Kungl. Maj:ts proposition nr 189

Proposition 1941:189

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

1

Nr 189.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående vissa
spörsmål rörande kustartilleriets ställning i försvarsorganisationen;
given Stockholms slott den 28 mars
1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
• Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 mars 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Den organisation av kustartilleriet, som bestämdes genom 1936 års försvarsordning
och som i huvudsak alltjämt är gällande, innebar icke någon principiell
förändring i förhållande till den närmast därförut gällande organisationen.
Kustartilleriet skulle sålunda alltjämt utgöra ett särskilt vapenslag,
tillhörande marinen. Genom inrättandet av befattningen som chef för marinen
kom emellertid kustartilleriet att vid sidan av flottan inordnas under nämnde
chefs befäl. En fullständig sidoordning med flottan kom dock icke till stånd, i
det att chefens för marinen närmaste organ, marinstaben, erhöll en annan ställning
i förhållande till flottan än i förhållande till kustartilleriet. Visserligen
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 189.

773 41

2

Kungl. Majus proposition nr 189.

skulle inom marinstaben beredas alla ärenden av operativ natur för marinen
i dess helhet, men för kustartilleriets del skulle chefen för kustartilleriet jämte
stab vid sidan av marinstaben utgöra ett särskilt organ för biträde åt chefen
för marinen i dennes verksamhetsutövning. Chefen för kustartilleriet skulle
sålunda utgöra chefens för marinen organ för utövande av chefskapet över
kustartilleriets personal samt tillsynen över densammas utbildning och utrustning
m. m. samt beträffande vissa materiel- m. fl. frågor rörande kustfästningarna.
Chefen för kustartilleriet skulle därjämte inför chefen för
marinen vara föredragande i ärenden, som berörde kustartilleriet och kustfästningarna,
dock med undantag för de frågor som tillhörde det operativa
planläggningsarbetet m. m., vilka skulle handläggas inom marinstaben. Tilllika
skulle chefen för kustartilleriet vara chef för kustartilleriets personal och
inspektör för kustartilleriet. Som en följd av den sålunda bestämda organisationen,
där tyngdpunkten i ledningsarbetet förlädes till chefens för kustartilleriets
stab, förutsattes antalet kustartilleriofficerare med ständig tjänstgöring
vid marinstaben vara synnerligen ringa.

I detta sammanhang torde böra erinras örn att vid utformandet av 1936
års försvarsorganisation tvekan gjorde sig gällande rörande kustartilleriets
ställning inom försvarsorganisationen över huvud. Sålunda erinrade föredragande
departementschefen vid framläggandet av propositionen nr 225 till
1936 års riksdag angående försvarsväsendets ordnande (sid. 487), att 1930 års
försvarskommission i sitt betänkande anfört, att kommissionen ägnat frågan
örn en uppdelning av kustartilleriet på flottan och armén en ingående uppmärksamhet
men av olika skäl stannat för att föreslå ett bibehållande av kustartilleriets
dittillsvarande organisation. Kommissionen hade dock föreställt
sig, att frågan örn kustartilleriets omorganisation i en framtid, sedan erfarenhet
rörande den föreslagna organisationen vunnits, måhända borde göras till
föremål för undersökning. Vidare hade marinförvaltningen i remissyttrande
hemställt örn utredning, huruvida icke kustartilleriet skulle kunna givas en
närmare anslutning till flottan, och chefen för marinstaben hade med skärpa
framhållit, att de dittillsvarande förhållandena icke vore tillfredsställande. -—•
För egen del uttalade departementschefen, att även om flottans och kustartilleriets
inbördes ställning icke varit i allo tillfredsställande, han dock i
likhet med försvarskommissionen ansåge, att med utrednings- och andra åtgärder
därutinnan borde anstå, intill dess påtagliga erfarenheter örn den föreslagna
organisationen förelåge. — 1936 års riksdags särskilda utskott anslöt
sig (utlåtande nr 1, sid. 127) till den uppfattningen, att ifrågavarande spörsmål,
vilket i själva verket omfattade frågan örn kustartilleriets inpassande i
hela försvarsorganisationen, jämväl framdeles borde vara föremål för statsmakternas
uppmärksamhet. Att möjligheter till andra lösningar av frågan än
som i propositionen föreslagits förelåge, syntes nämligen utskottet stå klart.
På sätt i propositionen anförts syntes emellertid erfarenheterna av den föreslagna
organisationen böra avvaktas, innan frågan örn en närmare utredning
upptoges. Utskottets nämnda uttalande föranledde ingen erinran från riksdagens
sida.

3

Kwnjl. Majis proposition nr 189.

I enlighet med innebörden i 1936 års försvarsbeslut finnes å nu gällande
stat för kustartilleriet upptagen en befattning för »Generalsperson, chef för
kustartilleriet» i lönegraden Ob 3. I den personalförteckning för ordinarie
tjänstemän vid marinen för nästkommande budgetår, som förelagts innevarande
års riksdag för fastställelse genom propositionen nr 155, angående
vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret
1941/42, har under rubriken kustartilleriet likaledes upptagits en befattning
som chef för kustartilleriet i nyssnämnda lönegrad.

Överbefälhavaren över rikets försvårskrafter har nu i skrivelse den 18 mars
1941 anfört, att sedan de förenämnda uttalandena gjordes i samband med tillkomsten
av 1936 års försvarsordning, vissa erfarenheter vunnits rörande kustartilleriet,
icke blott ifråga om de organisatoriska förhållandena i fred utan
även beträffande vapnets anpassande för förstärkt försvarsberedskap och
mobilisering. Dessa erfarenheter hade bland annat givit vid handen, att inom
vissa områden en allt intimare samverkan mellan flottan och kustartilleriet
vöre av nöden, medan inom andra områden behov av närmare samverkan med
armén framträtt. Med hänsyn till de gjorda erfarenheterna hade överbefälhavaren
under hösten 1940 uppdragit åt chefen för marinen att verkställa
utredning angående kustartilleriets ställning inom försvaret, dess organisation
m. m. Denna utredning hade nu i vad rörde principiella frågor slutförts. I
väsentlig överensstämmelse med vad på grundval av utredningen av chefen
för marinen föreslagits ansåge sig överbefälhavaren böra framföra vissa synpunkter
och förslag.

Yad till en början beträffa!- kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen
har överbefälhavaren i sin skrivelse anfört, att
kustartilleriets uppgifter vore sådana, att stridsverksamheten främst bleve
inriktad mot sjöstridskrafter och övriga mål på sjön. Vad uppgifternas
lösande beträffade rådde en principiell överensstämmelse med stridsverksamheten
vid flottan. Kustartilleriets tekniska utrustning företedde beträffande
flertalet materielslag stora likheter med flottans. Dessa och andra angivna
skäl talade för ett bibehållande av kustartilleriet såsom ett särskilt vapenslag
under marinen. Det funnes emellertid även skäl som talade för kustartilleriets
överförande till armén. Sålunda kunde i vissa fall kustartilleribatterier
komma att bliva underställda artilleriförband ur armén. Likheter
mellan arméns och kustartilleriets utrustning förefunnes i flera avseenden,
särskilt beträffande det rörliga kustartilleriet och luftvärnsmaterielen.
Vid övervägande av skälen för och emot kustartilleriets överförande i dess
helhet till armén, hade överbefälhavaren emellertid funnit skälen emot en
dylik åtgärd betydligt starkare och ville därför som sin uppfattning framhålla,
att kustartilleriets huvuddel alltjämt borde ingå i marinen som ett särskilt
vapenslag. — Undersökning hade även verkställts angående för- och nackdelar
av att avskilja det rörliga artilleriet från kustartilleriet och överföra
detsamma till armén, överbefälhavaren hade därvid funnit, att vissa skäl
talade för en sådan åtgärd men att därmed icke skulle vinnas så avsevärda
fördelar, att de med en genomgripande omorganisation förenade olägenheterna

4

Kungl. Majus proposition nr 189.

borde tagas under nuvarande läge. Ett sådant överförande borde däremot
upptagas till prövning, då lugnare förhållanden inträtt.

Med utgångspunkt från att kustartilleriet sålunda även i fortsättningen bör
tillhöra marinen har överbefälhavaren härefter till behandling upptagit vissa
spörsmål rörande kustartilleriets ledning inom marinens organisation
och därvid huvudsakligen uppehållit sig vid vissa organisationsförändringar
och andra åtgärder, som borde vidtagas snarast möjligt för att
åstadkomma rationellare befälsförhållanden samt effektivare stabsarbete inom
marinen.

Den första fråga som i berörda hänseende behandlats av överbefälhavaren
hänför sig till chefens för kustartilleriet ställning inom marinens
ledning samt kustartilleriets representation i ledningen. Överbefälhavaren
har därvid uttalat, att den nuvarande organisationen med marinstaben och
chefen för kustartilleriet som sidoordnade organ under chefen för marinen
vore mindre lämplig på grund av svårigheterna att draga en klar gränslinje
mellan ärenden av huvudsakligen operativ natur — vilka skola beredas inom
marinstaben — och övriga ärenden, vilka skola handläggas av chefen för
kustartilleriet. Därtill komme, att en enhetlig handläggning av marinens ärenden
icke kunde ske, så länge likartade ärenden i stor utsträckning bereddes av
två av varandra oberoende organ före föredragning för den gemensamme
chefen. Kustartilleriets representation inom marinstaben vore ej heller tillräcklig
för säkerställande av att kustartilleriförsvaret berörande ärenden
vunne det beaktande som vore önskvärt. För att undanröja de nämnda olägenheterna
syntes det överbefälhavaren lämpligast, att den nuvarande befattningen
som chef för kustartilleriet omändrades till en befattning som inspektör
för kustartilleriet, tillika chef för kustartilleriets personal, samt att den slutliga
handläggningen icke blott av ärenden av operativ natur utan även av kustartilleriets
organisations-, utbildnings-, förbindelse- och personalärenden m. m.
förlädes till marinstaben, i samband varmed behovet av kustartilleripersonal
inom marinstabens olika avdelningar skulle tillgodoses.

Med avseende å den föreslagna inspektörens för kustartilleriet
befogenheter och åligganden har överbefälhavaren anfört, att dessa i
stort sett borde överensstämma med dem, som gällde för arméns truppslagsinspektörer.
Inspektören för kustartilleriet avses sålunda skola, i den
utsträckning chefen för marinen bestämmer, handhava frågor rörande kustartilleriets
verksamhet och utbildning samt dess materiel, utrustning och
organisation. Vidare skall han vara inspektör i vad avser kustartilleriets utbildning
och övningar samt kustartilleriets materiel och utrustning. Han
skall slutligen vara chef för kustartilleriets personal och hava befälsrätt över
kustartilleriets skjutskola samt, enligt chefens för marinen närmare bestämmande,
över vid kustartilleriet anordnade aspirant- och kadettskolor ävensom
över övriga för kustartilleriet gemensamma skolor och utbildningskurser.
Överbefälhavaren har vidare förutsatt, att vid behandlingen inom marinförvaltningen
av betydelsefulla ärenden rörande kustartilleriförsvaret ämbets -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

verket skall hava skyldighet att samråda med inspektören för kustartilleriet.
— Inspektörens för kustartilleriet stab förutsattes skola stå under ledning
av en regementsofficer som stabschef. Till staben borde jämväl vara knutna
chefen för kustartilleriets skjutskola och dennes adjutant. I övrigt borde i
staben ingå 1 regementsofficer och 4 kompaniofficerare ävensom expeditionspersonal.
-— De ärenden rörande kustartilleriet, som enligt den nya ordningen
skola behandlas inom marinstaben, avses skola efter sin art fördelas på
marinstabens olika avdelningar. Det hade ifrågasatts att inom marinstaben
försöksvis införa en särskild kustartilleriavdelning för handläggning av
kustartilleriets ärenden. Detta syntes emellertid innebära en mindre rationell
lösning av problemet. Antalet kustartilleriofficerare inom marinstaben beräknades
tillsvidare till sammanlagt 8, därav minst en regementsofficer, vilken
avsåges jämväl kunna tjänstgöra som souschef.

Överbefälhavaren har därefter i sin skrivelse något uppehållit sig vid frågan
om befälsförhållandena inom de marina försvarsområdena
och därvid anfört, att, ehuru den av chefen för marinen verkställda utredningen
gåve vid handen, att en rationalisering av befälsförhållandena m. m
inom de marina försvarsområdena borde äga rum, överbefälhavaren dock
ansåge organisationen i fråga om befälsförhållandena böra för närvarande tillrättaläggas
endast i den utsträckning som erfordrades i samband med införandet
av befattningen som inspektör för kustartilleriet. I sistberörda hänseende
har överbefälhavaren påpekat, att kommendanterna i kustfästningarna
enligt nuvarande bestämmelser under fredstid endast i vissa avseenden vore
underställda vederbörande marindistriktschef (bortsett från Karlskrona fästning,
där marindistriktschef en fungerar som kommendant). Det på erfarenheterna
baserade utredningsresultatet talade emellertid för att kommendanten
inom vederbörande marina försvarsområde bleve försvarsområdeschef och
samtidigt helt underställdes marindistriktschefen såväl i fred som vid förstärkt
försvarsberedskap och mobilisering. Kommendanten, som i sinom tid
borde erhålla en mera adekvat benämning, exempelvis chef för kustartilleriförsvaret
inom vederbörligt marindistrikt, borde som hittills biträdas av en
stab, motsvarande den nuvarande fästningsstaben. Under honom borde lyda
chefen för vederbörande kustartilleriregemente eller -kår. Principiellt borde
han vara ansvarig för såväl freds- som krigsutbildningen av personalen, därvid
regementschefen (kårchefen) borde biträda honom.

Såsom av det anförda framgår hör frågan om kustartilleriets ställning inom
försvarsorganisationen till de spörsmål, som vid utformandet av 1936 års
försvarsorganisation ansågos böra göras till föremål för fortsatt uppmärksamhet
från statsmakternas sida för att ånyo upptagas till prövning, då förhållandena
kunde därtill föranleda. De ytterligare erfarenheter som vunnits
i nämnda hänseende under de senaste åren hava också, såsom överbefälhavaren
i sin förenämnda skrivelse närmare utvecklat, lämnat belägg för att
den organisatoriska ställning i försvarssystemet som kustartilleriet erhöll år
1936 icke är i allo tillfredsställande.

Departements chefen.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 181).

överbefälhavaren har på grundval av gjorda utredningar visserligen kommit
till den uppfattningen, att kustartilleriet alltjämt bör såsom ett särskilt vapenslag
tillhöra marinen, men samtidigt givit uttryck åt den tanken, att vissa
delar av kustartilleriet, nämligen det rörliga sjöfrontsartilleriet och det rörliga
luftvärnet, måhända skulle med fördel kunna överföras till armén. Med
hänsyn till de avsevärda rubbningar i det gällande försvarssystemet med
därav följande temporära olägenheter som en sådan åtgärd skulle medföra
har överbefälhavaren emellertid ansett att med frågan därom borde anstå till
dess lugnare förhållanden inträtt.

För min del vill jag, utan att därmed binda mig vid någon slutgiltig uppfattning
i fråga om kustartilleriets framtida ställning i försvarssystemet, ansluta
mig till överbefälhavarens sistberörda ståndpunkt. Att frågan örn kustartilleriets
förhållande till armén och marinen inom en icke alltför avlägsen
framtid kräver sin lösning förefaller emellertid uppenbart.

De frågor som överbefälhavaren här upptagit till bedömande hänföra sig
uteslutande till det nuvarande kustartilleriets ställning inom marinorganisationen
och avse dels kustartilleriets ledning närmast under chefen för marinen
och dels befälsförhållandenas ordnande inom de marina försvarsområdena,
såvitt rör kustartilleriet.

I förstberörda hänseende innebär överbefälhavarens förslag, att den ställning
såsom ett vid sidan av marinstaben stående organ åt chefen för marinen,
som i 1936 års försvarsordning förlänades chefen för kustartilleriet och dennes
stab, skall upphöra och att kustartilleriärendena i stället skola på samma sätt
som marinens ärenden i övrigt beredas inom marinstaben å dess olika avdelningar
före deras föredragning för chefen för marinen. Därigenom skulle den
fördelen vinnas, att samtliga marinens ärenden av likartad innebörd bleve
föremål för enhetlig behandling. Som en följd av denna anordning föreslås,
att antalet kustartilleriofficerare inom marinstaben avsevärt utökas, så att
kustartilleriet blir representerat på alla de avdelningar inom marinstaben, där
kustartilleriärenden förekomma. Å andra sidan föreslås den nuvarande befattningen
som chef för kustartilleriet skola utbytas mot en befattning som
inspektör för kustartilleriet, liksom den förre placerad i lönegraden Ob 3. Inspektören,
som föreslås skola erhålla befogenheter och åligganden i stort
sett motsvarande vad som gäller för arméns truppslagsinspektörer, skall enligt
förslaget tillika vara chef för kustartilleriets personal. Till sitt förfogande
skall inspektören hava en särskild stab av ungefärligen samma omfattning
som den nuvarande chefens för kustartilleriet stab.

Det sålunda framlagda förslaget till ordnande av kustartilleriets ledning
inom marinorganisationen innebär enligt min uppfattning påtagliga fördelar
i förhållande till det nuvarande systemet med dess dualism mellan marinstaben
och chefen för kustartilleriet. Jag är därför beredd att till fullo lämna
detsamma min anslutning. För genomförande av den föreslagna omorganisationen
erfordras till en början, att den å gällande stat uppförda befattningen
som chef för kustartilleriet utbytes mot en befattning som inspektör för kustartilleriet.
För nämnda åtgärd, vilken torde böra genomföras snarast möjligt

7

Kungl, iMajus proposition nr 189.

från och med dag som Kungl. Majit ina bestämma, erfordras riksdagens medgivande.
Tillika torde riksdagens medgivande böra utverkas för Kungl. Majit
att i den personalförteckning för ordinarie tjänstemän vid marinen för budgetåret
1941/42, vars godkännande begärts genom propositionen nr 155 till årets
riksdag, vidtaga motsvarande ändring. De övriga åtgärder som erfordras för
genomförande av den föreslagna nyorganisationen hänföra sig huvudsakligen
till ändringar i instruktioner och reglementen m. m., vilka det torde ankomma
på Kungl. Majit att genomföra. Sedan riksdagen tagit ställning till föreliggande
förslag i princip, är det min avsikt att återkomma till sistnämnda frågor.

Yad därefter beträffar det av överbefälhavaren framlagda förslag i fråga om
befälsförhållandena inom de marina försvarsområdena, för vilket i det föregående
redogjorts, anser jag mig i detta sammanhang icke hava anledning att
ingå på något ställningstagande i detalj. Erforderliga bestämmelser därutinnan
torde det ankomma på Kungl. Majit att utfärda, sedan frågan örn kustartilleriets
ledning vunnit sin lösning i enlighet med det förut sagda. Jag vill
här endast uttala min anslutning till förslaget, att kommendant i kustfästning
i princip skall i egenskap av försvarsområdeschef vara underställd vederbörande
marindistriktschef under såväl freds- som krigsförhållanden. Frågan
örn en förändrad tjänstetitel för kommendanterna, vilken fråga sammanhänger
med spörsmålet örn upphävande av det nuvarande rätt oegentliga kustfästningsbegreppet,
torde däremot böra upptagas till prövning först i samband
med en blivande ny försvarsordning.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att med godkännande av det förslag till förändrad organisation
av kustartilleriets ledning inom marinorganisationen m. m.,
för vilket i det föregående redogjorts, bemyndiga Kungl. Majit
att från och med den dag Kungl. Majit må bestämma utbyta den
nuvarande befattningen som chef för kustartilleriet mot en befattning
som inspektör för kustartilleriet ävensom att i den personalförteckning
för ordinarie tjänstemän vid marinen för
budgetåret 1941/42, som må komma att av riksdagen godkännas,
vidtaga därav betingad ändring.

Yad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt
behagar Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar, att
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Berglund.