadratmeter.

[yreskontraktet gäller till och med den 30 september 1937 med ett års
uppsägningstid.

Dessa lokaler äro numera mindre lämpliga och särskilt på grund av den
starka ökningen av besökande i postsparbanksärenden och för avhämtande
av folkpensioner ej längre tillräckliga. I kassaexpeditionen finnas endast
fullgoda platser för två kassaexpedienter. En extra plats kan visserligen
anordnas vid ett mindre bord, men denna arbetsplats är ej tillfredsställande.
Behov av ökat utrymme vid disken förefinnes därför redan nu, och kommer
detta behov att bliva trängande vid en ytterligare ökning av trafiken. Den
såsom vaktföreståndare tjänstgörande förste postassistenten har för närvarande
sin arbetsplats i särskilt rum. För att denne mera effektivt skall kunna öva
tillsyn över det löpande arbetet i kassaexpeditionen samt vara till hands,
då hans medverkan behöves, är det i hög grad önskligt, örn arbetsplats
kunde beredas honom i expeditionsrummet och där helst vid eller i närheten
av disken. I den nuvarande lokalen är en sådan anordning omöjlig
att genomföra. Expeditionsrummet för ankommande och avgående poster
är för trångt liksom fallet jämväl är med det rum, som begagnas av de från
postkontoret utgående lokal-, lant- och lådbrevbärarna. Med de tjänstgöringsförhållanden
(nattjänst), som råda vid postkontoret i Bollnäs, har postkontoret
behov av ett särskilt måltidsrum. Möjlighet att inreda ett dylikt i den
nuvarande lokalen saknas.

3

Kungl. Majus proposition nr 198.

Det vore alltså synnerligen förmånligt, om postkontoret kunde beredas
bättre lokalförhållanden. Yad nu särskilt Bollnäs beträffar, erfordras för
postverkets räkning, förutom lokal för postkontoret, även överliggningsrum
för järnvägspostpersonalen. För närvarande förhyras för denna personal
18 stycken överliggningsrum, belägna på olika platser i köpingen. Ur såväl
postverkets som personalens synpunkt vore det givetvis fördelaktigt, örn
dessa rum läte sig inrymmas i samma byggnad som den, vari lokal för postkontoret
kommer att förhyras.

Av de tomter, vilka enligt handlingarna i ärendet kunna ifrågakomma till
inköp för uppförande av det planerade telegrafhuset, synes den i kvarteret
Älgen av Apelgrens fastighetsbolag erbjudna tomten vara den mest lämpliga
ur postverkets synpunkt.

För en ny postkontorslokal, vari möjlighet erbjöde sig att möta den ökning
i trafiken, varmed postverket måste räkna, erfordras en golvyta av omkring
280 kvadratmeter i bottenvåningen och dessutom 20 kvadratmeter
källare- eller vindsutrymme, förutom vagnbod eller garage.

Antalet erforderliga överliggningsrum kan för närvarande icke uppgivas,
enär detta är beroende av de järn vägstidtabeller, som statens järnvägar
komma att fastställa efter elektrifieringens genomförande å hela bansträckan
Stockholm—Ånge. Utkast till dessa tidtabeller torde kunna väntas örn
några månader. Enligt från statens järnvägar inhämtad uppgift skall elektrifieringen
av denna bandel vara färdig före den 15 maj 1936.

För varje överliggningsrum erfordras en golvyta av omkring 12 kvadratmeter,
vartill komma utrymmen för toalettanordningar m. m. Därest antalet
i Bollnäs överliggande tjänstemän blir lika stort som för närvarande, är ett
samlingsrum med en golvyta av omkring 25 kvadratmeter behövligt, varjämte
arten av personalens arbete nödvändiggör, att ett badrum med avklädningsrum
anordnas.

Därest den av telegrafverket planerade stationsbyggnaden i Bollnäs kommer
till stånd och densamma förlägges å här förut nämnd tomt i kvarteret Älgen
eller ock å annan ur postal synpunkt lämplig tomt inom köpingen, är generalpoststyrelsen
alltså villig att förhyra dels i byggnadens bottenvåning lokal
för postkontoret örn cirka 280 kvadratmeter, dels och i annan del av byggnaden
det antal överliggningsrum, varom generalpoststyrelsen — på skäl,
som tidigare framhållits — först framdeles kan meddela besked.

I fråga örn den närmare utformningen av de sålunda ifrågasatta lokalerna
torde närmare förhandlingar i förekommande fall få äga rum.

För egen del anför telegrafstyrelsen slutligen följande:

I Bollnäs köping har under de senare åren pågått en livlig byggnadsverksamhet,
vilket även medfört, att möjligheterna att erhålla en lämpligt
belägen, obebyggd tomt för uppförande av en stationsbyggnad blivit i hög
grad förminskade. Telegrafstyrelsen har emellertid, såsom framgår av generalpoststyrelsens
förut anförda skrivelse, nu lyckats träffa preliminärt avtal
örn inköp av en lämplig tomt, del av stadsägan nr 68 kvarteret Älgen.
Tomten, som erbjudits telegrafverket av A. G. Apelgrens fastighetsaktiebolag
och som har en areal av cirka 2,000 kvadratmeter, har åsatts ett pris
av 12 kronor per kvadratmeter, vilket pris med hänsyn till förhållandena
torde få anses skäligt. Definitivt svar å erbjudandet måste lämnas snarast
möjligt och senast (ten 1 juli 1935.

Då den nu till inköp erbjudna tomten synes utgöra den praktiskt taget
sista möjligheten att kunna ordna såväl telegrafverkets som postverkets
lokalbehov på ett lämpligt och ekonomiskt fördelaktigt sätt, finner telegrafstyrelsen
det också vara synnerligen önskvärt att redan nu kunna förvärva

Departements chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

tomten i fråga. Med hänsyn till att nu gällande hyreskontrakt för postkontoret
i Bollnäs utlöper den 1 oktober 1937 torde den eventuella nybyggnaden
också böra taga sin början senast år 1936, varför telegrafstyrelsen,
under förutsättning att den ifrågavarande tomten redan nu kan inköpas,
ämnar inkomma med vederbörlig framställning härom att föreläggas 1936
års riksdag.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 4 mars 1935 anfört, att styrelsen
icke hade något att i ärendet erinra.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, förefinnes för såväl postverket
som telegrafverket inom den närmaste framtiden behov av större och
även i övrigt lämpligare lokaler i Bollnäs. Genom att på sätt ifrågasatts
förvärva en tomt och därå låta uppföra en byggnad, innehållande erforderliga
utrymmen för post- och telegrafverken, skulle dessa verks lokalfråga i
Bollnäs bäst kunna ordnas. På grund härav och då mot det föreslagna
inköpspriset, 24,000 kronor, intet synes vara att erinra vill jag tillstvrka
telegrafstyrelsens framställning örn inköp av ifrågavarande tomt.

Bet erforderliga anslaget, 24,000 kronor, torde böra utgå av lånemedel
under samma rubrik som telegrafverkets övriga anslag. Då medel för ifrågavarande
ändamål icke beräknats i årets statsverksproposition, torde den i
förslaget till riksstat för budgetåret 1935/1936 under rubriken »E. Lånemedel»
upptagna inkomstposten »Övriga lånemedel» böra höjas med motsvarande
belopp.

Innan jag gör erforderlig hemställan i ämnet, torde jag i detta sammanhang
få anmäla ett av telegrafstyrelsen i skrivelse den 15 februari 1935
framlagt förslag, vilket innebär anvisande av medel ur telegrafverkets förnyelsefond
för beredande av ökade frikretsförmåner åt vissa telefonabonnenter
å landsbygden.

Härvid torde jag till en början få erinra örn följande:

Enligt gällande telefonreglemente (svensk förf.-saml. nr 298/1929, 399/1930
samt 81 och 246/1933) bestrider telegrafverket kostnaderna för lokal och
betjäning vid alla växelstationer med minst 35 lielårsabonnemang ävensom
vid vissa andra växelstationer, vilkas kostnader telegrafstyrelsen av särskilda
skäl ansett böra åvila verket. Sistnämnda grupp utgöres av sådana stationer
med mindre än 35 helårsabonnemang, vilka på grund av svårigheten
att anskaffa eller bibehålla lämplig föreståndare genom telegrafverkets försorg
försetts med automatiskt växlingssystern. Vid samtliga nu angivna stationer
anordnas s. k. frikrets, innebärande att kostnaden för anläggning och underhåll
av ledning mellan huvudapparat och stationen bestrides av telegrafverket
intill gränsen av ett för varje sådan station av telegrafstyrelsen fastställt
område. Storleken av detta område utgör i regel vid stationer med
35 499 huvudabonnemang en cirkel med 1 km. radie och vid stationer med
500—1,499 abonnemang en cirkel med 1.5 km. radie. Vid stationer med
1,500—2,999 abonnemang är frikretsradiens storlek 2 km. och vid stationer
med minst 3,000 abonnemang minst 2.5 km. Utanför frikrets kunna abonnen -

5

Kungl. Majus proposition nr 198.

terna förhyra ledning från telegrafverket mot en inträdesavgift av 25 kronor
per km. eller, örn ny stolplinje behöver anläggas för mindre än fem abonnenter,
75 kronor per km. och en årlig abonnemangsavgift av 14 kronor per km.
De abonnenter, som så önska, kunna också — vid manuella stationer —
själva anlägga och underhålla sin ledning från frikretsgränsen.

Vid övriga växelstationer, nämligen manuella stationer med mindre än 35
helårsabonneinang, skola abonnenterna själva bekosta lokal och betjäning,
och de åtnjuta icke förmånen av någon frikrets. Abonnenterna vid dessa
stationer kunna antingen förhyra ledning från telegrafverket på samma villkor,
som nyss angivits för ledningar utanför frikrets, eller ock själva anlägga
och underhålla dem. Vid dessa stationer utgår abonnemangsavgiften med
ett lägre belopp än vid de av verket bekostade stationerna. I den lägsta
abonnemangsklassen utgöra berörda avgifter 40 respektive 70 kronor för år.

Kostnaderna för anordnande av frikretsar bestredos intill år 1933 delvis
såsom driftutgifter och delvis från av riksdagen anvisade kapitalökningsanslag
till fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende.

Före år 1933 tillkommo frikretsförmåner endast abonnenterna vid växelstationer
örn minst 50 helårsabonnenter, beträffande vilka lokal och betjäning
bekostades av telegrafverket, ävensom vissa andra växelstationer, vilkas kostnader
telegrafstyrelsen på grund av trafikens art ansett böra bestridas av
verket.

I skrivelse den 11 november 1932 framlade telegrafstyrelsen förslag örn
utvidgning av frikretsförmånerna jämväl till växelstationer med 35—49 helårsabonnemang.
Styrelsen framhöll därvid, att anordnandet av frikrets
vid stationer, där sådan förut icke funnits inrättad, krävde jämförelsevis
omfattande arbeten inom telefonnäten, då det befintliga ledningssystemet
till viss del måste omläggas och då stundom även erfordrades flyttning av
stationen, för att densamma skulle få ett i förhållande till flertalet abonnenter
lämpligt läge. De totala kostnaderna för dessa arbeten, som vore avsedda
att successivt genomföras under en tid av två år och som beräknats till
3,900,000 kronor, ansåg telegrafstyrelsen lämpligen böra bestridas med medel
ur telegrafverkets förnyelsefond.

I utlåtande den 14 december 1932 anförde riksräkenskapsverket, att ifrågavarande
kostnader icke vore av enhetlig natur, i det att den del av kostnaderna,
som utgjordes av ersättningsarbeten eller ersättningsanskaffning,
vore att hänföra till driften belastande utgifter, medan den del, som avsåge
utvidgningsarbeten eller nyanskaffningar, representerade kapitalinvestering.
Beträffande förstnämnda del av kostnaderna kunde belastningen av driften
ske antingen direkt i form av löpande utgifter eller ock indirekt genom att
kostnaderna bestredes av förnyelsefondsmedel. Efter att hava erinrat örn
sitt den 15 september 1932 avgivna utlåtande angående användningen och
placeringen av affärsverkens förnyelsefonder m. m. samt örn gällande, i
Kungl. Maj:ts brev den 19 mars 1926 fastställda bestämmelser rörande sagda
förnyelsefonder anförde riksräkenskapsverket, att ehuru ämbetsverket vore
av den principiella uppfattningen, att ifrågavarande kostnader, till den del

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

desamma vore att hänföra till utvidgningsarbeten och nyanskaffningar, icke
borde bestridas av förnyelsefondsmedel, ämbetsverket funne ett genomförande
av telegrafstyrelsens förslag icke stå i strid mot gällande föreskrifter
i ämnet men att i enlighet med sagda föreskrifter i så fall riksdagens medgivande
borde inhämtas.

Yid anmälan av telegrafstyrelsens framställning i 1933 års statsverksproposition
(utgifter för kapitalökning, bil. 2, sid. 23—25) anförde jag, att den
av riksräkenskapsverket omnämnda frågan örn principerna för användningen
och placeringen av affärsverkens förnyelsefonder syntes böra bliva föremål för
ytterligare utredning, varför ett ståndpunktstagande till densamma icke då
kunde ske. Då emellertid, såsom riksräkenskapsverket framhållit, telegrafstyrelsens
ifrågavarande förslag till disposition av förnyelsefondsmedel icke
stöde i strid mot gällande föreskrifter i ämnet samt den avsedda utvidgningen
av frikretsförmånerna syntes äga fog för sig, förklarade jag mig beredd
att, därest erinran ej uttalades från riksdagens sida, tillstyrka medelsanvisning
för ifrågavarande ändamål i enlighet med vad telegrafstyrelsen
föreslagit.

Mot vad sålunda anförts uttalade riksdagen ingen erinran (skrivelse nr
55 punkt 5:o).

Därefter har Kungl. Maj:t genom särskilda beslut dels utfärdat kungörelse
örn ändrad lydelse av §§ 4 och 7 i telefonreglementet (svensk förf.-saml. nr
81 ''1933), dels ock för ifrågavarande ändamål ur telegrafverkets förnyelsefond
hittills anvisat för år 1933 1,900,000 kronor samt för år 1934 ytterligare
1,000,000 kronor.

I sin föreliggande skrivelse den 15 februari 1935 anför telegrafstyrelsen
till en början följande:

Sedan numera preliminärt bokslut över telegrafverkets rörelse för år 1934
uppgjorts, har det visat sig, att telegrafverkets överskott för nämnda år kan
beräknas uppgå till mera än 34,000,000 kronor eller cirka 9.5 procent å det i
medeltal disponerade kapitalet. Yid sådant förhållande vill det förefalla
telegrafstyrelsen, som örn man, utan att på något sätt träda statsverkets
ekonomiska intressen för nära, borde kunna genomföra vissa önskvärda taxelättnader.
Då å andra sidan det utredningsarbete, som av telegrafstyrelsen
blivit igångsatt rörande eventuellt behövliga omläggningar av själva abonnemangstaxorna,
ännu icke hunnit slutföras, är det för tidigt att nu framlägga
något mera vittomfattande förslag till taxesänkning. Däremot synes telegrafverkets
ekonomiska ställning nu vara sådan, att man alldeles oberoende av
eventuella taxeomläggningar bör kunna genomföra en utvidgning av frikretsförmånerna,
vilket skulle medföra avsevärda lättnader för många telefonabonnenter
samt bereda möjlighet för en omfattande, ytterligare utbredning
av telefonen på landsbygden.

Efter att hava erinrat örn nu gällande, här förut omförm hlda bestämmelser
rörande växelstationerna på landsbygden anför telegrafstyrelsen vidare
följande:

Till den för abonnenterna vid vissa växelstationer ganska betungande anordning,
som innebär skyldighet för dem att själva bekosta lokal och betjäning
ävensom innefattar avsaknad av frikretsförmåner, finnes utomlands

7

Kungl. Majus proposition nr 198.

i allmänhet ingen motsvarighet, utan vederbörande förvaltning bekostar som
regel alltid lokal och betjäning och inrättar frikrets vid alla stationer. Storleken
av denna frikrets utgör exempelvis i det statliga telefonnätet i Norge
3 km., i Tyskland 5 km., i Schweiz minst 2 km. och i Storbritannien 3.2
km. Dock bör kanske tilläggas, att antalet småstationer relativt sett i allmänhet
är jämförelsevis Hacket mindre i mera tättbefolkade länder än i
Sverige.

Såsom ersättning för skyldigheten att bekosta lokal och betjäning, för frånvaron
av frikrets samt för den kortare öppenliållningstid, som i allmänhet
hålles vid de mindre telefonstationerna, åtnjuta abonnenterna emellertid hos
oss viss kompensation i sådan form, att abonnemangsavgiften utgår med i allmänhet
30 kronor lägre belopp per år, varjämte abonnenterna hava rätt att
utväxla ett obegränsat antal samtal med abonnenter vid samma station utan
att detta påverkar abonnemangsavgiftens storlek. Enligt verkställd undersökning
uppgå abonnenternas kostnader för lokal och betjäning i genomsnitt
vid dessa stationer till 30 kronor per abonnent och år, varför abonnenterna
som regel icke ha någon kompensation för frånvaron av frikrets och den
kortare öppenhållningstiden.

Hela antalet abonnemang mot telefonreglementets villkor uppgick den 1
januari 1934 till 485,000, varav cirka 33,000 beräknas finnas vid stationer
utan frikrets och 452,000 vid stationer, som då redan hade eller som enligt
gällande bestämmelser skulle haft frikrets, fastän den ännu icke hunnit anordnas.
Av sistnämnda antal abonnenter funnos 197,000 vid stationer med
1 eller 1.5 km. frikrets och 255,000 vid stationer med minst 2. km. frikrets.

Enligt telegrafstyrelsens uppfattning skulle det vara synnerligen önskvärt
att bereda abonnenterna vid telegrafverkets samtliga stationer förmånen av
frikrets, vilken som regel skulle utgöra en cirkel med minst 2 km. radie,
telegrafstyrelsen dock obetaget att, när förhållandena så påkalla, medgiva
en ytterligare utökning.

Genom en sådan förändring skulle en betydande minskning komma att
inträda i kostnaderna för telefon för ett jämförelsevis stort antal abonnenter.
Störst bliva givetvis fördelarna för abonnenter vid sådana stationer, som
nu icke alls hava frikrets, men även de abonnenter, som bo utanför nuvarande
frikrets vid stationer med 1 eller 1.5 km. frikrets, skulle få sina telefonkostnader
nedsatta. Den ifrågasatta åtgärden skulle särskilt förbilliga telefonkostnaderna
för dem, som bo på större avstånd från närmaste telefonstation,
d. v. s. just för dem, som ofta hava särskilt stort behov av telefon,
ehuru de höga ledningskostnaderna hittills kanske hindrat dem från att bliva
telefonabonnenter.

Telegrafstyrelsen anser sig i detta sammanhang även böra framhålla, att,
i förhållande till folkmängden, telefonens utbredning på landsbygden är jämförelsevis
svag. Enligt en tidigare utförd beräkning, avseende 1931 års
början, utgjorde sålunda antalet apparater per 1,000 invånare i städer och
stadsliknande samhällen 168 mot endast 34 för den rena landsbygden. Denna
olikhet torde i varje fall till en del bero just på den omständigheten, att
kostnaderna för ledning å landsbygden ställa sig så mycket högre än i städer
eller andra samhällen.

Den nuvarande ordningen har emellertid även en annan sida, som man
har allt skäl att fästa avseende vid. Den möjlighet, som för närvarande
gives abonnenterna att själva anlägga och underhålla sina ledningar och
varav de i stor utsträckning begagnat sig, har ofta medfört, att ett flertal
stolplinjer, stundom av mycket dålig beskaffenhet, särskilt i närheten av
stationerna blivit uppförda efter samma väg, vilket icke blott medfört svårigheter
för framförandet av telegrafverkets egna stolplinjer utan även kan med -

8

Kungl. Majas proposition nr 198.

föra allvarliga olägenheter för vägtrafikanterna. Dessa olägenheter hava
blivit så mycket mera kännbara efter automobilismens genombrott. Genom
införandet av nya eller utvidgade frikretsar skulle telegrafverket erhålla
möjlighet att på ett ur nationalekonomisk synpunkt mera rationellt sätt
ordna ledningsnätet på landsbygden.

Vid nuvarande ordning har telegrafstyrelsen icke heller alltid kunnat motsätta
sig inrättandet av nya små stationer tämligen nära förut befintliga,
varigenom ett rationellt utbyggande av nätet och abonnenternas samlande
till större enheter med därav följande ökade förmåner, exempelvis i fråga
örn öppenhållningstider och bättre expedition, icke alltid kunnat tillgodoses
i den omfattning, som skulle kunnat vara fallet ifall hänsyn icke behövt
tågås till att abonnenternas ledningskostnader måste hållas så låga som
möjligt. I en hel del fall har telegrafstyrelsen emellertid redan nu måst
medgiva vissa utökningar av den normala frikretsen för att undvika inrättandet
av nya stationer nära intill förutvarande sådana, i följd varav frikretsförmånerna
emellertid kommit att i viss utsträckning variera från den ena
stationen till den andra.

Beträffande den ekonomiska innebörden av föreliggande förslag örn utvidgade
frikretsförmåner anför telegrafstyrelsen slutligen följande:

Vad angår kostnaderna för de ökade frikretsförmånerna, är det icke möjligt
att i förväg låta verkställa detaljerade beräkningar för det stora antal,
omkring 4,000 stationer, som skulle beröras av förändringen. Verkställda
överslagsberäkningar visa emellertid, att engångskostnaderna för viss kablifiering
av abonnentledningar samt för örn- eller nybyggnad av abonnenter
tillhöriga stolplinjer skulle komma att uppgå till ett belopp, som icke torde
komma att överstiga 13.5 miljoner kronor. Med hänsyn till kostnaderna
förutsätter styrelsen, att arbetet med inrättandet och utvidgandet av frikretsar
skall ske successivt under en tidrymd av ungefär sex år. Av rent prak
tiska skäl torde det för övrigt icke kunna bliva fråga om att på en gång
genomföra ett så omfattande program som detta, och arbetstakten måste
givetvis även bestämmas av omfattningen av de övriga arbeten, som telegrafverket
har att utföra.

Telegrafstyrelsen är fullt medveten örn att nu berörda arbeten i allmänhet
icke kunna tänkas bliva räntabla, i varje fall icke vad gäller stationer, som
nu sakna frikrets, eller mindre frikretsstationer. Enligt styrelsens uppfattning
bör emellertid den omständigheten, att det här skulle gälla i viss mån
or än tablå anläggningar, icke utgöra ett hinder för den ifrågasatta lättnaden
för landsbygdens telefonabonnenter. Telegrafverket måste nämligen såsom
ett statsverk anses hava skyldighet tillse, att hela landet i största möjliga
utsträckning beredes samma möjligheter till telefonförbindelser, och det
riktigaste måste därför också vara, att man ur ekonomisk synpunkt betraktar
telefonnätet såsom en helhet och låter underskott på vissa punkter uppvägas
av överskott å andra. Därjämte bör man icke förbise, att genom nu ifrågavarande
lättnader kan förväntas uppstå en ökad abonnenttillströmning, varigenom
förutvarande abonnenter få större samtalsmöjligheter än förut och
därmed också större nytta av sin telefon.

Telegrafstyrelsen utgår från att hela det för engångskostnaderna erforderliga
beloppet — på samma sätt som under de senare åren skett vid inrättandet
av frikrets vid stationer med 35—49 huvudabonnemang — skall
bestridas av telegrafverkets förnyelsefond, från vilken styrelsen förutsätter,
att Kungl. Maj:t på framställning av styrelsen kommer att anvisa medel för
ändamålet i den mån arbetenas utförande så påkallar.

Den minskning i inkomster och den ökning i utgifter, som förslaget, helt

9

Kungl. Majus proposition nr 198.

genomfört, skulle medföra, hava beräknats till 2,150,000 kronor. Å andra
sidan kunna förväntas uppkomma nya inkomster genom ökat antal telefonabonnemang
och rikssamtal. Enär, såsom förut framhållits, programmet är
avsett att genomföras under loppet av ungefär sex år, torde storleken av
telegrafverkets överskott knappast röna någon märkbar inverkan av förslagets
realiserande. Då telegrafverkets överskott trots — eller kanske snarare till
följd av — årliga taxelättnader för varje år ökats, gäller det nu icke annat
än att använda en del av den beräknade framtida ökningen av överskotten
för här berörda ändamål.

Slutligen tillåter sig styrelsen framhålla den viktiga omständigheten, att
ifrågavarande frikretsarbeten komma att öka antalet arbetstillfällen icke
endast vid telegrafverket utan även på annat håll till följd av det behov av
kablar, stolpar, ledningstråd och smiden av olika slag — allt produkter, som
tillverkas inom landet — som för anläggningarna bliva erforderliga.

Skiljaktig mening har uttalats av byråchefen G. Wold, som på anförda
skäl ansett, att de stora överskotten å telegrafverkets rörelse i första hand
borde användas för genomförande av nedsättningar i årsavgifterna för huvudabonnemang
samt att det av telegrafstyrelsen ifrågasatta utbyggandet av
frikretsar vid landets alla växelstationer i varje fall icke nu borde vidtagas.

Beträffande den förut berörda frågan örn principerna för användningen
och placering av de under kommunikationsverken lydande affärsdrivande
verkens förnyelsefonder får jag erinra, att Kungl. Maj:t den 30 juni 1934
anbefallt riksräkenskapsverket att i samråd med generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen verkställa utredning
dels rörande användningen och placeringen av sagda förnyelsefonder och
därmed sammanhängande spörsmål, dels ock rörande sättet för kapitalanvisning
till samma fonder ävensom att till Kungl. Majit inkomma med de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda. Då denna utredning ännu icke slutförts,
kan ej heller nu ett ståndpunktstagande till denna principfråga äga rum.
Telegrafstyrelsens nu föreliggande förslag till disposition av förnyelsefondsmedel
torde därför få bedömas med utgångspunkt från gällande föreskrifter

1 ämnet.

Yad den av styrelsen nu ifrågasatta utökningen av frikretsförmånerna
beträffar, synas mig goda skäl anförda för att trots särskilt de avsevärda
engångskostnader, varmed förslagets genomförande är förenat, vidtaga denna
ytterligare förbättring i telefonförhållandena å landsbygden, varför jag finner
mig böra giva förslaget min anslutning. Med hänsyn härtill och då den för
ifrågavarande ändamål föreslagna dispositionen av förnyelsefondsmedel liksom
den 1933 års riksdag underställda icke torde stå i strid mot gällande
bestämmelser i ämnet, vill jag tillstyrka att, därest erinran ej uttalas från
riksdagens sida, medelsanvisning för ändamålet framdeles äger rum på sätt
av telegrafstyrelsen ifrågasatts.

På grund av vad vid redogörelsen för telegrafstyrelsens framställning deli

2 mars 1935 anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 198. uoi 35 2

Departements chefen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

dels till inköp för telegrafverkets räkning av tomt i Bollnäs
för budgetåret 1935/1936 under Utgifter för kapitalökning,
I. Statens affärsverksamhet, B. Telegrafverket anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av............ kronor 24,000;

dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret
1935/1936 under rubriken »F. Lånemedel» upptagna inkomstposten
»Övriga lånemedel» med motsvarande belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm 193 5. K. L. Beckmans Boktr.